Akademi, ett diffust begrepp inom idrotten

21 juli, 2017

akademi (grekiska Akadēʹmeia)högre läroanstalt eller lärt samfund.

Sällan har en i idrotten inlånad term misshandlats så, som fallet är med begreppet akademi. Benämningen förekommer inom de flesta idrotter och på vitt skilda nivåer. Endast i undantagsfall är definitionen ovan, som är hämtad ur NE, uppfylld.

I dagarna har tennisen tillförts ytterligare en verksamhet av karaktären akademi. I ett uppmärksammat pressmeddelande från Fair Play TK står det bl a så här:

”Idag lanseras Swedish Tennis Academy, ett tennisprogram för elitsatsande spelare från elva år och uppåt”.

Bortsett från semantiska subtiliteter är Malmöinitiativet lovvärt. Att denna typ av satsningar görs på klubbnivå och inte av kommersiella intressenter, är angeläget för svensk tennis.

Fair Play visar åter starka muskler. Namn som Isak Arvidsson, Filip Bergevi och Dragos Madaras borgar dessutom för att man lever upp till begreppet akademi. Robin Borg – ett oskrivet blad i sammanhanget – som ledare för verksamheten kan bli ett lyckokast.

Däremot finns anledning att resa tveksamhet, inte bara språklig sådan, till att Swedish Tennis Academy också vänder sig till ”elitsatsande spelare från elva år och uppåt”. Här sticker Fair Play ut hakan ordentligt.

Elitsatsning inom barnidrott är ju ett eldfängt ämne. Kritiska synpunkter kan komma från nära håll. I Malmö finns fotbollsprofessorn Torbjörn Peterson, som är en mycket bestämd motståndare till gallring och specialisering i unga år,


En gång till och ännu värre…

18 juli, 2017

Inom loppet av drygt en vecka händer det igen och om möjligt ännu grövre. I båda fallen är det unga svenska spelare, som står för eländet.

Mikael Ymer, det stora framtidshoppet i svensk tennis, tackar för sitt wild card till Swedish Open genom att bete sig som en snorunge av värsta slaget på Båstads centercourt. Det är pinsamt för svensk tennis, att både den vi tror mest på och den bäste 18-åringen agerar på detta fullständigt oacceptabla sätt och till yttermera visso gör det vid sämsta tänkbara tillfälle.

Den talangfulle västgöten hade kalasförutsättningar att ta Båstadpubliken till sitt hjärta. Snacka om att spela bort sina kort, i detta fall ett vilt sådant.

Mikael Ymer borde vara ett föredöme för alla unga svenska tennisspelare. Efter det som hände igår har Mikael och hans omgivning mycket att jobba på för att leva upp till den rollen. I väntan på att så förhoppningsvis sker, finns ju ett globalt föredöme av yppersta klass – Roger Federer.
– – – – –
Jag vill klargöra, att jag tyvärr inte bevittnade Mikael Ymers ”uppvisning” på plats. Omständigheter gör, att jag i år tvingas bryta en mer än 50-årig oavbruten svit av Swedish Open-veckor. Uppenbarligen belastas Ymers minuskonto mot Laaksonen med mycket mer än det videoklippet visar.


Tvära kast

14 juli, 2017

I samband med Challengertävlingen i Båstad har all svensk uppmärksamhet med rätta varit riktad på bröderna Ymer. Lillebror Mikael hamnar i det absoluta rampljuset efter det strålande sätt han förvaltat sitt wild card på.

Spekulationerna kring brödernas plötsliga resultatmässiga förvandling efter ett mediokert första halvår är förstås i full gång. Bland många förklaringar är en högst uppenbar.

Efter en längre tid med pappa som vikarierande – får man hoppas – coach har Skarasönerna i Båstad varsitt världsnamn  vid sin sida. Mikael vägleds av Peter Lundgren, och Elias har haft Robin Söderling vid bankanten.

Peter Lundgren är ju en av ett stort antal svenska f d ATP-spelare, som gjort sig ett aktat tränarnamn internationellt. Robin har inte etablerat sig i tränarskrået men har självklart massor av egen erfarenhet att dela med sig av till Elias.

Det mest intressanta i sammanhanget är förstås om en fortsättning följer efter Båstad. Välinformerade Tennisportalen.se har en intervju med en närmast lyrisk Peter Lundgren efter semifinalförlusten. Där avslöjas, att ett deltidssamarbete är under planering.

Fortsättningen för konstellationen Ymer – Söderling verkar däremot mer oklar. Ambitiösa Tennisportalen har inte lyckats få fram några besked. Däremot finns en alldeles färsk TT-intervju med Robin bl a i Expressen, vilken ger viss vägledning.
– – – – –
Intressant i sammanhanget är, att TT refererar till Tennisportalen.se, då det gäller källan till bröderna Ymer och tränarfrågan. Själv har jag inte märkt ett knyst i andra etablerade media. Sträck på er, Tennisportalen!


Sensationsman med stort register

11 juli, 2017

Rafael Nadal var efter sin formidabla grussäsong en av huvudfavoriterna till titeln på gräset i Wimbledon. Att han föll bort redan i åttondelen var en jätteknall, och att det inträffade mot en 34-åring, som harvat på touren sedan 2001, var än mer uppseendeväckande.

Gilles Muller från lilleputlandet Luxemburg – ett habilt namn bland många för de flesta tennisintresserade – agerade med en trygghet gastkramningen igenom, som vore det vardagsmat att ta sig an de största världsnamnen. Han underströk dessutom tydligt, att gräs är ett favoritunderlag.

Den vassa serven bet förträffligt och följdes ofta upp med skickligt volleyspel. Luxemburgarens slagrepetoar är bredare än de flestas på touren. Vidare var det uppenbart, att Nadals manöverutrymme begränsades påtagligt av att ha en vänsterhänt motståndare.

Muller imponerade därutöver bl a genom att efter att ha tappat 2-0-överläge i set ha både huvud och fysik att stå pall i den infernaliska skiljeakten. Inte ens ett dubbelfel och en misslyckad stoppboll vid 6 lika rubbade hans  imponerande fokusering. Luxemburgarens värdiga sätt att reagera, då triumfen var ett faktum, underströk hans storhet som idrottsman.

Tack för mer än fyra och en halv timmes tennisdrama av yppersta klass!
– – – – –
Om man slår på Luxemburg och idrott i Wikipedia, nämns 2 (!) namn, utförsåkaren Marc Girardelli och OS-vinnare på 1500 m 1952, Joseph Barthel. Komplettering med Gilles Muller är på sin plats.


Klandervärt

9 juli, 2017

Det här år skandal!

Videoklippet, som synes hämtat från Tennisportalen, visar en företeelse, som dessvärre förekommer då och då i de stora sammanhangen, och – ännu värre – smittat av sig till högsta svenska juniornivå. Scenen är från kvalet till Båstad Challenger.

Landets bäste 18-åring, Karl Friberg, reagerar på detta bedrövliga sätt efter att ha förlorat en mycket tät match i första kvalrundan mot Lucas Renard. Döm själva, kära läsare!

Knäckta racketramar har förekommit genom  tennishistorien på alla nivåer,oftast okontrollerat och i affekterat tillstånd.  Men att med berått mod fullständigt demolera slagverktyget är en företeelse, som börjat sprida sig bland de ”stora pojkarna”.

Att ta intryck av sådant beteende vittnar om omognad och dåligt omdöme. Om man är svensk landslagsjunior är det helt oacceptabelt.

Formellt renderar ”Abuse of racket” böter i ATP-sammanhang. I det aktuella fallet bör Svenska Tennisförbundet på lämpligt sätt statuera exempel. Karl Fribergs ”uppvisning” i Båstad skadar svensk tennis och bör inte gå ostraffat förbi.

Förbundet lägger ner betydande resurser på Challenger- och futuretävlingar. Att få snorungebeteende som gensvar är otacksamt. Dock skall sägas, att merparten svenska spelare uppför sig korrekt eller mycket bra.

 


Färdigt dag 1

4 juli, 2017

Att vara svensk tennisentusiast i samband med Grand Slam-tävlingar innebär numera en hård prövning. I årets Wimbledon var det blågula inslaget förbi redan på första måndagen, då det gäller singelspelet. Tre dubbelspelande veteraner är en klen tröst.

Ingen skugga faller dock på Johanna Larsson, som håller den svenska fanan högt. För Helsingborgskan var det säkerligen – all erfarenhet till trots – en mäktig upplevelse att få spela på den anrikaste av alla tennisbanor, Wimbledons centercourt. Förlust mot tvåfaldiga vinnaren Petra Kvitova är inget att säga om.

Det allvarliga bekymret är förstås, att Johanna år efter år är ensam med nationsbeteckningen swe. För två år sedan tändes ett hopp. då Elias Ymer tog sig igenom alla kvalen, och Christian Lindell  kompletterade i Paris, men därefter har det dessvärre åter varit nattsvart.

På damsidan har givetvis Rebecca Petersons långa skadeuppehåll ställt till det. Förhoppningsvis är Järfällatjejen, som var i två kvalfinaler i fjol, på god väg tillbaka.

Det ligger nära till hands att citera Runeberg:

Till flydda tider återgår
Min tanke än så gärna,


Rekord i dumhet?

29 juni, 2017

Hur dumt får det vara?

Växjö TS arrenderar utomhusbanorna i Strandbjörket. I avtalet ingår bl a ansvar för skötseln av grönytorna runt omkring. Växjö kommun är markägaren som arrenderar ut.

Efter verkställd häckklippning, ett omfattande arbete, tog Anders Fransson på sig jobbet att forsla bort klippet, en ansenlig löv- och grenhög, till tippen. Den gode Anders körde fram sitt ekipage – bil och släp – intill högen  mellan bana 7 och Värendsgatan, precis som han gjort många gånger tidigare, lastade och gick in i hallen för att anmäla, att uppdraget var utfört.

När Anders efter 3-4 minuter kommer tillbaka till bilen, har en gul lapp med rubriken ”Parkeringsanmärkning”, utfärdad av Växjö kommun vår arrendepartner (!), satts på vindrutan. Anledning: ”Stannat eller parkerat på gång- eller cykelbana. Överträdelse av bestämmelse i trafikförordningen”. Prislapp: 800 kr.

Att försöka lägga dumheten tillrätta visade sig hopplöst. Samtal med tjänstemän på kommunen ledde ingen vart, De hänvisade till att gällande trafikregler skall följas och jämförde med t ex att parkera i gathörn. De meddelade också, att man vid speciella tillfällen kan söka dispens att köra upp på trottoaren! Det är alltså inte tillräckligt, att det klart och tydligt framgår, att ett tillfälligt jobb utförs.

På den gula lappen kan man dessutom läsa, att parkeringsärenden handläggs av polismyndigheten i Malmö! Att gå vidare med eländet känns meningslöst, när utfärdaren, Växjö kommun, inte förmår göra det enda vettiga, riva den gula lappen.

Vad är det för samhälle vi lever i, då ideellt arbete bestraffas på detta idiotiska sätt istället för att uppmuntras? Att betala in de åtta hundringarna känns ovanligt surt.