Super tuesday med förhinder

12 juli, 2016

”Super tuesday” var rubriken i Swedish Opens dagsprogram. Anspelningen var förstås att i fyra av de fem matcher, som var uppsatta på centercourten i Båstad, var svenskar inblandade.

Resultatmässigt blev det dock inte så mycket ”super” ur blågul synvinkel. Den enda vinsten kom, där den var säkrad, kompisuppgörelsen mellan wild carden Carl Söderlund och Fred Simonsson.

Övriga tre svenskar, Elias Ymer, Christian Lindell och Isak Arvidsson (igår) har gjort sitt i årets Swedish Open redan i inledningsrundan. Lindell gladde i kvalet men kom till korta mot bollbegåvade portugisen Gastau Elias. Efter att ha blivit helt utspelad i första set och svårt underläge i det andra jobbade svensken bra, kom in i matchen och fick till lite spänning innan den allroundkunnige portugisen avgjorde.

Att Elias Ymer inte förmådde oroa garvade spanjoren Albert Montanes var en besvikelse. Visst är spanjoren – 36 år på nacken – med en framgångsrik karriär bakom sig fortfarande en kompetent spelare. Men nog trodde och hoppades man, att Elias skulle ge honom en rejäl fight med möjligheter till avancemang. Så blev dessvärre inte fallet..

Elias har i intervjuer framhållit, att han gillar att spela i Sverige. Insatserna i förra veckans Challenger, framför allt, och den idag bär inte syn för sägen. Är trycket, förväntningarna och uppmärksamheten på honom för stort? Är självförtroendet tilltufsat?

Carl Söderlunds Båstadsommar är däremot rena lyckoruset. Den sensationella framgången i challengern förra veckan följdes nu upp av avancemang till andra omgången i Swedish Open. Men det satt hårt åt. Opponenten Fred Simonsson tvingade fram ett tiebreakavgörande i tredje set.


Stolt historia (23)

21 mars, 2012

Det var julaftonstämning i Strandbjörkshallen den gångna helgen. Mats Wilander gästade oss i nästan två hela dagar. Nostalgivågorna gick och går fortfarande höga i ett gammalt tennishjärta, som har varit med hela vägen.
Alla som möter Mats i ”Game Set Mats” på Eurosport får med all rätt intryck av en världsman, som har en enorm passion för tennis, som kan tennis ur precis alla aspekter och som formulerar sig klokt och oklanderligt i alla lägen. Jag vill påstå, att Mats är obestridlig expertkommentatorsetta alla sportkategorier.
För oss som följt Mats alltsedan han som 10-åring kom in till Växjö från Torpsbruk och sopade banan med konkurrenterna i 12-års-DM har resan varit hisnande. Den lille stortalangen talade inledningsvis eftertryckligt genom sitt agerande på banan. I övrigt var han lika klädsamt som ödmjukt tillbakadragen.
Jens Linds Stopptid i SvT fångar svensk idrottshistoria på ett fantastiskt sätt. Det här inslaget är från det enda Junior-EM, som spelats i Sverige, närmare bestämt i Båstad 1979. Många VTS-are var på plats och fick uppleva den dittills största bedriften i klubbens historia, när Mats, ett år ung i 16-årsklassen, finalbesegrade fransmannen Henri Leconte. Det var mycket stort.
Mediaträning var inte uppfunnet vid den här tiden. Den 15-årige Mats, som tidigare knappast varit något önskeobjekt för sportjournalistkåren, hade redan då lärt sig mycket. Segerintervjun med  numera legendariske Tommy Engstrand  är underbar. Klokheten, spelförståelsen, analysförmågan och ödmjukheten hade han med sig från början, den blivande sjufaldige grand slam-vinnaren.
– – – – – – – – – – – –
JEM 1979 har tidigare avhandlats under rubriken Stolt historia, men ur en mer allmän synvinkel.


Stolt historia (8)

21 december, 2010

Året är 1981 och Växjö TS har kvalificerat sig till Lag-SM-slutspelet, som går i Hultsfred av alla ställen. Vinst i finalen mot Ullevi TK med bl a Anders Järryd och Johan Sjögren var historisk och betydde det första SM-guldet i klubbens historia.
Laget gick, som ni ser på bilden, inte av för hackor. Mats Wilander, Janne Gunnarsson och Calle Hageskog var en trio med mycket hög spelkapacitet. På den tiden var spelformatet 3 singlar och 1 dubbel. I den stående raden flankeras Calle av skrivaren av denna blogg och ”Askan”.
Det unga sittande gänget, Per Welin, Peter Hedenfalk, Per Magnusson, Johan Jonsson, Magnus Jonsson, Pia Hedenfalk och Robert Martinsson – idel kända VTS-efternamn – ingick i den supporterresa, som anordnades till Hultsfred med ”Kåcke” som chaffis.


Skilda vägar

12 december, 2010

KLTK är en mycket värdig vinnare av Elitserieguldet. Spelargarnityret i klubben är imponerande och ”eget”. Den anrika Stocckholmsklubben skulle kunna mönstra även ett B-lag på elitserienivå.
Jonas Arnesen skriver bl a så här i SvD efter andra finalen:

Trions frånvaro från SM-finalens andra match visar att de svenska klubbarna måste erbjuda sina spelare bättre ekonomiska villkor för att serien ska bli ännu attraktivare.

Jonas syftar på Fair Plays avsaknad av Frederik Nielsen, Filip Prpic och i första finalen inhoppande Dominik Hrbaty. Frågan inställer sig: Vad vill vi egentligen med elitserien?
Varje klubb har givetvis, utifrån sina värderingar, sitt eget svar på frågan. Men oavsett ställningstagande kommer man inte ifrån att sätta in elitserien i det krisperspektiv som råder, när det gäller återväxten i svensk topptennis.
Att återta den förlorade positionen som ledande tennisnation är ett långtidsprojekt. Elitserien – och även div. 1 – är utmärkta instrument i denna hantering. Lagspel i serieform är en perfekt skolning för framtidens DC-spelare.
Att gör elitserien mer attraktiv är självfallet angeläget. Gör man det bäst på KLTK:s vis med ”egna” spelare, som medverkar fullt ut, eller är Fair Plays modell med avdankade världsspelaren Hrbaty inkastad enbart i ena finalmatchen och en annan – för de allra flesta helt okänd – slovak i den andra?
För mig är svaret solklart. Elitserien måste i första hand vara en angelägenhet för våra svenska spelare. Att den sympatiske Frederik med hemvist på andra sidan bron hoppar in i FPTK-laget är förstås naturligt. Men att spela med inhemska spelare är förvisso angelägnare för svensk tennis än att sporadiskt kasta in ”främmande fåglar” för att till varje pris ta hem SM-guld.
Inom VTS funderar vi för tillfället, efter en överraskande stark elitserie, just på det Jonas skriver. Vi vill skapa bättre ekonomiska resurser för våra elitseriespelare. Det handlar emellertid inte om att köpa in spelare och pekuniärt övertrumfa andra ligor, utan om att öka resurserna för de egna spelarnas tennisutveckling.


Stolt historia (7)

10 december, 2010

Läs detta dokument och försök sätta in det i sitt historiska sammanhang. Året är alltså 1956. Kvartersklubben IK Skytten hade bildats 5 år tidigare av ett gäng 8-13 åringar (!) på Söder i Växjö och hade till skillnad från många andra liknande klubbildningar, som mestadels var dagsländor, överlevt.
Bordtennis, fotboll och bandy stod inledningsvis på programmet. 1954 började man med tennis och gjorde det i Växjö TK. VTK var en typisk klubb av sin tid, d v s överklass- och vita sporten-präglad. Det unga gänget kände sig inte alls komfortabelt i denna miljö och menade att juniorverksamheten i klubben hade stora brister.
Sagt och gjort, man bestämde sig för revolt och bildade tennissektion i sin egen klubb. Killarna hade alltså nu blivit 13-18 år.
Historien blir inte sämre om den kompletteras med hur kuppen i själva verket genomfördes. VTK höll, på ståndsmässigt vis, årsmöte på Nöbbeled Värdshus som låg i närheten av Huseby. Bussresa ordnades från Linjebuss på Kungsgatan 1. Många ögonbryn höjden, när hela Skyttengänget utom en sjuk Kurt Magnusson steg ombord i den bista februarikvällen. Det hade kommit katter bland hermelinerna.
Förvåningen blev inte mindre, när Jan Rejler läste upp och överlämnade utträdesskrivelsen. Olyckskorpar kraxade förstås och en och annan vädjan om att ompröva beslutet förekom. Men det var aldrig snack om att ändra på det väl genomtänkta beslutet.
Sagt och gjort alltså. Vi bidrog förstås knappast till att höja stämningen under fortsättningen av kvällen, som förlöpte med mat och underhålning.
Bussresan hem var alltså början på ett helt nytt – och vill jag påstå – helt avgörande avsnitt i Växjötennisens utveckling. Det unga Skyttengänget gick nöjda och stärkta ut i vinterkylan. Fortsättning följde på en idrottslig sannsaga på allra högsta nivå, som borde dokumenteras på ett mer genomgripande sätt än det här.


Märkligt påhopp

24 november, 2010

Smålandspostens sportavdelning och alldeles speciellt chefen Dan Magnusson risas ordentligt på Lobbyn i dagens tidning i en debattartikel signerad Bengt Eriksson. Ämnet är könsmässig obalans i textbevakning och fotoval. Denne Eriksson har tidigare ondgjort sig i samma ämne.
Eriksson hade grottat ner sig i måndagens tidning, där det tydligen råkade bli väldigt mansdominerat. Jag tycker att Dan Magnusson svarar mycket sakligt och balanserat. Han nämner bl a att balansen var en helt annan i tisdagens tidning.
Själv bidrog jag i tisdagstidningen med text och ett foto av Làszlò Illès rörande RM-tennisen, som spelats i Strandbjörkshallen. På bilden återfanns finalisterna i flickornas 12-årsklass, Frida Ejderstedt och Adna Sofradzija, ett självklart bildval, eftersom Frida stod för den bästa länsprestationen i tävlingen. Hade någon av pojkarna lyckats bäst, hade det varit lika givet att han hade hamnat på bild. Även texten hade kantring åt tjejhållet, eftersom Kajsa Rinaldo-Persson också gjorde mycket väl ifrån sig.
Svårare än så är det nog inte i de flesta fall. Jag tror inte för ett ögonblick att vare sig Dan Magnusson eller någon av hans medarbetare ägnar sig åt könsmässig favorisering. Blotta tanken luktar ordentligt lågvattenmärke.


Ännu en som tycker som vi

30 september, 2010

Jag har förmånen att ingå i en grupp, som skall komma med förslag till förändringar av Elitserien. Gruppen träffades igår i ett konstruktivt möte i trivsamma Ullevi Tennishall i Göteborg.
Jag skall inte föregå vad gruppen kom fram till i inväntan på offentliggörande via tävlingschefen Henrik Odervall. Klubbarna skall säga sitt på möte med intresseföreningen Svensk Elittennis i samband med Stockholm Open.
Vid ett möte som detta ventileras förstås, vid sidan om själva agendan, massor av synpunkter i största allmänhet. En i gruppen är P O Lindqvist, synnerligen erfaren tränare och coach i regerande lagmästarna SALK. P O halkade in på ämnet ”Maxibollar” i 10-årsklasser. Sågningen av den från förbundshåll omhuldade nyordningen var skoningslös.
Det känns alltid skönt, när man märker att vi i VTS inte är totalisolerade i vissa frågor.
Man kunde också notera att vi och den stridbare SALK-tränaren – under juniortiden en av Mats Wilanders tuffaste konkurrenter – var mycket nära varandra i meningsutbytet kring elitserien.