Vi är korkade i Växjö TS. Det har vi sportchefen Johan Sjögrens ord på i debatten/duellen i senaste numret av Svenska Tennismagasinet mellan vår egen ”Fidde” Rosengren och Johan. Ämnet var det heta Topp 100-dokumentet.
Det tar fyr redan på första frågan ”Varför är topp 100-dokumentet bra/inte bra?” Johan, som i de allra flesta svaren refererar till passande vetenskapliga rön och statistiska data, menar att ”det vore rent korkat att inte använda de forskningsresultat som finns tillgängliga”. Naturligtvis förbigår han t ex den kände svenske idrottsforskaren Rolf Carlsson, som tar avstånd från topp 100-dokumentet. Att en person med ”Fiddes” gedigna bakgrund – och många auktoriteter med honom – har en annan uppfattning verkar inte heller bekymra.
Som klubb är man uppenbarligen sågad om man inte följer his masters voice. Oliktänkare göre sig ej besvär i arbetet med att ta Sverige bort från tennisens bakgård.
I Johans svar förekommer nedlåtande tasksparkar som
• ”Lättast vi hade kunnat göra hade kanske varit att gå ut med att vi skall fortsätta köra tre pass i veckan med sex-sju spelare på två banor och en tränare som står med händerna i kors och att fysträningen består i att gå ut med hunden när du kommer hem.”
• ”Men fungerar gruppträningen som ”kötennis” som tyvärr fortfarande existerar kombinerat med bollar som inte är anpassade för en nioåring så föreslår jag att föräldrarna kräver pengarna tillbaka.”
Att sportchefen i Svenska Tennisförbundet formulerar sig på detta sätt måste upplevas kränkande av seriöst arbetande klubbar och tränare. I VTS känner vi så. Avarter finns naturligtvis i alla verksamheter men är sällsynt olämpliga och onödiga att lyfta fram i ett seriöst sammanhang som detta.
Heders, ”Fidde”, för koncisa svar, som bygger på egen erfarenhet från tennisens alla nivåer och som emanerar från ett jättestort tennishjärta. Den sortens tankar är betydligt intressantare att ta del av än ideliga hänvisningar till vetenskap och statistik.
I den situation som svensk tennis befinner sig idag, skulle det vara klädsamt om man från förbundshåll även respekterade seriösa alternativa tankar och tillvägagångssätt. Vetenskap och siffor i all ära, tennisens verklighet är betydligt mer udda och komplicerad än så.
Följer tennisen från utsidan numera men mitt samlade intryck av debatten som pågår är att tennisen nog skulle må bra av låta klubbarna arbeta enligt egna utformade verksamhetsplaner.
Att klubb, tränare, spelare och föräldrar inte alltid är överens om träningsmängd, upplägg, omgivning osv är inget nytt, så har det alltid varit och kommer sannolikt alltid att vara. Det jag tycker känns oroväckande är att förbundet allt mer verkar agera motpart till klubbarna istället för medpart. Att klubbarna byggs bort ur ekvationen.
De signaler jag upplever att SvTF sänder är att tränarna ute i landet inte skulle arbeta för att utveckla spelarna så bra det bara går. Instruktionerna från förbundet känns som ett omyndigförklarande av majoriteten av klubbar och tränare ute i landet som bygger sin verksamhet så bra det är rimligt möjligt.
Att det idag krävs ett enormt arbete kombinerat med talang,tur och pengar för nå topp 100 i världen är otvedtydigt. Grunden är dock alltid det inneboende intresset hos spelaren; jakten på den extra timmens träning…
Tidigare framgångsverktyg har varit aktiva klubbar i kombination med distrikts- och förbundssatsningar som t ex Team Wilander, Team Becker eller Team Catella. Här finns nog en del att fundera kring varför sådana upplägg försvann.
Förbundet borde i stället för att satsa pengar på pekpinnar lägga dem på att etablera challengers i Sverige. Så att svenska spelare på hemmaplan utan stora kostnader kan samla på sig poäng och därmed enklare ta sig upp i rankinghierarkin.
Jag utgår dock ifrån att samtliga inblandade ur sin egen synvinkel gör sitt yttersta för att svensk tennis skall återta förlorad mark på elitsidan. Men en likriktning kommer aldrig att fungera!
Har förstått att Växjö TS är starka motståndare till att använda Maxibollen hos 10 åringar, Har ej följt denna debatt så noga och är ej heller så kunnig inom just detta område så jag hade blivit glad om du utvecklat detta ämne lite. Har själv barn som spelar med maxiboll på tävlingar och finns både de som är positiva och de som är negativa till detta. Om svensk tennis är oense om sådana här saker känns det svårt att komma framåt.
Växjö TS är inte motståndare till maxibollen som sådan. Vi använder den, där det passar oavsett ålder. Däremot gillar vi inte kravet att använda den i sanktionerade tävlingar, 10-årsklassen. Vi menar att det hämmar bra 10-åringars utveckling.
För den, som inte känner sig mogen att spela med vanlig boll är IFSO tour ett utmärkt alternativ.
Delar denna uppfattning till 100%!!!
Har sett åtskilliga matcher i 10 årsklassen där barnen enbart skickar över bollen för att det är omöjligt att få död på poängen med dessa maxibollar.
Vi fick fram ett helt koppel av världsstjärnor tidigare i Sverige -utan maxibollen i tävlingar.
Hej!
Jag kollade ett reportage igår om en tio årige svensk som lägger hela sin tid åt tennis (tränar i Florida), det verkar inte att han går i skolan. Hur många % av tennis spelare kommer att leva på sin idrott?
Förbundet rekommenderar att våra juniorer tränar 30 timmer/vecka, kan de ta ansvar på de barnen som inte fullföljer sina studier? Hur många av de spelarna kommer att leva på tennis?
En rik pappa kan lägga ut en halv miljon/år åt en tio årige, men jag har inte råd mer än 3 timmer/vecka plus tävlingar. Frågan är vem som har mest talang. Vad är det som avgör nu.
Tack för Växjö TS existerar.
//VPSV
Tycker att vi glömmer en sak i hela denna debatt kring träningsmängd. Vad kostar detta, Det är inte många föräldrar som har råd att lägga en bra bit över 100 000kr på träningskostnader om året, Jag tror att förbundets dokument kan göra att många lovande ungdomar lämnar tennisen för andra idrotter p.g.a att föräldrarna inte har råd med detta och barnen har då fått reda på genom förbundet att tränar du inte i dessa mängder är du chanslös att komma vidare. det är lätt att upprätta dokument och sen överlåta till klubbarna att ta konsekvenserna.
Sveriges tennis ar pa vag in i en kris, vi haller pa att hamna i en situation att vi ar helt obetydliga i internationellt perspektiv pa toppspelare. Bakom Soderling sa ligger nasta svensk pa rank 300. Vara basta junior 18u ar rankad 140. Resultaten o deltagandet i Orange Bowl, varldsmasterkapen for 12-18 aringar, var obefintiligt.
Fortsatter vi som forut hamnar vi definitivt i botten, och da har vi inga toppspelare som kan skapa brett intresse for sporten for unga, och gamla.
I andra sporter kan man bli internationellt bra genom att trana i klubbar. Tex bordtennis, simning, handboll, skidor, golf, hockey. Med den traning som erbjuds i tennis klubbar verkar det inte ga i Sverige. Klubbarna hanger inte med i utvecklingen, en del stoppar huvet i sanden nar de far fakta (”vetenskap o statistik”). Sa alternativet blir da privata, mycket dyra satsningar.
Att Sverige blev sa bra i tennis och golf berodde framst pa att nagra av vara mest talangfulla och intresserade spelare tranade mer o battre an omvarlden. Nu har omvarlden kommit ikapp och forbi.
Dom skalen tillsammans kommer gora att ambitiosa, atletiska idrottsungdomar i annu storre utstrackning inte valjer tennis. Och da ar vi inne i en ond spiral.
Men det verkar inte oroa ledare i Vaxso TS, for de utgar fran en ideologi dar sport for ungdomar ska vara utan gallring, mest lek, social fostran, gemenskap. Inte ambitios utveckling av individers idrottsliga potential. Bedrovligt.
Jag är helt övertygad om att Växjö TS också är positiv till att deras juniorer spelar mycket tennis, men inte dessa pekpinnar från Sv TF.
Sa hur mycket tranar de basta ungdomarna i VTS, 8-10-12 aringarna?
Det är väl upp till barnen själva att träna riktigt mycket tennis. Behöver inte bara vara tränarledd tennisträning. Tror inte att Zlatan hade en tränare bredvid sig när han kickade boll i Rosengård som 8-10-12 åring…
De som representerade Sverige i Orange Bowl i år, var inte dålig tränade ungdomar, det vet vi flesta av oss. De har tränat mer än vad förbundets rekommendation är. Tennisen befinner sig idag samma situation som Svensk musik är. Under 70 o 80 talet fick många barn möjlighet att träna på kommunala skolor, så fick vi fram talanger och de tränade hård. Vi kan gissa redan idag vilka som kommer att åka till Orange Bowl om 6 år. Vi väljer ut fåtal idrottare vid tidig ålder och satsar på dem, men resten har inte råd att hänga med tåget. Om man inte med på tåget redan vid 6 o 7 års ålder, kommer man aldrig ifatt det. Zlatan skulle aldrig ha lyckats i Tennisen. Snälla ta hänsyn till vanliga Svensson.
Bra att hora att de svenska tennisungdomar som representerade i Orange Bowl, tranar mer an forbunds dokumentets antal timmar, for gor man inte det da lar man inte komma sarskilt langt. (Om uppgiften nu ar sann, for en del men nog inte alla.)
Oavsett vilken sport eller kompetens det an handlar om, piano, violin, simning, schack, golf.
Och var overtygade om att de andra som tavlade i orange bowl ocksa tranade bra mycket mer an timmarna /riktlinjerna i mot topp 100. Jag kanner finalisten i boys 12 U, han tranar 5 timmar om dagen sen 5-6 ar tillbaka.
All traning behover inte vara tranarledd, men det gor traningen effektivare i alla fall om tranaren ar duktig, precis samma sak med musik, schack, matematik, skriva, lasning, sang osv.