Bara att hålla med, Olle!

Skinkdubbeln har en lång tradition. Anrika SALK Open är mer än dubbelt så gammal som Växjötävlingen, inga jämförelser i övrigt mellan två just nu pågående helgbegivenheter.

I anslutning till Stockholmstävlingen diskuterar Jonas Arnesen i sin blogg två bekymmer i dagens ungdomstennis med garvade tävlingschefen Olle Palmér. Det ena är domarproblemet och det andra, som får vila just nu, är dåligt föräldrabeteende på vissa håll.

Olle tillbakavisar med stor bestämdhet Jonas´ förslag att återinföra den för dagens ungdomsgeneration och dess föräldrar helt obekanta modellen ”förloraren dömer nästa match”. Det är bara att hålla med Olle. Samhällsutvecklingen har sprungit ifrån denna typ av lojalitet och pliktskyldighet.

Dock skall sägas, att Jonas inte är ensam om tanken att återinföra ”förloraren dömer”. Ämnet var på tapeten ända uppe i förbundsstyrelsen för något år sedan.

Vi i Växjö TS tillhörde nog de tävlingsarrangörer, som hängde i längst med att tillämpa ”förloraren dömer”. Vi hade för övrigt långt om länge domare i precis alla matcher. ”Domarligan” stimulerade juniorer – vinnare såväl som förlorare – att sitta i stolen på allt från Strandbjörksspelen till Växjömästerskapet och varenda seriematch.

”Förloraren dömer” blev efterhand förknippad med stora våndor och obehag. De enda, som blev glada, var hemmajuniorer, som höll sig framme, då irriterade förlorarföräldrar ville sälja bort domarplikten, ofta för en ganska hygglig hacka.

Ironiskt nog var SALK Open orsaken till att systemet med matchledare infördes i svensk tävlingstennis. Brommaklubben fick, på grund av det stora antalet matcher i tävlingen, dispens från det då gällande domarkravet mot att matchledare sattes in. Undantag var 12-årsklasserna, där domare fortfarande skulle sitta i stolen. Idag tillämpas SALK-modellen i alla svenska tävlingar.

Annonser

One Response to Bara att hålla med, Olle!

  1. Mats N skriver:

    Hänger det inte ihop?
    Om föräldrarna höll sig hemma skulle barnen fixa resten med styrning från erfarna tävlingsledare. Just nu pratas mkt om gruppspel för de yngsta. Perfekt, låt alla spela 3-4 korta matcher men sätt in de spellediga som domare! Förklara och kräv att detta ingår i tävlandet och i utbildningen. Självfallet måste detta inledas lokalt på hemmaplan för att lära alla vad som gäller och där behövs inte föräldrarna. Barnen har inte bråttom hem om det är kul! Och om mamma inte står på parkeringen med motorn på.

    Vi måste få in helhetsupplevelsen av tennis. Hur många juniorer har egentligen sett en hel tennismatch koncentrerat med alla up and downs taktiskt, mentalt, spelmässigt? De flesta använder inte ens omklädningsrummen och det blir inget häng på anläggningarna.

    Varför vågar vi inte tro på något av det vi gör ordentligt längre? Varför bara bekväma lösningar? Vi sänder bara ut signaler om att det går att skarva. Köp en egen tränare! Åk till Valencia på läger! Åk på Tenniseuropetävling i Slovenien när du är 12! För det är utvecklande?!

    Ehh, samma bortskämda junior kan vid 14-års ålder inte besegra en alldaglig 60-talist i HS B i Vetlanda. Än mindre ta tåget dit och hem igen.

    Att döma är utbildning. Olle och Jonas är trötta och hänvisar till ”samhällsutvecklingen”… Gör något åt den! Flatheten rakt igenom svensk juniortennis har gett oss den kvalité vi har idag. Barnen som var födda på 60-70-talet var härdade och kanske även mer lojala och pliktskyldiga? Läs gärna expressens artikel med Jonas B om varför svenskarna är bra tränare. Hårt jobb och jobba i lag.

    Problemföräldrarna är inte problemet. De värsta sorterna har alltid funnits och de får man hantera varken man vill eller inte. Få lyckas och de faller oftast bort. Problemet idag är att vi accepterar ett ”normalbeteende” bland föräldrar som är sjukt. De har lovikavantar kring sina telningar och daltar och överservar så det inte finns en chans att bli bra i någonting – barnen får ju inte ens anstränga sig, visa att de vill eller fundera på hur nästa träning skall ske.

    Tennis går inte att mäta som höjdhopp eller simning med centimetrar och hundradelar. Men juniorresultat idag blir inte bättre och bättre trots utrustning och all forskning kring träning etc. Tennisen är nog inget undantag – i synnerhet inte på elitbredden? Skulle nummer 10 i P14 eller P16 slå nr 10 i samma ålder för 10-15-20 år den? Tveksamt när de inte ens kan döma…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: