Ljungby tillbaka på banan

Till och från har jag på den här platsen beklagat det slumrande tillståndet i Kronobergsk tennis exklusive Växjö TS. Därför är det glädjande att notera ett tydligt trendbrott i detta dystra faktum.
Jag var inne på TenTour Online och upptäckte Ljungby TK:s klubbmärke , något som mig veterligt tidigare bara förekommit i något klubbutbytessammanhang. Inte nog med det, LTK-logon fanns i dubbel upplaga.
Jag tittade nyfiket lite närmare på ”Ljungby TK:s klubbmästerskap” och blev imponerad. Sunnerboklubben spelar KM i hela 16 klasser. Om man klickar vidare till lottningsträden, visar det sig att deltagarantalet är mycket gott överlag.
Spelkvalitén har jag ingen uppfattning om. Den är säkerligen betydligt lägre än på LTK:s storhetstid, då Egron Toffthén, Berno Landström och – under en kort tid – Torvald Eng tillhörde det småländska toppskiktet. Men det spelar ju mindre roll. Huvudsaken är att ytterligare en kronobergsklubb är med på banan.
Helt anonymt är det dock inte i lottningsträden. Bernos ättelägg Claes är t ex andraseedad i herrsingel A. Ett annat namn med gedigen tennisbakgrund är Åsa Ellbring, som är tennisuppfostrad i Tabergsdalen och som för övrigt var Växjöbo för ett antal år sedan.
Tävling nummer två då? Jo, LTK kommer att arrangera en sommartourtävling i juni. I VTS applåderar vi det friska initiativet. Det har aldrig hänt att vi haft en tourtävling bara ungefär en halvtimmes resväg bort.

Exklusiva medlemsaktiviteter

Inom Växjö TS är vi stolta över våra löpande interna tävlingsaktiviteter, Esyluxligan och Deloittedubbeln, som båda är igång för tillfället. Målgrupp är alla kategorier av spelare, inte minst uppåtgående juniorer.
Igår var det dags för andra omgången i Deloittedubbeln med massor av ”heta” matcher. Unga möter gamla, unga spelar med gamla och damer spelar med herrar. Kort sagt, blandningen är total och spelglädjen är på topp.
Jämnheten överlag i divisionerna illustreras med all önskvärd tydlighet av att 9 av kvällens totalt 20 avverkade matcher slutade oavgjort. Utskåpningar är dessbättre sällsynta.
Snudd på oavgjort var det för övrigt i kvällens verkliga prestigemöte i div. 1 mellan ”De 2 vise männen” (Olle Thestrup och Oliver Nilsson) och ”Canon”, som representerades av Magnus Arvidsson och Calle Pihlblad. Ung mot gammal, alltså. Nåja Calle och Magnus är ju inte lastgamla precis. Det äldre gänget ville mycket och förberedde sig väl med bl a uppvärmning ute på minitennisbanan, men tvingades likväl ge sig med minsta möjliga marginal.
Prestigeladdat var det också i div.2, där ”Emerson” hade toppat med Håkan Stenman och Anders Fransson mot ”Tsonga Friends” med far och son Rosengren, ”Fidde” och William. Mycket växjöitisk tennisadel där alltså. Emerson vann övertygande.
- – - – - – - – - – - -
Inför utesäsongen, som närmar sig med stormsteg, erbjuder vi som vanligt både Esyluxligan och Deloittedubbeln i maj månad. Inbjudan  återfinns via länkarna. Välkomna med anmälningar. Alla kan vara med.

Omöjligt men intressant

Amerikanska Tennis Channell har gett sig på den lika omöjliga spm spännande uppgiften att ranka världens bästa tennisspelare genom tiderna. Inte nog med det, man har gjort det ännu omöjligare, om detta nu är möjligt, genom att avstå från könsuppdelning.
Om man sorterar ut herrarna, ser 10-bästalistan ut så här:
1. Roger Federer Schweiz
2. Rod Laver Australien
3. Pete Sampras USA (5)
4. Rafael Nadal Spanien (6)
5. Björn Borg Sverige (7)
6. Donald Budge USA (11)
7. Andre Agassi USA (12)
8.  John McEnroe USA (13)
9. Jimmy Connors USA (15)
10. Bill Tilden (16)
Siffrorna inom parentes anger placeringen på totallistan. Damerna, som tränger sig in är
Steffie Graf Västtyskland (3)
Martina Naveatilova Tjeckoslovakien/USA (4)
Margaret Court Australien (8)
Chris Evert USA (9)
Billie Jean King USA (10)
Serena Williams USA (14)
Utöver Björn Borg återfinns ytterligare två svenskar på listan. De är förstås Stefan Edberg (24) och vår egen Mats Wilander (33). På den rena herrlistan hamnar Stefan  på plats 16 och Mats på 20.
Listor av det här slaget blir ofta föremål för hur många och långa diskussioner som helst. Härom vittnar bl a cirka 160 kommentarer på tennischannell.com.
Redan uppgiften att jämföra dagens Federer och Nadal med 80- och 90-talens stora är mäktig. Om man backar till 60- och 70-talens suverän Rod Laveer blir det ännu knepigare. Huruvida 20-talets Tilden och 30-talets Budge skall vara före Roy Emerson och Ivan Lendl eller Mats och Stefan kan de lärde tvista om.
USA är ju en av de största tennisnationerna. Att sex av de tio bästa bland både herrar och damer – om man räknar in Navratilova och Monica Seles – spelat med amerikanskt pass understryker detta faktum, låt vara att rankingen är gjord i USA.

Förlorad status

I helgen inleds Regionsmästerskapet för numera i samanhanget hopslagna Småland/Blekinge. 12- och 14-åringarna spelar i Värnamo och 16- och 18-årsavdelningen genomförs i Norrahammar. Deltagarsiffror och klubbspridning är knappast någon uppmuntrande läsning.
Värnamotävlingen samlar 77 deltagare från 13 klubbar. VTS står för bortemot 30 % av spelarna, närmare bestämt 23. Tillsammans med arrangörsklubben utgör vi mer än halva deltagarförteckningen. 9 av de 77 kommer från Blekinge. I övrigt är spridningen nästan helt begränsad till Södra Vätterbygden och Västbo. Östra Småland är mycket skralt representerat liksom Kronoberg utöver Växjö.
I Norrahammar är det än mer alarmerande. 33 spelare från 8 klubbar och därav ingen enda från Blekinge är den bistra verkligheten. VTS bidrar med mer än en tredjedel. På flicksidan är krisen total. 18-årsklassen är inställd, och 16-årslottningen omfattar tre VTS-tjejer och hemmaflickan Emma Milisevic.
Låga deltagarsiffror är ett bekymmer i sig. Men allvarligast är ändå att antalet mer än halverats om man jämför 12-14 med 16-18. Det är livsviktigt för tennisens framtid att hitta sätt att hålla spelarna kvar i sporten.
Tävlingarna ingår i den nya Wilson Tour, ett mycket bra initiativ från Tennis Syd. Förutom RM-tävlingarna omfattar touren ett urval av de sanktionerade tävlingarna i regionen, bl a Strandbjörksspelen.
VTS har, just i syfte att hålla kvar spelarna i de högre junioråldrarna, drivit frågan att få med även 18-årsklasserna i touren, vilket inte var tänkt från början. Mot den bakgrunden känns 12 killar i en klass, som mest liknar klubbutbyte VTS – Tabergsdalen, och mässfall  bland tjejerna pinsamt.
Att en eller annan ”stjärna” i undantagsfall avstår RM-spel, går väl att stå ut med. Men för de allra flesta bör det, precis som förr i världen, vara en hederssak mot både klubb och region att prioritera RM. Det måste fortfarande betraktas som meriterande att vinna en RM-titel.
Bekymmersamt är det däremot att så få av bortemot 70-talet Smålandsklubbar finns representerade. Bredd i representationen finns bara hos VTS och Tabergsdalen samt Värnamo i hemmatävlingen. Finnvedsmetropolen har däremot ingen enda spelare med i Norrahammar.
Att klubbar med 3- och 4-banorshallar har en handfull RM-spelare eller mindre är oroväckande. Klubbar med 2-banorshallar som Tranås, Gislaved, Alvesta och Ljungby är vita fläckar på RM-kartan.

Stolt historia (23)

Det var julaftonstämning i Strandbjörkshallen den gångna helgen. Mats Wilander gästade oss i nästan två hela dagar. Nostalgivågorna gick och går fortfarande höga i ett gammalt tennishjärta, som har varit med hela vägen.
Alla som möter Mats i ”Game Set Mats” på Eurosport får med all rätt intryck av en världsman, som har en enorm passion för tennis, som kan tennis ur precis alla aspekter och som formulerar sig klokt och oklanderligt i alla lägen. Jag vill påstå, att Mats är obestridlig expertkommentatorsetta alla sportkategorier.
För oss som följt Mats alltsedan han som 10-åring kom in till Växjö från Torpsbruk och sopade banan med konkurrenterna i 12-års-DM har resan varit hisnande. Den lille stortalangen talade inledningsvis eftertryckligt genom sitt agerande på banan. I övrigt var han lika klädsamt som ödmjukt tillbakadragen.
Jens Linds Stopptid i SvT fångar svensk idrottshistoria på ett fantastiskt sätt. Det här inslaget är från det enda Junior-EM, som spelats i Sverige, närmare bestämt i Båstad 1979. Många VTS-are var på plats och fick uppleva den dittills största bedriften i klubbens historia, när Mats, ett år ung i 16-årsklassen, finalbesegrade fransmannen Henri Leconte. Det var mycket stort.
Mediaträning var inte uppfunnet vid den här tiden. Den 15-årige Mats, som tidigare knappast varit något önskeobjekt för sportjournalistkåren, hade redan då lärt sig mycket. Segerintervjun med  numera legendariske Tommy Engstrand  är underbar. Klokheten, spelförståelsen, analysförmågan och ödmjukheten hade han med sig från början, den blivande sjufaldige grand slam-vinnaren.
- – - – - – - – - – - -
JEM 1979 har tidigare avhandlats under rubriken Stolt historia, men ur en mer allmän synvinkel.

Magnifike Mats

På söndagen blev det officiellt, trepartssamarbetet mellan Mats Wilander, Södra och VTS. Mats och Södrachefen Leif Brodén var frontfigurer på presskonferensen i Harry Olsson-rummet.
Namnet på den treåriga satsningen blir ”Wilander on Wheels/Växjö TS/Södra – Tennis Team”. Om ni är intresserade av syftet med och tankegångarna bakom teamet, titta och lyssna noga på Mats i Lina Lindahls intervju på Smålandsnytt. Klokare än så kan det inte bli. Mats är en mästare på att uttrycka sig i media och hans tankar och åsikter är klockrena.
Jag hade under en dryg timme i lördags nöjet att lotsa Mats bland alla blivande teamjuniorer som var i aktion i ”Wilander Weekend”, den stora träningsaktivitet som ägde rum i samband med teamintroduktionen. Det gladde mig stort att Mats, som följde aktiviteten hyperengagerat, fångade upp och strödde lovord över många av dem, som han såg i aktion.
Efter söndagens formaliteter fanns Mats på banan hela eftermiddagen. Visst syns det på László Illés´ bild, att ”Steffie” Thours koncentration är hundraprocentig, när hon tar emot värdefulla råd från Mats.
Utöver medverkan på banan ställde Mats sig till förfogande för en frågestund med ”Fidde” som avslutning på den hellyckade helgen. Större inspiration än så kan väl inte en tävlingsjunior i VTS få!

Tiden bara rann iväg

Rena julafton! Tiden bara rinner iväg, när man har den oskattbara förmånen att över en kopp kaffe snacka tennis med Mats Wilander. Jag och Kurt hade denna ynnest under en dryg lördagstimme dagen innan vår störste VTS-are skall medverka i presentationen av det nya team, som bär hans namn.
Samtalet handlade om tennis på alla nivåer, förändringar över tid, hans TV-engagemang, tennis i USA, hans projekt Wilander on wheels och självklart minnen från den egna juniortiden. Man slås av Mats´ imponerande kunskaper, djupa tänkande och helhjärtade engagemang kring tennis på alla nivåer.
Direkt anländ från Kings of tennis-evenemanget i Stockholm, gav Mats sin oreserverade hyllning till John McEnroe, som han karakteriserade som ett av tennishistoriens största genier. Samtalet gled snabbt in på jämförelser med dagens största.
Mats menar, att tennisen – även på högsta nivå – har blivit påtagligt avintellektualiserad. Tempo och kraft har tagit överhand över strategi, tanke och finess. Bristen på spelare, som behärskar volleyspelet – accentuerat av dubbelspelare på ATP-nivå som spelar cross från baslinjen – ser han som alarmerande.
Dessbättre verkar Mats övertygad om att talangfulla spelare, som lär sig och vågar använda hela spelet, kommer att kunna hävda sig i framtidens topptennis. Han ser gärna moderna efterföljare till Stefan Edberg och Goran Ivanisevic, för att knyta an till Kings of tennis.
Det finns anledning att återkomma till fler av Mats´ funderingar efter morgondagens presskonferens.

Rekordsnabbt

Årsmöte i Växjö TS…
Ett 50-tal medlemmar slöt upp i Harry Olsson-rummet…
De närvarande var en mycket homogen samling, herrar – damer, unga – gamla…
Årsmötet i en förening är ju ett tillfälle, då medlemmarna ges tillfälle att framföra sina synpunkter på verksamheten i olika avseenden. Valproceduren kan påverkas, motioner och förslag kan inlämnas.
På VTS-mötet var det lugna gatan rakt igenom. Inte en enda av de församlade utöver valberedningens sammankallande, Anders Fransson, fann anledning att yttra sig. Agendan var avklarad på rekordtid. Om detta sakernas tillstånd kan man ha olika synpunkter.
Den välvilliga tolkningen av skeendet är förstås att ”hälsan tiger still” och att medlemmarna samtycker med styrelsen. Men det kan man ju också framföra…
Om läget skulle vara något annat, kan man bara spekulera i; en ganska meningslös sysselsättning.
- – - – - – - – - – -
Enda förändringen i styrelsebesättningen var, att Helene Hardebring drog sig tillbaka efter fem år i styrelsegemenskapen. Helene har varit en klok, tenniskunnig och engagerad styrelseledamot, som vi kommer att sakna i styrelsearbetet. Vi tackar Helene för en mycket god insats samtidigt som vi hälsar efterträdaren Marie Åstrand välkommen i styrelsekretsen.

Intressant val

Svenska Tennisförbundet har utsett ny generalsekreterare efter Henrik Källén. Ulf Dahlström heter han, ett namn som klingar bekant för oss som följde svensk juniortennis på nära håll, då det begav sig för Mats Wilander.
Östgöten Ulf Dahlström från Linköping är årsbarn med Mats. Han tillhörde inte VTS-arens allra vassaste konkurrenter i åldersgruppen. Dessa var främst P O Lindqvist, Anders Månsson, Henrik Evers och Håkan Ekwall. Ulf Dahlström var en habil spelare i skiktet bakom denna kvintett.
Linköping med tränarprofilerna Peter Ronsjö och Håkan Jonsson var en stark juniorklubb på 70- och 80-talen. Lillasyster Helena lyckades bäst i tennisfamiljen Dahlström, som alltid fanns med runt banorna.
Ulf Dahlström har alltså en gedigen tennisbakgrund från barnsben och har sedan varit i eller mycket nära tennisen som USA-student och i yrkeslivet. Mer härom finns att läsa på tennis.se.
Det känns som att Svenska Tennisförbundet är att gratulera till ett bra val. En generalsekreterare med djup och bred tenniserfarenhet är precis vad förbundet behöver.

Varför inte fler?

Anrika handicaptävlingen Skeppet har seglat i hamn i sin andra upplaga efter återupptagandet i fjol. Pontus Kumlin blev den 43:e vinnaren genom åren i en tävling, som spelades för första gången redan 1948.
Övergången från det gamla handicapsystemet till datoriserad ranking på 90-talet medförde, att Skeppet lades i malpåse i drygt 15 år. I fjol blev det dessbättre comeback med den ändringen, att vi övergick till s k rullande handicap.
Lite sorgligt är att den nygamla tävlingen fortfarande inte fått genomslag. På den gamla goda tiden kunde deltagarantalet vara tresiffrigt, och precis alla kategorier av spelare deltog. I de båda come back-upplagorna har det handlat om ett drygt 20-tal. Varför, kan man fråga sig.
- Verkar handicapräkningen svår och avskräckande?
- Tycker man inte att det är en ”riktig” tävling?
- Varför saknas nyfikenhet på att pröva handicapspel?
Handicapformen är alldeles utomordentlig för att sätta extra fokus på speluppläggning, taktiska aspekter och att värdera poängen i olika situationer. Dessutom gör det rullande handicapsystemet, att vart och vartannat set går till 6-4 eller 6-5. Stenhårt alltså!
Vi kör givetvis vidare med Skeppet och hoppas på ett kraftigt ökat deltagarantal nästa år. Ni, som har varit med i nystarten och tyckt att Skeppet är kul, tala om det för era kompisar!
För historienörden kan vinnare genom åren vara intressant läsning, en bit av Växjötennisens adelskalender. Fyra skepp har funnit sina slutliga vinnare, Tryggve Löthman, Kurt Magnusson, Mats Wilander och Jonas Björkman. Nog borde det vara sporrande för dagens VTS-ungdomar att hamna i samma sällskap som Mats och Jonas.

Glest besökt

Årsmöten är sällan särskilt upphetsande tillställningar. Som ansvarskännande föreningsmedlem ställer man ändå upp, då kallelsen kommer. Alltså drog Tuomas Heinonen och jag ner till Karlskrona och Telenor Arena för att representera VTS på Tennis Syds stämma.
Själva mötet förlöpte helt som antyds i ingressen och var snabbt avklarat. Inget kontroversiellt låg i luften. Ämnet för förövningen ”Anställningsavtal och lönesättningar” bidrar väl inte heller med särskilt mycket extra dragningskraft.
Regionen omfattar 155 klubbar. Av dessa var 14, alltså mindre än 10 procent, representerade på mötet. Siffran är skrämmande låg, även om man beaktar att lokaliseringen till Karlskrona är allt annat än central i regionen.
På den tiden Smålands Tennisförbund fortfarande existerade, hade 14 närvarande klubbar betraktats som en närmast usel siffra. Om jag inte räknade fel, var fyra Smålandsklubbar på plats. Av dessa var VTS den enda, vars representanter inte ändå var där som styrelseledamöter eller tjänstemän i regionen. Småländsk tennis har mått bättre än vad den gör just nu.
Återigen aktualiseras problemen med de stora avstånden i Tennis Syd. Att man inte tar sig ner till Karlskrona från t ex Västervik eller Tranås för ett årsmötesbesök finns inte något att säga om. Därför är det viktigt att plats för årsmötet väljs så centralt som möjligt. I Småland blev Vrigstad – så mitt i distriktet man kunde komma – efterhand permanent årsmötesplats.
Ett tydligt intryck från årsmötet är, att verksamhetschefen Christer Sjöö alltmer framstår som spindeln i verksamhetsnätet. Utan Christers kompetenta och engagerade arbete skulle Tennis Syd vara en koloss på lerfötter.
- – - – - – - – - – - -
På onsdag är det årsmöte i Växjö TS. VTS-are, visa er solidaritet och ert ansvar genom att möta upp i Harry Olsson-rummet. Välkomna!

Svårt när individuellt blir lag

Idrotten kan vara skoningslöst grym ibland. Jag följde herrstafetten i den mycket TV-mässiga sporten skidskytte idag, en tävling där de svenska medaljförhoppningarna var högt uppskruvade.
Det grymma var ju, att den stackars debutanten Ted Armgren sabbade alla blågula förhoppningar redan på startsträckan.
Det personliga misslyckandet är illa nog. Att dessutom fördärva dagen för de tre övriga i laget – tre världselitnamn – känns säkert mångdubbelt tyngre.
Det är speciellt, när man gör lagidrott av i grunden individuella idrotter. Förutsättningarna blir radikalt annorlunda än i de ”riktiga” lagsporterna. Ett antal isolerade individuella insatser läggs samman till ett lagresultat.
Skidåkaren Jörgen Brink är ett strålande exempel på att det går att resa sig efter ett svidande debacle. Brink gick ju in i väggen i VM-stafetten 2003, när Sverige var i klart guldläge. Efter en tur via skidskyttet har han ju blivit en vinnare i långlopp med tre raka Vasaloppssegrar på meritlistan. Skillnaden jämfört med Armgren är att Brink var en etablerad toppåkare, när det värsta inträffade.
I tennisen har vi ju lagaspekten i Davis Cup och Fed Cup. Somliga spelare älskar Davis Cup och höjer sig markant, när det blir lagspel. Andra klarar inte av den extra press det är att spela för laget och nationen.
DC-historien kantas av genomklappningar av olika dignitet och som inte drabbar bara oerfarna debutanter. Den senaste är Schweiz´ katastrofförlust, 0-5 mot USA, i årets inledningsomgång. Roger Federer föll ju mot John Isner öppningsdagen, en skräll som hamnar högt i raden av historiska DC-knallar.

Ett socialt plågoris

Calle tar upp ämnet under ”Tränarna informerar” på VTS´ hemsida. Det handlar om de små, rektangulära, svarta eller vita tingestar som finns i både gamlas och ungas fickor. Med alla sina lockande möjligheter är de på väg att bli ett socialt gissel.
Smart phones, som är så mycket mer än just telefoner, har gjort traditionella mobiltelefoner hopplöst föråldrade. Men varför håller de på att bli ett socialt plågoris?
Ett exempel, bara. Robin Thour spelade andra omgången i JSM. Det var glädjande nog packat med folk på det begränsade läktarutrymmet bakom bana B1. Lika glädjande var att en hel del VTS-juniorer - inte bara JSM-spelare – fanns på plats.
Men många, inte bara juniorer och inte bara VTS-are, ägnade matchen tämligen förstrött intresse. Deras uppmärksamhet var istället riktad mot mobilskärmen. Inte så att de störde genom samtal eller ringsignaler. Det handlade säkerligen istället om aktiviteter som surfande, spelande, facebookande eller smsande.
Det sorgliga i sammanhanget är att man inte kan lämna intresset för mobilen för en dryg timme och ägna sig helhjärtat åt matchen. Skälen är minst tre. För det första förtjänar Robin, som gjort en utmärkt tävling, allt stöd. För det andra lär man lär sig mycket tennis och speciellt spelets innersta väsen genom att just titta på tennis. För det tredje blir allt runt omkring en tävling som JSM socialt utarmat om allt intresse koncentreras till mobilskärmen.
Det som här beskrivits är inte specifikt för JSM. Under t ex Australian Open för drygt en månad sedan, stod TV:n på  med Eurosport hela dagarna. En inte alls ovanlig syn var juniorer sittande i cafeterian men med uppmärksamheten på fel skärm.
Teknikens utveckling går självfallet inte att bromsa , men vi har möjligheter att själva anpassa oss till den. Precis som på TV-apparaten finns en stänga-av-knapp på mobilen att använda vid lämpliga tillfällen.

Ett samtal som värmde

- Rrring…
Det är fredagkväll och strax dags att gå hem. I andra luren, på genuin och omisskännlig skånska, Janne Immonen, den dynamiske klubbchefen i Fair Play TK.
Janne var inte själv på plats under JSM-et i Strandbjörkshallen. Hans ärende var att förmedla de intryck Fair Play-tränaren Kasia Jakowlew rapporterat efter att ha tillbringat en vecka i VTS-högborgen.
Janne framhöll, att hans tränare upplevt en ovanligt välskött tävling och framför allt att hon blivit väl bemött av alla hon kommit i kontakt med under Växjöbesöket. Kan betyget bli bättre?
Janne menade, att det Kasia rapporterat var så äkta och så ovanligt, att han fann anledning att lyfta luren. Fair Playbossens gest är stor och ovanlig. Att någon gör sig besväret att ringa för att strö rosor är mycket mer sällsynt än att få mer eller mindre befogade gnällsamtal. Janne, din uppringning värmde alldeles kollossalt!
Jag vill på detta sätt också förmedla berömmet till alla dem, som jobbade i tävlingsorganisationen, till våra tränare och till hallens personal. Ni är alla delaktiga i superlativerna.
De rutinerade rävarna vet ju hur en slipsten ska dras. Extra glädjande är det sätt, som de unga och mindre erfarna medhjälparna agerade på. Jag tänker i första hand på Pontus Kumlin, Markus Ellström, Johan Thestrup och Michael Beigart, som växte med uppgiften alldeles påtagligt och som i hög grad bidrog till det trevliga bemötande som Kasia från Malmö upplevde.
”Kåcke”, som i vanlig ordning tillbringade mycket tid i hallen och som älskar evenemang av JSM-karaktär, personifierade den goda andan. Hans sätt att umgås med spelare och ledare smittade säkert av på de unga i organisationen.

Är vi först i år, Perry?

Almanackan visar 2 mars, fredag. Solen skiner och minitennisbanan i Strandbjörket ligger snöfri och läckert grön, låt vara utan något nät uppsatt ännu.
Öjabygänget Hugo Malmqvist, David Idehed och Jacob Söderlund har haft träning inne i hallen med Calle. Vad är mer naturligt, än att fortsätta på minitennisbanan? Ryggsäckar och väskor duger alldeles utmärkt som nätatrapper och pappa Stefan Idehed får rycka in som fjärde man. Kan spontanidrott illustreras bättre än så?
Vännen Perry Erlandsson brukar med berättigad stolthet komma med ett mms, när det är klart för spel på gruset i Väckelsång, alltid någon eller några veckor före Strandbjörket. Ännu har han inte hörts av den gode Perry, så vi får väl anse oss vara först i år. Eller är det kanske inte konkurrens på lika villkor?