Stolt historia (18)

28 juni, 2011

Bollebo i Strandbjörket håller just nu på att omdisponeras interiört. Det kan därför vara passande att påminna om historien fram till det röda husets tillkomst.
Översta bilden är från 1953 då Sydsvenska Mästerskapet, på den tiden en stor tävling, arrangerades i Strandbjörket. Banbeståndet var begränsat två planer, nuvarande ettan och tvåan. Den provisoriska men välbyggda informationstavlan var placerad intill cykelvägen norr om banorna. Till vänster stod Harry Olssons tillfälliga tävlingsexpediton i form av en från Ingemanssons Fiskaffär lånad torgvagn, ur
vilken omisskännlig fisklukt spred sig.

Tiden gick, och nästa lösning blev att när det var tävlingsdags låna en lotterikiosk från Tombolacentralen. Mellanbilden är från Strandbjörksspelen någon gång i andra hälften av 70-talet. De samtalande herrarna känns säkert igen. Minstingen är ”Kåckes” mellanson Johan.
Bollebo tillkom 1987 för att dels ersätta de anskrämliga toaletter, som fanns bakom bana 3 och dels bli en permanent kiosk och tävlingsexpedition för VTS. På bilden hälsar jag fritidsnämndens dåvarande ordförande Rune Rydén, som förrättade invigningen, välkommen till det nyuppförda Bollebo.
Namnet Bollebo, som vi för övrigt hade pristävling om, har Inger Hedenfalk som mamma.


Bra kan bli mycket bättre

26 juni, 2011

”Punktmarkering° av Viktor Odenbrink i Båstads Sommartour får väl beskrivas som ett alternativt midsommarfirande. Nåväl det blev förstås sill, nypotatis och annat gott på Granvägen också.
Deltävlingen i Båstad utgör – med dagens mått mätt – en Sommartourtävling med hög kvalitetsstämpel. Viktors slutseger är därför en meriterande fjäder i hatten.
Totalintrycket är att VTS-aren, bland dem jag hade tillfälle att se i Båstadtävlingen, är den som har den högsta utvecklingspotentialen. Slagrepetoaren har inga svaga punkter. Fotarbetet är förnämligt. Variationen i spelet är bra, ibland för bra.
Just Viktors variationsrika spel bidrog till att hans matcher rakt igenom blev mycket underhållande. Att t ex rycka i djupled är ju ett utmärkt vapen på grusbanor.
Men han går inte alltid rakaste vägen den gode Viktor. Trots att det var treset i tre av de fyra matcherna, kände man sig aldrig riktigt oroad över utgången. VTS-aren var, fastän han vid flera tillfällen släppte till när han skaffat sig greppet, den starkaste när det drog ihop sig.
Många midsommartimmar blev det på Drivan, men han lever alltså glädjande nog upp till sitt förnamn, Viktor!
Det finns således, och det är det fina i kråksången, en hel del att göra för att höja Viktors spelstyrkenivå väsentligt som t ex
* Eliminera koncentrationssvackorna, som ofta är orsak till att övertag onödigt glider iväg.
* Ge allt på varenda poäng. Backhandslicen är t ex ett bra vapen när den används rätt men förödande om den blir ett latmansslag.
* Rycken i djupled blir effektivare om de används något mindre frekvent och med större urskiljning.
* Förstaserven kan få avsevärt höjd utdelningsprocent och de onödiga dubbelfelen minimeras med skärpt koncentration.
* Aggresiviteten i spelet kan lätt ökas genom att driva på mer med den toppade backhanden.
* Publikknipande finesser i nätspelet är att leka med elden jämfört med resoluta avgöranden.
Viktor, fortsättningen av Sommartouren kan bli mycket intressant. Ge järnet i varje match och på varje poäng. Lycka till!


Talang eller träningsprodukt

23 juni, 2011

Jag har uppmärksammat henne tidigare, Ylva Kaiser, som skriver krönikor på den dessvärre numera sorgligt inaktiva bloggen Down the line 2.0. ”Talang eller träningsprodukt” är rubriken på hennes senaste välformulerade alster.
Tag gärna del av innehållet och fundera speciellt kring slutklämmen:

Sist men inte minns finns de spelare som klassas som ”träningsprodukter” – de som inte har någon talang att tala om men som genom vilja och motivation kämpar sig igenom träningspass efter träningspass. Det kommer aldrig att gå lika lätt för dem som för talangerna, men det gör inte deras förmåga mindre beundransvärd: tvärtom. Träningsprodukterna är på sätt och vis de verkliga talangerna, för de har förmågan att visa en hel värld hur fel man kan ha. Genom hårt arbete, intresse och inspiration visar de att det är möjligt att övervinna både motståndare med naturlig begåvning och fysiskt ideala förutsättningar, och sakta men säkert jobbar de sig högre och högre upp i tennishierarkin. Många gånger är det dessa spelare som håller allra längst. De når kanske inte allra högst, men de blir tillräckligt bra för att vi ska ge dem den uppmärksamhet de förtjänar och större erkännande än de normalt får.

De har inte fått något gratis, men de tänker heller inte ge sig utan strid. Och är inte det, på ett sätt, tennisens viktigaste egenskap?

Tankarna går spontant till Björn Rehnquist, den beundransvärde Göteborgskämpen, som aldrig riktigt nådde upp till ATP-nivå och som nu har lämnat arenorna. Filip Prpic är en annan habil spelare som kan placeras in i facket träningsprodukter. I ”forntiden” drällde det av denna kategorin spelare.
Det känns som att de genuina ”slitarna”, en kategori som sporten så väl behöver, är på väg att bli ett lika sällsynt släkte i svensk tennis som serve-volley-specialisterna.


Kajsa gjorde det igen

21 juni, 2011

”F 14 segrare!! Fullständig kross i finalen. Överlägsen i klassen”
Denna angenäma sms-läsning med vidhängande bild damp ner från VTS-ledaren Pontus Norberg snabbt efter finalen i Båstadtennisens  huvudklass för 14-årstjejer och långt före resultatuppdateringen på TenTour Online.
Raderna avser förstås Kajsa Rinaldo-Persson, som med all önskvärd tydlighet befäste sin ställning som landets för närvarande klart bästa 14-åring på flicksidan. Finalopponenten Siri Viktorsson Mälarhöjden fick bara med strögames i epilogen, samma Siri som Kajsa lite överraskande förlorade mot i Höllvikens Tennis Europe-tävling tidigare i sommar.
Båstad gick faktiskt lättare än JSM i Göteborg, där det var idel tresetare på slutet. Själv bevittnade jag utskåpningen av Isabelle Entensa SALK i kvarten och var lite tveksam om klasskillnaden berodde på Kajsas höga nivå eller motståndarens svårigheter att hitta rätt innanför linjerna. Den gamla klyschan ”man spelar inte bättre än motståndaren tillåter” äger nog fortfarande sin riktighet. Det var Kajsa, som gjorde Isabelle till statist.
Om man ser rent siffermässigt på Kajsas matcher, vilket självklart är ett mycket snävt synsätt, var faktiskt klubbkompisen Anna Hermann i åttondelen den som luggade Kajsa på flest games!
Så som Kajsa agerar just nu, är hon uppenbarligen riktigt svårslagen bland sina jämnåriga. Hur hon står sig i de förestående JEM-tävlingarna blir mycket intressanta att följa. Stort grattis, Kajsa!
– – – – – – – – – – – – – –
Vi kan alltså lägga till handlingarna VTS-klassvinnare nummer två i årets Båstadtennis. Teo Ottosson var ju den förste för en knapp vecka sedan.


Båstadintryck

19 juni, 2011

Ett veckoslut på plats i samband med Båstadtennis skapar alltid intryck. En handfull VTS-glädjeämnen kunde t ex noteras, åtminstone om man räknar in Vimmerbysonen Oliver Nilsson, som börjar på tennisgymnasiet i höst.
* Kajsa Rinaldo-Persson var skoningslös och krossade Isabelle Entenza SALK i kvarten, en match som förutspåddes kunna bli jämn. Betydligt hårdare motstånd levererade klubbkompisen Anna Hermann i åttondelen.
* Johan Finnhult gjorde sin hittills bästa tävling i ”de fyra stora”. Andraseedade Jesper Åkerlund Näsbypark blev för svår i kvarten, men på vägen dit vann Johan över bl a seedade George Svensson Tumba och Timoty Elgegren Helsingborg.
* Oscar Hovhammar levererade en mycket bra segermatch mot Norgetrean Lars Johan Dahle i 16-åringarnas A-klass.
* Oliver visade i samma klass upp ett löftesrikt register mot kämpastarke Oscar Unger Lomma-Bjärred, som han besegrade i två tiebreakavgöranden.
* Daniel Svensson – ett år ung – agerade med god inställning och skördade triumfer med sin vassa forehand, när han slog ut toppseedade Emil Johansson Lidköping i 16-åringarnas B-klass.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Pontus Norberg har gått in på andras halvlek som debuterande VTS-ledare och har hittills skött sig med den äran.
– – – – – – – – – – – – – – – –
Fjolårets Båstadtennis fick mycken och berättigad kritik då et gällde organisationen. Desto mer glädjande att konstatera den tydliga uppryckning, som gjorts i år. Matchledarna är ju nyckelpersoner, när man spelar domarlöst. Fjolårets besättning verkade lindrigt intresserad och höll inte alls måttet. Årets matchledare agerar föredömligt och bidrar påtagligt till att ordning och reda råder och att tiden mellan matcherna minimeras.


Den leende tennisskolan

17 juni, 2011

VTS´ tennisskola är mer än bara tennis. I minitennisgrupperna är det t ex sedan flera år tillbaka tradition att arrangera teckningstävling med tennis som tema. Bidragen exponeras i Strandbjörkshallens foajé och tränarna utgör jury.
Årets vinnare i tennisskola 1 blev den lilla damen i mitten, som heter Nora Strand. Visst är lyckan total, när hon gratuleras av populära tränarna Matilda Lind och Agnes Brodén.
Jag tycker att bilden utstrålar den höga kvalité och den äkta glädje, som är signum för VTS´ tennisskola.
– – – – – – – –
Tack hela tränargänget för en mycket väl genomförd tennisskola 1. Det har varit ett sant nöje att vara ”Askans” semestervikarie i receptionen och möta alla glada tränare, juniorer och föräldrar. Jag har tagit till mig massor av superlativer och inte en enda negativ synpunkt har torgförts. Tennisskola 1 anno 2011 kan beskrivas som ”den leende tennisskolan”. Låt oss hoppas att tennisskola 2 blir lika lyckad.


Klubbkänsla

16 juni, 2011

Jag har sagt det förut, på gränsen till tjatigt tycker säkert många, men det tål att upprepas. Vilka suveräna tränare vi har i Växjö TS!
Har ni läst ”Fidde” Rosengrens gratulationskommentar till Teo Ottossons Båstadvinst? Mitt uppe i Wimbledonförberedelserna med Robin Söderling har alltså ”Fidde”  full koll på vad som händer hemma i VTS. Och inte nog med det, han tar sig tid att skicka ett grattis till Teo via denna blogg. Hur stort och inspirerande är inte ”Fiddes” gest för Teo?
Yrkeskunskap är självklart viktigt i alla fack, också i tennistränarskrået. Här är våra VTS-tränare svårslagna. Engagemang är måhända ännu mer betydelsefullt i tennisbranschen. Min bestämda övertygelse är att VTS-tränarna är lika outstanding i denna gren.
Klubbkänsla är dessvärre på väg att bli en bristvara i modern idrott. ”Fidde”  har ju rollen som ansvarig för juniorverksamheten i VTS. Teogratulationen är bara ett exempel i mängden på ”Fiddes” föredömliga och helhjärtade engagemang i klubben och på hans – precis som våra övriga tränares – djupt rotade klubbkänsla.
Snacka om att föregå med gott exempel och att stå med båda fötterna på jorden!
————
Calle Pihlblads just nu pågående och vid det här laget väl beprövade teori-praktik-utbildning av våra unga tränare i samband med tennisskolan torde vara unik i tennissverige. Calles upplägg borde uppmärksammas från högre ort i svensk tennis. En förutsättning för att lyckas är just yrkeskunskap, engagemang och klubbkänsla, där Calle håller ”Fidde”-klass förutom den internationella erfarenheten. Utan dessa kvalitéer hos den som leder verksamheten är ett projekt av denna typ dödsdömt.