SO-reflexioner

Tre intensiva dagar i Kungliga hallen och Stockholm Open öppnar för intryck och reflexioner på skilda plan. Viktigast är förstås det som utspelas på centercourten, d v s själva tennisen.
Huvudintrycket är, att det, för att vara en 250 000-tävling, överlag spelades tennis av överraskande hög kvalité i den svenska inomhustennisens Mecka vid Lidingövägen. En kvalitetsmässig jämförelse mellan SO och Swedish Open i Båstad i somras – två turneringar på samma nivå – utfaller tveklöst till SO:s fördel. Måhända förleds man i någon mån av den ombonade inomhusmiljön och det snabbare spelet på hardcourt.
Stockholm Open hade inte bara en vassare topp occh större jämnhet. Tävlingen i Båstad fördystrades av ett antal mer eller mindre tydliga s k tankningar, d v s spelare som inte gjorde sitt bästa. I Kungliga syntes ingenting av denna trista företeelse. Det var överlag fight hela vägen fram tills matchbollen var inslagen.
Vän av ordning invänder måhända, att tre av de åtta seedade spelarna föll bort redan i sitt inledningsframträdande. En högst originell företeelse var vidare, att slutvinnaren Tomas Berdychs väg till final gick via tre kvalspelare, av vilka två gav den presumtive vinnaren strid på kniven. Dessa omständigheter är en effekt av startfältets jämnhet snarare än bristande vilja.
För SO är det förstås gynnsamt, att tävlingen kalendermässigt ligger bra i förhållande till ATP-slutspelet. De toppseedade Berdych och Dimitrov jagar åtråvärda platser i London, en orsak till att de levererade maximalt och bjöd på en drömfinal i världsklass.

Annonser

2 Responses to SO-reflexioner

  1. Mats N skriver:

    Håller med till stor del även om den riktiga tändningen inte infann sig förrän i helgen då undertecknad inte var där.
    Samtidigt kan man inte låta bli att undra över de svenska turneringarnas framtid om svenska direktkvalificerade spelare fortsätter att lysa med sin frånvaro. Tror faktiskt att Fiddes nuvarande gäng inte blir ATP-spelare. Ymer undantagen. Men, samtidigt kan han göra ytterligare några fina år från nu men ändå parkera runt 150-strecket. Ser man till kvalspelare i SO som tex Bachinger och Zopp så är det den typen av spelare som Ymer skall besegra på rad vecka efter vecka för att vinna challengertävlingar vilket är en förutsättning för att klättra på rankingen… Inte så lätt?!
    Lösningen presenteras ofta. Jag håller inte med Jonas Arnesens resonemang men samtalet på radiosporten var intressant även om jag tror lösningen är enklare än så.

    Klicka och lyssna om ni missat: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=179&grupp=6483&artikel=5994335

  2. Erland skriver:

    Beskedet om nya och fler ITF-tävlingar i Sverige kom 2010 och de internationella tävlingarna fanns på plats året efter. Då, 2010 hade Sverige 27 ATP-listade spelare varav 16 på topp 1000. Idag är motsvarande siffror 23-11… Och handen på hjärtat vilka svenska herrar med ATP-ranking idag har potential att nå ATP-spel? Ymer x 2, Windahl + ngn till? Var är alla satsande 19-22-åringar? Dags att fundera? Var skall svensk tennis satsa med de få resurser som erbjuds?? Håller med Mats som antyder att det kanske inte ser så bra ut trots allt? På damsidan har man också sagt att det ser ljusare ut. Rebecca P:s framfart glädjer men är kanske den enda spelare som har egentlig stor uppsida om WTA-spel är målet? Jag tror vi måste titta neråt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: