Tennistränare ett lågstatusyrke
Under mina 35 år som gymnasielärare var jag aldrig i den situationen att någon förälder satt bredvid mig i katedern under lektion. Med självklarhet aldrig. Jag kunde utöva min profession utan att ständigt bli granskad. Granskad blev jag, om rektor kom på besök någon enstaka gång per läsår.
Annat är det i tennisens värld. Tennistränarens roll är även den en lärarroll med allt vad det innebär. Under JSM-et i Strandbjörket var det mer regel än undantag, att föräldrar satt parkerade tätt intill tränaren, när barnet spelade och när tränarens jobb var att bevaka matchen. I vissa fall var det rena punktmarkeringen hela vägen från inbollningen på morgonen.
Det kan väl ändå inte vara så, tränarna vill ha det. De utför ju sitt jobb, och då är det självklart högst rimligt att få vara ostörd. Att ha en mer eller mindre nervös förälder intill sig bidrar givetvis inte till en god arbetsmiljö.
Det beskrivna föräldraagerandet är antingen respektlöst eller – i bästa fall – obetänksamt. Flertalet tränare, som figurerar i sammanhang som JSM, är skickliga yrkesmän, som förtjänar en behandling därefter. De måste ges tillfälle att göra sitt jobb som alla andra yrkeskategorier, d v s få arbeta i lugn och ro och bli respekterade för sitt yrkeskunnande.
I politikens värld pratas mycket om vikten av att höja läraryrkets status för att få bättre kvalité i den svenska skolan, som precis som tennisen befinner sig på dekis, internationellt sett. Det finns en lång rad orsaker till att svensk tennis halkat ner till den låga nivå som den håller idag. En given åtgärd för att börja vandringen mot de höjder där vi en gång var, är att ge våra tränare drägliga arbetsvillkor och därmed höjd yrkesstatus.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
akemagnusson.wordpress.com 
Då kanske ni kan sköta alla bemanningar själva i fortsättning för vem vill ge en hjälpande hand efter denna kollektiva utskällningen. Det finns nog ingen förälder som medvetet stör en tränare. Vill dom absolut inte bli störda under en match har dom väl mål i mun själva att tala om för föräldern att dom punktmarkerar en spelare och inte har möjlighet att prata för tillfället, hur svårt kan det vara? Ska dom höja sin status får dom nog börja med att själva tala med den enskilda föräldern och inte springa till ”pappa” och klaga och sen ska han såga alla tennisföräldrar offentligt inför hela sveriges tennis klubbar. Vart är all go känsla som fanns mellan banorna för några år sen. Lite pedagogik och lite rättvisa inom VTS borde upprättas.
Om C med ”pappa” syftar på mig, vill jag bara klarlägga att ingen VTS-tränare sprungit till mig och klagat. Inlägget är allmänt hållet och syftar inte specifikt på VTS-föräldrar.
Det beror ju givetvis på hur ”punktmarkeringen” utförs, men jag skulle nog faktiskt snarare se det som en statusmarkering än tvärtom. Föräldrar som engagerar sig och följer vad som händer visar ju att de tycker det är viktigt. Andra sporter som innebandy däremot verkar har en riktigt låg status där man istället för att se vad som händer bara dumpar av sina barn och inte kommer tillbaka förränd träningen/matchen är slut.
Åke: Din analogi med lärare är tyvärr inte särskilt relevant – för hur ofta lämnar en lärare sina elever *ensamma* i klasrummen?
Tennis är nog en av de få sporter för övrigt där tränarna i princip aldrig är närvarande under matcher. Kan ni föreställa er en fotbollsmatch där laget åker iväg och spelar matcher utan att tränaren är närvarande och kan se hur spelarna utför (eller inte) det man har tränat på och sedan istället på nästa träning frågar spelarna hur de spelade i förra matchen – den feedbackloopen är inte särskilt bra (minst sagt).
Inom ungdoms-tennisvärlden så är ju ”Tränare som är närvarande vid en tennismatch” ju tyvärr mer ovanligt än vanligt. Det händer ju i princip aldrig (möjligen att Växjö TS är undantaget från den regeln, men det tror jag inte), vilket gör att föräldrarna inte har något val – de måste ta rollen som matchcoach och hjälpa sina barn med matchanalyser osv.
Då är det nog inte heller så konstigt att de hamnar bredvid tränaren de få gånger per år han/hon faktiskt gör sig omaket att faktiskt kolla in en tennismatch.
I de flesta andra sporter försöker man engagera så många föräldrar som möjligt för att avlasta tränarna (som ofta också är föräldrar) och för att få in så mycket kunskap som möjligt. Inom tennisen är det istället märkligt nog *fult* med engagerade föräldrar (föräldrar ska helst bara dumpa sina barn till träningen och åka därifrån).. Bizarrt. Antar att det är för att det är jobbigt för de stackars anställda tränarna med folk som ställer krav (vilket blir följden när folk engagerar sig och inser hur uselt det faktiskt är ställt med saker och ting inom tennisvärlden).
Nä. Fram för *fler* engagerade föräldrar istället (som gärna får hjälpa fler spelare än bara sitt eget barn). Se till att bilda små ”team”/grupper med några engagerade föräldrar i varje team som kan tävla tillsammans och få stöd och support från dessa teamleaders. Ge dem utbildning i att vara matchcoacher (psykologi, taktikt) – försök få med föräldrar som har egen erfarenhet av att tävla inom tennis. Försök få med dem även på träningarna som medhjälpare till den anställde ”huvudtränaren” om det går.
Och sluta upp med att stöta bort föräldrarna. De behövs!
Peter!
Du har missuppfattat mig. Jag vill absolut inte stöta bort föräldrar. Utan föräldraengagemang är det näst intill omöjligt att bli bra i tennis.
Däremot tycker jag att föräldrarna inte behöver vara med, då klubben ställer upp med tränare, och så ser det ju dessbättre ut i många klubbar då det gäller tävlingar typ JSM. Föräldrarnas medverkan är mycket angelägnare i tävlingar, där ingen tränare finns på plats.
Åke: Jag tycker bara att det visar ett stort engagemang om föräldrarna är med på SM. SM tillsammans med Kalle är det finaste vi har i Sverige. Självklart ska spelarens största supporter få vara med och stötta sin son eller dotter om de vill.
Lite funderingar efter att läst bloggen under en viss tid:
Idag ser läraryrket annorlunda ut än på den tid du skriver om. Idag måste man ha föräldrar på sin sida, man måste samarbeta med dem för att eleven, eller i detta fallet, spelaren ska utvecklas positivt. Inga föräldrar kommer in på lektioner, men flertalet är måna om sina barn och vill veta hur det går. Likheterna är stora i detta fallet.
Om en förälder vill ha råd, stöd eller dylikt är det självklart att läraren/tränaren ska kunna ge det på ett konstruktivt och framförallt på ett sätt som gör att man känner sig trevligt bemött som förälder. Allas tankar och frågor måste räknas lika. När man läser din blogg får man lätt känslan av att det inte är så. Inlägget var en ren sågning av föräldrar, sen om det var i allmänhet eller Växjö TS föräldrar under SM kan ju vara osagt.
Det finns även antydan i andra inlägg till att man halkar efter, att tennisen inte håller standarden. Har man i Växjö funderat på vad det kan bero på? Finns det något i den egna klubben som kan vara orsaken? Naturligtvis. Alldeles för många barn som ska få möjligheten att spela, samtidigt som man har många juniorer som vill satsa men inte ges utrymme. Det finns inte tid med tränare eller lediga banor vinterhalvåret. Uppföljningar, samtal, mentala bitar… massor att jobba mer med för de duktiga spelarna. Kanske skulle man samabeta med andra klubbar och låna banor, eller stoppa intaget för ett tag.
Något annat, som märks tydligt i inläggen, är att alla spelare inte uppmärksammas rättvist. Det är för en utomstående lätt att tro att det bara finns några som man i klubben satsar på, även om det inte ska uttalas. Några beskrivs i superlativer, medan andra bara nämns i förbifarten. Alla är duktiga, och många fler borde överstigit tränarnas förväntningar under SM om man ser på resultaten, som dessutom för en del var första stora tävlingen på hemmaplan.
Man skulle ju kunna tro att detta leder till att juniorerna tröttnar, om inte nu, så om några år. Eller föräldrarna?
Låt föräldrar våga säga vad de tycker, få inte föräldrarna att känna att de gör fel. Och har man en policy i klubben att när tränarna väl är på en match får man som förälder inte vara i närheten, ja då är det dags för nytänk! Och läraryrkets status ska självklart höjas, så mycket arbete som läggs ner, och mycket då i kontakten med föräldrar!
Maria!
Jag blir uppriktigt ledsen, när jag tar del av denna totalavrättning av hela VTS, och som vimlar av missuppfattningar. Jag tycker att du läser min blogg som fan läser bibeln.
Jag föreslår att vi träffas över en kopp kaffe och försöker reda ut begreppen.
Det är möjligt. Det vimlar av dubbelmoral i dina inlägg, eller är de lätta att misstolka. VTS är en bra klubb, eftersom det finns mängder av duktiga spelare, och duktiga tränare. Men som det skrivits, föräldrarna är viktiga för att allt ska fungera. Och alla spelare behöver uppmärksammas och berömmas. Bredd som spets i klubben.
Att det skulle vara för många barn som ges chansen är ett ologiskt antagande. Jag har inte sett någon brist på kompetenta ledare i VTS och det står ofta banor lediga. Modo hade knappast fått fram Foppa, Näslund och bröderna Sedin om de inta hade haft sex ishallar och i princip fått varenda knatte i Övik att prova hockey. Låt alla prova så blir de bästa och mest intresserade kvar.
Tränaren behöver arbets ro, att få fram en topspelare tar tid. Jag upplever att många tennisföräldrar är allt för resultatinriktade nu deras barn skal vinna och vara bäst alltid.
Får lite känslan att de ibland lever ut deras dröm genom sina barn.
Jag upplever ofta att de inte ser det att utveckla en tennisspelare som en process som tar tid. De vill ha belöningen här och nu
Jag tycker många här fullständigt missförstår Åke, Peter E dra fotbolls exemplet in, det visar bara att du inte kan skilja äpplen från päron. säg att en fotbollstränare har 16 spelare med till match, då har han under de 90 minuterna observation på de 16 spelarna. En tennistränare som har samma antal spelare ska använda 24 timmar på att observera samma antal spelare, alltså helt omöjligt.
Fotbollstränaren för knattelag är ofta en förälder, så denna har i detta fall kvalitetstid med sitt barn. Tennistränaren är ofta en frivillig/yrkesman som också ska ha ett liv utanför tennisen annars kommer denna aldrig att kunna fungera som tennistränare.
När detta är sagt så menar jag och det kan jag också läsa i Åke’s blogg att föräldrar till barnen är viktiga men att de skall tänka sig om hur de agerar.
Sedan behöver föräldra också vara realistiska omkring deras barn det är ytterst få tennisspelare som når upp var de tjänar de stora pengarna och på vägen ditt ser man många brutna barn.
Kan inte annat än att hålla med Mia, bra skrivet!!!! Är också otroligt trött på denna obalans som råder, och Åke, för tillfället behöver VTS en totalsågning…..det behövs lite modern pedagogik. Inför stora tävlingar kan väl tränarna informera med ett mail vad som gäller. Det tar högst fem min och hade ju besparat många, som du kallar det, missförstånd. Jag blev själv avsnäst av två olika tränare vid en enkel fråga ang coachning och mitt barns spel, visste inte att de inte fick tilltalas under SM……Nkosi: misstänker att du inte har agerat som fotbollsförälder, knappast kvalitetstid med sitt barn….tennistränarna har väl betalt för jag betalar iallfall en avgift för min dotters tennis. Du får det att låta som om dom var där på sin fritid.