Spännande debattinlägg

Senaste numret av Svenska Tennismagasinet, som damp ner i brevinkastet för ett par dagar sedan, var bland de mest läsvärda på länge. Jag fastnade speciellt för debattinlägget ”Dags för nya tag i svensk tennis” av Ulf Enander, ordförande i Saltsjö-Duvnäs TK.

Enander menar att, i det läge som uppstått med nytillträdd ordförande och ny generalsekreterare på gång, är det läge att ta ett nytt helhetsgrepp om svensk tennis. Han definierar och skisserar lösningar inom nio problemområden rörande elitsidan.

Det första ”Skilj på målen i svensk elit och världselit i uppbyggnaden av nya strukturer för elitsatsning” är spännande. Enander konstaterar, utan att gå in på detaljer, det självklara att det råder ett stort gap mellan svensk elit och världselit. Han säger inte heller något om hur skillnaderna i utbildning och karriärvägar skall se ut.

Meningen med artikeln är förstås att väcka debatt, och det är viktigt. Första frågan, som inställer sig hos mig, är: Har vi någon svensk seniorelit idag?

Javisst, vi har en svensk elit – på juniorsidan. Däremot är det illa ställt bland seniorerna. Om man studerar resultatlistorna för sommar- och vintertourerna, som ju är skräddarsydda för en seniorelit, är spelare över 20 år dessvärre i stark minoritet.

Det fanns en tid, då vi hade en bred kader av seniorspelare på det som kallades för klass 2-, klass 3- och klass 4-nivå. För unga uppåtgående spelare var det perfekt att mäta sina krafter med dessa äldre och betydligt mer erfarna spelare i mestadels välfyllda klasser.

De allra flesta, som börjat tävlingsspela, fortsatte med självklarhet efter utgången juniorålder. De stimulerades bl a av ett attraktivt tävlingsprogram. Dagens problem med avhopp i 15-16-årsåldern existerade knappast.

Tyvärr gick många av dessa värdefulla spelare liksom många tävlingsarrangörer vilse i det datoriserade rankingsystemet, då det togs i bruk 1990. Balansen mellan junior- och seniortävlingar försvann.

Uppgiften är, att göra seniortennis attraktiv inte bara på sommar- och vintertournivå. Tävlingsklasser för de lägre kategorierna är dessbättre på väg att vinna tillbaka mark. Vidare är seriespelet en viktig faktor i sammanhanget.

Allra viktigast är emellertid att få juniorer och deras föräldrar att inse, att tennis efter passerad juniorålder är långt mycket mer än världselit. En försvinnande liten del av alla, som börjar spela tennis, når ju de finaste salongerna. Däremot ökar förutsättningarna samtidigt som svensk tennis återtar en förlorad dimension, om vi återskapar en svensk elit på hög och bred nivå.

De åtta övriga punkterna är också värda uppmärksamhet…
– – – – –
Ulf Enander aviserar, att han i nästa nummer återkommer med synpunkter på hur breddtennisen skall utvecklas. De emotses med stort intresse.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: