Cecilias syn på saken

Varje mynt har som bekant två sidor precis som varje personfejd. Jag uppmärksammade ju för ett tag sedan den lika bittra som olustiga striden i Svenska Tennisförbundet mellan ordföranden Thomas Wallén och ledamoten Cecilia Dahlman.

Idag kom ett mail från Cecilia med beklagande av att hon inte lyckats förmedla sina synpunkter på konflikten till denna bloggs kommentarsfält. Men nu är kommentaren inlagd.

För er, som följer Cecilia på Facebook, är det här inget nytt. Däremot känns det viktigt att sprida hennes version, som ger anledning till många funderingar, även i övrigt i tennissverige.

Annonser

One Response to Cecilias syn på saken

  1. Mats N skriver:

    Wild card?
    SvTF.s årsmöte närmar sig. Valberedningen har lagt sina förslag. Nog med sådana? Är det rätt folk att leda Svensk Tennis som presenteras? Kan det dyka upp nya/andra namn? Borde det ske?
    Jag vet inte, och det känns som om allt och alla, inkl undertecknad, aldrig blir nöjda…?
    Vad är det vi tror styrelsen skall göra? Peka ut riktningar, svara för en grundservice till regioner och klubbar – som egentligen pissar på det utan lever sina liv och antingen är lata och lever för att få det att bara gå runt, eller går på sina egna sanningar. En del lyckade exempel finns – andra kanske är mindre bra. Någon helhet eller enhetlig linje finns inte – är det eftersträvansvärt förresten?
    Var tid har sin världsordning men regionaliseringen har inte lett till att SvTF central fått en förlängd arm ut i verksamheten – det skulle enbart kunna ske om SvTF betalt och tillsatt regionskanslierna med sin egen personal. Nu har det mer känts som om regionerna mer eller mindre motarbetat förbundet och därmed sig själva. En svår nöt att knäcka?!
    Ända in på 1990-talet hade SvTF två parallella ”organisationer” som höll ihop tennissverige på ett bra sätt. Distrikten hade var sin utbildningsansvarig och de träffades regelbundet på konferenser, ventilerade och var hyggligt överrens. Framförallt berikade de varann och därmed hela tennissverige. På samma sätt fanns det juniorledare och konferenser med dessa, ibland en hel vecka ihop, som enade bilden av hur vi skulle ”görát”. Saknas måhända något av detta idag?
    För att avslutningsvis återvända till tillsättningen av styrelsen så påpekar jag åter igen att det i allt för hög grad handlar om folk från storstadsregionerna. Norrköping och Jönköping är ok men i övrigt? Kanske läge titta på valberedningen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: