Intressant påminnelse

”Kåcke” har haft städning i byrålådorna och kom till hallen med två exemplar av DN från hösten 1986. Att bläddra i det gamla helformatet, som krävde ett väl tilltaget frukostbord, var en intressant påminnelse i sig. Huvudanledningen till att ”Kåcke” sparat på de gamla avisorna var  emellertid två intressanta artiklar på temat tennis.
Den kronologiskt första fyller två sidor i DN:s söndagsavdelning och handlar om föräldraengagemang och tidig specialisering. Nedslaget är gjort i skånska Höllviken, som vi för övrigt möter i årets sista elitseriematch om en dryg vecka. Rubriken är ”Skall pappas dröm bli verklighet?”. Pappas dröm alltså.
Det handlar om familjen, där allt kretsar kring 14-årige ”Jocke”, som skall bli världsspelare. Allt  i tillvaron handlar om hur detta familjeprojekt skall kunna bli verklighet. Läsningen förskräcker och för tankarna till det som dagens familjen Carnello håller på med – i vissa avseenden värre.
Hur det gick? ”Jocke”, som jag kommer väl ihåg som duktig junor, hävdade sig i den då mycket vassa svenska juniorkonkurrensen.Men sedan tog det stopp.
14 år 1986 betyder att skåningen är jämngammal med Jonas Björkman. VTS-aren låg bakom ”Jocke” på rankingen, då de båda var 18. Hur det gick sedan för Jonas, som hade en helt annorlunda idrottsuppväxt, känner vi ju väl till.
I tidning nummer två platsar artikeln med rubriken ”Myten om tennisundret” på DN:s exklusiva debattsida. Författare är Rolf Carlsson och Lars-Magnus Engström, som gjorde den uppmärksammade vetenskapliga granskningen av det svenska tennisundret. Vår egen Mats Wilander var ju en av de fem manliga spelare, som nådde yppersta världseliten och som i undersökningen jämfördes med en kontrollgrupp, som varit lika bra eller bättre som 12-14-åringar. Författarna skriver bl a:

Bakom det svenska tennisundret finner vi ingen tidig elitsatsning, ingen tidig specialisering på enbart tennis, inga ”demontränare”. Vi finner istället talangfulla ungdomar som i lekens form börjar träna tennis i 7-årsåldern, som sysslar med fler idrotter till 14-årsåldern och som inte pressats till framgång utan fått utvecklas i egen takt.

Vi, som hade förmånen att följa Mats´ karriär på nära håll, känner igen de slutsatser som dras. De fem hade mycket gemensamt i faktorer som gynnat deras utveckling. Allt var fjärran från den hysteri, som drabbade familjen i Höllviken.
Vari besdtår då myten i rubriken? Jo författarna skriver

”Nödvändigheten av tidig och hård elitsatsning för att nå världseliten i tennis framstår därför som en myt”

Det intressanta i kråksången är om denna slutsats gäller än idag, eller om verkligheten har hunnit ifatt? Därom tvistar de tennislärde.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: