Mer byråkrati? Nej tack!

”Så kan klubbsystemet göras om”. Puffen på förstasidan av senaste Svenska Tennismagasinet lät spännande. Förväntningarna mattades dock betänkligt under genomläsningen av artikeln.

Mikael Pihl, sportchef i Ullevi TK, lanserar sin idé i det, som verkar vara den stora frågan i svensk tennis idag, hur Sverige skall kunna skapa nya spelare i den översta världseliten. Grundtanken är, att specialisera svenska tennisklubbar och till och med gå så långt som att Svenska Tennisförbundet certifierar och kontrollerar att klubbarna uppfyller kraven inom sina områden.

Pihl lanserar nyckelordet ”tillsammans”. Så långt är allt gott och väl. Självklart kan samarbetet klubbar emellan bli bättre. Dock måste man ha klart för sig, att det ena samarbetet är inte det andra likt. Varje klubb måste respekteras för sin profil och sin verksamhetsidé. Jag har mycket svårt att se, hur inriktning och samverkan kan styras på ett bra sätt uppifrån.

Vidare är det mycket av svepande generaliseringar i artikeln. Pihl talar om alla klubbar men kan knappast mena så. Man får också intrycket, att situationen i svensk tennis ses från ett storstadsperspektiv. I Stockholm och Göteborg kan möjligen tankarna slå rot men knappast i Norrland eller Småland.

Dessutom, och inte minst, den skisserade organisationen kräver personella och ekonomiska resurser. Svensk tennis blir inte bättre av mer byråkrati. Medicinen är mer och hårdare arbete på banan av både spelare och tränare.

Mångfald är en styrka i den svenska idrottsmodellen. De i artikeln redovisade idéerna för tankarna i riktning mot fel väderstreck.

Annonser

3 Responses to Mer byråkrati? Nej tack!

  1. Peter skriver:

    Sportchef i Ullevi TK heter Kristian Persson och det är han och ingen annan som uttrycker sig i Tennismagasinet. Välkommen på besök Åke till Ullevi TK när juniorerna tränar så kan vi ta en ny diskussion.

    • Åke Magnusson skriver:

      Det framgår tydligt i inlägget att det handlar om MP:s tankar och att det inte har något med verksamheten i UTK att göra.

  2. Mats N skriver:

    Fick idag fatt i tennistidningen och har läst artikeln med intresse. Innan jag reflekterar över det så hänger jag inte med i käbblet ovan, det är Kristian Perssons tankar jag har synpunkter på samt Åkes invändningar till dem…

    Det är möjligt Åke, att du och jag är gamla stofiler (även om jag har många år tillgodo) som har helt fel i våra uppfattningar och att den nya tiden kräver helt nya lösningar och upplägg, men tills motsatsen är bevisad – tillåt mig tvivla!

    Många i den nya tränargenerationen är härligt entusiastiska, flera är roande nördiga, pålästa och initierade. Men Kristian & Co missar kanske en del fundamenta vad gäller barns utveckling och vad forskningen säger om detta känsliga ämne? I tennismagasinsartikeln föreslås att klubbar skall ha särskilda roller och bli bra på olika saker, kanske i delar en intressant tanke. I alla fall när det gäller vuxentennis. Att, som det föreslås, en klubb skulle bli expert på tex ungdomar upp till 14 skulle lätt få absurda och oönskade konsekvenser som står stick i stäv med det som visat sig funka bäst. En klubb som specialiserar sig på unga juniorer innebär att andra klubbar skickar sina juniorer till ”A-klubbens” träning och tränare. Det innebär tröttande resor (även om det är samma stad – det är en bit från Hisingen till GLTK tex?) som fördyrar idrottandet och i stort sett kräver föräldrar med flexibla arbetstider. Det minskar också spontanspelet och möjligheten att med korta ledtider träna mer efter eget huvud. Att ”professionalisera” barnidrott är sällan en bra idé. Vi skickar även signalen att det bara är barnen som tar sig till specialistklubben som kan bli något och risken är överhängande att vi på så vis smalnar av i ungdomsleden åt helskotta för tidigt. Jag tycker nästan tvärtom mot de nya tränarna som verkar vilja köra tufft, rationellt med supertränare i unga år med både träning och tävling där i min mening meningslösa resor till ETA-tävlingar i 11-12 års åldern också ingår.

    Framtiden får utvisa vem som har rätt men de nutida exempel som är på väg att ta sig fram mot toppen ger mig fog för att den gamla modellen håller bra på 2000-talet också. Bröderna Ymer hade Skara som bas fram till 12-14 års åldern med mycket egen billig tillgång till bantid, en engagerad ledare på plats och den tennis de idag presterar är inte bara resultat av förfinad träning på GTG de senaste åren samt diverse landslagsresor och tävlande. Utan egenbestämd träning i harmoni i unga år hade de aldrig kunnat ta till sig det som gällt senare. Hade de inlett sina karriärer i en A-klubb, på en akademi etc hade de kanske dött av tristess innan vi sett några resultat. Jag tycker vi allt för ofta diskuterar allt för seriöst med spelare som har så lite eget driv att det just då är en helt meningslös diskussion och ett onödigt resursutnyttjande. För mig verkar det vara en bättre idé om fler klubbar vaknar till liv med mycket spel i unga år så att vi har fler talanger att välja på senare i ungdomsåren.

    Fortfarande har nästan inte en enda svensk ATP eller WTA-stjärna inlett sin karriär i någon av de största klubbarna i de största städerna. Det finns en anledning till det!

    Det tennisförbundet skulle kunna göra är att initiera ett stort klubbutvecklingsprojekt. Kunskaper och idéer finns men samlas inte upp. Vårt racketbroderförbund pingis har rundresande föreningsutvecklare. Dags att inventera klubbsverige?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: