Glest besökt

Årsmöten är sällan särskilt upphetsande tillställningar. Som ansvarskännande föreningsmedlem ställer man ändå upp, då kallelsen kommer. Alltså drog Tuomas Heinonen och jag ner till Karlskrona och Telenor Arena för att representera VTS på Tennis Syds stämma.
Själva mötet förlöpte helt som antyds i ingressen och var snabbt avklarat. Inget kontroversiellt låg i luften. Ämnet för förövningen ”Anställningsavtal och lönesättningar” bidrar väl inte heller med särskilt mycket extra dragningskraft.
Regionen omfattar 155 klubbar. Av dessa var 14, alltså mindre än 10 procent, representerade på mötet. Siffran är skrämmande låg, även om man beaktar att lokaliseringen till Karlskrona är allt annat än central i regionen.
På den tiden Smålands Tennisförbund fortfarande existerade, hade 14 närvarande klubbar betraktats som en närmast usel siffra. Om jag inte räknade fel, var fyra Smålandsklubbar på plats. Av dessa var VTS den enda, vars representanter inte ändå var där som styrelseledamöter eller tjänstemän i regionen. Småländsk tennis har mått bättre än vad den gör just nu.
Återigen aktualiseras problemen med de stora avstånden i Tennis Syd. Att man inte tar sig ner till Karlskrona från t ex Västervik eller Tranås för ett årsmötesbesök finns inte något att säga om. Därför är det viktigt att plats för årsmötet väljs så centralt som möjligt. I Småland blev Vrigstad – så mitt i distriktet man kunde komma – efterhand permanent årsmötesplats.
Ett tydligt intryck från årsmötet är, att verksamhetschefen Christer Sjöö alltmer framstår som spindeln i verksamhetsnätet. Utan Christers kompetenta och engagerade arbete skulle Tennis Syd vara en koloss på lerfötter.
- – - – - – - – - – - -
På onsdag är det årsmöte i Växjö TS. VTS-are, visa er solidaritet och ert ansvar genom att möta upp i Harry Olsson-rummet. Välkomna!

Inte så lyckat…

Det kom en förfrågan från Tennisförbundet och Henrik Odervall till Växjö kommun rörande intresset för att arrangera Sveriges förestående kvalmatch i Fed Cup, som vid dagens lottning kom att bli mot Storbritannien. Calle Löfqvist på fritidsförvaltningen hörde av sig och vi i VTS var förstås positiva.
Enda arenaalternativet var Teleborgshallen. Men vad händer? Jo, Henrik gick in på kommunens hemsida och hämtade uppgifter om Teleborgshallen. Takhöjd: 7,5 m till balkarnas nederkant! Alldeles för lågt.
Vi i VTS, som inte vistas i Teleborgshallen dagligdags, tänkte inte ens tanken, att takhöjden skulle kunna vålla problem. Vi hade ju faktiskt spelat elitseriematch mot Spårvägen i hallen 1982, i samband med att Mats Wilander tog emot bragdguldet.
Pinsamt, naturligtvis att vi inte var grundligare i vår ”research”. Ännu mer pinsamt är det kanske, att hårt idrottssatsande och intensivt arenabyggande Växjö kommun inte kan tillhandahålla en hall som duger för Fed Cup. Tipshallen eller Vida Arena är inga alternativ för ett arrangemang där 5-600 är en realistisk publiksiffra.
Det skall dock sägas, att kommunens inställning till att ta arrangemanget, innan problemet uppdagades, var mycket positiv. Både Calle Löfqvist och fritidschefen Christina Lindberg visade stark vilja.
Till saken hör – och det är något av ödets ironi – att den gamla A-hallen, anno 1938, i Strandbjörkshallen har takhöjden 14 m men dessvärre inte tillräcklig läktarkapacitet. Men snacka om tennishall…

Framtidens utebana

Just nu tänker man inte precis på utetennis. Idag, vinterns hittills kallaste dag, hade vi det årliga och alltid lika trevliga besöket av Erik Andersson på Trafik och Fritid. Bla skall ju minitennisbanan i Strandbjörket till våren kompletteras med en bollvägg, som Erik troligen kommer att leverera.
Intressantast i samband med Eriks besök var emellertid ett sidospår. Trafik och Fritid vann fighten om att få modernisera Södras utebanor. VTS kommer inte att ha samma roll som tidigare när det gäller Södrabanorna men kommer att ha viss tillgång till dem. Därför var det mycket spännande att lyssna till Eriks beskrivning av underlaget Conipur Tennis Force, en framställning som i koncentrat stämmer mycket väl överens med vad som står att läsa på  Trafik och Fritid-partnern Swedborgs hemsida:

Revolutionerande koncept för grusbanor med minimalt underhåll och perfekt spelyta. Beläggningen är godkänd av ITF och WTA Tour. Konceptet bygger på ett lager grovkornigt rödgrus som läggs med asfaltsläggare och ger en hård och vattengenomträngande yta som är helt plan. Linjerna fräses därefter ner i samma nivå och limmas fast. De sitter sedan permanent utan behov av justering på våren. Till sist lägger man ett tunt lager finkornigt glidgrus som ger en perfekt bana utan felstudsar. Konceptet finns på ett flertal klubbar i Tyskland och Schweiz och vi kommer under våren 2011 att bygga Sveriges första bana i Stockholmsområdet.
Fördelar jämfört med traditionella grusbanor:
- Längre spelsäsongutomhus, start tidigare – avslut senare.
- Vinterresistenta linjer, behöver ej vårjusteras.
- Inga större underhåll på våren.
- Låga underhållskostnader.
- Utmärkta glidegenskaper.
- Inga gropar eller fotavtryck bildas
- Jämn studs och bollbana.
- Kan installeras på grusbädd, asfalt eller annan plan yta.

Visst låter det spännande. Idag är investeringskostnaderna väsentligt högre än för traditionella grusbanor, men på sikt kan betydligt sänkta driftskostnader räknas hem. En variant med lite annorlunda teknik, som marknadsförs av Magnus ”Gusten” Gustafsson, har under fjolåret lagts på KLTK:s utebanor.
Svensk tennis kan se fram emot en spännande utveckling av banbyggartekniken för utebanor. Att en referensanläggning hamnar i Växjö känns bra.

Värendsvallen är inte död

Årsmöten är ju sällan särskilt välbesökta. När Smålands Idrottshistoriska Sällskap kallade till sitt föreningsmöte, sammanstrålade emellertid imponerande drygt 70 personer i Tipshallen.
En bidragande orsak till den i sammanhanget respektingivande siffran var säkert att man som extra programpunkt fått in en presentation av Arenastadskonceptet. Projektledaren Anders Franzéns var informativ, även om han kunde ha avverkat de inledande och havererade turerna lite snabbare.
Intressant var att ta del av att namnet Värendsvallen inte är dödat. Om jag uppfattat saken rätt i Smp, skulle ”Värendsvallen” vara ett minne blott, när allt är klart. Franzén var tydlig med att den nuvarande arenan, som övergår till att hysa enbart friidrott, även framledes kommer att heta Värendsvallen. Skönt att den stolta historien inte försvinner helt bland alla företagsbenämnda arenor.
Att den gamla Värendsvallen från 1932 jämnats med marken var måhända nödvändigt. Däremot är det inte ens tröst för tigerhjärta att – som Franzén lättsinnigt menade – man kan åka till Alvesta eller Lessebo för att känna lite av historiens vingslag. En historiskt betydelsefull anläggning inrymmer betydligt mer än sitt rent fysiska skal. ”Mycket sitter i väggarna” heter det ju. Virdavallen i all ära, men det är många divisioner upp till Gamla Värendsvallen även om de tids- och stilmässiga likheterna finns.
Avslutningsvis, innan årsmötesförhandlingarna, följde en kort promenad över till Vida Arena. Ishockeytemplet är ännu bara ett skelett, men visst fick man en uppfattning om hur det kommer att gestalta sig framåt hösten.
- – - – - – - – - -
Extra trevligt i sammanhanget var att träffa pingislegendaren Reine Lindahl, som numera åter är Växjöbo efter många års exil österut i Småland.
- – - – - – - – - -
Förresten,  ”3 minter med Fredrik Rosengren” i SVT:s Smålandsnytt igår var sevärt.

Flop är bara förnamnet

Inför läsåret 2011-2012 fanns från Svenska Tennisförbundets sida en inriktning att stärka kvalitén på landets tennisgymnasier. Från VTS var vi entusiastiska, när planerna presenterades på ProCivitas i höstas. Växjö var kandidat till att bli ett av tre s k NIU-certifierade gymnasier vid sidan om Båstad, som skall ta hand om de allra bästa, och rikstennisgymnasiet i Lidköping.
Glädjen blev förstås inte mindre, när vi fick beskedet att Växjö utsetts till NIU i Region Syd. Men efter gallskrik från regionerna, som ville ha fler gymnasier, föll man till föga från förbundsansvarigt håll.
Den tänkta organisationen urvattnades och blir nästan fördubblad mot det tilltänkta, när den är fullt utbyggd hösten 2012. Bl a skapades i Region Syd två NIU i Växjö och Malmö istället för ett i Växjö, som alltså var den ursprungliga planen – beslutad och klar!
Nu har förbundsansvarige Henrik Ekersund presenterat listor över ansökningarna inför hösten 2011. Bland spelare som håller nivån topp 30, för övrigt betydligt lägre än vad som var tänkt från början, finner man att ungefär hälften söker tennisgymnasium. 14 pojkar och 17 flickor väljer andra vägar.
Detta är kanske inte särskilt uppseendeväckande. Stockholmsområdet har t ex utmärkta förutsättningar för de allra bästa genom den satsning som Magnus Norman gör i samarbete med SALK. Även på en del andra håll är betingelserna i hemmaklubbarna säkert minst lika bra som på tennisgymnasierna.
I Region Syd blev det stort rabalder, när första förslaget med NIU enbart i Växjö presenterades. Med facit – ansökningslistorna – i hand konstaterar man på pojksidan att Växjö har fyra förstahandssökande och Malmö en. Bland flickorna finns ingen enda som har Växjö eller Malmö som förstahandsval. Om man flyttar ned till andrahandsval tillkommer ett namn i Växjö och ett i Malmö.
Eskilstuna, som kom till efter regionsupproret, har inte en enda förstahandssökande. Man kan i sitt stilla sinne undra, hur det kommer att se ut nästa år, då Stockholm, Region Öst och Region Norr tillkommer.

Stolt historia (8)

Året är 1981 och Växjö TS har kvalificerat sig till Lag-SM-slutspelet, som går i Hultsfred av alla ställen. Vinst i finalen mot Ullevi TK med bl a Anders Järryd och Johan Sjögren var historisk och betydde det första SM-guldet i klubbens historia.
Laget gick, som ni ser på bilden, inte av för hackor. Mats Wilander, Janne Gunnarsson och Calle Hageskog var en trio med mycket hög spelkapacitet. På den tiden var spelformatet 3 singlar och 1 dubbel. I den stående raden flankeras Calle av skrivaren av denna blogg och ”Askan”.
Det unga sittande gänget, Per Welin, Peter Hedenfalk, Per Magnusson, Johan Jonsson, Magnus Jonsson, Pia Hedenfalk och Robert Martinsson – idel kända VTS-efternamn - ingick i den supporterresa, som anordnades till Hultsfred med ”Kåcke” som chaffis.

Det bidde en tumme

Glädjen var hög, då vi för halvannan månad sedan fick beskedet att VTS i samarbete med ProCivitas i den gymnasieorganisation, som gäller fr o m höstterminen 2011, utsetts till en av tre s k NIU-utbildningar. NIU står för nationellt godkänd idrottsutbildning.
Tillsammans med gymnasieutbildningen i Båstad, som i den nya organisationen får en särställning, och Riksidrottsgymnasiet i Lidköping skulle de tre NIU ersätta den tidigare brokiga och vildvuxna floran av tennisgymnasier.
Knappt en vecka hade gått, då upprymdheten grumlades rejält. Ryktesvägen (!) fick vi reda på att beslutet rivits upp. En tid som kan beskrivas i termer som ”hela havet stormar” följde, och när krutröken skingrats hade tre NIU blivit sju. Det som uppenbarligen var tänkt som en tydlig spetsning av gymnasieorganisationen, hade förvandlats till en obetydlig förändring, åtminstone så som den troligen påverkar oss i Växjö. Att t ex gymnasiet i Vetlanda försvinner, kommer inte att märkas. Söderifrån blir Malmö sökmålet.
Idag var ”Tobbe”, jag och väl påläste Peter ”Kuno” Johansson från ProCivitas på informationsmöte i Göteborg tillsammans med övriga NIU. En del frågetecken rätades ut.
Fortfarande står det dock skrivet i stjärnorna, hur de ekonomiska villkoren för NIU skall se ut. Det enda, som kan innebära en väsentlig förändring för vår del i Växjö, är väsentligt förbättrade ekonomiska villkor. Annars spelar NIU i lingonserien jämfört med Båstad och Lidköping.
Just nu känns det lite som i sagan om han som beställde en rock hos skräddaren och det till slut bara ”bidde en tumme”. Låt oss hoppas att det räcker till åtminstone ett par byxor.

Seriens bästa

- Seriens bästa bollkallar, var Pontus´ spontana kommentar, när jag visade honom Pernilla Qvarfordts bilder från elitseriematchen mot KLTK.
Bilderna visar ju med all önskvärd tydlighet hur roligt man har, när man är bollkalle i Växjö TS. Glädje är ju bästa förutsättning för att göra ett bra jobb, och det gjorde verkligen våra bollkallar.
Dessutom är bollkalleriet en viktig del i de ungas tennisutbildning. Att se högklassig tennis under så intensivt engagemang och på så nära håll, är hur lärorikt som helst för den som vill något med sin tennis.
Tack, Pernilla för de trevliga bilderna!

Behåll formatet

* Större delen av publiken var var där till the bitter (nåja) end…
* Smålandspostens Sven Elofsson var där till the bitter end…
* De flesta bollkallarna var där till the bitter end…
Den rafflande föreställningen, som till slut gav favorittippade KLTK, slutspelsplatsen, tog slut efter ungefär fem timmar totalt och vid pass 21:30. Alla sex matcherna hade nerv och alla trivdes.
Jag säger det åter igen. Att söka ändringar i elitseriens matchformat bara för att förkorta totaltiden, som ju förespråkas främst av Ullevi TK, känns fel utifrån årets elitserieerfarenhet sett från VTS-perspektiv. Alla, som var i hallen fick sig till del en stor idrottsupplevelse och Sven Elofsson hann med att knåpa ihop en helsida på Smp-sporten. Tack för den uppmärksamheten!
Varje idrott har sina förutsättningar. Tennisen förfogar över idrottsvärldens mest geniala räknesätt, ett räknesätt med konsekvensen att matchtiden är omöjlig att förutsäga. De ingrepp, som gjorts i Elitserien i syfte att begränsa totaltiden - matchtiebreak och från i år no add i dubblarna – har mottagit positivt.
Låt förändringarna stanna vid dessa, och acceptera att ett bra matchformat kan leda till att en och annan drabbning kan dra ut på tiden!
Däremot finns det anledning att fundera vidare kring förändringar av det nuvarande poolspelsupplägget och, i samband med det, eventuell utsträckning i tiden. Jag kan gå i god för att åtminstone våra VTS-are gärna skulle vilja fortsätta över en längre period.

Inte så långt ifrån

Två storvuxna, hårdservande och bra spelande KLTK-dubbelpar var det som skiljde VTS från att helt sensationellt gå till elitserieslutspel. Hade någon före seriestart tippat en sådan utgång?
VTS var i helt överraskande 3-1-ledning efter singlarna i avslutningsmatchen mot den anrika Stockholmsklubben. Pontus, Viktor och ”Rasse” betvingade tre heltidsspelare, som håller på att försöka etablera sig på future- och challengertourerna.
VTS-trion avslutade sitt mycket framgångsrika seriespel med snygga viktorior mot Daniel Danilovic, Patrik Rosenholm och Tobias Blomgren. Mycket imponerande. Pontus och ”Rasse” visade åter skärpa och styrka i matchtiebreak.
Att det sedan inte räckte i dubblarna, där KLTK toppade med ATP-spelaren Andreas Siljeström i par med Rosenholm och där Danilovic/Blomgren var ett mycket vasst andrapar, är inte mycket att gråta över.
Poängen mot KLTK innebar att tredjeplatsen i sluttabellen säkrades. Nog så väsentligt, eftersom den – samma placering som i fjol – innebär att vi får tre hemmamatcher i nästa års serie. Dagens stora och entusiastiska publik kan alltså se fram emot nya högtidsstunder om knappt ett år. Välkomna igen. Ni har varit ett värdefullt stöd för vårt lag.
Det kan uppfattas tjatigt, men det finns all anledning att än en gång framhålla den härliga laganda och den föredömliga inställning, som under ”Tobbes” engagerade kaptensskap har genomsyrat vårt lag. Ni är utomordentliga ambassadörer för vår klubb och bästa tänkbara föredömen för våra ungdomar, inte minst för den stora skaran av bollkallar, som har följt era förehavanden från nära håll.
– - – - – - – - – - – -
Det var trevligt att återse två f d VTS-are i Strandbjörkshallen. Magnus Alsterback är numera ordförande i KLTK:s elitkommitté och agerade coach. Johan Kareld tog hand om fjärdesingeln och grejade Stockholmarnas enda singelvinst mot väl kämpande Robert Kjellberg.

Nu är det klart

Visst är det roligt med elitserien. Att VTS-laget tycker så, råder ingen som helst tvekan om.
Fredagens hedersamma förlust nere i Malmö mot Fair Play följdes upp av full pott, 6-0, hemma i Strandbjörkshallen idag mot den andra Malmöklubben MBTK. Därmed står det klart att det blir elitserie i Strandbjörkshallen även nästa år.
Tuffa matcher varannan dag sätter förstås sina spår på spelare, som inte tävlar professionellt. Våra VTS-are bet emellertid ihop ordentligt, och visade framför allt prov på den goda laganda, som coach ”Tobbe” med all rätt ofta framhåller.
Extra imponerande så här långt är  ”Rasse”, som – sitt långa uppehåll till trots – är obesegrad i singelspelet till dags dato. Idag handlade det om tredjesingel mot erfarne MBTK-tränaren Daniel Schalén, som betvingades i matchtiebreak.
Glädjande var förstås också singeldebuterande ”Robban”. Efter att ha tappat andra set lite snöpligt mot Filip Henricsson gjorde Ekenässonen ett felfritt matchtiebreak, 10-0. Dessutom hade ”Robban” nöjet att avsluta förstadubbelns matchtiebreak med en praktlobb.
På tal om matchtiebreak, visst är det ett styrkebesked att spela hem tre nya vinster – det var ju tre också mot Vallda – i denna dramatiska matchslutspelsform. Det kallas för mental styrka.
Pontus och Viktor visade åter styrka och stabilitet på de båda första singlarna. Vinster i raka set mot fjolårets JSM-vinnare Kalle Averfalk och 16-årslöftet Erik Johnsson.
Summa summarum, ännu en lagmatch som bekräftar att matchformatet 4 + 2 bör bibehållas. Alla sex matcherna var högst meningsfulla för samliga inblandade.
- – - – - – - – - – -
Återigen, tack för en utmärkt funktionärsinsats på alla berörda händer.

Vilket raffel

Den innehöll allt, elitseriepremiären mot nykomlingen Vallda. Fem av sex matcher löpte linan ut till matchtiebreak och, glädjande nog, slutvinst för VTS med 4-2.
Matchen hade klar nyckelkaraktär i pool B, som tippas bli skiktad i två avdelningar. Segern blev förstås inte sämre av att samtliga fyra VTS-are, Pontus, Viktor, Alexander och ”Rasse”, samt naturligtvis coachen ”Tobbe”, var delaktiga i tvåpoängaren.
Speciella segerorganisatörer var Pontus och Viktor, som spelade hem de två verkliga nyckelmatcherna. Triumferna mot förre VTS-aren Johan Settergren och Jeffrey Mira-Svensson var mycket starka.
För Viktor var det förstås extra roligt att dessutom tillsammans med Alexander säkra tvåpoängaren i andradubbeln.
”Rasse” var den ende som frångick den totala spänningen. Vinsten på fjärdesingeln säkrades tämligen odramatiskt i raka set.
Ni, som stöttade VTS-arna så entusiastiskt från läktarplats är välkomna igen på söndag, då det är dags för ny nyckelmatch mot Malmö-Bellevue. Våra spelare förtjänar ert stöd och ni bjuds förhoppningsvis på en ny stor tennisupplevelse.
- – - – - – - – - – - – -
Tack alla ni funktionärer, som hjälpte till att forma en hellyckad elitseriekväll. Ett speciellt tack till rutinerade Anders och mindre erfarna ungtupparna Johan, Markus och ”Ludde”, som gjorde oklanderliga insatser i domarstolarna.

Äntligen kom den

På kvällskröken plingade det till i min iphone och den här bilden visade sig på displayen tillsammans med texten. ”Hej, äntligen kom den (Vinsten). Alex”
Alex Helmersson var säkert världens lyckligaste kille i fredags. Han är en av en hel drös mycket duktiga och flitigt tävlande 10-11-åriga VTS-are. För Alex har inte den riktiga fullträffen infunnit sig – förrän nu i Kalmars juniortävling.
Det är lätt att förstå, att glädjen var stor och vinnarbucklan efterlängtad när Alex hade fullbordat sin bästa tävling hittills, avslutad med finalvinst över Simon Johansson Karlskrona.
I VTS har vi ett 10-tal killar i de nämnda åldrarna, som är mycket talangfulla och som kan vinna över varandra huller om buller. Dessa förutsättningar liknar – utan jämförelser i övrigt – dem vi hade på Mats Wilanders tid.
Grabbar, tag vara på läget, håll ihop, spela mycket och tufft mot varandra och fortsätt tävla flitigt. Framtiden tillhör er.
Tack för att du hörde av dig och stort grattis, Alex!

Vad skall göras?

DN hade i veckan en TT-artikel på ämnet ”Unga svenskar flyr golf och tennis”. Tennisens sportchef Johan Sjögren menar att ”Play and stay”-konceptet är botemedlet. Det som är lite nytt här är idén att komma till spel tidigare än vad man gör traditionellt, vilket är bra.
Däremot är ju anpassad plan- och racketstorlek knappast något nytt. Ej heller att de yngsta spelar med speciella bollar. Nytt är ju däremot kravet på mjukare bollar i sanktionerade 10-årsklasser. Om det tycker vi som bekant inte i VTS. 
Tennisens problem är till skillnad från golfens inte rekryteringssvårigheter, utan att alldeles för många tröttnar och försvinner i de senare tonåren. För att komma åt detta problem måste man lyfta blicken över Play and stay-konceptet.
Var och varannan svensk tennisjunior idag har orealistiska mål och visioner. Att bli topp 10-spelare eller åtminstone etablerad på ATP- eller WTA-touren hör till vanligheterna i de ungas framtidsfunderingar. Konsekvens: massor av tappade sugar.

* Det kanske allra viktigaste för varje juniortränare är, att få adepterna att förstå att väldigt få kan nå ATP-nivå men att tennis är en av de inte alltför många idrotter som man kan ha med sig genom hela livet.
* Sviktande intresse märks ofta ganska tydligt. Tränare och andra ledare kan säkert stoppa ett eller annat avhopp genom att uppmärksamma problemen och tala med den vankelmodige. Tränar- eller ledaruppgifter kan vara en utväg.
* En viktig stimulans under de senare junioråren är att ha tillgång till ett tävlingsprogram, som är anpassat för en bred spelarkategori. På den gamla goda tiden hade vi klass 3- och klass 4-tävlingar med imponerande deltagarlistor och ett mycket bredare seriespel än idag. Därutöver fanns på många håll handicaptävlingar, där klubbens bäste och sämste kunde stå på var sin sida om nätet. 
* Att rekonstruera och utveckla det nationella tävlingsprogrammet är lika viktigt som att tillhandahålla ITF- och ETA-tävlingar. En stabil grund är en förutsättning för ett solitt bygge i vilket sammanhang det vara må.

Inom VTS känner vi förstås också av problemet. Vi utvärderar ständigt vårt sätt att arbeta i juniorverksamheten. Våra tränare är, som jag framhållit till tjatighet, starkt engagerade i sitt värv.
Vi jobbar oförtrutet med att erbjuda tävlingsaktiviteter, som är intressanta för alla. Just nu pratar vi t ex på fullaste allvar om att återinföra Skeppet, den legendariska handicaptävlingen, kompletterad med en damvariant.
Vi har också goda erfarenheter av rekrytering av unga tränare. Just nu har vi ett knippe 17-20-åringar som är mycket ambitiösa och gör ett gott jobb.

Stolt historia (1)

Eftersom Växjötennisens historia är lång och ovanligt innehållsrik, kan det vara motiverat att varva  de dagsaktuella händelserna med lite rapsodiska återblickar.
Utgångspunkt för det första inslaget blir det troligen äldsta fotot, som rör tennis i småstaden Växjö.
Nummer två från vänster är Arvid Knöppel, bryggeridirektör på Kristinebergs Bryggeri som låg på Kungsgatan, strax intill Hovs Kulle. Redan före förra sekelskiftet hade han anlagt en tennisbana – den första i Växjö – i bryggeriträdgården, ner mot nuvarande Ringsbergskolan.
Till vänster om Knöppel står hans engelske privattränare – inte dåligt – som hette Hagger och som förkovrade den idrottsframgångsrike bryggeridirektören i tennisspelets mysterier.
Knöppel var för övrigt också en duktig skytt, som tog guld i Londonolympiaden 1908 i grenen med det originella namnet ”Löpande hjort enkelskott lagtävlan”.
På tidigt 1900-tal hade vidare tändsticksdisponenten Knut Johansson anlagt en tennisbana i sin trädgård på Västergatan. Eleverna på Teleborgs flickpension spelade tennis på egen bana.