Välförtjänt, Viktor!

JSM-avslutningen i Strandbjörkshallen började i moll men slutade dessbättre i dur. Den trista öppningen var att Morgan Johansson, finalist i både singel och dubbel bland 18-åringarna, tvingades kasta in handduken på grund av magsjuka. Det stora glädjeämnet, åtminstone ur hemmasynpunkt, var förstås Viktor Odenbrinks försvarande av sina båda U21-titlar från Uppsala i fjol.
Morgan hade imponerat stort i semifinalen mot klubbkompisen Gustav Hansson. Alla som följt tävlingen förväntade sig en hyperintressant epilog mot Hasse Simonssons ättelägg Fred. Antiklimax för tävlingen förstås men ännu större antiklimax för Morgan själv och partnern Marcus Månsson. Blekingarna var klara favoriter i dubbelfinalen.
Folket på läktarna – och de var glädjande många – fick sig emellertid till livs tre riktigt sevärda singelfinaler. För oss VTS-are gladde det som sagt alldeles extra, att Viktor blev tvåfaldig mästare. Viktor hade – inte alls oväntat – en lika rafflande som kämpig holmgång med Isak Arvidsson Båstad, en fight som dessbättre, sett med blågula VTS-ögon, slutade lyckligt.
Dubbelguldet fullbordade Viktors framgångsdag. Att vara goda kompisar är en bra förutsättning för att bli ett bra dubbelpar. På den punkten verkar inte Viktor och den alltid lika sympatiske Isak ha några problem.
Viktor är väl värd framgången. Att få bli mästare på hemmaplan är förstås lite speciellt. Hemmaplan innebär emellertid också höga förväntningar och ökad press. Därför var det ett extra plus för Viktor, att han stod rycken.
Och visst hade han publikstöd, Viktor! Extra roligt var att se gamla tenniseprofiler som Gösta Arvidsson, Jan Svensson, Bernt Tibbelin, Kenneth Bergstrand, Eje Hansson, Göran Flood, Ronnie Esaiasson och Lars-Göran Gustafsson – för att nämna några – intensivt följa matchen.
Trevligt var det förstås också att ha tennisförbundets sportchef Johan Sjögren och landslagstränaren Henrik Holm på plats under JSM-slutet.
- – - – - – - – - – -
Domarbesättningen på finalsinglarna med Johan Thestrup, Markus Ellström och ”Ludde” Turesson i stolarna och assisterade av tennisgymnasister på linjedomarpositionerna bildade en imponerande inramning. Tack för gott jobb och tack alla ni andra, som bidrog till ytterligare ett JSM-arrangemang som vi kan vara stolta över.

Ryck upp er, ni som är berörda

- Måste man anmäla sig?
- Är jag anmäld?
Frågor av den här typen, som hör hemma bland tävlingstennisens nybörjare, har dykt upp i tävlingsexpeditionen i Strandbjörkshallen under det pågående JSM-et. Inget i sammanhanget har tytt på skämtsamhet.
Det handlar om ett SM för 18- och 21-åringar, d v s spelare, som i allmänhet har varit med i tävlingssvängen i 10 år eller mer. Räckan av märkligheter på detta tema kan utan svårigheter förlängas.
Idag låg vi väl framme i tidsprogrammet och hade banor lediga, när det var dags för semifinalerna i dubbel. När vi informerade om läget en knapp halvtimme före utsatt starttid och vädjade om anmälan, hände först nästan ingenting, fastän de flesta berörda spelare fanns i hallen. Något par, som inte var slutkört efter singelspel, uppgavs vänta med anmälan för att inte komma in på första lediga. Obegripligt.
Ett annat par, som anmälde sig mycket sent, propsade på att få vänta med att gå in för att först värma upp. Då hör till saken att ledig bana hade funnits i bortemot en halvtimme.
Det där med att anmäla sig 30 minuter före utsatt speltid och därefter vara beredd att gå in, tycka vara bortglömt. Beror det på oengagerade tävlingsledningar som inte bryr sig? Eller är orsaken dålig spelarutbildning? En tredje och inte alls osannolik förklaring kan vara bristande fokusering på uppgiften.
Till avdelningen bedrövlig förberedelse hör förstås också spelare, som bollar in och ser ut att vara klara för spel – tror man. Toalettbesök eller vattenpåfyllning är ett inte alls ovanligt hinder, när matchen väl skall komma igång. Nästan oslagbart i detta sammanhang är den spelare, som gått och väntat på spel i halvannan timme, och som när han skall gå in på banan upptäcker att han glömt skorna på hotellet.
- – - – - – - – - – - – -
För oss i VTS är det förstås glädjande att finnas med på banan i finalspelet. Viktor Odenbrink har så här långt infriat alla förväntningar. VTS-aren spelar final mot kompisen och dubbelpartnern Isak Arvidsson i morgon förmiddag. Kom och stötta Viktor, VTS-are som inte är hindrade av förpliktelser i jobbet!

En dubbelframgång är också en framgång

Viktor Odenbrink är ende kvarvarande VTS-are i singelspelet i JSM/USM i Strandbjörkshallen. hemmainslaget är emellertid bredare än så i tisdagens semifinalspel. Lite i skymundan spelas ju också om titlar i dubbel.
Viktor, som vann stadigt mot Markus Schultz SALK i kvarten, är framme också i dubbel. I semifinalen möter han kusinen Pontus Kumlin, som bildar par med Oskar Wikberg Danderyd. Extra trevligt för Pontus, som inte fick till det i singelspelet.Viktor möter för övrigt just Wikberg i singelsemifinalen.
Dubbelframgång nummer tre stod Victoria Pahlett för. ”Vickan”, som gör en mycket bra tävling, spelade starkt i par med Emilia Granström GLTK och vann överraskande enkelt mot Arijana Korac/Nastasha Babic TK Hobby. I semin väntar toppseedade Brenda Njuki Fair Play och Susanne Celic Kramfors.
Kvartsfinaldagen  blev lite trist, då både André Göransson Höllviken och Jonathan Mridha SALK tvingades lämna in. André blev magsjuk under natten och kom aldrig till spel. Jonathan tvingades ge upp i första set på grund av armskada. De båda kastade också in handduken i dubbelklassen, där de ingick i seedade par.
Våra blekingska grannar Karlskrona TK är att gratulera. Klubben i ”Pinan” har två semifinalister, Morgan Johansson och Gustav Hansson, i 18-årsklassen och därutöver är Morgan i par med Marcus Månssson i dubbelsemifinal. Båda titlarna kan mycket väl hamna i Blekingeklubben.

Dubbelfokus

Söndagens gladaste nunor i JSM-spelet i Strandbjörkshallen? Tipset är utan större tvekan Jesper Carnestedt och Carl Enander. SALK-killarna stod för en jätteskräll i pojkarnas 18-årsdubbel.
Det var inte bara vinsten mot toppseedade Fred Simonsson/Filip Bergevi som imponerade. Det var framför allt spelet, skärpan och energiutstrålningen – omdömet gäller i högsta grad båda paren. Det var inte på något sätt fråga om underskattning av de mindre namnkunniga motståndarna, som ledde till storfavoriternas fall.
Båda paren agerade med imponerande koncentration matchen igenom, och alla fyra försökte glädjande nog att spela ”riktig” dubbel. Måhända föll Fred och Filip på att de spelade snäppet för svårt. Men underhållningsvärdet var högt för att handla om juniordubbel, en disciplin som kan bli rena sömnpillret om koncentrationen är splittrad.
Mindre glada miner var det naturligt nog på Robin Thour och Olle Thestrup. VTS-arna tvingades i dagens sista match inkassera ett bittert nederlag mot Gustav Hansson Karlskrona och Robin Hådén Danderyd efter att ha haft 6-0 i det avgörande matchtiebreaket. Surt, surt…
- – - – - – - – - – -
På singelfronten är nu bara en VTS-are kvar. Viktor Odenbrink, försvarande mästare i USM 21, har enkelt tagit sig till kvarten, där Markus Schultz SALK väntar. Vktor bör ha goda möjligheter att ta sig vidare till semifinal.
För Victoria Pahlett och Robin Thour är det roliga över. Victoria gjorde en mycket bra match mot andraseedade Brenda Njuki Fair Play, en match som antydde att steget till de bästs inte är oöverstigligt. Robin slet snabbt till sig en 3-0-ledning mot dalmasen Magnus Bröms. Sedan blev det dessvärre tvärstopp. VTS-aren bokfördes bara för ett enda ytterligare game. Robin skall ha ett stort plus för att han i andra set stred hela vägen för att spräcka den försmädlga nollan. Utdelningen kom först vid 0-5.

Bra jobbat, Robin!

Den tredje JSM-dagen i Strandbjörkshallen hade också den ett späckat tidsprogram. Dessbättre, för tävlingsledningen alltså, var inte frekvensen tresetare lika hög som på fredagen, vilket medförde att vi gick i mål i helt anständig tid på lördagskvällen.
Robin Thour fortsätter imponera. Att få en annan kvalvinnare, Eric Ahren-Moonga KLTK, i första omgången är förstås en smörlottning. Robin tog tillvara chansen på bästa sätt. I söndagens åttondel väntar kvartsseedade dalmasen Magnus Bröms från Falun, en mycket intressant uppgift.
Mindre upplyftande var det att bevittna Olle Thestrups bleka framträdande mot Vincent Eriksson SALK. Olles attityd var tyvärr inte alls en vinnares.
Victoria Pahlett gladde på tjejsidan. ”Vickan” hade en enkel uppgift mot Lina Hallgren Uppsala. I söndagsomgången väntar andraseedade Brenda Njuki Fair Play.
Både Robin och Victoria utstrålar föredömligt go och beslutsamhet på banan, två av de allra viktigaste verktygen för att bli bra i tennis.
- – - – - – - – - – - -
På plussidan i Växjö-SM-et måste sättas det mycket begränsade antalet återbud så här långt, influensatider till trots.

Doldisar som sprider glädje

Visst hade man unnat honom en plats i huvudtävlingen, den stora och glädjande kvalsensationen Michael Beigart. Den i bredare kretsar anonyme VTS-aren tvingades dock till slut och sent på fredagskvällen ge sig mot finalopponenten Marcus Knutzon SALK.
Men som han spelade, den gode Michael – med sina mått mätt. Helt respektlöst manövrerade han ut den i kvalgruppen toppseedade Vincent Dahlin Vänersborg med imponerande tyngd i grundslagen och ett alert agerande på banan.
Spelet höll samma höga klass mot Ahren-Monga. Stockholmarens betydligt större erfarenhet avgjorde till slut i det mycket jämna skiljesetet.
Ett fång rosor är också Robin Thour och tjejduon Victoria Pahlett och Matilda Heinonen värda. Robin krossade allt motstånd i sin kvalgrupp och tjejerna har utan problem tagit sig in i huvudtävlingen liksom August Erickson i 21-årsklassen.
För oss i tävlingsledningen var fredagen en marddrömsdag. Hela 15 av totalt 45 singelmatcher avgjordes över tre set med åtföljande kraftiga förseningar. Jämnheten är förstås lika glädjande som utvecklande. De allra flesta hade full förståelse för att det blev sent och hann bli lördag innan sista bollen matchbollen var inslagen.

Lugn JSM-öppning

Första omgången i ett JSM 18-kval tillhör knappast de mer upphetsande inslagen i svensk juniortennis. Öppningsdagen i Strandbjörkshallen bekräftade detta faktum.
Ett och annat av positivt värde kan dock noteras. Man kunde t ex glädjas åt, att uppförandet på banan var överlag oklanderligt. Ett enda matchledaringripande var allt på problemsidan. Det handlade om tvist om domslut i avslutningen av en match som slutade 6-3, 6-0. Alltså inte mycket att tjafsa om.
Ur hemmasynpunkt var det förstås glädjande att sex VTS-are tog sig vidare. Oliver Nilsson, Robin Thour, Samuel Rosqvist, Oscar Hovhammar, Michael Beigart och Matilda Heinonen får känna på vassare stål i morgon, då både andra omgången och kvalfinalerna skall genomföras.
Redan i morgon kommer säkerligen temperaturen att höjas i Strandbjörkshallen. Välkomna, VTS-are och andra tennisintresserade!

Svåra år att vänta

Så här ser det ut, om man går in på ATP:s hemsida och söker upp aktuell ranking för svenska spelare. Kolumnerna till höger om namnen anger poäng och antal spelade tävlingar.

24   Soderling, Robin (SWE)	1,340		19
328 Ryderstedt, Michael (SWE)	132		19
419 Rosenholm, Patrik (SWE)	85		19
508 Bergman, Carl (SWE)	63		17
545 Brydolf, Patrik (SWE)	51		29
584 Johansson, Joachim (SWE)	41		2
598 Eleskovic, Ervin (SWE)	37		7
639 Berta, Daniel (SWE)	32		18
749 Eriksson, Markus (SWE)	19		16
812 Olin, Robin (SWE)	15		13
863 Prpic, Filip (SWE)	12		6
883 Figueroa, Pablo (SWE)	11		5
901 Renard, Lucas (SWE)	11		20
952 Blomgren, Tobias (SWE)	8		4
966 Averfalk, Kalle (SWE)	8		9
1,170 Sekulic, Milos (SWE)	4		7
1,303 Bonfre, Pierre (SWE)	3		9
1,367 Arvidsson, Isak (SWE)	2		3
1,367 Backstrom, Johan (SWE)	2		3
1,444 Borg, Stefan (SWE)	2		6
1,600 Kumlin, Daniel (SWE)	1		2
1,600 Tubic, Igor (SWE)	1		2
1,709 Johansson, Jacob (SWE)	1		3
1,709 Norenius, Simon (SWE)	1		3
1,709 Stjern, Viktor (SWE)	1		3
1,778 Brunstrom, Jesper (SWE)	1		4
1,834 Stanojevic, Denny (SWE)	1		5
1,871 Odenbrink, Viktor (SWE)	1		6

Läsningen är inte upplyftande precis. Man kan räkna till totalt 28 svenska spelare, varav en är avlagde ”Pim-Pim” Johansson som försvinner från listan inom kort. En lite närmare fundering kring tabellen ger idel dystra besked.
• Robin Söderling har sjunkit ner under topp 20 och något stopp i raset är inte i sikte.
• Gapet till nummer två, Michael Ryderstedt, är mer än 300 platser.
• Mer än hälften av svenskarna har ensiffriga poängtal.
• Förutom Söderling och Ryderstedt finns en enda spelare, Patrik Rosenholm, på topp 500.
• Ingen enda junior har skaffat sig poäng trots att vi haft en handfull futeretävlingar på svensk botten.
• Bara 9 spelare redovisar ett tvåsiffrigt antal tävlingar.

Topp 100 har ju kommit att bli en magisk gräns i den svenska tennisdebatten. Utan att såga de som kommer efter Robin på listan eller dagens 17- och 18-åringar som presenterar sig i Strandbjörkshallen inom kort, känns det alltmer som att hoppet om nya topp 100-spelare står att finna längre ner i åldersklasserna.
I den gångna helgen gladde både 14- och 16-årssvenskarna i Lag-EM. 14–åringarna gick till final, och 16-årsteamet nådde semi.  Bröderna Ymer, Elias och Mikael, och Daniel Windahl sticker ut lite extra.
Men om denna trio skall lyckas hela vägen, måste man inse, att väntetiden blir lång – sex – sju år är realistiskt. Utan Robin tillbaka på banan måste vi vara inställda på ett antal ovanligt jobbiga år för svensk herrtennis.

Äntligen

Det enda, som officiellt har rapporterats i media under Robin Söderlings mer än halvårslånga skadeuppehåll, har varit halvkvädna visor via agenten Nina Wennerström. Frågor, rykten och spekulationer av både rimligt och orimligt innehåll har naturligt nog följt i kölvattnet av de vaga beskeden.
Därför är det på många sätt förlösande att ta del av intervjun med Robin själv i SvD. Robins val att låta Jonas Arnesen få nyheten är ingen tillfällighet. Det handlar om förtroende.
Dessvärre är det inte så lyckligt, att intervjun lämnar besked om att frågetecknen har rätat ut sig. Robins fysiska status är uppenbarligen fortfarande mycket bräcklig. En pärs av det slag som Robin genomgått påverkar självklart också psyket. När den av hela tennissverige hett efterlängtade comebacken kan ske och om den över huvud taget kommer att ske står fortfarande skrivet i stjärnorna.
Självklart blir återtåget svårare och jobbigare ju längre tiden går tills Robin kan återgå till träning i full skala. För svensk tennis framstår rena mardrömsscenariot, om det värsta skulle inträffa, d v s att Robins karriär är över.
Robin själv verkar, av samtalet med Jonas att döma, vara väldigt insiktsfull och beredd att hantera såväl en mödosam väg till comeback som en i värsta fall alldeles för tidig övergång till ett liv utanför ATP-touren.

Betänketid överflödig

Det behövdes ingen extra betänketid för att ta ställning i ”Duellen” i senaste numret av Svenska Tennismagasinet, som damp ner i brevinkastet igår. Ämnet var Elitserien, dess syfte och format.
Duellanter var Lars Sologub, klubbchef i Ullevi TK som är relativt ny inom tennisen med förflutet i badminton, och kollegan Kenneth Bejbom i Näsbyparks TK. Kenneth sitter också med i Svenska Tennisförbundets styrelse.
Den erfarne och omdömesgille Kenneth vill – precis som vi i VTS – ha kvar elitserien i sitt nuvarande format. Näsbyparksledaren argumenterar klokt för bibehållande av formatet 4 singlar och 2 dubblar utifrån sportsliga premisser.  Han hyser inga betänkligheter mot att en jämn och rafflande lagmatch kan dra ut på tiden.
Göteborgaren Sologub pläderar däremot för en övergång till 3 singlar och 1 dubbel, med tidsmässig komprimering som huvudskäl. Bevekelsegrunderna vilar mer på sidoliggande än sportsliga aspekter. För att hålla nere till två insläpp menar Sologub att det skall vara ”nya” spelare i dubbeln.
Ullevimodellen har två klara nackdelar. Färre spelare ges möjligheten till det i många avseenden utvecklande lagspelet och det i tillspetsade lägen taktiska spekulerandet i formering av dubbelkonstellationer försvinner. Dubbelparet måste förhandsnomineras precis som singelspelarna.
I övrigt – mest frågor av mer kosmetisk karaktär – uteblev duellen. Båda parterna var tydligen ense om kringaktiviteter, domarfrågor etc. Däremot hade man gärna sett synpunkter på frågorna om eventuell övergång till rak serie och eventuell utsträckning i tiden.

En diger meny

Det drar ihop sig till JSM-evenemang i Växjö igen. Om precis en vecka är det dags för kvalinledning i Strandbjörkshallen med 18- och 21-åringar i startfälten. En intensiv tävlingsvecka väntar.
Men det handlar inte bara om SM i Strandbjörkshallen under resten av inomhussäsongen. På det mer lokala planet erbjuds ett imponerande brett utbud av tävlingsaktiviteter.
• Skeppet och Ture Fridlund Memorial, de klassiska handicaptävlingarna, som återupplivades i fjol, står närmast på programmet efter JSM.
• Deloittedubbeln spelas som vanligt med en första deltävling i inomhusslutet.
• Vi kommer att genomföra en deltävling i den landsomfattande IFSO Tour, maxiavdelningen, för dem som är på väg in i tävlingssvängen.
• Babolat Veteran Sprint Cup blir ett förhoppningsvis spännande nyinslag för mer mogen tennisungdom.
Om nu inte allt detta skulle räcka, så kan tilläggas, att Esyluxligan givetvis fortsätter med en ny spelomgång med start i vecka 9.
Det är alltså inget fel i bredden på tävlingsutbudet i Växjö TS.

Inte så lyckat…

Det kom en förfrågan från Tennisförbundet och Henrik Odervall till Växjö kommun rörande intresset för att arrangera Sveriges förestående kvalmatch i Fed Cup, som vid dagens lottning kom att bli mot Storbritannien. Calle Löfqvist på fritidsförvaltningen hörde av sig och vi i VTS var förstås positiva.
Enda arenaalternativet var Teleborgshallen. Men vad händer? Jo, Henrik gick in på kommunens hemsida och hämtade uppgifter om Teleborgshallen. Takhöjd: 7,5 m till balkarnas nederkant! Alldeles för lågt.
Vi i VTS, som inte vistas i Teleborgshallen dagligdags, tänkte inte ens tanken, att takhöjden skulle kunna vålla problem. Vi hade ju faktiskt spelat elitseriematch mot Spårvägen i hallen 1982, i samband med att Mats Wilander tog emot bragdguldet.
Pinsamt, naturligtvis att vi inte var grundligare i vår ”research”. Ännu mer pinsamt är det kanske, att hårt idrottssatsande och intensivt arenabyggande Växjö kommun inte kan tillhandahålla en hall som duger för Fed Cup. Tipshallen eller Vida Arena är inga alternativ för ett arrangemang där 5-600 är en realistisk publiksiffra.
Det skall dock sägas, att kommunens inställning till att ta arrangemanget, innan problemet uppdagades, var mycket positiv. Både Calle Löfqvist och fritidschefen Christina Lindberg visade stark vilja.
Till saken hör – och det är något av ödets ironi – att den gamla A-hallen, anno 1938, i Strandbjörkshallen har takhöjden 14 m men dessvärre inte tillräcklig läktarkapacitet. Men snacka om tennishall…

Omvärdering befogad

En del experter menar att det svenska DC-laget, som just nu slåss för sin överlevnad mot Serbien, är det sämsta genom alla år Sverige medverkat i Davis Cup. Denna sågning gäller dock knappast dubbelparet Robert Lindstedt/Johan Brunström, som genom en bragdbetonad insats såg till, att matchen är vid liv i morgon.
Lindstedt är ju en etablerad dubbelspelare, medan Brunström till vardags för en tillvaro långt ifrån det skarpa strålkastarljuset. Han har idag en ranking runt 100 och är säkerligen tämligen anonym hos en bredare idrottsallmänhet.
Det sätt svenskarna betvingade de betydligt mer namnkunniga serberna Tipsarevic och Zimonjic på imponerar stort. Den betydligt mer erfarne Robert axlade ”papparollen” med bravur, och DC-debutanten Johan agerade lika kraftfullt som respektlöst. Ingen av de båda avslöjade påtagliga brister i slagrepetoaren. Deras sätt att agera som lag var föredömligt.
Ett intressant faktum i sammanhanget är att Lindstedt fyller 35 inom kort och att debutanten Brunström blir 32 i år. Zimonjic, rankad femma just nu, är ett år äldre än Lindstedt. Ingen i trion såg pensionsmässig ut. Den som väljer att ägna sig åt dubbel har alltså alla möjligheter till en lång karriär.
De professionella dubbelspelarna har en förhållandevis låg status jämfört med sina singelkolleger. En orsak är kanske den specialisering som skett. Jonas Björkman var nog den siste, som behärskade både singel- och dubbeldisciplinerna på högsta nivå. Frågan är om han kommer att få någon efterföljare. Ingen av de bästa singelaktörerna spelar dubbel idag annat än sporadiskt på touren eller i Davis Cup.
Dubbelspelets exponering i media är, utöver Davis Cup, minimal. Inte ens i de fylliga TV-sändningarna från Grand Slam-tävlingarna får dubbelspelarna något utrymme.
Efter att ha följt thrillern i Nis framför TV-n är man böjd att omvärdera uppfattningen om dubbelspelets status. Det var ett idrottsdrama av hög klass, som spelades upp nere på Balkan.

Akademiska tränare

Henrik Ekersund, utbildningschef i Svenska Tennisförbundet, besökte Strandbjörkshallen idag för att informera tränare i Småland och Blekinge om den nya tränarutbildningen, som skall sjösättas i år. Det var givetvis läge att snappa upp ett och annat i Harry Olsson-rummet.
Intressantast för en som inte är tränare var Henriks fylliga inledning, där han beskrev de erfarenheter han gjort i fyra av de stora tennisländerna idag. Spanien, Frankrike, Ryssland och det forna Jugoslavien jobbar på delvis ganska skilda sätt men har ju det gemensamt, att de fostrar världsspelare med imponerande kontinuitet. Mest intressanta var intrycken från Spanien och Ryssland.
Det är ju välkänt att Spanien har byggt upp ett extremt digert tävlingsprogram med massor av futuretävlingar. Av självklara skäl spelar spanjorerna oerhört mycket på grus, ett lika krävande som spelutvecklande underlag. Däremot var det obekant för mig, att tränarna har mycket starkt inflytande på hur spansk tennis styrs, en omständighet väl värd att fundera över.
Även i Ryssland är tränarna och deras kompetens i centrum. Henrik gjorde en intressant jämförelse mellan Daniel Berta och ryssen Kuznetsov, som vann juniorklassen i Wimbledon samma är som svensken triumferade i Paris. Berta lämnade ju hemmiljön i Helsingborg med mindre lyckade konsekvenser, medan ryssen blev kvar i trygg omgivning. Istället skickades han tränare till universitetet i Moskva för vidareutbildning. Kuznetsov är på stadig marsch uppåt på ATP-listan.
Henriks bild av sättet att arbeta inom rysk tennis är mer nyanserad än den man ofta får sig till livs i media. Det handlar mer om dirigentskap än om militärisk kadaverdisciplin.
Sverige har idag cirka 400 heltidsarbetande tennistränare med skiftande utbildning och bakgrund. Inom ramen för den nya utbildningen skall så många som möjligt av dessa certifieras. Via validering skall de länkas in i det nya systemet och ges möjlighet till kompetenshöjning på akademisk nivå med Linnéuniversitetet i Växjö som samarbetspartner. En gigantisk arbetsuppgift väntar.
- – - – - – - – - – - -
Den småländska uppslutningen på träffen var dessvärre inte särskilt imponerande. Åke Svensson i Kalmar var ensam från ostkusten. Södra Vätterbygden och Västbo lyste helt med sin frånvaro.

Glimstedt Open även ute

Vintertouren har varit i påtaglig fokus i VTS-verksamheten de senaste veckorna. Efter den lyckade come backen med Glimstedt Open har det varit betydande VTS-fokus på tävlingarna i Norrahammar och Borås. 19 VTS-are fanns med på hemmaplan och 10 i vardera av de två andra tävlingarna.
En allmän reflexion är, att tävlingarna håller bättre bredd och kvalité än vad som varit fallet de senaste åren. ”Fidde”, som – förutom att han hade full uppmärksamhet här hemma - var på plats både i Borås och Norrahammar, rapporterar t ex, att det var fullt ”krig” över hela linjen  redan i andra omgången i Borås, trots att man hade starttid 08.00 (!).
Det finns stor anledning att ta till vara det positiva, som är på gång i Vintertouren. Lite spelarvård är t ex inte fel. De spelare som väljer Vintertouren håller jämförelsevis hög kvalité som idrottsmän och -kvinnor. För deras och för svensk tennis´ bästa kan man exempelvis önska sig

att tanken, som kommit upp, att slå samman sommar- och vintertourerna till en enda Svenska Touren med start i september och slutspel i augusti blir verklighet.
att det från förbundshåll jobbas på att hitta en huvudsponsor, som kan bidra till att höja intresset för tävlingarna och förbättra de ekonomiska villkoren för spelarna.
att touren får bättre fokus genom att friläggas från eller åtminstone klart prioriteras i förhållande till alla sidoklasser, där sådana förekommer, så att det inte blir som i Borås, att man startar kl 8 och spelar i fem dagar.
att  spelprogrammet görs med tillräcklig omsorg, så att inte starten i ottan följs av segrarmatch kl 10.
att tävlingsformatet bestäms till antingen 24- eller 16-lottning och att antalet tävlingsdagar begränsas till 4 med möjlighet att ha kval lördag-söndag.
att man hittar en modell att stävja oskicket med ogenomtänkta anmälningar följda av extremt bortfall i samband med sign in.

Inom Växjö TS gläder vi oss alldeles speciellt åt att Advokatfirman Glimstedt har fått blodad tand och går in som sponsor även utomhus. Glimstedt Open i Strandbjörket kommer att ligga i månadsskiftet juli-augusti. Med erfarenheterna från året inomhustävling i gott minne kommer vi att vara helt jämställda, d v s lika stor dam- som herrklass och lika mycket prispengar i vardera klassen.