Deckarvärldens Borg

– Vi fick många bra tennisspelare efter Björn Borg, vi fick många bra deckarförfattare efter Henning Mankell.

Denna intressanta jämförelse gjordes i SVT:s Kulturnytt igår av mediaföretagets kulturchef Eva Beckman i en minnessteckning över den avlidne författaren. Mankells förläggare Dan Israel talade i Aktuellt om ”det svenska deckarundret”, precis som man myntade ”det svenska tennisundret” i spåren efter Borg.

Parallellerna är intressanta men inte ett dugg överraskande. Precis som Björn Borg följdes av en i dagens perspektiv helt osannolik följd av framgångsrika svenska tennisspelare, har en rad svenska deckarförfattare fått sina genombrott i giganten Mankells fotspår.

Det handlar alltså om betydelsen av att ha stora och goda förebilder. De behövs inte bara inom idrotten. I svensk tennis har, som ofta framhållits i detta forum, länge rått besvärande brist i detta avseende.

Det är givetvis orealistiskt att hoppas på ett nytt svenskt tennisunder i stil med det som följde efter Borg. Just nu känns det dock dessbättre som att den djupaste svackan har passerats. Nye förbundsordföranden Thomas Wallén börjar sätta avtryck i verksamheten. Göteborgarens starka engagemang, breda kontaktnät och positiva framtoning bör rimligen smitta av sig på alla nivåer i tennissverige.

Det finns alltså anledning att tro på att hoppet inte enbart vilar på bröderna Ymers axlar. I det korta perspektivet är den närmaste förväntningen att Elias etablerar sig på topp 100.

Annonser

4 Responses to Deckarvärldens Borg

  1. Mats N skriver:

    Funderar lite på varför du och många andra alltid drar fram Ymers som främsta exempel på spelare som skall slå igenom och nästan aldrig nämner Rebecca Peterson som befinner sig på samma nivå? Är vi fortfarande fast i stereotyper att idrott är lika med män? Hon kan väl lika gärna bli ”näste Borg”? Oavsett vem det blir så kan man också fundera på om hen är klar över vad det innebär att bli en förebild?

    Funderar också på dina oreserverade hyllningar till Fidde och även förbundets sätt att använda hans tjänster och erfarenheter. Ymer x 2 samt Lindell är de spelare på herrsidan, som Fidde ansvarar för, som är mest intressanta. Men deras positiva rankingutveckling kan knappast Fidde ta på sig oreserverat? Faktum är att övriga spelare står och stampar även om nästa generation ser spännande ut. Men frågan är om Fiddes sätt att arbeta silats ner och nått juniorerna och deras tränare? Är juniorträningen ute i Sverige tillräckligt bra för att Fidde över huvud taget skall få fram ett material 18-åringar som över huvud taget har förutsättningar att ta sig fram till den yttersta eliten. Tills motsatsen är bevisad – tvivlar jag.

    Tittade snabbt igenom topp 10-listorna för de äldsta svenska juniorerna 15-18 år och deras klubbadresser. Kan då konstatera att hyggligt stora tätorter, en del med tidigare fin tennistradition, helt saknas. Inga nordliga städer som Umeå, Gävle, Falun, Borlänge eller Sundsvall har spelare på tiobästalistorna. Alla har + 50 000 invånare. I Mellan- och sydsverige saknas fästen som Karlstad, Eskilstuna, Södertälje och Halmstad. Stora orter som Linköping, Norrköping, Borås, Jönköping och Örebro har ströspelare med på tio-i-topplistorna. Kanske tillfälligheter, kanske en oroväckande trend? Skulle inte några av dessa orter bli regionernas draglok?

    Är kanske avstånden för stora i regionerna? Både fysiskt och mentalt. Kanske inte läge gå tillbaks till 25 distriktsförbund igen men vore 10, 12 eller 16 ett lämpligare antal regioner?

    Kan inte heller låta bli att gråta en skvätt över att SvTF under tre år hade totala utgifter för en generalsekreterare på ca 3,5 miljoner kronor och nu anser sig inte behöva funktionen eller låta den bli en del av redan befintlig personal samt förtroendevalda… Det är mer än sorgligt hur det kunde hända?

    Nu väntar vi på att Wallén presenterar det första nya sponsoravtalet från sin mandatperiod. Blir det kanske ett gammalt förnyat SEB-avtal? Satsningar behövs på alla plan men för att resultaten skall lyfta på sikt tror jag mest resurser och förstärkningar behövs längst ut i leden. Fler måste spela mycket mer tennis oftare om vi skall kunna utveckla elitspelare i framtiden.

  2. Philip M skriver:

    Rebecca må vara rankad nära Elias (140 jämfört med 128) men det är faktiskt stor skillnad mellan deras resultat hittills om man tittar närmare på dem. Rebeccas facit mot spelare rankade topp 150 senaste året är 2-11 medan det är 18-18 för Elias. Rebecca har varit bra i mindre tävlingar men har mycket att bevisa på högre nivåer där Elias redan vunnit mot en del högt rankade spelare. Förhoppningsvis kan Rebecca börja ta vinster mot tjejer rankade högre än henne själv under 2016! Jag tycker hon har ett väldigt härligt spel och hoppas hon kan bli en stadig WTA-spelare.

  3. […] som det mellan Mats N och Philip M i inlägget ”Deckarvärldens Borg” är välkomna. De löser inte tennisvärldens stora gåtor men väcker […]

  4. Mats N skriver:

    Självklart hoppas vi alla att såväl Elias som Rebecca bryter 100-vallen snart men frågan är om inte Rebeccas väg ändå är ”enklare”?
    Spel i 50-75-100 000 ITF-turneringar kan ge tillräckligt med poäng och där bör hon ha bra chanser. Elias vann en Challenger tidigare i år men har utöver det aldrig varit förbi en kvartsfinal på den nivån. Enstaka segrar i inspirerande miljöer som GS och i Båstad gör ingen världsspelare…
    Är beredd att slå vad om att Rebecca blir topp 100 före Elias Ymer men det ser ut som om vi får vänta till nästa år på det genombrottet för båda?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: