Nostalgitripp

”Han är orubblig i psyket, har en oslagbar fysisk dräkt, äger en nästan perfekt slagarsenal och har den nödvändiga hågen för uppgifterna.”

”Långbente spanjoren Andres Gimeno är innehavare av en hyperkänslig racket med vilken han kan rita de mest delikata konstnärsmönster eller brodera häpnadsväckande poängprotokoll.”

”Drysdales tennis är dekorativ men den består inte bara av ytligt glitter utan är närig och vinstinriktad.”

”Roy Emerson är en stålblank tennisstilist: hans spel har inga granna dekorationer eller lysande fyrverkerier utan storheten ligger i den frontala ärligheten, de kvicka fötterna, den suveräna orken och det enorma lejonhjärtat.”

Citaten ovan är hämtade ur det anspråkslösa programhäftet för det första Stockholm Open, som tennisprofilen Gunnar Morell stack i min näve i Kungliga hallen, samma lilla trycksak, som Sven Elofsson uppmärksammade i SMPi förra veckan.

Hälften av de 22 sidorna upptas av spelarpresentationer. Vem, som höll i pennan, är det väl få som tvekar om. Det är givetvis en ung Björn Hellberg. Redan som 25-åring hade Björn format det karakteristiska språk, som blivit hans signum och som förstås slipats med åren.

Läsningen är njutbar inte bara för det målande språket. Den ger också en påminnelse om de profiler, som dominterade den internationella tennisen för 45 år sedan? Kommer ni som är i mogen ålder ihåg t ex Cliff Drysdale, Charlie Pasarell, Marty Riessen och Pierre Barthes förutom de stora kanonerna som Rod Laver, Tony Roche, Roy Emerson, John Newcombe och Ken Rosewall. Ja det var nästan bara australiensare…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: