Vi har inte ändrat oss

Nej, vi i VTS har inte på minsta sätt ändrat uppfattning vad gäller wild cards till juniorer. Däremot är det en rejäl underdrift att säga att ”Fidde” blev förvånad, då han gick in och tittade på lottningen till Tabergsdalens Vintertour. Heligt förbannad ligger närmare sanningen.
Varken någon ansvarig i VTS eller Olle själv hade framfört önskemål om wc. Det måste alltså vara vännerna i Tabergsdalen som agerat i all välmening men väldigt tveksamt ur bestämmelsesynpunkt. För att dela ut wc måste det väl finnas en förfrågan.
Som vi ser det i VTS, är det viktiga för juniorer i sammanhang som Vintertouren att få så många matcher som möjligt. Wild cards innebär, att man berövas matcher.

Vi tar upp den kastade handsken

Tennisklåpar´n Roger Nydahl har i sin blogg tagit upp det faktum, att bristen på veterantävlingar i våra trakter är besvärande. I kommentarerna till inlägget efterlyses, förutom nya tävlingar, varianter på det traditionella tävlingsupplägget. Bl a förordas att pröva sprintmodellen.
Inom Växjö TS är vi lyhörda och känner oss kanske lite träffade. Vi har t ex avvecklat veteranklasserna i Strandbjörksspelen på grund av mycket svagt gensvar. Å andra sidan är vi mycket angelägna, att så många vuxna som möjligt är med i Esyluxligan, bl a för att få den så viktiga kontakten över generationsgränserna. Som tack för hjälpen – nåja meningen är förstås att vuxna såväl som unga skall ha god behållning av Esyluxligan – är det på sin plats att göra något exklusivt för veteranerna.
Jag tog upp ämnet på senaste styrelsemötet och fick gehör för att pröva sprintvarianten på veterannivå vid lämpligt tillfälle i vår. Skapelsen blir Babolat Veteran Sprint Cup, som kommer att spelas i Strandbjörkshallen lördagen den 21 april. Vi bjuder in till sex klasser, 35, 45 och 55 på både herr- och damsidan. Detaljer återfinns i inbjudan. Tävlingen kommer att läggas ut på TenTour Online.
Tennisklåpar´n kastade handsken. VTS har tagit upp den. Nu är det upp till alla veteranspelare att ta emot den utsträckta handen. Vi ser självfallet fram emot en trivsam veterandag i Strandbjörkshallen och att vi når betydligt längre ut än inom Kronobergs länsgränser.

Bra kan bli mycket bättre

Lund, Eskilstuna, Uppsala, Växjö, Norrahammar, Borås…
Där har ni sex orter, som formar  en förnämlig svit av vintertourtävlingar under en dryg månad i inledningen av 2012. De hittills avverkade tävlingarna har överlag hållt hög eller mycket hög kvalité. Inget tyder på att de återstående kommer att avvika från detta mönster, snarare tvärt om.
I den situation, som svensk tennis befinner sig idag, är vinter- och sommartourtävlingarna guld värda under förutsättning att de används på rätt sätt. Tourtävlingar med bra kvalité är ett jämförelsevis mycket billigt sätt att höja nivån på nationell svensk tennis och att tillhandahålla goda utvecklingsmöjligheter för talangfulla ungdomar.
Det är betydligt billigare för unga svenska spelare att åka till Eskilstuna än till exempelvis Venezuela. Rent tennismässigt är säkerligen utbytet för en svensk 18-åring bäst i Eskilstuna, men det delas inte ut några ITF-poäng i vintertouren. Vilket är viktigast, att utveckla sin tennis eller att jaga poäng, som är värdelösa när man går ur junioråldern?
Tag exempelvis KLTK-talangen Tobias Blomgren, som vi hade nöjet att ha med i startfältet i Glimstedt Open. Nyttigare tävling än den Tobias fick i Växjö är svårt att hitta på den nivå han befinner sig just nu. Lagom öppning mot väl kämpande VTS-aren Robin Thour följdes upp av tre raffelmatcher mot i tur och ordning Viktor Odenbrink, Isak Arvidsson och vintertourkungen Pablo Figueroa, som till slut blev för svår.
Stortalangen Pablo är för övrigt en enorm tillgång för våra svenska tourer. Så länge som Pablo bibehåller sin höga spelstyrkenivå, utgör hans svåråtkomliga skalp ett givet mål och en given måttstock för varje framåtsträvande svensk tennisjunior. När man besegrat Pablo är man redo för större uppgifter.
Hur ser man från ansvarigt förbundshåll på de svenska tourerna? Under senare år har fokus legat på att bredda det internationella tävlingsutbudet i Sverige, en i sig angelägen uppgift.
Lika viktigt är att stärka det nationella tävlingsprogrammet. En huvudsponsor för tourerna skulle t ex vara välkommen. Att stärka de ekonomiska förutsättningarna för spelarna på tourtävlingarna är angeläget. De spelare som återfinns på sommar- och vintertourerna tillhör tennisens fattiglappar.

Tack, Glimstedt

Utan Advokatfirman Glimstedts sponsormedverkan hade inte VTS varit tillbaka på vintertourkartan. När bara finaldagen återstår av Glimstedt Open, kan vi konstatera att det allra mesta vi ville få ut av tävlingen har infriats.
Det absolut viktigaste, att våra egna VTS-spelare får ett bra tävlingstillfälle på hemmaplan, är uppfyllt med råge. Vi har visserligen bara Pontus Norberg kvar på slutdagen, men under resans gång har bortemot 20-talet VTS-are prövat sina vingar i mycket tuff konkurrens.
Extra värdefullt med en tävling av detta slag på hemmaplan är möjligheten för våra tränare till uppbackning och uppföljning av sina adepter. ”Fidde” och ”Tobbe” har gjort ett kanonjobb under Glimstedt Open.
Lördagen inleddes med fyra av åttondelarna i herrsingel, där det fanns en  VTS-are på varje bana. När hände det senast, om det ens har inträffat? Att ytterligare en hemmaspelare var med i nästa varv plus att två tjejer gick in lite senare på dagen, understryker att vi förfogar över ett imponerande brett spelarmaterial.
Pontus är som sagt ensam kvar i morgon, efter stark kvartsfinalvinst mot Viktor Stjern GLTK. Men det var inte särskilt långt ifrån ytterligare VTS-avancemang. På seneftermiddagen pågick samtidigt två gastkramande fighter med VTS-inslag på B3 och B4.
Viktor Odenbrink tvingades ge sig mot andraseedade Tobias Blomgren KLTK efter en gedigen kämpainsats men dessvärre utan att ha marginalerna med sig. Samma kan sägas om Kajsa Rinaldo-Perssons match mot likaledes andraseedade Diana Eriksson Fair Play. Kajsa var en enda poäng från att ta sitt unga tennislivs hittills förnämsta skalp. Efter den förlorade matchbollen hade VTS-tjejen så 5-1 i skiljesetets tiebreak men tvingades ge sig.
Glädjande var också lördagens publikuppslutning. Det var välfyllt på läktaren under stora delar av en högklassig tävlingsdag. Välkomna tillbaka på söndagens avvslutning.

Så avslappnat och sådan glädje

En lyckad  andra dag av Glimstedt Open avslutades med nyheten Sprintdubbel på kvällskvisten. Nåja tävlingsformen sprint är ingen nyhet, men den har inte förekommit tidigare i samband med vår vintertourtävling.
Elva par på herrsidan och fyra bland damerna syntes ha riktigt roligt på banan. Det var avslappnat och spelglatt rakt igenom. Efter hand som det drog ihop sig blev det förstås lite mer allvar och vässad skärpa i spelet.
Avgörande slutspelsmatchen bland herrarna mellan Pablo Figueroa/Tobias Blomgren och Pontus Norberg/Isak Arvidsson blev t ex riktigt rafflande. Pablo/Tobias drog det längsta strået. Ett speciellt VTS-glädjeämne var Christoffer Appelgren/Oliver Nilsson, som tog den tredje slutspelsplatsen och pressade båda de betydligt namnkunnigare paren ordentligt.
Poolavgörandet på tjejsidan var minst lika rafflande. Kajsa Rinaldo-Perssson och Matilda Malm behövde ett antal matchbollar innan Kajsa hade nöjet att avgöra mot Isabelle Entensa och Iris Railenau.
Inslag som detta är säkert för många en nyttig motvikt till allt blodigt tävlingsallvar.
- – - – - – - – -
I det ”riktiga” Glimstedt Open var kvaltjejerna ett stort VTS-glädjeämne. Kajsa Rinaldo Persson och Victoria Pahlett är inne i huvudtävlingen och Matilda Heinonen och Viktoria Björk gjorde  mycket väl ifrån sig. Detsamma kan man säga om Olle Thestrup, Christoffer Appelgren och Robin Thour, som alla tog sig vidare till andra omgången i herrarnas huvudtävling. Christoffer och Robin vann riktiga krigarmatcher mot Simon Vasques Båstad respektive Adam Gustavsson Jönköping.

Tankar kring Vintertouren

En och annan fundering inställer sig efter avslutad sign in och lottning av Glimstedt Open, efterföljaren till anrika Växjö Open. När det stod klart att Vintertouren efter ett kort upehåll skulle göra comeback i Strandbjörkshallen,  blev det också comeback för tävlingsformatet, 24 spelare i herrarnas huvudklass och 16 bland damerna.
Bortfallet vid sign in var desssvärre besvärande stort. En titt i lottningsträden ger ändå vid handen att Glimstedt Open blir en vintertourtävling klart över medelnivå vad gäller standarden på de bästa spelarna.
Damklassen som helhet får till och med betyget ”riktigt bra”. Hilda Melander KLTK, som debuterar i det svenska Fed Cup-laget om ett par veckor, är toppseedad. Klassen har i övrigt tillfredsställande topp och bredd med bl a Växjöbekanta Gabbi Tepic som semiseedad. Kvalet håller också bra klass med förhoppning om en eller annan framgång för våra unga VTS-tjejer.
På herrsidan ser det annorlunda ut. På den seedade avdelningen är det helt okay med ”Vintertourkungen” Pablo Figueroa i topp och med hemmaspelarna Viktor Odenbrink och Pontus Norberg bland de kvartsseedade. Men bakefter kunde man ha önskat mer. Kvalitén i resten av huvudklassen är blandad och kvalet är tunt.
Det är kanske motiverat att framledes överväga 16-lottning även bland herrarna. Svensk tennis har ju idag klart färre spelare på Vintertournivå än för 8-10 år sedan.
”Fidde” menar, och det är bara att hålla med, att flera av spelarna, som fått en plats i huvudlottningen, skulle få ut mycket mer av tävlingen genom att börja i ett tufft kvalt. Frågan är bara om övriga Tennissverige är samsynt med VTS, när det gäller uppfattningen om kvalspel.

Nattsvart

Tennisen var i det närmaste marginaliserad på idrottens gigantiska firmafest, idrottsgalan igår. Föga överraskande fanns ingen spelare eller ledare från tennisen nominerad i någon av  alla kategorierna i utmärkelsefrosseriet.
Det enda lilla sammanhang, där tennisen kom med bland alla bildklipp från 2011, som  prisutdelningarna varvades med, var en kort snutt med världssuveränen Novak Djokovic. Inom svensk tennis hade inget förekommit av sådan dignitet att det var värt upmärksamhet. Tittande tennisfolk fick nöja sig med att Jonas Björkman med fru Petra zoomades in ett antal gånger bland alla prominenta gäster.
Det rådande tillståndet i svensk tennis blir förstås inte bättre av att den sista svenska singelspelaren i Australian Open, Johanna Larsson, försvann idag på förmiddagen. Sofia Arvidsson gjorde ju sorti igår. Två av fjorton speldagar i Melbourne är avverkade och ingen svensk singelspelare finns kvar.
Robin Söderlings sjukdomsfrånvaro är förstås extra kännbar, när det i övrigt ser så illa ut som det gör. Klen tröst för tigerhjärta är, att det blir åtminstone en vinst med svenskinslag i herrdubbeln, eftersom Robert Lindstedt och Andreas Siljeström med utländska partners möts i första omgången.
- – - – - – - – - – - -
Notabelt med VTS-ögon från idrottsgalan: Handbollsdamernas förbundskapten Per Johansson, som utsågs till Årets Ledare, tackade bl a företrädaren ”Peppe” Jonsson, på sin tid lovande tennisjunior i IK Skytten innan handboll och fotboll tog överhand.

Lika många damer som herrar

Idag avslutas säsongens i särklass penningstinnaste vintertourtävling. Rosendals Vintertour i Uppsala har laddat in hela 60 000 kr i prispotten. Beloppet i sin helhet sätts på herrarna. Tävlingen saknar damklass, en omständighet man kan ha många synpunkter på.
I Växjö väcker vi i nästa vecka Växjö Open till liv efter ett års vila, nu i skepnad av Glimstedt Open. Vi har valt att fortsätta med samma koncept som gällt alla år före uppehållet. Herrsingeln har 24-lottning, 32-kval och 15 000 kr i prispengar. Damernas huvudtävling har plats för 16 spelare, kvalet omfattar 24 platser och prispengarna stannar vid 10 000 kr.
När anmälningstiden gick ut i torsdags, visade det sig, inte så lite överraskande, att antalet anmälda killar och tjejer var ungefär detsamma. Erfarenheten säger emellertid, att anmälan är en sak i sammanhang som dessa, hur det ser ut efter sign in en annan.
Inget talar dock för att det blir större bortfall bland damerna än herrarna. Den kommande helgens erfarenheter får bli avgörande huruvida vi skall modifiera upplägget inför nästa år.
- – - – - – - – - – - – -
Välkoma till Strandbjörkshallen det kommande veckoslutet. Vi vågar lova tennis av bästa nationella klass och förhoppningsvis med en hel del VTS-inslag.

Elitserien, ett alltför snabbt race

Varje år – under de intensiva elitserieveckorna på hösten - går en minidebatt om elitserien och dess upplägg igång. Lika snabbt som den blossar upp ebbar den 0ftast ut. Marginella förändringar görs ibland, men större grepp uteblir.
På det lokala planet i Växjö har Smålandsposten generöst spaltutrymme i samband med seriespel oavsett idrott. Självklart blir det mest för ishockey och fotboll, men tennisen fick sin beskärda del under elitserien. Viktor Odenbrink var t ex i linsfokus på lokaldelens förstasida efter två av hemmamatcherna. Textbevakningen var frikostig. Alltså bästa tänkbara pr för Växjötennisen men ack så begränsad i tid.
Att jämföra med systersporten bordtennis ligger nära till hands. Pingisen har ju en elitserie, som sträcker sig över hela säsongen. Bordtennisen är dessutom i en nästan lika prekär situation som tennisen, när det gäller återväxten. Man skriker efter arvtagare till Waldner och Persson.
Växjöklubben Frej slåss just nu för en slutspelsplats i elitserien och får, som sig bör, kontinuerligt förnämlig uppmärksamhet i Smp. Motsvarande uppmärksamhet för VTS´ del är begränsad till två veckor. Jag är övertygad om att denna exponering är av stor betydelse, självklart för klubbarna men inte minst för spelarna.
En elitserie för tennisens del med längre tidsutdräkt skulle dessutom – och framför allt – vara gynnsam rent sportsligt. Så som det ser ut idag på spelarsidan – ingen enda svensk i herrsingel i Australian Open – skulle det rent utvecklingsmässigt vara perfekt med en elitserie som inte ”rivs av” på drygt två veckor och sedan faller i glömska i nästan ett år.
Det vore nog inte fel, om vi inom tennisen tog tag i elitseriens framtidsfrågor på ett seriöst sätt i god tid innan det är dags för årets serie. Om större förändringar skall göras, låter det sig inte ske över en natt.

Hur gör man i Schweiz?

Roger Federer är inte bara en av världens bästa tennisspelare genom tiderna. Han är ju dessutom ett enastående föredöme, då det gäller att föra sig på och utanför banan. Den kopplingen är långt ifrån självklar då det gäller tennisens stora genom åren.
Jag har under helgerna följt och fascinerats av skidornas gigantiska kraftprov Tour de Ski framför TV-n. Upplägget är genialt och man upphör inte att imponeras av skidrännarnas – både manliga och kvinnliga – förmåga att dag efter dag ge precis allt.
Mest imponerar förstås Federers landsman, suveräne herrvinnaren Dario Cologna, som tycks ha disponerat kraftprovet perfekt från första till sista minut. Parallellerna mellan de två schweizarna är slående. Cologna agerar lika elegant och majestätiskt i spåret som Federer gör på tennisbanan. Segerintervjuerna är lika balanserade och sympatiska som Federers.
Det fanns en tid – när VTS-arna Magnus Larsson och Jonas Björkman kompletterade med Niklas Kulti slog USA i DC-finalen – då amerikanska kommentatorsstorheter som John McEnroe och Bud Collins frågade sig hur vi gjorde i Växjö. Vi hade förstås inget givet svar.
Motsvarande fråga idag: Hur bär man sig åt i alplandet för att få fram så kompletta och föredömliga världsartister som Federer och Cologna? Något enkelt svar finns förmodligen inte heller här.

Wild cards – till vilken nytta?

”Fidde” Rosengren hävdar med en åsnas envishet att wild cards i juniortävlingar är ett gissel för svensk juniortennis. VTS-tränaren fick senast ordentligt med vatten på sin kvarn i samband med SALK Opens ITF-avdelning.
Åtta wc delades ut, fyra bland pojkarna och lika många på flicksidan. Av dessa överlevde en enda första omgången för att sedan förlora i den andra rundan. På tjejsidan handlade det om konkurrenter till Kajsa Rinaldo-Persson, alltså 13-14-åringar.
Kajsa däremot spelade sig igenom kvalet – tre mycket nyttiga matcher – och gjorde dessutom en kanoninsats, när hon också klarade första rundan av huvudtävlingen. Man behöver inte vara kärnfysiker för att inse vilken modell, som är mest utvecklande.
När VTS arrangerade JSM i somras var direktivet från sportchefen Johan Sjögren, att inga wild cards skulle utdelas, ett besked som vi naturligtvis applåderade. SALK Open är emellertid inte någon förbundstävling. Dessutom sorterar den under ITF:s regelverk.
Wild cards kan fylla en funktion i extrema undantagsfall. Generellt vore det skönt om Johan Sjögrens JSM-modell bleve rådande i svenska juniortävlingar.
Det allra värsta wild card-exemplet hittar man i SEB Next Generation Cup, tidigare Kalle Anka Cup. Här har man de senaste åren kunnat få wild card direkt till Sverigefinalen. Bortsett från den rent tennisutvecklande dumheten är ju tilltaget helt i strid med den ursprungliga Kalle Anka Cup-idén.
Tennis går ju ut på att spela matcher, så många som möjligt om man vill bli bra. Att få wc till Kalle Anka-slutspelet innebär för en smålänning eller skåning att han eller hon berövas 8-10 matcher.

Go VTS!!!

Inledningen av Calles sms- och telefonrapportering från SALK Open var minst sagt deppig. De första dagarnas bulletiner handlade väldigt mycket om svåra lottningar och snabba sortier.
Extra jobbig var Kajsas öppningsförlust mot duktiga norskan Jahren i 16-årsklassen. Desto starkare av VTS-tjejen att repa mod på stubben och prestera en kanoninsats i tjejernas ITF-klass. Calle var full av beundran för Kajsas spel i kvalet och huvudtävlingens första omgång. Fyra tuffa och nyttiga matcher innan det blev ”bensinslut” i andra omgången, för att tala med VTS-tränaren.
Det var inte bara Kajsa som vände den motiga trenden. Calle började avsluta sina sms med ”Go VTS!!!”, när ”Steffie” Thour, som inte precis har stuckit ut under hösten, gick och vann match efter match i tjejernas 14-årsklass. ”Steffie” slog bl a ut seedade Linnéa Björk Västerås innan det blev stopp i åttondelen mot storfavoriten Sandra Örtevall SALK.
Ännu bättre gick det för Kasper Qvarfordt, som tog sig till kvarten i 12-årspojkarnas jätteklass. VTS-aren vann fem matcher innan han tvingades ge sig mot Erik Grevelius Lidingö.
Till dessa vassa singelinsatser kan läggas en glädjande dubbelframgång. I tävlingens enda dubbelklass, den för 12-åringar gick Kasper och Simon Sälgfors, som sin unga ålder till trots vid flera tillfällen har kompletterat varandra mycket väl i dubbelspelet, till semifinal.
Simon tillhörde tillsammans med Pontus Karlsson och bröderna Lindahl – David och Theo – de VTS-are som inte hade Fru Fortuna på sin sida. Alla gjorde mycket väl ifrån sig och med lite mer flyt i lottningen kunde de hängt med betydligt längre än vad som nu blev fallet.
Go VTS!!!

Svensk tennis´ framtid i hallen

Vi har prominent besök i Strandbjörkshallen denna första vecka i nådens år 2012. De två kanske mest intressanta framtidsnamnen i svensk tennis, båda välkända för tennisintresserade Växjöbor, gästar hallen.
Elias Ymer, som ju bl a har vunnit JSM två år i följd i Strandbjörket, har på grund av skada varit borta från tävlingsspel hela hösten. Nu är Västgöten fit for fight och tränar hårt tillsammans med Viktor Odenbrink och Olle Thestrup under ”Fidde” Rosengrens ledning.
Värnamotjejen Ellen Allgurin, som liksom Elias har vunnit SM i Strandbjörket och massor av andra turneringsvinster på Växjömark, förbereder sig för Australian Open i Strandbjörkshallen under ”Tobbe” Thestrups överinseende. På andra sidan nätet har Robin Thour och Teo Ottosson synts.
I VTS tycker vi förstås att det är mycket trevligt, när två så spelstarka, målmedvetna och sympatiska framtidshopp som Elias och Ellen väljer att träna i vår hall. Vi är naturligtvis också stolta över att ur våra led kunna ställa två så högkvalificerade tränare som ”Fidde” och ”Tobbe” till förfogande.

Nyårsförhoppningar

Att utfästa nyårslöften är vanskligt, att formulera nyårsönskningar är mindre förpliktande. Här följer några tankar/förhoppningar inför det solvarv, som inleds idag.
• I det storinternationella perspektivet är den självklara förhoppningen, att Robin Söderling ges en ärlig chans att ta upp kampen med de fyra stora. Svensken var ju på god väg att göra kvartetten till en kvintett, när omständigheter som han inte kunde råda över däckade honom.
• Gapet bakom Robin tenderar att bli allt större. Det skulle betyda mycket för svensk tennis i det korta perspektivet, om åtminstone 3-4 i den breda skaran av futurespelare förmår etablera sig på rätt sida om 300-strecket.
• Sofia Arvidsson och Johanna Larsson är ju de starkaste svenska namnen internationellt just nu. Förhoppningsvis naglar sig båda fast på god tvåsiffrig WTA-ranking under året.
• Hela tennissverige längtar efter ett internationellt genombrott på juniorsidan. Det finns en del att hoppas på, men frågan är om inte fortsatt tålamod krävs. Bröderna Ymer och Daniel Windahl sticker ut på pojksidan. Bland tjejerna är det svårare att peka ut några outstanding  namn.
• Regionalt finns anledning att hoppas på Wilson Tour, ett initiativ från Tennis Syd i syfte att stärka upp tävlingsverksamheten i regionen. Det är mycket angeläget att höja bredd och kvalité på framför allt de småländska tävlingarna, vilket förhoppningsvis touren kan bidra till. Vår egen Strandbjörksspelen kommer att ingå i touren.
• På hemmaplan i Växjö ser vi givetvis fram emot ett nytt starkt tennisår. Inledningen i tävlingshänseende kommer att bli intensiv. Gamla Växjö Open återupplivas i skepnad av Glimstedt Open och i slutet av februari arrangerar vi JSM18 och USM21. Alla ni, som stöttade vårt elitserielag och många fler är välkomna att se bra tennis i Strandbjörkshallen.
• På tal om elitserien hoppas vi givetvis på ny succé, när det blir dags igen i november. Dessutom kompletterar tjejernas div 1-promovering ett tävlingsintensivt 2012.
• För vår juniorverksamhet skulle det vara stimulerande om vi kunde bredda VTS-inslaget på topp 10-listorna. Vi ser mer än gärna att Kajsa och Olle får sällskap.

Farväl 2011

Svensk tennis liksom den lokala avläggaren i Växjö har genom åren lagt betydligt glansfullare verksamhetsår till handlingarna än vad som kommer att bli fallet, när 2011 inom kort summeras. Dock finns en hel del positivt att notera.
• I det globala perspektivet har Novak Djokovic röstats fram till årets manlige idrottsman av världens sportjournalister. En tennisspelare snuvade därmed fotbollens Mezzi på utmärkelsen för andra året i rad. I fjol var det Nadal. Även om den här sortens omröstningar är lite av att jämföra äpplen och päron, är det ändå en markering att tennisen är stark.
• Nationellt är Robin Söderling både det stora glädjeämnet och det ännu större sorgebarnet. Robins uppvisning i Båstad, där han fullständigt pulvriserade topp 10-spelarna Berdych och Ferrer var bland det värsta man sett. Att dessa hart när osannolika glansnummer, framför allt finalen mot Ferrer, skulle bli det sista vi fick se av Robin 2011 är naturligtvis i första hand tragiskt för Robin själv men också för svensk tennis. Saknaden har varit jättestor under hösten. Hela tennissverige önskar dig tillbaka 2012, Robin.
• Lokalt i Växjö kommer vi ihåg det första halvåret främst genom Kajsa Rinaldo-Perssons och Viktor Odenbrinks SM-tecken. Kajsas första del av året gick som på räls med vinst även i Båstadtennis och den nya Tomas Sabo Cup, som samlade hela tjejeliten i Kajsas åldersgrupp.
• Sommarens höjdpunkt var JSM-tävlingen för 12- och 16-åringar i Strandbjörket. Evenemanget blev en arrangörsmässig toppinsats. Ett imponerande antal VTS-are drog sitt strå till stacken. Förutom det garvade järngänget, som alltid ställer upp i sammanhang som detta, gjorde den mindre erfarna men vältrimmade cafeteriaorganisationen och det stora gänget unga domare jätteinsatser.
• Från hösten minns man framför allt elitseriespelet. Vårt unga VTS-team uppträdde, som VTS-traditionen bjuder, som ett lag med stort L under ”Tobbes” och ”Fiddes” engagerade ledarskap. Att nytt kontrakt grejades var bland det viktigaste som hände under året i klubben och inte minst för alla dem som mötte upp och stöttade laget. 250-300 personer på alla tre hemmamatcherna imponerade inte bara med sin numerär utan också genom sin osvikliga uppbackning av laget.
I seriespelet får vi inte glömma damlaget, som med Calle som inspirerande coach äntligen tog sig upp i div. 1 efter att två år i följd snubblat på mållinjen.
2012 närmar sig med stormsteg. Nyårsönskningar tillhör ju helgtraditionerna. Det finns kanske anledning att återkomma i ämnet.