Lisa för själen

”Fler OS-medaljer kräver satsningar på lokal idrott”
Citatet utgör rubriken på fredagens DN Debatt. Artikelförfattare är Curt Högberg, välkänd friidrottsprofil och bl a ordförande i IFK Lidingö Friidrott. Artikeln är ett rungande fösvarstal för den lokala idrottsmiljön och idrottsföreningarna, en lisa för själen för den som inte har gett upp hoppet om en framtid för föreningslivet.
Den högst tänkvärda artikeln bygger på det aktuella tillståndet i svensk friidrott. Man skulle utan vidare använda sök/ersätt-kommandot, byta ”friidrott” mot ”tennis” och välja ”ersätt alla”. Friidrottens och, enligt Högberg, hela den svenska idrottsrörelsens problem liknar i allt väsentligt tennisens.
I debatten avfärdas ofta föreningarnas roll som mossig och överspelad. Kritikerna hämtar istället idéer utomlands ifrån och pläderar för privata akademier och nationella centra, inslag som hunnit bli etablerade i svensk tennis.
Högberg däremot hävdar att väl fungerande föreningar med intresse för utvecklingsarbete, med bra tränare och andra ledare fortfarande är basen. Han menar också att  det finns en enorm kunskap och styrka i väl fungerande lokala idrottsmiljöer, miljöer som utgör idrottens kulturbärare. Lidingöordföranden betonar, att världsartister som Stefan Holm, Christian Olsson och Kajsa Bergqvist är sprungna ur omgivningar med tränare som vuxit upp och utvecklats i sina lokala föreningsmiljöer.
Högberg bekymrar sig också över friidrottens minskning av antalet aktiva utövare i tonårs- och junioråldrarna. Tennisen brottas med exakt samma problem. Lidingöordföranden menar att friidrottsförbundet har skäl att ta utvecklingsarbetet i föreningarna på stort allvar. Givetvis gäller samma för tennisen.
Det är enkelt att säga, att allt som görs för att få fram svenska tennisspelare är bra, oavsett om det görs i förbund/föreningar eller privat. Men hur förbund och klubbar skall förhålla sig till privata alternativ är ingen enkel nöt att knäcka.
Högbergs avslutning ”Det är i många avseenden i den lokala idrotten som nyckeln till framtida svenska OS-framgångar finns” är trösterik.

Annonser

3 Responses to Lisa för själen

  1. Tennis skriver:

    Det stora problemet med föreningslivet i Sverige är att det blir färre och färre eldsjälar i föreningarna. Ett problem som antagligen har att göra med dagens stressade livsstil.

    Om föreningarna i Sverige på något sätt kan anpassa sig och använda sig mer och mer av delat ledarskap där stressade föräldrar kan dela på uppgifterna så finns det nog en framtid.

    Men jag tror ändå på att en framtida lyckad förening behöver ha avlönad personal som arbetar heltid med administration och det blir då denna personals ansvar att se till att få tillräckligt många föräldrar att engagera sig och ta sin del av ansvaret i den dagliga driften….

  2. Peter Eriksson skriver:

    Håller med om att problemet med de svenska klubbarna idag är att det saknas ideellt arbetande personer – eller kanske snarare att de ideellt engagerade personerna sitter på fel poster. Avlöna folk som tar hand om det ”trista” rutinartade pappersarbetet, och få istället in emotionellt engagerade frivilliga på de ”roliga” bitarna (tränar/coach/teamleader)-bitarna. Idag är det ju tvärt om vilket ju är vansinnigt egentligen…

  3. Ola H skriver:

    En klok ledare sade en gång till mig att alla ”klubbdirektörer” runt om I Sverige skulle gå att ersätta med en köpt ekonomifunktion från vilket bemanningscenter som helst… Där har ni lite ledarresurser som går om spillo?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: