Början på en ny epok?

9 december, 2017

Historiens vingslag gör sig mestadels påminda, då man tar trappan upp till den legendomsusade A-hallen i Strandbjörkshallen. Den mörka fredagskvällen den 8 december var det annorlunda. Kanske inleddes en ny epok i den snart 80-åriga hallens historia

Pickleball, den snabbast växande sporten i USA, presenterades av välkände tennisprofilen Ulf Öller från Vetlanda och hans vapendragare Gunnar Svalander, även han Vetlandason med tennisbakgrund men numera hemmahörande i Stockholm.

Ett drygt 30-tal VTS-are, däribland en styrelsemajoritet, och en mycket entusiastisk Alvestatjej, Therese Ek, hade mött upp. De allra flesta lämnade hallen med soliga leenden på läpparna.

Man slogs av, hur enkelt det var att komma igång. Pickleball ger begreppet  ”play and stay” ett ansikte. Den lite komplicerade räkningen i dubbel var problemfri, när Tuomas Heinonen och Emil Holmgren efter kort introduktion gick en tuff och intensiv match mot Senadin Alisic och Gunnar Svalander.

Intressant var också att se, hur ett antal VTS-juniorer efter avslutat matchspel i B-hallen rusade in och började spela pickleball av hjärtans lust och utan instruktion. Snacka om spontanidrott!

Det mesta talar för, att VTS-styrelsen vid sitt möte om en dryg vecka beslutar att ta upp pickleball på programmet.
– – – – –
Karolina Svensson är inte bara kunnig och omtyckt vaktmästare i Strandbjörkshallen. ”Karro” är både allmänt och idrottsligt nyfiken och välorienterad. På sin lediga dag åkte hon in från Ingelstad för att pröva på pickleball. Heders, ”Karro”!

Annonser

Fler seriefunderingar

1 december, 2017

Det nuvarande upplägget av elitserien och div. 1 har sin upprinnelse i det omfattande tennis 90-projektet, som sjösattes för mer än 25 år sedan. Då handlade det om att hitta en spelform, som kunde göra det möjligt för bortemot 20-talet svenska topp 100-spelare att representera sin klubb.

Upplägget är idag i allt väsentligt detsamma. Däremot lyser som bekant topp 100-spelarna med sin frånvaro. Dock har vi ju fortfarande spelare på challenger- och futuretourerna – det stora flertalet hemmahörande i elitserieklubbarna – för vilka ett komprimerat upplägg är att föredra.

Däremot är förutsättningarna i div. 1, som det ser ut idag, radikalt annorlunda. Det stora flertalet berörda spelare har sin bas hemma i Sverige. För många av dem är seriespelet tennisårets höjdpunkt, ett mycket kortvarigt klimax.

Utan  att ens tänja på den tidsram, som är avsatt för div. 1 idag, skulle det vara möjligt att öka speltillfällena. Man skulle t ex kunna utöka antalet lag från åtta till nio. En sådan åtgärd skulle dessutom ha rättviseeffekten, att alla lag får 4 hemmamatcher – under förutsättning att man tar bort de i många avseenden belastande sammandragningarna.

Den i och för sig beklagliga stympningen av årets södra div. 1-serie till 7 lag hade det goda med sig att det blev tre solitära hemmamatcher för VTS. Vi slapp alltså påhänget med neutrala och publikt ointressanta matcher.

Den stora fördelen – vid sidan om ekonomiska och administrativa – med att slippa ”extramatcherna” är den tidsvinst man gör. Ungefär två timmars förkortning av evenemanget – om man spelar på  modellen 2, 2, 2 – medför att publiken finns kvar i hallen hela tiden. Om totaltiden rinner iväg mot 6 – 7 timmar, troppar många av.

Alltså, serieansvariga, se till att div. 1 får samma format som elitserien. Skrota sammandragningarna!

 

 


Funderingar kring seriespelet

28 november, 2017

Seriespelet är ett alldeles för styvmoderligt behandlat inslag i det nationella tävlingsprogrammet. Betydande sportsliga värden liksom mestadels stort publikengagemang borde kunna tas tillvara på ett bättre sätt än vad som görs idag. Tre tillställningar den senaste månaden i Strandbjörkshallen talar sitt tydliga språk.

Det handlar alltså om spel i den näst högsta divisionen, där VTS sedan några år dväljs. Kvalitén har överlag varit av mycket god nationell klass. Aktörerna har representerat hela spektret från spelare som prövat på futuretouren via spelskickliga ”rävar” till lovande juniorer. Alla har – på skilda sätt – haft stort utbyte av helgen.

Det drygt 15-talet spelare, som befolkat Strandbjörkshallen i veckoslutet, kunde ha utgjort en bra stomme i lottningen i en sommar- eller vintertourtävling på B- eller C-nivå. Publikmässigt skulle ett sådant evenemang ha ägnats högst måttligt intresse. På läktaren i Strandbjörkshallen var det långt ifrån glest och framför allt var engagemanget livfullt.

Varför? Naturligtvis för att det handlade om lagspel med alla de dimensioner, som inte finns i det individuella tävlandet. För spelarna tillkommer att förvalta förtroendet att spela för laget och klubben, inte bara för sig själv. Lagaspekten gör, att publiken blir engagerad i alla matcherna.

Seriespelet upptar ett blygsamt utrymme i den svenska tävlingskalendern sett över hela året. Till och med inom den avsatta tidsramen skulle kunna göras mer, åtminstone på div. 1-nivå. Det finns anledning, att återkomma i detta ämne.


Chanserna är teoretiska

26 november, 2017

Stämningen var på topp i Strandbjörkshallen i helgen. Spelet var överlag av hög klass, men dessvärre gick utgången inte VTS´ väg fullt ut.

Klar seger med 5-1 mot Fair Plays bilaga på lördagen bäddade för seriefinal i söndagsmötet med ATL Lund – förlåt Vänersborg som fortfarande har en möjlighet att nå elitserien som nykomling. VTS-seger hade bäddat för en angenäm avslutning.

Nu blev slutfacit oavgjort 3-3, ett resultat som innebär att VTS-chanserna att stå som vinnare om fjorton dar är att betrakta som närmast teoretiska. Visserligen skall ATL och Vänersborg mötas i sista omgången. Om västgötarna vinner, måste de tappa poäng dagen innan mot Fair Play, för att VTS skall vara med i slutstriden.

Helgens man i hemmalaget var tvivelsutan Daniel Svensson. Den extremt hårtslående VTS-aren vände två hotande underlägen till vinster i singelspelet och vann dessutom båda sina dubblar i par med Robin Thour.

Singelmotståndet på andrasingeln var i båda fallen  mycket habilt. Fair Plays Mert Altinalev liksom Lundensarnas Marius Ruzgas spelade båda klokt, kopplade grepp direkt och försatte Daniel i svår knipa. VTS-aren agerade emellertid med starkt självförtroende och sviktade aldrig i sitt spelupplägg. När det drog ihop sig till matchtiebreak fungerade Daniels grova artilleri felfritt.

En annan vinnare är den trogna publiken. Stödet till hemmaspelarna var storartat helgen igenom till the bitter end, där Robin Thour tvingades kapitulera mot lurige ATL-ettan Filip Svensson.

 


Olustigt, Lustig

19 november, 2017

Fotbollsspelaren Mikael Lustig hamnade på ett olustigt sätt i rampljuset i samband med bragden på San Siro i Milano. Landslagsbackens reaktion på den italienska publikens buande, då den svenska nationalsången spelades, var oförsvarbar, fastän den skedde under mycket speciella omständigheter.

Incidenten debatterades i torsdagens Opinion Live i SVT. Aftonbladets Jennifer Wegerup och radiosportens Christian Olsson hade diametralt motsatta uppfattningar i ämnet. För mig var det enkelt att ta ställning.

Wegerup bagatelliserade händelsen, och menade att f- och k-orden har ersatt svordomar som fan och jävlar i vardagsspråket. Man häpnar över att en i mediebranschen väletablerad kvinna torgför denna typ av åsikter i tider, då Metoo-debatten dominerar det offentliga samtalet.

Christian Olsson, som hyllats inte bara bland fotbollsfans utan även i kulturkretsar för sitt sätt att skildra bragdmatchen, var av helt annan uppfattning. Han tog på ett övertygande sätt avstånd från Lustigs vokabulär, även om han hade förståelse för omständigheterna. Radiosportens gigant imponerade stort.

Våra stora, oavsett idrott, är föredömen för nästa generation. Deras sätt att agera – på gott och ont – utövar djup påverkan på de unga. Därför kan incidenter som den här berörda inte avfärdas med en axelryckning.

Inom tennisen, liksom antagligen de flesta idrotter, är vi inte befriade från det klandervärda sättet att uttrycka sig. Könsord förekommer, huvudsakligen i tävlingssammanhang, och inte sällan i unga år. Vi, som har tävlingsledaransvar liksom tränare och föräldrar har ett tungt ansvar att stävja dessa typer av avarter, då de dyker upp.


Var och en blir salig på sin fason

9 november, 2017

Hemvävt Växjö TS siktar mot elitserien var rubriken på Smålandspostens förhands inför höstens seriespel på herrsidan. Så är det, hemvävt alltså, och det är vi stolta över.

VTS-modellen praktiseras emellertid långt ifrån överallt. Varje klubb har ju sin egen filosofi rörande verksamheten i allmänhet och alldeles speciellt seriespetet.

Jag gick igenom laguppställningarna i premiäromgången av damernas elitserie. Hälften av klubbarna – KLTK, SALK, Lidköping och GLTK – mönstrade lag med enbart svenska spelare. De övriga fyra hade minst två utländska aktörer, flertalet från våra nordiska grannländer. Bilden lär bli likartad, när herrarnas elitserie sparkar igång om några dagar.

Inom VTS ser vi ett stort värde i att ha i klubben fostrade spelare i representationslaget. Vi tror också att det uppskattas av vår trogna publik. Självklart har vi dock inte samma restriktioner som Atletic Bilbao, att man måste vara från Baskien för att få representera klubben. Den, som finner VTS-miljön intressant, är alltid välkommen, oavsett om vederbörande är smålänning eller inte.

Vi vill naturligtvis gärna tillbaka till elitserien, precis som Pontus Norberg uttalade sig i Smp, men inte till varje pris. Räcker kapaciteten till i år, är det jättekul. Om inte, är det bara att konstatera, att motståndet varit övermäktigt den här gången och vässa klorna ytterligare till nästa år.

För vissa andra är elitserien uppenbarligen ett måste, som ibland leder till utländsk rekrytering för 3 – 4 höstveckor. Var och en blir salig på sin fason för att tala med Fredrik den store, inte Rosengren utan han av Preussen.


Hög stämning i hallen

7 november, 2017

Växjö TS – Ullevi TK för 10 – 15 år sedan hade varit en toppmatch i elitserien. I söndags handlade det om ett möte i div. 1 södra mellan två anrika klubbar, som båda har sett bättre dagar.

Ett stort glädjeämne vid sidan om den förkrossande VTS-vinsten, 6 – 0, var uppslutningen och stämningen på läktaren i Strandbjörkshallen. Självklart var det inte som, då vi spelade i elitserien, men ändå mycket bra. Uppskattningsvis runt 100-talet entusiaster stöttade VTS-laget på bästa sätt.

Efter en svår inledningsskuffelse, 2 – 4 i Vänersborg, kom alltså VTS-laget igen ordentligt på direkten. Öppningsresultaten, bortsett från det i Strandbjörkshallen, tyder på, att den korta och intensiva serien kommer att bli jämn. VTS-lagets lite kaxiga målsättning att ta sig tillbaka till elitserien lever trots debaclet i Vänersborg.

Laget och klubben ser fram emot lika fint publikstöd i de båda återstående hemmamatcherna i slutet av månaden. Ni, som var på plats i söndags, tala om för era vänner hur trevligt det var!