Den svenska modellen

I anslutning till mitt förra inlägg kommenterades ”Den svenska modellen”. Den ifrågasattes och det frågades vad den egentligen innebär.
RF:s ordförande Karin Mattsson Weijber uttryckte sig så här på senaste riksidrottsmötet:

Den svenska modellen bygger på några tydliga fundament: föreningarna, de ideella ledarna, samhällets stöd och att bredd och elit hålls ihop. Det är här de stora och små bragderna utförs dagligen. Det är kring detta vi ska samla kraft, och fortsätta uträtta stordåd tillsammans.

Den svenska modellen är naturligtvis inte statisk över tid. Den moderna anpassningen har t ex inneburit att professionella tränare och administratörer har länkats in i takt med idrottens egen utveckling, samhällsutvecklingen och svårigheten att rekrytera ideella ledare. Icke desto mindre uppskattar man antalet ideella ledare inom svensk idrott idag till ungefär 600 000.
I tennisen är yrkestränartätheten hög. Att  bunta ihop alla i kategorin slappa 9-17-tränare, är en grov överdrift. Visst finns det, precis som i andra yrkeskategorier, både bra och mindre bra tennistränare. JSM-et i Strandbjörket gav glädjande nog intrycket, att den förra kategorin är välrepresenterad.
Klubbar, som i grunden jobbar efter den svenska modellen med kompetenta och engagerade tränare och administratörer, som verkar i samspel med en drivande styrelse är bästa tänkbara miljö för att föra den svenska tennistraditionen vidare. Utan en sådan ordning är det kört.
För att få fram arvtagare till Robin Söderling krävs kanske extraordinära åtgärder så småningom. Dessa skall i så fall sättas in i samspel mellan förbund och klubb. Framför allt är det viktigt att alla talanger får chansen. Om pappas plånbok blir avgörande, snävar vi in rekryteringsbasen på ett ödesdigert sätt.
Den, som har råd att sätta sitt barn i t ex GoodToGreat, skall naturligtvis inte förmenas det. Det skulle emellertid innebära ett stort nederlag för tennisen, om den sortens åtgärder är den enda vägen.
Jag avstår från att ta upp enskilda överdrifter och groteskerier i kommentarerna. Att framföra sina åsikter under anonymitetens täckmantel är fegt.
– – – – – – – – – – – – –
Igår sattes ett praktfullt rekord på den här bloggen, 575 besökare. Tack för uppmärksamheten!

Annonser

2 Responses to Den svenska modellen

  1. calle skriver:

    Att personer med synpunkter väljer att vara anonyma skall du nog ta som själv kritik…

    /Calle

  2. Peter Eriksson skriver:

    Mmm… ”Den svenska modellen bygger på några tydliga fundament: föreningarna, de ideella ledarna, samhällets stöd och att bredd och elit hålls ihop.”.

    Men är det inte just här som tennisen har gått vilse med alla sina icke-ideellt arbetande tränare? Ja, jag vet hur svårt det är att rekrytera ideellt arbetande personer – så är det inom *alla* föreningsverksamheter (idrott, scouting, annat), men ändå lyckas man – varför inte så inom tennisen? Man tog den enkla vägen nån gång i början av 80-talet när man började avlöna tränare (på timbasis, eller halv/heltid – då dödade man det ideella engagemanget för ”vem vill jobba gratis när andra får betalt för samma jobb?”.

    Har haft den diskussionen ett otal gånger i olika styrelser, typ: ”Varför ska tränare X ha lön/ersättning för att hjälpa till under aktivitet Y när förälder/styrelseledamot Z förutsätts jobba gratis?” osv.

    Tyvärr så ger en tävling som J-SM inte direkt en representativ bild av hur engagerade tränarna är i sina adepters tennis (i stort sett). Visst, bland toppen av Sverige-eliten av spelare så är säkert tränarna på hyfsat ofta plats (för vem vill inte sola sig lite i glansen av ”sina” spelare?), men är man inte så lyckligt lottad att man är topp-elit så vill det allt till att det råkar vara så att klubben har någon annan spelare på plats (som är topp), och att han/hon inte råkar spela match samtidigt för att man ska få se tränaren vid banan för att kolla in spelet. Även i SM.

    (Och jag förstår tränarna – för hur många normalt funtade personer har lust att lägga helger och semesterdagar på att kolla in några medelmåttor spela tennis när det dessutom inte är ens egna barn eller vänner till egna barn? Att begära att de ska lägga tid på sådant är orimligt. Särskilt om de också måste resa långt)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: