Det var ingen drömlottning

Nej, det gick inte den här gången heller. Elias Ymer med alltför högt uppskruvade förväntningar på sig var chanslös i årets fjärde försök i Grand Slam-sammanhang.

”Drömlottning för Elias Ymer” var rubriken på många håll i media, förvånande nog även i Swetennis, som jag har stor respekt för. Möjligen kan man sträcka sig till ”intressant”, som jag skrev igår.

Drömlottning för en kvalvinnare i en Grand Slam är väl att få möta en annan kvalare eller någon av de sista in. En förklaring till men knappast försvar för upphausningen är, att lottningen var sådan, att många kvalare löpte risken att möta seedade spelare.

Den lille argentinaren Diego Schwartzman är rankad 74 och var så sent som i maj nere strax under 60. Vårt svenska hopp ligger kring 145-strecket. Den stora skillnaden har förvisso en orsak, som inte är slumpartad.

I lagsporter är ”serietabellen ljuger inte” ett mantra. Inom tennisen kan man med viss reservation säga detsamma om rankingen, åtminstone vad gäller topp 100. För en fortfarande oerfaren 19-åring är det ingen drömlottning att ställas mot en etablerad topp 100-spelare.

Elias Ymer har gjort en strålande prestation genom att kvala in i alla årets Grand Slam. Att det inte burit längre i någon av huvudtävlingarna känns lite deppigt men knappast oroande. Det tar som bekant numera lång tid att slå sig in på topp 100 för de flesta. Elias har förhoppningsvis inte långt kvar.

Svensk tennis är på väg ut ur en långvarig medieskugga. Det är bra, om uppmärksamheten fortsättningsvis är mer sansad och välunderbyggd än vad den varit inför US Open.

Annonser

2 Responses to Det var ingen drömlottning

  1. Mats N skriver:

    Tänk om…?
    Ja, tänk om vi alla har fel? Självklart skall vi inte döma ut Elias Ymer än, precis som du skriver har han tid på sig och genombrotten till den yppersta eliten dröjer längre nu för tiden. Sannolikt får Elias Ymer uppleva en ATP-ranking med bara två siffror i sig. Jag tror dock att det dröjer ytterligare 5-15 månader. Han behöver fler seniormöten innanför västen och mer härdning i Challengers. Men tänk om…

    Ja, tänk om han redan peakat? Han är fysiskt välrustad, slår hårt, har vässat serven och känns som en duktig allroundspelare. Självklart kan han bli bättre på allt, spela mer rutinerat, utveckla nya delar i sitt spel. Men tänk om…

    Det här ”sista steget” är speciellt och det finns, handen på hjärtat, ett massor av spelare som ligger rankade 100-250 som har ungefär samma kapacitet som Sverigeettan, och det fylls på med nya hungriga namn, varje dag…

    Så tänk om? Tänk om han fastnar runt 150? År efter år efter år? Nej, det kan väl inte hända? Tjaa, det har hänt förr och när en annan ungdomsstjärna, Björn Rehnquist, nådde topp 200 så var det ingen som trodde att han åtta år senare skulle lägga av med placering 146 (ungefär som Ymers career high) som bästa ranking. Göteborgaren hade ett tiotal framgångsrika år på challengernivån och låg oftast rankad topp 350. Skulle Ymer ha den tåligheten om inte de högt ställda förväntningarna infrias snabbt?

  2. […] till Elias Ymer. Signaturen ”Mats N” gjorde en tänkvärd kommentar till mitt senaste inlägg, vilken alla som sysslar med tennis oavsett nivå borde ta till sig. Vägen är lång och allt […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: