Elitseriesummering

Den alldeles för korta elitserien är avslutad efter en dryg vecka så när som på slutspelet, som berör fyra av de tolv klubbarna. En summering och lite framtidsfunderingar är på sin plats.
Positivt:
+ Det gick oväntat bra för vårt unga VTS-lag, som hade målsättningen att klara sig kvar men som var betydligt närmare slutspel än nedflyttning.
+ Vi hade många och engagerade åskådare i Strandbjörkshallen och sammalunda verkar ha varit fallet på flera andra håll.
+ Antalet utländska spelare har sjunkit radikalt. I år rörde det sig om en dryg handfull, av vilka merparten kom från våra nordiska grannländer.
+ Alla inblandade tycks gilla tävlingsformen och lagandan beskrivs som mycket god på de flesta håll. Klubben står i fokus!
+ Det sportsliga utbytet för inblandade spelare är högt.
Negativt:
- Den extremt korta serien, som gjorde att många icke professionella spelare naturligt nog inte orkade distansen ut.
- Den extrema komprimeringen tar inte tillvara möjligheten att förkovra inblandade spelare.
- Den medelmåttiga bredden i svensk seniortennis. Avdammade föredettingar och inhoppande tränare hävdade sig ofta väl.
- Komprimeringen är negativ för det allmänidrottsliga och mediala intresset kring serien.
Åtgärdsförslag:
Jag skrev i ett inlägg före seriestarten att en ändringsvariant skulle kunna vara att göra en ”superliga” med nuvarande upplägg för de sex bästa klubbarna och skapa en mer utsträckt serievariant för de övriga.
Med facit i hand och när t o m klubbar som SALK vill ha en längre serie, känns det som att de enda som skulle vara aktuella för kortmodellen är Fair Play och Lidköping. Dessa båda klubbar har emellertid en så stor bredd på spelarmaterialet, att det även för dem finns klara fördelar med en lång serie.
I det alarmerande läge som råder när det gäller numerär och kvalité på spelare under den yppersta eliten i svensk tennis, skulle tveklöst en utsträckt elitserie vara ett utmärkt medel att höja den allmänna spelkvalitén och dessutom en åtgärd som sätter klubbarna i centrum, vilket är synnerligen angeläget.
Vi måste inse att vi befinner oss i en helt annan situation är för ungefär 20 år sedan, då den nuvarande seriestrukturen skapades.
Ett enkelt sätt att åstadkomma önskvärda förändringar är att göra nuvarande elitserie till dubbelserie med förslagsvis 2/3 av matcherna på hösten och resten plus slutspel på våren.
Problemet måste upp till diskussion i svensk tennis!

Har klubbarna någon plats i framtiden?

Kvällsöppet med Lennart Ekdal hade igår TV4-serien ”Jag skall bli stjärna” som utgångspunkt.  11-årige tennisspelaren Teodor Tonelid, som förekommer i programmet, fanns på plats tillsammans med pappa och i en panel med prominenser som bl a Thomas Gustafsson, Ulrika Knape, Nicklas Kulti och Rami Schaaban.
Visst skall den, som tycker att hans idrott är det roligaste som finns och som drivs av egen vilja och inte föräldrarnas, få hålla på i största  möjliga utsträckning även om han är ung. Men för oss, som fortfarande kämpar för den svenska idrottsmodellens överlevnad, inställer sig frågetecken och problem, när man tar del av upplägget.
Att som 11-åring träna 10-12 timmar i veckan plus 4-5 timmars fysträning ryms självfallet inte inom en normal klubbverksamhet, ej heller inom de flesta föräldrars ekonomiska resurser. Föräldrar, som följer TV-serien och som såg Kvällsöppet, kan förstås lätt känna sig stressade. I en sådan situation ligger det nära till hands att ifrågasätta verksamheten i klubben. För privata intressenter, som för övrigt blir fler och fler i svensk tennis, är det däremot guldläge. Mer eller mindre desperata föräldrar väljer att satsa på privatlektioner, kommersiella träningsläger och lockande likaledes kommersiella tävlingsresor till utlandet. Att som den omskrivna familjen Carnello skicka sonen till Nick Bolettieris tennisakademi i Florida är förstås kronan på verket.
Inom Växjö TS är vi, med den höga samlade kompetens vi har i vår tränarstab, övertygade om att vi arbetar på rätt väg. Även vi vill självfallet att våra juniorer skall spela mycket, men vi är säkra på att en stor del av spelet skall vara av annan karaktär än tränarledd träning. Vi hoppas givetvis att vi har de flesta föräldrars och juniorers förtroende även efter Kvällsöppet och Jag skall bli stjärna.
Med ett mer än 50-årigt facit som bakgrund, kan jag inte undgå att förvåna mig över att föräldrar lämnar ut sina knappt tonåriga barns idrottssatsning inför det fullständiga mediala beskådande, som fallet är i familjerna Tonelid och Carnello. Har man ägnat minsta tanke åt den press som barnen utsätts för under resans gång och inte minst om satsningen inte skulle ge förväntade resultat.
- – - – - – - – - – - – - -
Det var märkligt att ingen i panelen reagerade på att Johannes 11 lägger ner ungefär två arbetsdagar i veckan på enbart tennis och fysträning. Att som 11-åring ha valt bort alla andra idrotter känns tveksamt. Nog vore det smartare att ägna fystiden åt t ex fotboll eller innebandy. Det är ju dessutom inte säkert att en bollbegåvning, som gör sitt val som 11-åring, väljer rätt. Mats Wilander och Jonas Björkman var t ex stora hockeybegåvningar, som valde tennis. Landslagsprofiler som Olof Mellberg och Johan Mjällby var duktiga tennisjuniorer men nådde de stora framgångarna inom fotbollen.

Utebliven dialog

Det togs uppp et hål i asfalten på trottoaren utanför hallen…
Det sattes ner ett fundament för en stolpe…
Vad gällde saken? En 30-skylt? I så fall märkligt placerad.
Efter ett par veckor kom svaret. En kort stolpe med en liten informationsskylt, signerad med Växjö kommuns logo. Vi, som verkar i hallen skakar förvånat på huvudet över innehållet.
Ingen ansvarig för skylten har varit i kontakt med oss. Man blir upplyst om att hallen invigdes 1938, helt korrekt. Man blir också upplyst om namnen på två för oss helt okända arkitekter. Däremot finns t ex inte ett ord om hallens skapare och store tillskyndare Ture Fridlund! Informationen om att Mr G, som invigde hallen, skulle ha fällt ett yttrande om att vilja bli vaktmästare i hallen bär ett pinsamhetens skimmer över sig.
Man finner inte ett ord om tillbyggnaderna av hallen till den anläggning den är idag. Om någon arkitekt skulle nämnas, borde det vara Gunnar Roneus, vars insats för hallens utseende idag – en suverän hopfogning av gammalt och nytt - är mycket betydelsefull.
Den oinvigde läsaren av skylten får dessutom – med kommunens logo som underskrift - uppfattningen att hallen är kommunägd, vilket ju inte är fallet. Växjö Tennis AB nämns inte med ett ord.
Att världsstjärnor som Mats, Jonas, Magnus och Janne fostrats i hallen verkar mindre väsentligt än att ”mästaren Carl-Eric von Braun från Diö”, förvisso ett mycket aktat namn på sin tid, invigde tillsammans med Mr G.
Att Strandbjörkshallen uppmärksammas på detta vis är givetvis bra och högst motiverat. Men en dialog med oss som kan hallen och dess historia hade gett ett mycket bättre resultat.

Tack alla ni som var där

* Gösta Arvidsson var där…
* Jan Svensson var där…
* Jan Martinelle var där…
* Rickard Kjellberg var förstås där…
* Ture Welin var där…
Här några exempel ur den kärntrupp, som alltid dyker upp i Strandbjörkshallen när det är elitseriedags. Men det var ju många fler som t ex spelarföräldrarna
* Lasse Odenbrink, som hade svärfar ”Igge” Hermansson med sig två av dagarna. ”Igge” är mannen som lagt grunden till kusinerna Viktor Odenbrinks och Daniel Kumlins tenniskunnande.
* Anders Apell, stolt pappa till Alexander.
* Christer Kjellberg, pappa till nye Robert från TK 77 som fått hela hösten förstörd av sjukdom men som nu är igång igen.
* ”Micke” Jonasson och Lasse Norberg förstås.
Herrarnas respektive fanns givetvis på plats i stor utsträckning också.
* Trevligt var det att David Winberg dök upp i lördags, inte i tjänsten som sportskrivare på Barometern utan som tennisfan med ett stort utrymme för VTS i hjärtat.
* Leif Blomqvist en av stans största idrottsallätare fanns på plats i lördags. Välkommen tillbaka, när det blir aktuellt.
* Celebriteter som Stefan Edberg och Magnus Larsson syntes på bana 3 i samband med matchen mot Näsbypark.
Vi skall förstås inte glömma bort det unga VTS – föräldrar och barn – och alla andra tennisintresserade som mötte upp och kompletterade i sådan utsträckning att det blev den fina stämning som det blev.
- – - – - – - – - – - – - -
Thomas Alm, Vi smålänningar skäms inte över vår dialekt och har uppfattningen att de flesta förstår våra skorrande r utan problem. Som VTS-are är vi stolta över ”Fidde”, inte bara för hans genuina växjöska utan främst för hans engagerade och sakkunniga kommentatorsjobb på Viasat.

Stopp mot SALK

Det känns ju aldrig särskilt bra att förlora, men dagens inte oväntade 2-4 mot SALK gav likväl en hel del positivt att ta med sig för laget till de båda avslutande bortamatcherna mot TK Hobby och Fair Play.
Om vi skall vara objektiva måste vi konstatera att SALK har ett snäppet bättre lag än vårt om man ser till helheten. Dock kan man konstatera att framför allt Pontus, men också Viktor, inte var så särskilt långt från vinster. Pontus hade break i båda seten mot efter hand mycket bra spelande Harri Helivaara men förmådde inte hålla greppet. Viktor började mycket bra mot erfarne Mikael Ekman men föll tillbaka ordentligt i andra set och förmådde inte heller komma tillbaka ordentligt i matchtiebreaket.
Alexander däremot spelade hem sitt andra matchtiebreak på raken på bana 4 och gjorde det mot en såpass meriterad spelare som Patrik Brydolf, JSM-vinnare i Strandbjörket i fjol. Alexander imponerar med sin slägga till serve och sitt lugn på banan i alla lägen. Sävsjösonen är det stora utropstecknet i VTS-laget så här långt.
Glädjande var också den avslutning som Pontus och ”Rasse” åstadkom i förstadubbelns matchtiebreak mot Sekulic/Brydolf, ett värdigt slut på tre intensiva  seriedagar i Strandbjörkshallen.
Det finns anledning att tacka alla som hjälpt till att skapa den goda stämning som rått i hallen. Förutom publiken, som har krediterats tidigare, har domare, linjedomare, bollkallar och cateteriapersonal gjort ett jättebra jobb.
För laget återstår alltså bortamatcher mot Hobby och Fair Play. Sen är det hela över, alldeles för snabbt…
- – - – - – - – - – -
Det var intressant att notera att garvade SALK-coachen P O Lindqvist delar uppfattningen att något måste göras åt seriesystemet, så att längre spelperiod och fler matcher skapas.

6-0 igen!

Två gånger 6-0 och serieledning även efter andra omgången!
Idag kändes det som om VTS-arna bara inte kunde förlora. En härlig inställning i hela laget och en strålande publikuppbackning gjorde att det blev mycket tungt för Näsbyparks TK, ett lag av betydligt vassare kaliber än det Malmö-Bellevue, som vi betvingade i tisdags.
Hela singelkvartetten Pontus, ”Rasse”, Alexander och Viktor gjorde alldeles utmärkt ifrån sig. Allra skönast var det måhända för Alexander, som hade det stora nöjet – och givetvis tunga ansvaret – att säkra tvåpoängaren i ett gastkramande matchtiebreak mot Näsbyparks Jonathan Kidane inför ett läktarstöd, där ljudnivån förde tankarna till Kungliga hallen.
Att det blev vinster även i dubblarna efter singelurladdningarna vittnar om hög lagmoral. Här gladde speciellt andraparet, där ”Falken” gick in tillsammans med Viktor. Viktor var helt briljant i det andra setets avgörande, väl uppbackad av en lika inspirerad ”Falken”.
Den magnifika serieöppningen innebär att lördagsmatchen mot SALK blir en uppgörelse om en slutspelsplats! Här är vi givetvis rejäla underdogs, men med fortsatt lika god laganda och samma fina publikuppbackning som idag känns uppgiften inspirerande…
Alltså, VTS-are och andra tennisintresserade, välkomna till Strandbjörkshallen på lördag. Vi tar emot SALK med start kl. 13.

Kanonstart

Det måste vara mycket länge sedan, om ens någonsin, som VTS startat elitserien med 6-0-vinst. Så blev det emellertid den glädjande slutsummeringen av dagens öppning hemma i Strandbjörkshallen i Sveriges i särklass kortaste elitserie.
Vi skall självfallet inte dra några stora växlar på maximal utdelning mot Malmö-Bellevue TK, en klubb i djupaste kris. Malmöklubben har nyligen bytt ut hela sin styrelse och sportchefen Anders Henricsson med mer än 20 år i klubben bryter upp i bitterhet för nytt uppdrag i Birkeröd i Danmark.
Låt vara att motståndet inte var särskilt imponerande, men den samlade insatsen av det unga VTS-laget är förtroendeingivande. Inställningen på alla händer var föredömlig liksom uppbackningen från grabbarna på ”bänken”. ”Rasses” comeback var efterlängtad och förstasingeln mellan Pontus och Daniel Schalén höll hög klass. Debutanten Alexander liksom Viktor kompletterade på ett bra sätt.
Coachen ”Tobbe”, som hade värdefull hjälp på bänken av Calle, har jobbat hårt med att svetsa samman gänget inför serien. Premiärens 6-0 inspirerar förstås och lovar gott inför fortsättningen, där betydligt tuffare uppgifter än den mot MBTK väntar. Det finns stor anledning att önska VTS-teamet all lycka i resten av serien.
Glädjande var också den hyfsade publiktillströmningen. Välkomna tillbaka på torsdag mot Näsbypark och på lördag mot SALK!
- – - – - – - – - – - – - -
Tisdagens 6-0-facit ändrar på intet vis den uppfattning om ett förändrat seriesystem som jag förde till torgs för ett par dagar sedan. Snarare bekräftar det behovet av omstrukturering.

Åldern har ingen betydelse

- Willy och jag är 112 år äldre än våra motståndare…
Lars-Eric Johansson stegade in till ”Askan” efter avslutad match i Måndagsdubbeln för att rapportera resultatet i uppgörelsen Landshypotek – Lucke och Macke och gjorde det med ett extra brett smajl eftersom det hela slutat med vinst för ”di gamle”.
Med informationen att Lukas Ökvist är 12 år och Markus Thour 13 kan ni själva bestämma i vilket åldersspann Lars-Eric och Willy med efternamnet Arvidsson hör hemma.
Den nu pensionerade hypoteksdirektören Lars-Eric är en sann tennisentusiast, som bl a har ett ganska långt förflutet som ordförande i Öjaby TK. Willy var hårdför back i Öster innan han slog sig på tennis efter att ha lagt fotbollsdojorna på hyllan. Förutom Måndagsdubbeln – där om jag inte har fel, Landshypotek varit med oavbrutet, d v s 28 gånger,  från starten – syns de båda minst två gånger i veckan på banorna i Strandbjörkshallen.
Visst har tennisen i allmänhet och Måndagsdubbeln i synnerhet värden som få andra sporter kan mäta sig med…

Högintensivt

Finns det hjärterum…
42 var anmälda till höstens första Lördagsträff  - för i första hand rekryteringsgrupperna – och ytterligare två dök upp.
Det blev förstås till bristningsgränsen trångt på de sju banorna. (A-hallen utnyttjades självfallet också).  Poolindelningarna måste justeras en del för att få med de oanmälda och för de bästa blev det i huvudsak dubbelspel. Alla fick trots allt spela minst fyra matcher. Föräldrahjälpen runt banorna var förstås lika välkommen som nödvändig.
Tennismässigt såg det mycket löftesrikt ut med mestadels jämna och goda fighter och en och annan tår fälld efter tunga förluster. Återigen kan man konstatera att vi aldrig någonsin haft en sådan bredd och kvalité i de yngsta årgångarna som idag. Problemet på sikt är givetvis att efterhand skapa nödvändig bantillgång för denna angelägna grupp.
- – - – - – - – - -
På tal om trångt med bantid, det är illavarslande när tävlingsjuniorer nobbar A-hallen då det är fullbokat i B- och C-hallarna.

Vilken sorts elitserie skall vi ha?

Senaste numret av Svenska Tennismagasinet innehåller ett 13-sidigt förhandsinslag inför elitserien med bl a lagpresentationer. En fråga, som tränger sig på, när man tar del av spelarbesättningen i klubbarna, är: Har vi rätt sorts elitserie?
Det nuvarande upplägget med extrem komprimering till en dryg vecka, om man inte går till slutspel, kom till i samband med det omfattande ”Tennis 90″-arbetet, då förutsättningarna på spelarsidan såg helt annorlunda ut än idag.
Premisserna då var, som skribenten Peter Bengtsson mycket riktigt påpekar, att vi hade 10-15 svenska spelare på top 100 i världen, spelare som vi mycket gärna ville ha med i serien.
Idag är ju utgångsläget radikalt annorlunda. Svensk tennis lider en högst besvärande brist på seniorspelare, det kanske allvarligaste blågula framtidsproblemet. Av de 12 klubbarna i herrarnas elitserie har i bästa fall hälften – Fair Play, Lidköping, SALK, KLTK, Ullevi och kanske Helsingborg – glädje av superkomprimeringen, som naturligtvis i sig dessutom är ett minus då det gäller att bygga upp ett bredare intresse kring serien.
Den andra hälften med hemvävda spelargarnityr kommer att tvingas agera slagpåsar i mötena med de stora, också det till föga gagn för intresset kring seriespelet. Ett i tiden mer utsträckt seriespel i jämnare konkurrens skulle vara betydligt mer utvecklande för dessa klubbar, av vilka vi i VTS alltså är en.
Ett tänkbart alternativ skulle kunna vara följande. En superliga med de sex bästa lagen och samma upplägg som idag skapas. Under denna topp skapas en elitserie/allsvenska i två geografiska grupper om sex lag i varje, som möts hemma-borta över en längre period. En sådan ordning skulle befrämja spelarutvecklingen på bredden i svensk tennis och därmed skapa bättre förutsättningar för att förbättra toppen.