Här pekas med hela handen

Tennisförbundets sportchef Johan Sjögren har levererat ett ordrikt månadsbrev, som – inte oväntat – nästan helt är  fokuserat på den debatt, som Expressen dragit igång kring dokumentet ”Mot top 100”.
Johan inleder med fraser om att det måste vara högt till tak och att olika åsikter måste få brytas mot varandra. Men när sportchefen kommer till sakfrågan, pekar han med hela handen. Det som sägs i ”Mot top 100” är den enda och sanna vägen. Så här avfärdas t ex de klentrogna, då det gäller träningsmängd:

”Anser man som tränare eller klubbledare, att det är för mycket för en 14 årig spelare som är i slutomgångarna vid våra stora juniortävlingar, som har ambitionen om att bli en WTA alternativt ATP spelare eller en framtida DC/FC spelare, att 10-12 timmars tennisträning och 6-7 olika fysiska pass (annan idrott) i veckan är för mycket under en normal tränings/skolvecka, ja då blir det svårt.”

Bortemot 20 timmar i veckan motsvarar ett halvtidsjobb. Är det rimligt att föreskriva den dosen för en 14-åring, som också skall sköta sin skola och kanske rentav odla något annat fritidsintresse vid sidan om tennisen?
Kvalitet kontra kvantitet avfärdas som ”ointressant”. Javisst, det är ju klart att alla vill ha kvalitet på alla träningspass, men det finns gränser för hur mycket 13-14-åringar kan ta till sig med bibehållen skärpa. Vidare får man intrycket att glädjens betydelse  är oväsentlig.
Efterhand kommer Johan till ”ramarna” för projektet. Så här låter det: 

”klubbarna måste ordna fram banor så vi fixar mängden av träning vilket ökar möjligheten till eget och spontant spel, att vi ser till att spelarna verkligen får individuell teknik träning under bra ledning”

Klubbarna blir slaven på triumfvagnen, som viskar fram: ”Jodå, store herre, vi ska fixa fler banor”. Teknikträningen skall drivas individuellt. Oj, vad det kommer att gå åt banor! Ska vi bygga ut alla hallar, eller ska vi rensa i de befintliga verksamhetsformerna?  Och Gud nåde oss klubbar, om vi inte lyder:

”Hjälps vi inte åt, har vi inte viljan, drar vi inte åt samma håll så, kommer svensk tennis de närmaste tio åren inte få fram fler topp 100 spelare i singel än Söderling, Arvidsson och Larsson som är de tre som kommit fram under den senaste tioårsperioden.”

Det är alltså klubbarna som skall hängas, om svensk tennis inte hävdar sig i den globala konkurrensen.
Samtidigt känns det som om klubbarna blir alltmer marginaliserade. Månadsbrevet avslutas med uppräkning av ett dussintal tränare, som skall åka på ITF-konferens i Egypten i just det ämne som ”Mot top 100” handlar om. Alla är regions- eller förbundsföreträdare. Varför inte sprida gracerna till några väl meriterade klubbtränare istället för att skicka dubbla representanter för vissa regioner?

Annonser

5 Responses to Här pekas med hela handen

  1. Jonas skriver:

    En stilla undran är om nu doseringen av antal träningstimmar är lagom i klubbarna, Varför kommer det inte fram nya lirare som tar sig till ATP/WTA ?
    Sanningen är betydligt bistrare och helt i linje med vad Sjögren ordinerar. Stenhård träning krävs, finns inga genvägar.
    Vem som vill underkasta sig den lite obarmhärtiga träningen från tidig ålder är annan fråga. Även ekonomiskt för familjen.
    Dock behövs det en förändring av träningen ute i klubbarna, Att se fyra ungdomar på en bana under en timmes träning, är inte det svettigaste man kan beskåda

  2. Micke skriver:

    Läser för det mesta din blogg med intresse Åke, kan säga att jag inte alltid håller med dig men det är väl så det skall vara i en debatt. Min fråga till dig är om ni i Växjö skulle få fram en 10 åring som är extremt bra och har en enorm träninsgvilja, skulle ni då ge honom/henne rådet att byta till en annan klubb eftersom Växjö inte vill eller har utrymme att erbjuda honom/henne speciellt mycket träningstid med tränare ( det är sällan barnen har föräldrar att spela med) eller hur skulle ni tackla detta.

    • Åke Magnusson skriver:

      Det är en myt att ”Växjö inte vill eller har utrymme” för talangfulla juniorer. Vi har några mycket lovande 9-10-åringar, som har 4-5 organiserade speltillfällen per vecka och därutöver möjlighet att spela på sitt s k juniorkort. Vi tycker det är en fullt tillräcklig träningsdos i den åldern.
      Att rekommendera en 10-åring att byta klubb finns inte hos oss.

  3. Arne skriver:

    20 timmar/vecka i träning för en 14-åring, motsvarande ett halvtidsjobb för en vuxen. Vad säger man om det? Sjukt såklart! Jag menar skolan är väl prio 1, plus 20 timmar träning till det en normal skolvecka. Sedan tillkommer seriematcher, nationella tävlingsmatcher och internationella tävlingar. I mina öron låter det rena snömoset att ens lägga tid på att ta fram ett sånt orealistiskt förslag.

  4. Jonas skriver:

    Nä men när Wilander och övriga tog sig fram var tennisen en annan sport: Inse det nån gång. Går inte att drömma sig tillbaka hela tiden. Det var då. Nu är det som Sjögren ordinerar beskriver etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: