Dubbelspelets anonymisering

Svenska Tennismagasinet ägnar betydande spaltutrymme åt ämnet dubbel i årets första nummer. Den osökta anledningen är förstås Robert Lindstedts välförtjänta framgång i Melbourne.
Förutom en fyllig porträttering av den senaste svenske Grand Slam-vinnaren, signerad av chefredaktören Patrik Cederlund, presenterar såväl Cederlund som krönikören Jonas Arnesen tänkvärda funderingar kring dubbelspelets förlorade status på ATP-touren, en omständighet som medförde att Lindstedts bedrift snabbt föll i glömska i svenska media.
Att sakernas tillstånd är som det är, beror givetvis på att merparten av de bättre singelspelarna framträder sällan eller inte alls i dubbelsammanhang, inklusive Grand Slam-tävlingarna. Dubbelspecialisterna är dessvärre mer eller mindre anonyma för den breda skaran tennisintresserade och för media.
Ett lysande undantag är den just påbörjade Mastersturneringen i Indian Wells. I Californientävlingen är en stor andel av singeltopparna inlottade i dubbelklassen. I lottningsträdet återfinns t ex namnkunniga par som Federer/Wawrinka och del Potro/Cilic.
I sammanhanget kan erinras om att det ju inte är många år sedan Jonas Björkman var en världsspelare både i singel och dubbel. För tennisen är självklart den kräftgång, som dubbelspelet har genomgått, beklaglig men kanske nödvändig.
– – – – –
Huvudtemat i Arnesens krönika handlar om föräldrarollen i tennisen – läsvärt.