Kanske något att fundera på

”Mats N”, kunnig och flitig i kommentarsfälten på denna blogg, anknöt med anledning av mitt senaste inlägg till ett inslag, som jag hörde i radions P1 Morgon i tisdags. Det handlade om en färsk undersökning rörande ungdomars förändrade idrottsvanor och vilka idrotter som ökar mest.

I inslaget redovisas bl a att triathlon, klättring, skytte, skidskytte och korpen är de idrotter som ökat mest 2004 – 2014, med lokalt aktivitetsstöd som måttstock. Som tidigare redovisats minskar alla de stora väletablerade idrotterna utom innebandy.

En förklaring till de växande idrotternas stigande popularitet är, att man tränar under mycket friare former, vilket tilltalar dagens ungdom. Man går till träning, när man har lust eller, som i korpen, ofta bara spelar match. Tankarna leder osökt till tennisen och de problem jag pekade på i anslutning till Wilson Junior Tour.

I tennis har det på många håll kommit att bli likhetstecken mellan träning och tränarledd träning. Så fungerar det från starten i minitennis och genom hela junioråldern. Ofta är klubbarna pressade av föräldrar, som menar, att träning utan tränare är inte riktig träning.

Risken är stor, som ”Fidde” Rosengren ofta påpekat, att man lär sig att slå tennis i stället för att spela tennis. Ju fler tränarledda timmar per vecka, desto mindre utrymme för eget spel.

Att delta i tränarledd träning i 8-10 år och sedan bara lägga av är förstås inte särskilt väl använd tid. Tennisen behöver utövare på alla nivåer i alla åldrar. Alla fortsätter givetvis inte som tävlingsspelare men är presumtiva resurser i föreningsverksamheten. Därför är det nödvändigt, att vara lyhörd för det dagens ungdom önskar.

En enkel anpassning skulle kunna vara följande. Man har ett gemensamt träningsprogram upp till ungefär 15 år, då en uppdelning erbjuds. De, vars tävlingsgnista börjat svalna, erbjuds ett alternativt, friare och mer spelinriktat program. Denna grupp ges också möjlighet till ledarutbildningar; tränare, domare, tävlingsledare etc.

Jag vidhåller med en dåres envishet, att eget spel måste ingå i en bred tennisutbildning oavsett slutmål. Förr var spontana fighter mot kompisarna en självklarhet, vilket uppenbarligen inte är fallet idag. Därför måste skolning i och uppmuntran till eget spel ingå i utbildningen på samma självklara sätt som forehand och backhand.

Annonser

One Response to Kanske något att fundera på

  1. Mats N skriver:

    Tack Åke!
    Det är med denna insikt o reflektion hög tid att ta obehagliga diskussioner med dagens felprogrammerade föräldrar. Det är oxå dax att prata med ungdomarna direkt och ge dem möjlighet att visa vad de vill samt fundera på vad vi tappade bort på vägen och varför?

    Blir samtidigt lite trött på 08-perspektivet i inlägget om ”folksport” på tennis.se. Ute i Sverige finns massor av ledig speltid, tex på helger o kommande höstlov, men dagens generation är intutad ”träningsfritt”… Självklart finns det utrymme o behov av fler banor i storstan men vad är det för beläggningsgrad på utebanorna egentligen? Finns det svenska juniorer som spelar tennis längre?

    Fidde påtalar en intressant sak om uppladdingen inför SO o DC. ”Spelarna måste träna på att spela 5 set”. Svenska tränare pratar gärna om gamespel. Vilka juniorer har tränat på att spela 3 set 3 dgr i rad, eller kanske tom 3+3 set en dag vilket kan bli verklighet i en tävling, under året? Någon?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: