Skilda bevekelsegrunder

Olika klubbar har olika målsättning med tennisens seriespel, en tidsmässigt högst begränsad del av tennisåret. Oavsett vilken filosofi som driver klubben, är lagspelet en betydelsefull gemenskapsskapande faktor i verksamheten för såväl spelarna som för föreningen i stort.

Jonas Arnesen rosar honom geografiskt närstående Solna TK, som i fjol fullbordade Åshöjdenresan från div 4 till elitserien. Förre SALK-tränaren P O Lindqvist – en gång i tiden en av Mats Wilanders svåraste junioropponenter – är mannen bakom uppstickarens framfart.

Då Solna öppnade med att krossa storebror SALK med 5-1, representerades förortsklubben av tre utländska spelare samt exproffset Filip Prpic. Den senare har elitserieerfarenhet i en handfull olika klubbar innan han hamnade i Solna.

Solnas bevekelsegrunder för seriespelet är alltså – åtminstone så här långt – inte, att släppa fram egna produkter. Prio 1 verkar vara, att i kraft av ett spelstarkt lag bredda det allmänna tennisintresset i klubben.

En titt på laguppställningarna i herrarnas premiäromgång ger vid handen, att egenfostrade spelare är mer undantag än regel. För en bredare publik mindre namnkunniga utländska spelare är en tveksam attraktion. Förutom Solna har Uppsala valt, att göra denna typ av förstärkningar. Danska inslag i Fair Play känns mer naturliga.

Somliga menar att tillfälliga inhopp som Elias Ymers överraskande framträdande i en dubbel och bara dubbel mot Solna är bra för elitserien. Jag tror tvärtom, att denna sortens  inhopp liksom spelare, som avstår elitseriespel eller delar därav till förmån för futuretävlingar, snarare försvagar elitseriens varumärke och trovärdighet.
– – – – –
Grattis Kajsa till den fina vinsten mot Johanna Larsson!

 

 

Annonser

One Response to Skilda bevekelsegrunder

  1. Mats N skriver:

    Here we go again?!
    Varje klubb har rätt att använda vilka spelare man vill i seriespelet men frågan är varför man gör de val man gör? Tycker de svar som framkommit under åren varit tveksamma.

    Jag har alltid tyckt att framförallt elitserien är viktig och kul. Den bör försvaras och vårdas men hur? Blir mer och mer osäker på om det egentligen är så kul att se spelare som Adaktusson och Prpic förnedra yngre svenska spelare som anses vara på väg uppåt? Tyckte det var roligare när Magnus Larsson och Gusten som 40-ringar tvålade till dåtidens juniorer, men de hade ju också varit topp 10 i världen. Idag blir påminnelsen bara att det inte ser så bra ut…

    Dags att helt tänka om? Bör man titta på badminton med mixade lag? Skulle den asiatiska proffsserien i slutet av förra året kunna vara en förebild? Enligt EU-lag kan man inte förbjuda utländska spelare men varför använder spelarna dessa mellanmjölksspelare?

    Jag har ännu inte gett upp hoppet om att göra tennisens elitserie poppis. Men varje klubb måste, oavsett vilka man använder, göra sina spelare till stjärnor. Då gälller det att man vet vilka spelarna är, att det märks på nätet via intervjuer och videos. Jag tror serien måste förlängas. Januari är inte så dumt att ha slutspel – det har inga andra idrotter? Klubbarnas egen info om elitserien är urkass, förbundet har blivit sämre själva och frågan är om ens lokal media får en inbjudan till matcherna??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: