Framtidsvånda

Uppgraderad tränarutbildning är ett lovvärt initiativ från Svenska Tennisförbundet. Kadern av yrkesverksamma tränare växer i Sverige, men den formella svenska tränarutbildningen är,  sett i ett internationellt perspektiv, bland de allra tunnaste.
Calle Pihlblad har rapporterat från ett informationsmöte på Linnéuniversitetet, som samlade ett 50-tal tränare. Mötet handlade om den valideringsprocess, som nu verksamma tränare erbjuds genomgå för att lotsas in i systemet utan att starta om från början. Målsättningen är imponerande.
Minst lika intressant som stärkt tränarkompetens är att fundera kring den verklighet, som framtidens legitimerade tränare kommer att möta. Från förbundshåll framhålls, nästan som ett mantra, att klubbarna är den viktigaste resursen i svensk tennis, en resurs som bland oss ute på fältet känns alltmer kringskuren. Det är motiverat att fråga sig, vilken roll klubbarna kommer att ha i framtidens svenska tennis?
Finns det någon tro på att framtidens bästa svenska spelare kan utvecklas i en traditionell klubbmiljö när
• Svenska tennisförbundet vill att 11-12-åringar skall träna 10-12 timmar i veckan. Vilken klubb vill och kan leva upp till krav/önskemål av denna typ?
• Regionerna – åtminstone den vi i Växjö TS tillhör – bedriver tävlingsverksamhet, som har karaktären egen ”klubb”,  med yngre juniorer.
• Privata rese- och lägerarrangörer flirtar med juniorer och föräldrar.
• Privata akademier erbjuder resurser, som ingen klubb kan övertrumfa, för den som har råd att betala för sig.
Förbundet har förvisso rätt i att klubbarna historiskt har varit basen i svensk tennis. Men hur kommer klubbarna att inrikta sin verksamhet, om rollen begränsas till att bli en mycket tidig plantskola. Risken är överhängande, att klubbar med tydlig tävlingsinriktning tappar motivationen och går över till verksamhet på bredd- och motionsnivå. Med den inriktningen klarar man sig utan validerade tränare.
Jag är övertygad om att det i medelstora och större klubbar finns förutsättningar för att spelare kan utvecklas effektivt med nödvändigt stöd, i första hand ekonomiskt, uppifrån. Dessa klubbar förfogar mestadels över mycket kompetenta tränare och har lång erfarenhet av ”hur en slipsten ska dras”.
För talanger i resurssvaga småklubbar bör det vara lämpligt att söka sig till den större klubben i närområdet. Tränare i berörd klubb, som känner spelarna bäst, är med självklarhet bäst lämpad att resa ut med ungdomarna och väl förtjänt av den sporre sådana uppdrag innebär.
Regionernas bästa stöd är ekonomisk uppbackning. Förbundets roll är naturlig för de bästa i de äldsta åldersgrupperna, där teambildning kan vara aktuell.
Mångfald skall inte föraktas. Privata akademier kommer vi att ha vare sig vi vill eller inte. Kan de bidra till att ta fram näste Söderling har självfallet alla i svensk tennis anledning att jubla.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: