Seriespelet värt ett bättre öde

12 oktober, 2014

VTS 2 tog emot Kalmar i seriespelet, div.2. Åke Svensson var med som coach för gästerna, och ”Tobbe” Thestrup satt på hemmabänken. Kan förutsättningarna bli bättre för unga spelare, som vill framåt?
Seriespelet – elitserien och div. 1 undantagna – för en minst sagt undanskymd tillvaro i svensk tävlingstennis idag. En orsak är, att de individuella tävlingarnas antal har ökat lavinartat med påföljd att det har blivit mycket trångt i tävlingskalendern. En annan är, att man inte tagit sig an den näst intill hopplösa uppgiften att synkronisera de individuella tävlingarna med seriespelet, då det gäller de lägre serierna.
En besvärande konsekvens blir, att manskapet i ett lag i värsta fall kan skifta totalt från en helg till en annan. VTS-laget var t ex decimerat den här helgen på grund av slutspelet i Wilson Junior Tour. I värsta fall kan det inträffa – även högt upp i divisionerna – att lag kommer till spel utan besättning på tredjesingeln.
Matchen i Strandbjörkshallen – en rafflande historia in till slutet – innehöll mycket av det, som är plusvarianter med seriespel.
• Coaching, som är tillåten enbart i lagspe, utnyttjades.
• Unga spelare fick lärorik vägledning av erfarna coacher.
• Båda lagen innehöll spelare, som passerat junioråldern och för vilka serielunken ofta är ett intressantare alternativ än individuellt spel att hålla igång tävlandet.
• Seriespelets speciella dimensioner på dramatikens område kom till uttryck.
• Matchtiebreak – nymodigheten sedan några år – blev ett poängavgörande moment.
Det är förstås få förunnat att ha coacher som ”Tobbe” och Åke på den aktuella nivån, ja att ha coach över huvud taget. Men även om man inte är i den lyckliga omständigheten, är seriespel en tävlingsform, som är väl värd att vårda.
Hur det gick i Smålandsderbyt? Jo, det slutade salomoniskt 2-2 sedan Kalmariterna snuvat VTS på ena poängen genom att vara starkast i matchtiebreak i den avslutande dubbeln.


Ett SM i skymundan

8 oktober, 2014

Ett SM långt bortom de stora rubrikerna har för tredje året i följd genomförts i Strandbjörkshallen. Det handlar om Dubbel-SM, en tävling som hålls vid liv tack vare stöd från Pirres Dubbelfond och som VTS varit värd för tre gånger på raken.
Tävlingsformen är lyckad och spelarna verkar tilltalade av det annorlunda upplägget, inledande poolspel åtföljt av semifinaler och final. Spelformen är som på ATP-touren, d v s no ad tillämpas liksom matchtiebreak om det går till avgörande set.
Man kan naturligtvis vara kritisk mot en SM-tävling, som inte samlar de bästa. Men en tävling som fyller antalet tillgängliga platser – nästan – har tveklöst en funktion att fylla. Bättre en SM-tävling av medioker klass än ingen tävling alls.
En betydande plusvariant med spelformen är, att det blir mycket folk i omlopp på banorna och i hallen i övrigt. 24 spelare är igång samtidigt. Lika många har nyss avslutat matcher och samma antal står beredda för nya insläpp. Det händer alltså mycket och det blir tillfällen till intressant gemenskap mellan varven.
Från högsta ort efterlyser man nya spelformer. Tankarna snurrar vid ett tillfälle som detta naturligtvis kring att hitta på något nytt just när det gäller det mestadels styvmoderligt behandlade dubbelspelet. Det finns anledning att återkomma…
– – – – -
Det var naturligtvis glädjande att herrarnas SM-tecken stannade hos ett gammalt vinnarpar i Skinkdubbeln. Grattis Pontus och Robin!
Lundatvillingarna Thell-Lenntorp försvarade utan större svårigheter sin titel från i fjol efter som vanligt slugt spel.


Bollsinnet från mamma

30 september, 2014

- Jag tror att jag har fått bollsinnet av mamma.
Ungefär så inledde Thomas Ravelli måndagens sevärda avsnitt av ”Vem tror du att du är?”, programserien i SVT där kända personer söker sina rötter. Dessförinnan hade programmet öppnats med tennis, och det hade faktiskt sina skäl. Fotbollslegendaren slog några forehands, som väl var hellre än bra, mot tvillingbror Andreas.
När familjen Ravelli kom till Växjö från Åtvidaberg 1969 fick dåvarande VTK en fin förstärkning i mamma Margareta. Den blivande fotbollsmamman var leading lady inom Växjötennisen fram tills Lena Oleskog tog över.
Ravelli1Bilden är från ett veteran-DM på 70-talet i det gamla barracudatältet. Paret t v Gunnar Reinholtz och Margareta Ravelli –  idag 89 fyllda – blev mästare i mixed dubbel efter finalvinst mot Jönköpingsduon Gun Johnsson/Fred Andersson.
Thomas och Andreas förekom också i VTK i tidig juniorålder. Tränare Tryggve Löthman hade ingen enkel uppgift. Tvillingarna verkade stundtals mer intresserade att bygga sandslott i hörnen på bana 1 i Strandbjörket än att lära sig forehand och backhand. Men det gick ju å andra sidan desto bättre i fotboll…


Rolf Boberg in memoriam

24 september, 2014

RBEn synnerligen skarpskuren VTS-profil med omisskännligt dalmål som signum har gått vidare. Rolf Boberg har efter en kort tids sjukdom avlidit i en ålder av 72 år.
Perfektionisten Rolf blev, inte minst genom sin breda civila bakgrund och sin obändiga vilja att få saker gjorda, en oerhört betydelsefull länk i VTS-arbetet under den framgångsrika perioden från andra hälften av 80-talet och ungefär ett decennium framåt.
Första kontakten med tennis etablerades ute i Sandsbro, där familjen bodde och där sonen Jesper slog sina första forehands. Jesper kom in i VTS-verksamheten. Rolf och hustru Eva hängde med. Rolf blev snabbt en klippa i VTS-arbetet och fann snart en plats både som idéspruta och som hårt arbetande länk i styrelsen.
Rolf gjorde, förutom att han var den perfekte klubbkassören, skarpa avtryck i de flesta delarna av VTS-arbetet. Två, eller egentligen fyra händelser som har stort utrymme i VTS-historien, bär i hög grad Rolfs prägel.
Rolf var initiativtagare till det första och synnerligen framgångsrika Team Mats Wilander. Han var arkitekten bakom det lyckade upplägget och knöt de betydande sponsorengagemang – utöver huvudsponsorn Mats själv – som bidrog till den lyckade helheten, som förvaltades på ett lyckosamt sätt av våra tränare.
Borg – Wilander och DC-matcherna Sverige – Österrike och Sverige – Sydafrika var tre gigantiska evenemang i Tipshallen. Ett stort antal VTS-are och andra volontärer slet föredömligt, och tillställningarnas eftermälen blev mycket positiva. En av dem, som jobbade allra hårdast och bredast, var mångsidige Rolf.
Rolf och Eva lämnade Växjö efter pensionering för knappt 10-talet år sedan med Kungsbacka som ny bostadsort, bl a i syfte att hamna lite närmare sönerna Jonas och Jesper.
Många VTS-ares tankar i tomhetens men också den stora tacksamhetens stund går till Eva och till Jonas och Jesper med familjer.


Dialektalt

21 september, 2014

”Småländska Idrottsminnen” den skrift, som ges ut av Smålands Idrottshistoriska Sällskap, har i senaste numret en artikel om 85-årsjubilerande Jönköpingsklubben IK Cyrus. Cyrus har inget med tennis att göra – men ändå, långt ut i periferin. En episod dök upp när jag läste om Lars Åke Lagrells moderklubb.
När Smålands Idrottsförbund 100-årsjubilerade 2002 hade märkeskungen Lasse Claar en exponering av delar av sin magnifka klubbmärkessamling i Kalmar. Jag stötte händelsevis på Lasse ett tag efter jublieet. Då berättade han att han alldeles speciellt hade lyft fram tre småländska klubbar utan inbördes ordning:
1. IK Cyrus
2. IK Skytten
3. Brittatorps TK
Oavsett om det är en skröna eller inte, har historien kring Cyrus extra knorr. Jönköpingsklubben sökte inträde i Riksidrottsförbundet som IK Sirius. Problemet var förstås att den klubben redan fanns i Uppsala. Varför det blev Cyrus istället? Jo, Sirius uttalas så på genuin jönköpingska…
IK Skytten fick sin hedersplats av den anledningen, att det är den enda klubb, enligt Lasse, som har gått hela vägen från ungdomsklubb/kvartersgäng i 50-talsanda till översta världstoppen. Kontinuiteten säkrades genom att IK Skytten bytte namn till Växjö TS 1974 samtidigt som Växjö TK gick upp i Växjö TS. Så småningom blev ju Mats Wilander bäst i världen…
Brittatorps TK då? Nej, TK står i det här fallet inte för tennisklubb utan träningsklubb. Enligt Lasse är klubben den enda i landet, som har ”träningsklubb” i sitt namn.
- – – – -
För läsare som inte är från Växjö eller dess närmaste omland: Brittatorp är ett litet samhälle ett par mil nordost om Sigfridsstaden.


Välförtjänt hyllning

18 september, 2014

Jag fick det här klippet från Svenska Dagbladet översänt på mailen av Jonas Arnesen.

”Vem lämnar ett jobb i rampljuset för att harva på bakgården och det med betydligt lägre lön?
Jo, stjärntränaren Fredrik Rosengren som istället för att coacha en toppspelare valde det oglamorösa jobbet som svensk landslagstränare.
Det är stort och beundransvärt. Tänkte mycket kring ”Fiddes” vägval under nu avslutade US Open där tränarna Michael Chang och Goran Ivanisevic höjdes till skyarna efter sina adepters (Kei Nishikori och Marin Cilics) finalavancemang.
Rosengren har coachat bland andra Jonas Björkman, Magnus Norman, Mario Ancic och Robin Söderling. Genom deras framgångar blev han ett mycket eftertraktat namn på touren och hade kunnat leva gott där i många år framöver.
Men nej.”Fidde” bestämde sig istället för att hjälpa svensk tennis ur en av dess mörkaste perioder genom tiderna. Spelarna han kuskar runt med på småturneringar blir aldrig stjärnor men flertalet av dem har klättrat rejält på rankningen under Rosengrens första 20 månader.
Många säger att de brinner för svensk tennis.
Ingen visar det lika tydligt som Fredrik Rosengren.”

Jag tycker, att Jonas har fångat ”Fiddes” vägval på pricken. Jonas levererar med som vanligt vass penna en lika initierad verklighetsbeskrivning som välförtjänt hyllning till ”Fidde” för hans outtröttliga slitgöra för att få svensk tennis ut från bakgården.
För mig, som har följt ”Fidde” sedan koltåldern, värmer orden här ovan alldeles extra, inte minst med den jobbiga DC-förlusten i Bukarest i färskt minne. Som VTS-are är man stolt över att extraordinära ledargestalter som ”Fidde” har vuxit upp i klubben.
Tag till dig berömmet, ”Fidde”, och stort tack Jonas för att du gjorde mig uppmärksam på artikeln!

 


RM-effekt?

16 september, 2014

Växjömästerskapet – öppet klubbmästerskap i Växjö TS – var en gång i tiden en stor tävling som ofta samlade drygt 150-talet deltagare med ett 10-tal klubbadresser utöver VTS. Det var gott om folk sena augustikvällar runt de elljusflödande banorna i Strandbjörket.
Idag är Växjömästerskapet dessvärre en tävling, som samlar ett blygsamt intresse jämfört med storhetstiden. En förklaring kan, åtminstone på juniorsidan, vara det ständigt ökande utbudet av nationella tävlingar. Men på den gamla goda tiden var även seniorklasserna välbesatta. B- och C-klasserna, de för den tidens klass 3- och klass 4-spelare, samlade regelmässigt minst 30-talet spelare.
En liten ljusglimt i årets nyss avslutade tävling var, att det blev spel för både 35- och 45-åringar på herrsidan. RM-tävlingen, som vi genomförde i Strandbjörket för en månad sedan, var kanske en intresseväckare. Sju spelare i det som hette juniorveteraner, då det infördes, är en fin siffra. Mästare blev RM-finalisten Johan Gustavsson.
Herrarnas C-klass samlade 21 deltagare, en idag hygglig siffra. Juniorer var i majoritet, men en 35-årsveteran (!), Andreas Torneus, stod som vinnare. Äldre och ung möttes i epilogen. Finalopponent var Joar Falk 14. Så vill man gärna ha det…


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.