Hög SO-nivå

När tre dagar i Kungliga hallen summeras, blir totalintrycket mycket positivt. Bra eller mycket bra spel överlag, tankningar lyste med sin frånvaro liksom dåligt uppförande.

Då skall sägas, att tågresan hem orsakade frånvaro från de sista torsdagsmatcherna. Vad, som hände, då toppseedade Gael Monfils försvann mot portugisen Elias, bevittnade jag alltså inte. Men ”insatsen” mot Patrik Rosenholm för några år sedan har inte försvunnit ur minnet.

Övriga av de stora som exempelvis Del Potro, Zverev och Dimitrov har levererat så här långt, ofta efter tufft motstånd från mindre namnkunniga aktörer. Jag tänker t ex på fransmannen Mannarino, amerikanen Harrison, tunisiern Jaziri och inte minst den store crowdpleasern Justin Brown.

Tysken har sorterat bort en del mindre effektiva inslag i rekvisitan. På kuppen har han blivit en mycket bättre spelare utan att för den skull förlora stt värde som publikunderhållare.

Det ligger nära till hands, att jämföra Swedish Open och Stockholm Open. Båda tävlingarna är ju på samma ATP-nivå men väldigt olika då det gäller startfält.

I huvudstaden är – för att vara en 250 000-tävling – såväl variation som kvalité hög och spännande från år till år. I Båstad är nivån generellt lägre och variationen mindre. Spelstarka spanjorer och sydmerikaner i all ära, men  4-5 år eller mer i rad blir lite tjatigt.

Kalenderplaceringen är förstås en viktig faktor. Swedish Open ligger ju lite olyckligt inklämd mellan grässäsongen och hsrdcourt-tävlingarna i USA. Stockholm Opens placering i säsongslutet är fördelaktigare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: