Stolt historia (18)

28 juni, 2011

Bollebo i Strandbjörket håller just nu på att omdisponeras interiört. Det kan därför vara passande att påminna om historien fram till det röda husets tillkomst.
Översta bilden är från 1953 då Sydsvenska Mästerskapet, på den tiden en stor tävling, arrangerades i Strandbjörket. Banbeståndet var begränsat två planer, nuvarande ettan och tvåan. Den provisoriska men välbyggda informationstavlan var placerad intill cykelvägen norr om banorna. Till vänster stod Harry Olssons tillfälliga tävlingsexpediton i form av en från Ingemanssons Fiskaffär lånad torgvagn, ur
vilken omisskännlig fisklukt spred sig.

Tiden gick, och nästa lösning blev att när det var tävlingsdags låna en lotterikiosk från Tombolacentralen. Mellanbilden är från Strandbjörksspelen någon gång i andra hälften av 70-talet. De samtalande herrarna känns säkert igen. Minstingen är ”Kåckes” mellanson Johan.
Bollebo tillkom 1987 för att dels ersätta de anskrämliga toaletter, som fanns bakom bana 3 och dels bli en permanent kiosk och tävlingsexpedition för VTS. På bilden hälsar jag fritidsnämndens dåvarande ordförande Rune Rydén, som förrättade invigningen, välkommen till det nyuppförda Bollebo.
Namnet Bollebo, som vi för övrigt hade pristävling om, har Inger Hedenfalk som mamma.


Bra kan bli mycket bättre

26 juni, 2011

”Punktmarkering° av Viktor Odenbrink i Båstads Sommartour får väl beskrivas som ett alternativt midsommarfirande. Nåväl det blev förstås sill, nypotatis och annat gott på Granvägen också.
Deltävlingen i Båstad utgör – med dagens mått mätt – en Sommartourtävling med hög kvalitetsstämpel. Viktors slutseger är därför en meriterande fjäder i hatten.
Totalintrycket är att VTS-aren, bland dem jag hade tillfälle att se i Båstadtävlingen, är den som har den högsta utvecklingspotentialen. Slagrepetoaren har inga svaga punkter. Fotarbetet är förnämligt. Variationen i spelet är bra, ibland för bra.
Just Viktors variationsrika spel bidrog till att hans matcher rakt igenom blev mycket underhållande. Att t ex rycka i djupled är ju ett utmärkt vapen på grusbanor.
Men han går inte alltid rakaste vägen den gode Viktor. Trots att det var treset i tre av de fyra matcherna, kände man sig aldrig riktigt oroad över utgången. VTS-aren var, fastän han vid flera tillfällen släppte till när han skaffat sig greppet, den starkaste när det drog ihop sig.
Många midsommartimmar blev det på Drivan, men han lever alltså glädjande nog upp till sitt förnamn, Viktor!
Det finns således, och det är det fina i kråksången, en hel del att göra för att höja Viktors spelstyrkenivå väsentligt som t ex
* Eliminera koncentrationssvackorna, som ofta är orsak till att övertag onödigt glider iväg.
* Ge allt på varenda poäng. Backhandslicen är t ex ett bra vapen när den används rätt men förödande om den blir ett latmansslag.
* Rycken i djupled blir effektivare om de används något mindre frekvent och med större urskiljning.
* Förstaserven kan få avsevärt höjd utdelningsprocent och de onödiga dubbelfelen minimeras med skärpt koncentration.
* Aggresiviteten i spelet kan lätt ökas genom att driva på mer med den toppade backhanden.
* Publikknipande finesser i nätspelet är att leka med elden jämfört med resoluta avgöranden.
Viktor, fortsättningen av Sommartouren kan bli mycket intressant. Ge järnet i varje match och på varje poäng. Lycka till!


Talang eller träningsprodukt

23 juni, 2011

Jag har uppmärksammat henne tidigare, Ylva Kaiser, som skriver krönikor på den dessvärre numera sorgligt inaktiva bloggen Down the line 2.0. ”Talang eller träningsprodukt” är rubriken på hennes senaste välformulerade alster.
Tag gärna del av innehållet och fundera speciellt kring slutklämmen:

Sist men inte minns finns de spelare som klassas som ”träningsprodukter” – de som inte har någon talang att tala om men som genom vilja och motivation kämpar sig igenom träningspass efter träningspass. Det kommer aldrig att gå lika lätt för dem som för talangerna, men det gör inte deras förmåga mindre beundransvärd: tvärtom. Träningsprodukterna är på sätt och vis de verkliga talangerna, för de har förmågan att visa en hel värld hur fel man kan ha. Genom hårt arbete, intresse och inspiration visar de att det är möjligt att övervinna både motståndare med naturlig begåvning och fysiskt ideala förutsättningar, och sakta men säkert jobbar de sig högre och högre upp i tennishierarkin. Många gånger är det dessa spelare som håller allra längst. De når kanske inte allra högst, men de blir tillräckligt bra för att vi ska ge dem den uppmärksamhet de förtjänar och större erkännande än de normalt får.

De har inte fått något gratis, men de tänker heller inte ge sig utan strid. Och är inte det, på ett sätt, tennisens viktigaste egenskap?

Tankarna går spontant till Björn Rehnquist, den beundransvärde Göteborgskämpen, som aldrig riktigt nådde upp till ATP-nivå och som nu har lämnat arenorna. Filip Prpic är en annan habil spelare som kan placeras in i facket träningsprodukter. I ”forntiden” drällde det av denna kategorin spelare.
Det känns som att de genuina ”slitarna”, en kategori som sporten så väl behöver, är på väg att bli ett lika sällsynt släkte i svensk tennis som serve-volley-specialisterna.


Kajsa gjorde det igen

21 juni, 2011

”F 14 segrare!! Fullständig kross i finalen. Överlägsen i klassen”
Denna angenäma sms-läsning med vidhängande bild damp ner från VTS-ledaren Pontus Norberg snabbt efter finalen i Båstadtennisens  huvudklass för 14-årstjejer och långt före resultatuppdateringen på TenTour Online.
Raderna avser förstås Kajsa Rinaldo-Persson, som med all önskvärd tydlighet befäste sin ställning som landets för närvarande klart bästa 14-åring på flicksidan. Finalopponenten Siri Viktorsson Mälarhöjden fick bara med strögames i epilogen, samma Siri som Kajsa lite överraskande förlorade mot i Höllvikens Tennis Europe-tävling tidigare i sommar.
Båstad gick faktiskt lättare än JSM i Göteborg, där det var idel tresetare på slutet. Själv bevittnade jag utskåpningen av Isabelle Entensa SALK i kvarten och var lite tveksam om klasskillnaden berodde på Kajsas höga nivå eller motståndarens svårigheter att hitta rätt innanför linjerna. Den gamla klyschan ”man spelar inte bättre än motståndaren tillåter” äger nog fortfarande sin riktighet. Det var Kajsa, som gjorde Isabelle till statist.
Om man ser rent siffermässigt på Kajsas matcher, vilket självklart är ett mycket snävt synsätt, var faktiskt klubbkompisen Anna Hermann i åttondelen den som luggade Kajsa på flest games!
Så som Kajsa agerar just nu, är hon uppenbarligen riktigt svårslagen bland sina jämnåriga. Hur hon står sig i de förestående JEM-tävlingarna blir mycket intressanta att följa. Stort grattis, Kajsa!
– – – – – – – – – – – – – –
Vi kan alltså lägga till handlingarna VTS-klassvinnare nummer två i årets Båstadtennis. Teo Ottosson var ju den förste för en knapp vecka sedan.


Båstadintryck

19 juni, 2011

Ett veckoslut på plats i samband med Båstadtennis skapar alltid intryck. En handfull VTS-glädjeämnen kunde t ex noteras, åtminstone om man räknar in Vimmerbysonen Oliver Nilsson, som börjar på tennisgymnasiet i höst.
* Kajsa Rinaldo-Persson var skoningslös och krossade Isabelle Entenza SALK i kvarten, en match som förutspåddes kunna bli jämn. Betydligt hårdare motstånd levererade klubbkompisen Anna Hermann i åttondelen.
* Johan Finnhult gjorde sin hittills bästa tävling i ”de fyra stora”. Andraseedade Jesper Åkerlund Näsbypark blev för svår i kvarten, men på vägen dit vann Johan över bl a seedade George Svensson Tumba och Timoty Elgegren Helsingborg.
* Oscar Hovhammar levererade en mycket bra segermatch mot Norgetrean Lars Johan Dahle i 16-åringarnas A-klass.
* Oliver visade i samma klass upp ett löftesrikt register mot kämpastarke Oscar Unger Lomma-Bjärred, som han besegrade i två tiebreakavgöranden.
* Daniel Svensson – ett år ung – agerade med god inställning och skördade triumfer med sin vassa forehand, när han slog ut toppseedade Emil Johansson Lidköping i 16-åringarnas B-klass.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Pontus Norberg har gått in på andras halvlek som debuterande VTS-ledare och har hittills skött sig med den äran.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Fjolårets Båstadtennis fick mycken och berättigad kritik då et gällde organisationen. Desto mer glädjande att konstatera den tydliga uppryckning, som gjorts i år. Matchledarna är ju nyckelpersoner, när man spelar domarlöst. Fjolårets besättning verkade lindrigt intresserad och höll inte alls måttet. Årets matchledare agerar föredömligt och bidrar påtagligt till att ordning och reda råder och att tiden mellan matcherna minimeras.


Den leende tennisskolan

17 juni, 2011

VTS´ tennisskola är mer än bara tennis. I minitennisgrupperna är det t ex sedan flera år tillbaka tradition att arrangera teckningstävling med tennis som tema. Bidragen exponeras i Strandbjörkshallens foajé och tränarna utgör jury.
Årets vinnare i tennisskola 1 blev den lilla damen i mitten, som heter Nora Strand. Visst är lyckan total, när hon gratuleras av populära tränarna Matilda Lind och Agnes Brodén.
Jag tycker att bilden utstrålar den höga kvalité och den äkta glädje, som är signum för VTS´ tennisskola.
– – – – – – – –
Tack hela tränargänget för en mycket väl genomförd tennisskola 1. Det har varit ett sant nöje att vara ”Askans” semestervikarie i receptionen och möta alla glada tränare, juniorer och föräldrar. Jag har tagit till mig massor av superlativer och inte en enda negativ synpunkt har torgförts. Tennisskola 1 anno 2011 kan beskrivas som ”den leende tennisskolan”. Låt oss hoppas att tennisskola 2 blir lika lyckad.


Klubbkänsla

16 juni, 2011

Jag har sagt det förut, på gränsen till tjatigt tycker säkert många, men det tål att upprepas. Vilka suveräna tränare vi har i Växjö TS!
Har ni läst ”Fidde” Rosengrens gratulationskommentar till Teo Ottossons Båstadvinst? Mitt uppe i Wimbledonförberedelserna med Robin Söderling har alltså ”Fidde”  full koll på vad som händer hemma i VTS. Och inte nog med det, han tar sig tid att skicka ett grattis till Teo via denna blogg. Hur stort och inspirerande är inte ”Fiddes” gest för Teo?
Yrkeskunskap är självklart viktigt i alla fack, också i tennistränarskrået. Här är våra VTS-tränare svårslagna. Engagemang är måhända ännu mer betydelsefullt i tennisbranschen. Min bestämda övertygelse är att VTS-tränarna är lika outstanding i denna gren.
Klubbkänsla är dessvärre på väg att bli en bristvara i modern idrott. ”Fidde”  har ju rollen som ansvarig för juniorverksamheten i VTS. Teogratulationen är bara ett exempel i mängden på ”Fiddes” föredömliga och helhjärtade engagemang i klubben och på hans – precis som våra övriga tränares – djupt rotade klubbkänsla.
Snacka om att föregå med gott exempel och att stå med båda fötterna på jorden!
————
Calle Pihlblads just nu pågående och vid det här laget väl beprövade teori-praktik-utbildning av våra unga tränare i samband med tennisskolan torde vara unik i tennissverige. Calles upplägg borde uppmärksammas från högre ort i svensk tennis. En förutsättning för att lyckas är just yrkeskunskap, engagemang och klubbkänsla, där Calle håller ”Fidde”-klass förutom den internationella erfarenheten. Utan dessa kvalitéer hos den som leder verksamheten är ett projekt av denna typ dödsdömt.


Teos revansch

15 juni, 2011

I fjol rena mardrömmen…
I år total glädje…
Det handlar om Teo Ottosson, 17-årig VTS-are som kämpat på med sin tennis lite grann i skymundan hela vägen alltsedan tidig knatteålder.
Förra årets Båstad-Tennis slutade i en oförklarlig fysisk kollaps efter första omgången och långvarig sjukhusvistelse som följd istället för flitigt tennisspelande under sommarlovet.
Teo repade sig dessbättre och kom igen även på banan. Idag fick han belöningen som lycklig klassvinnare i Båstad-Tennisens 18 C. VTS-aren, som är ett år ung i åldersgruppen, var förkrossande överlägsen i klassen och var aldrig i närheten av setförlust i någon av sina fem matcher.
Vissa segrar känns större än andra.
Stort grattis, Teo!


Vart är vi på väg?

12 juni, 2011

Nej, det är inte Kristian Luuk i TV-succén På spåret som citeras. Det jag syftar på är det gamla fina tennisdistriktet Småland, som ju numera dväljs i regionen Tennis Syd och uppenbarligen inte mår särskilt bra.
Diagnosen var tydlig för en vecka sedan när regionsslutspelet i Kalle Anka Cup avgjordes i Ystad. Småland spelade här en minst sagt undanskymd roll, en roll som får larmklockorna att ringa.
I de tre pojkklasserna var samtliga finalister från Skåne. Tillståndet är alltså lika illa i smådistrikten Halland och Blekinge, som ju kompletterar den jättelika sydregionen.
Om man backar till semifinalerna, är den ende icke-skåningen i lottningsträden Hugo Regnér från Smålandsstenar bland 11-åringarna. Olyckliga lottningar kan förstås i någon mån ha bidragit till det pinsamt dåliga Smålandsresultatet. Men som i alla krissituationer är det bättre att se sanningen i vitögat än att försöka skönmåla.
På flicksidan ser det något bättre ut. Familjen Regnér höll sig framme även här genom Fredrika, som vann 13-årsklassen och vidare gjorde VTS-tjejerna Anna Hermann och Sandra Thour väl ifrån sig bland 15-åringarna. Båda föll knappt i varsin semifinal mot Lundatvillingarna Lenntorp.
Småländsk tennis är kvalitetsmäsigt ljusår från vad den en gång varit. De klubbar, som driver en bred och seriös verksamhet är lätt räknade. Juniortävlingarna i Småland ligger hästlängder efter de i Skåne vad gäller bredd och kvalité.
Rivalitet är ju stimulerande i alla sammanhang. Vi i Växjö TS har hög ambition med vår verksamhet, men lider allvarligt av bristen på konkurrens i vårt närområde. Kronoberg och Blekinge är vid sidan av Växjö och Karlskrona veritabla u-län i Region Syd.
Skåne och då speciellt Malmö-Lund-regionen liksom nordvästhörnet är förstås att gratulera. Den skånska dominansen skapar emellertid en allvarlig obalans i en geografiskt vidlyftig region, som ännu inte ”satt sig” som enhet fullt ut.
Småland, Blekinge och i viss mån Halland brottas med problem, som inte finns i åtminstone större delen av Skåne. För att undvika marginalisering av tennisen i framför allt F, G  H och K län måste specialåtgärder sättas in av Region Syd. Alternativet – det som jag tror är den bästa helhetslösningen – är att klyva regionen i riktning nordväst – sydost, så att Småland och Blekinge ”bildar eget”. Skåne har i många stycken samma karaktär som storstäderna Stockholm och Göteborg, vilka ju utgör egna regioner.


Framtidsinvestering

10 juni, 2011

Den traditionella sommartennisskolan i VTS-regi är i full gång och i år med rekordtidig start. Lika traditionellt är Calle Pihlblads helhjärtade engagemang för att vid sidan om den egna insatsen på banan vägleda den stora skaran tränare och alldeles speciellt de allra yngsta.
Calle ger de unga en oslagbar utbildning, där teori och praktik blandas på ett lika naturligt som intensivt sätt. Calle bygger med sitt sprittande engagemang i sina dagliga planeringsmöten upp kunskap, självförtroende och inspiration som gör att de unga känner sig trygga och bekväma i samspelet med sina elever. Utan stöd av detta slag är risken överhängande att det kan gå slentrian i jobbet hos den, som inte är van att agera flera timmar dagligen i tränarrollen.
Den unga tjejkvintetten Sara Nillroth, Ida Olsson, Ellinor Schön, Matilda Lind och Agnes Brodén, som har fått det fulla ansvaret för minitennisen, är rena glädjekällan, närhelst man möter dem i hallen. Alla säger att det är ”skitkul”, när man frågar dem hur det går. Att t ex se Ida och Sara sitta intensivt planerande i cafeterian sent på nationaldagseftermiddagen värmde gott i VTS-själen. Lika värmande är de berömmande ord, som kommit mig till del från berörda föräldrar.
Eget tävlande är inte det viktigaste i dessa tjejers tennis. Att utbilda dem till tränare/ledare och på det viset säkra deras fortsatta engagemang inom Växjötennisen är en hjärteuppgift för VTS.
Calle har lagt en förnämlig grund och kommer garanterat att ge allt för att vidareutveckla sitt löftesrika tränargarde.
På bilden ses Ida och Sara framför den imponerande samlingen av alster, som minitennisbarnen lämnat in för teckningstävling.
– – – – – – – – – – –
Mycket i detta inlägg har kretsat kring de minst erfarna i tränarteamet. Men vi får givetvis inte glömma det mer rutinerade gardet. Pontus Norberg, ”Ludde” Turesson och Johan Beigart är ju garvade vid det här laget, och till detta gänget närmar sig Johan Thestrup.  Att Gabbi Tepic gör comeback är jättekul liksom att Alexander Apell debuterar i teamet.


Om väggar kunde tala

8 juni, 2011

Visst känns det bra, när fler än ”gamla uvar” som jag inser värdet var Växjötennisens stolta historia och tradition. Petra Carlsson, mamma till Noah som finns med i vår tennisskola, har som en del i sin utbildning i den nya kommunikationsföreteelsen story telling skapat den här
videon.

Det bör betonas att jobbet är gjort utan vare sig hjälp eller pekpinnar från mig eller någon annan, som vet det mesta som tilldragit sig inom Växjötennisen och innanför Strandbjörkshallens väggar.
Jag tycker att filmen, som med nödvändighet måste bli rapsodisk, på ett mycket bra sätt fångar både dåtid och nutid. ”Det sitter i väggarna” är ju ett talesätt, som ofta används för att enkelt beskriva idrottshistoria. Och visst leder titeln ”Om väggar kunde tala” tanken på svindlande färder.
Grattis Petra till ett bra jobb och ett värdefullt bidrag till dokumentationen av stor idrottskultur i Växjö.


Det skall böjas i tid…

6 juni, 2011

Nioåringarna Adam Heinonen t h på bilden och Viljam Hansson är ju redan väletablerade i VTS-verksamheten. I helgen presenterade de sig för en bredare publik på två håll i Småland, nåja Adam har sin ringa ålder till trots redan bekantat sig med många externa hallar och utebanor.
Viljam blev dubbel klassvinnare i Skyttemosse Knatte Cup i Vetlanda och Adam spelade hem 10-årsklassen i Tabergsdalens anrika försommartävling.
Förra helgen gladde Viljam stort i Strandbjörksspelen. Adam blev tyvärr sjuk och tvingades lämna wo på finaldagen, men Viljam höll VTS-fanan högt och spelade på ett mycket löftesrikt sätt hem 10-årsklassen. I Vetlandatävlingen vann unge Viljam både den egna 9-årsavdelningen och tog även hem segerbucklan bland 11-åringarna.
Adam finalvann i den lite tuffare Norrahammartävlingen mot ett år äldre Allen Botic Värnamo, samme Allen som Viljam semifinalbesegrade i Strandbjörket.
Adam och Viljam är två ovanligt bollbegåvade 9-åringar. De har goda möjligheter att lyckas väl inom tennisen, men vägen är lång och kommer säkert bitvis att vara krokig. Våra VTS-tränare är beredda att leda dem, liksom alla andra i vår juniorverksamhet, efter bästa förmåga och på ett sansat sätt.
– – – – – – – – – – –
Bilden är tagen av Pernilla Qvarfordt på ett löppass i samband med Majlägret i våras.


12-åringarna på g igen

4 juni, 2011

Våra 12-årskillar har efter en fin inomhusavslutning haft det lite trögt i uteöppningen. Kalle Anka Cup var sådär och i Strandbjörksspelen stod 11-årige Kasper Qvarfordt i vägen för hela gänget.
Därför var det extra glädjande att få den här bilden på iphonen från Alex Helmersson t v, som tillsammans med Pontus Karlsson gjorde rent hus i Tabergsdalens 12-årsklass.
Alex finalvann över Pontus i en långkörare, som avgjordes i matchtiebreak. Alex gick för övrigt segrande ur matchtiebreak i alla sina tre slutspelsmatcher och dessutom den sista i poolspelet. Starkt jobbat!
– – – – – – – – – – –
Pontus, första gången jag sett en prisutdelningsbild med strandraggar-lookalike!


