Nej, det blev som vanligt…

Snacka om tvära kast. Den solflödande SEBNG-lördagen förbyttes i en finaldag med regnstart 10 minuter innan de första matcherna skulle gå igång Sen var himlen öppen i stort sett hela dagen med konsekvensen, att rubbet måste genomföras inne i Strandbjörkshallen. Som vanligt när det gäller VTS och utetävlingar alltså…
Resultatmässigt blev det ett snyggt VTS-facit med finalvinst i  fem av de sex ”riktiga” klasserna. Den sedan något år tillagda 9-årsavdelningen spelas förståndigt nog endast på zonnivå.
Den enda kilen i VTS-dominansen slogs in av kalmariten Jacob Danell i 13-årsklassen. Den pudelklokt spelande 12-åringen som – högst originellt – gärna går runt och spelar backhand inside out satte stopp för VTS-hoppen Alex Ottosson i finalen och Alexander Stenman i andra omgången.
Ett stort utropstecken var Oscar Sohl i den förkrossande VTS-dominerade 15-årsklassen. Oscar, som har gått framåt rejält under vintern, levde farligt och släppte set mot Karlskronas Gustav Wogén i öppningen, men sedan gick det av bara farten.
Lycka till i regionsfinalen alla VTS-are, som tagit sig dit genom spel eller genom obegripliga wild cards. Om Kasper Qvarfordt, som var på plats som åskådare hela helgen, och Theo Lindahl istället fått spela, hade det bergis varit VTS i hela segrarlistan.

Gott omen?

Två strålande solskensdagar har inlett tävlingssommaren i Strandbjörket. Vår kära utomhusanläggning och dess omgivning har visat sig från sin allra bästa sida för besökande spelare och föräldrar samt givetvis också för våra egna.
Det har varit två fantastiska öppningsdagar i zonspelet av Kalle Anka Cup – förlåt, den gamla fina tävlingen har ju numera det trista namnet SEB Next Generation Cup. Strandbjörket är  med sin skira och friska grönska  som allra vackrast just nu och ett par veckor framåt. Två dagar med kvicksilvret klart över 25-strecket gör förstås inte saken sämre.
De senaste åren har vi haft extrem otur med dåligt väder och mycket regn i samband med våra utomhustävlingar. Vågar vi sticka ut hakan och ta denna superba inledning som ett gott omen inför resten av sommaren?
Tveksamt! Redan i morgon, finaldagen i SEBNGCUP spår vädergubbarna klart lägre temperatur och regn från lunchtid. Men de har ju haft fel förr…
Lika trivsamt som det är med utomhustennis i bra väder, lika trist är det när himlens portar öppnar sig.

Ungdomsdrotten blöder

Svensk ungdomsidrott mår inte särskilt bra för tillfället. Larmklockorna har ljudit illavarslande de senaste dagarna. I måndags presenterade idrottsforskaren Tomas Peterson i Malmö kritiska synpunkter på fotbollens elitsatsning i unga år. Idag kunde man i DN läsa en dyster rapport från Centrum för idrottsforskning.
Tomas Peterson påvisar – föga överraskande – att fotbollens utgallring i tidiga år drabbar dem, som är födda sent på året. Problemet är förstås inte unikt för fotboll. I tennis är ju, liksom i de flesta andra idrotter, all klassindelning i tävlingsverksamheten kalenderårsbaserad. Uppemot ett års skillnad i biologisk ålder har naturligtvis sin betydelse.
I CIF-rapporten redovisas bl a utvecklingen – en negativ sådan – för det lokala aktivitetsstödet från 2004. Såväl antal deltagartillfällen som antal sammankomster har minskat markant, 9 respektive 14 procent under perioden 2004-2011. Detta har skett samtidigt som statliga miljarder har pumpats in i idrotten genom det s k Idrottslyftet bl a med syftet att locka nya proselyter liksom att behålla dem, som redan är med.
Nedgången är störst i gruppen 17-20 år och bland flickor. Idrottslyftet har som sagt siktat in sig på just dessa åldrar. Sannolikt hade det sett ännu dystrare ut utan denna omfattande satsning.
I rapporten spekuleras bl a i att en orsak till de sjunkande siffrorna skulle kunna vara att idrotten är alltför tävlingsinriktad. Balansgången elit – bredd är svår, men en självrannsakan är nog på sin plats, inte minst inom tennisen.
Idrottslyftet och LOK-stödet går ju till det organiserade föreningslivet. En fundering i rapporten är, att ungdomar har börjat välja idrottsaktiviteter utanför föreningarna som t ex gym. Om så är fallet, idrottar man i bästa fall lika mycket som tidigare men inte inom RF-familjen.

Man ska ha sköj

- Man ska ha sköj och det ska vara gött. Den dag jag drar min sista suck vill jag känna att jag haft görsköj, säger han och poängterar att det är viktigare än allt annat.

Värmlänning eller västgöte? I det här fallet handlar det om friidrottstränaren Lasse Eriksson i Stefan Holms klubb Kils AIK. Citatet är hämtat ur en artikel i dagens DN, som jag tog del av hemkommen från Båstad, där Kajsa gladde med att kvala in också i den andra damfuturen.
Rubriken var ”Här odlar Sveriges snabbaste ointresset för idrottens allvar”. Sveriges snabbaste är förstås den udda jättetalangen Irene Ekelund, som går sina alldeles egna vägar och bl a väljer bort idrottsgymnasium och som inte alls är intresserad av idrott i allmänhet.
Hennes lika udda tränare har numera friidrottsförbundets fulla förtroende att sköta superbegåvningens utveckling. Så har inte varit fallet hela vägen:
- Jag sökte en halvårsutbildning en gång, men kom inte in. Det var kanske tur det för annars hade jag kanske blivit som alla andra.
Citatet är hämtat ur DN-artikeln, där Eriksson också betonar glädjens betydelse för att klara nödvändigt tungt nötande:
- Det är därför det är så himla viktigt att ha trevligt… 
När man tar del av den mycket läsvärda artikeln, som ger en alldeles utmärkt inblick i hur Eriksson och Ekelund samspelar för att hålla balans mellan glädje och allvar, går förstås tankarna till hur vi har det i tennisen. Har våra juniorer sköj? Är det gött att vara tennisjunior?
För egen del tycker jag, för att det skall bli sköj
att varje träningspass skall var välplanerat och välstrukturerat
att play and stay-idén att så snabbt som möjligt komma till spel är bra
att tävlingsinslag i träningen är bra på alla nivåer
att hög intensitet är bra
att kötennis är tråkigt
att ”kasta boll” bör begränsas till tidig tennisskola
att all träning över tennisskola skall vara så matchlik som möjligt
att den som inte följer tränarens direktiv eller som inte gör sitt bästa skall bänkas

Varför är det så svårt?

Långhelg med fint vårväder och paus i den ledarledda verksamheten – bästa tänkbara förutsättningar för VTS-juniorers egna träning i Strandbjörket. Någon större trängsel på banorna är det emellertid inte. Dock skall förstås sägas, att somliga givetvis är bortresta, och andra spelar tävling i Norrahammar.
En väl genomförd egenträning karakteriseras bl a av spelglädje, högt tempo, koncentration och sportsmanship. Poängspel i matchlika former är en huvudaktivitet. Genomtänkta drillövningar kan också vara på sin plats. Däremot är en ostrukturerad timme med mycket snack, slöa fötter och lång tid på bänken en styggelse.
Ett nedslag i Strandbjörket bjuder på en provkarta på hela registret. Varför är det så svårt för somliga att genomföra en bra egenträning? För den, som verkligen vill något med sin tennis, borde ju kampen mot kompisarna vara det roligaste som finns.
För egen del gladdes jag idag speciellt över att se två av de yngre VTS-juniorerna på ett föredömligt sätt förvalta ett tränngspass. Tito Windborg 13 och Ludwig Welin 12 utstrålade spelglädje och entusiasm på bana 2. Det var kamp om varenda poäng. Kort sagt, en träningstimme precis sådan som man önskar se på varenda bana varenda dag.
För varje juniors utveckling är det viktigt att förmå tillvarata den egna träningen på ett bra sätt. Sommartid tillkommer en extra aspekt. Utespelet i Strandbjörket exponerar VTS-verksamheten på ett helt annat sätt, än när vi håller oss inomhus under vinterhalvåret. Massor av Växjöbor rör sig i parken och runt Växjösjön.
Det som försiggår på våra utomhusbanor är således ett skyltfönster, som ständigt måste vara väldekorerat och välstädat. Därför är det av ytterligare ett skäl viktigt, att varje eget träningspass genomförs på det sätt som skisserats ovan. Därtill kan läggas, att avarter som grova svordomar och könsord förstås är bannlysta.

Rising stars?

Den första veckan av tre svenska futures som går under samlingsnamnet Rising Star Tour, den i Karlskrona, tände vissa förhoppningar. Två 17-åringar stack ut, och blågult hängde i alla fall med fram till semifinal.
Tävling nummer två, den första i Båstad, är redan idag onsdag över för svensk del. Samtliga svenskar är borta, då tävlingen går vidare med kvartsfinaler i morgon. Båstadtävlingen håller förvisso högre kvalité än Karlskronaupplagan, men facit är likväl dystert.
Till de unga svenskarnas försvar kan sägas, att de har mycket begränsad erfarenhet av tävlingar på denna nivå. 17-årige Philip Möbius var säkert rejält sliten efter fyra matcher i Karlskrona och ett stentufft kval i Båstad, när han föll pladask i huvudtävlingens första rond. Men vilka lärorika veckor…
Mer bekymmersamt är att ingen enda av de etablerade svenska futurespelarna, de som slåss om platserna i det svenska DC-laget, förmådde ta sig förbi andra omgången. Närmast kvarten var, ironiskt nog, 33-årige comebackande Jacob Adaktusson, som passerade bäst före-datum för många år sedan.
Till yttermera visso kan noteras att det går så här trögt på hemmaplan och under bästa tänkbara vägledning. ”Fidde” Rosengrens engagemang för de svenska killarna är betydligt mer erfaret men lika helhjärtat som när han som ung tränare på touren tog Jonas Björkman igenom denna proffstennisens bakgård, som då kallades satellittävlingar. Jonas´ väg genom satellitträsket var långt ifrån spikrak, så ”Fidde” har säkerligen inte gett upp hoppet. Ingen jämförelse i övrigt mellan Jonas och de aktuella svenskarna…

Mer sådant!

Jag blev idag uppringd av Niklas Joelsson. Namnet klingar nog bekant i öronen hos en del av denna bloggs läsare. Niklas, som närmar sig 30-strecket, tillhörde som junior Smålandseliten men försvann liksom många andra från tennisen alldeles för tidigt.
Numera är han stadgad familjefar och bor i nybyggd bostadsrätt på Vallen, söder om Biskopshagen. Uppenbarligen har en del av tennisintresset bitit sig kvar.
Niklas´ ärende var nämligen frågor kring vår fina minitennisbana. Hans idé – en alldeles lysande sådan – var att intressera bostadsrättsföreningen för att anlägga en minitennisbana i området.
Kan det bli bättre? Barn och föräldrar, som bor på cykelavstånd från Strandbjörket, får ett naturligt sätt att stifta sin första bekantskap med tennis alldeles inpå husknutarna!
Lycka till Niklas! Hoppas projektet realiseras och får efterföljare på andra håll i stan, gärna i samma exklusiva form som i Strandbjörket d v s med konstgräs.