Ordningen återställd

3 juni, 2011

– Ni får se tidernas bäste mot den den bäste just nu.
Ungefär så uttryckte sig regerande världsettan Rafael Nadal i segerintervjun efter semifinalvinsten mot Andy Murray på Rolamd Garros. Lika ödmjukt som sakkunnigt av spanjoren som inom loppet av några timmar riskerade att bli av med sin förstaplats på ATP-rankingen.
Vilken match det blev! Frågan är om det någonsin har spelats bättre tennis än det som presterades mellan Roger Federer, som var uträknad av många experter, och den sedan slutet av förra året obesegrade Novak Djokovic. Bortsett från andra setet, där Djokovic hade en rejäl svacka, var spelet helt briljant och bitvis på en osannolikt hög nivå. Federers avslutning av det högdramatiska fjärde setet var mäktig.
Inte bara Nadal utan många andra aktörer har agerat långt bak och hotfullt när sidlinjedomarna i årets tävling på Roland Garros. Därför var det välgörande att se två spelare, som vägrade att backa från baslinjen, såvida de inte var extremt pressade. Effekten blir ju på den här nivån ett gigantiskt högt tempo i spelet.
Ordningen är alltså återställd i den absoluta världstoppen, åtminstone för tillfället. På söndag blir det favorit i repris, Nadal mot den i Paris omåttligt populäre Federer.
För Djokovic var förstås förlusten extra bitter. Missad förstaplats på rankingen och missad tangering av John McEnroes svit på 42 raka segrar.
– – – – – – – – – – – –
Expertduon Mats Wilander och Annabell Croft är ju en njutning att lyssna på, oslagbara vid en jämförelse i idrotter alla kategorier. Den helsvenska kommentatorsduon Maria Strandlund-Tomsvik och Thomas Enqvist sköter sig också alldeles utmärkt. Att vägleda oss tittare nästan åtta timmar i följd utan att bli tjatiga är ingen lätt uppgift. Maria och Thomas klarar den galant.
Det är glädjande att konstatera att DN:s knivskarpe Johan Croneman är av samma uppfattning.
– – – – – – – – – – – –
En präktig arrangörsskandal var snubblande nära. Ett femte set hade inte kunnat genomföras på grund av mörker. Risken hade ju varit avvärjd om man startat kl. 13 istället för 14.


Avtackningar

2 juni, 2011

Avtackningar efter lång och trogen tjänst är inte särskilt frekventa i Växjö TS. Igår var det emellertid dags att säga tack till Bernth Martinsson, som med ålderns rätt – nästan – fattat beslut att dra sig tillbaka.
Bernth har, även om han inte började med tennis som junior, ett mycket långt och innehållsrikt förflutet inom Växjötennisen, både som spelare och ledare. Den senaste 10-årsperioden har han verkat som anställd tränare och i den roller alltmer blivit profilerad inom vuxentennisens olika delar.
Genom sitt sätt att vara – med osviklig entusiasm och helhjärtat engagemang som främsta karakteristika – har Bernth gjort sig synnerligen omtyckt på vuxenkurserna, i frukosttennisen, på lunchtennisen och som privattränare. Den höga status, som dessa verksamheter har, bär i högsta grad Bernths signum.
En, som klart delar denna uppfattning är Tennisklåpar´n Roger Nydahl. Tennisklåpar´n oroar sig för tiden efter Bernth. Visst kommer vi att sakna dig, ”Berra”, men som du vet är ingen oersättlig. Succesionen kommer att ordna sig.
Vi är däremot mycket tacksamma för att du heligt och dyrt försäkrat att du inte kommer att bryta banden med klubben; motsatsen hade för övrigt varit omöjlig att föreställa sig. 11-kaffet blir ensamt utan dig!
– – – – – – – – – – – – –
Inte bara Bernth lämnar oss. Marianne Edstrand med ett väsentligt kortare förflutet i vår verksamhet tog också farväl, som nybliven pensionär, vid månadsskiftet. Vi tackar Marianne för ett gott jobb i cafeterian och receptionen och önskar henne många goda år som pensionär.
Marianne har redan ersatts av Mirna Maatouk, en ungdom som sänker den genomsnittliga personalåldern radikalt. Vi hälsar Mirna varmt välkommen i VTS-verksamheten.