Olustigt, Lustig

19 november, 2017

Fotbollsspelaren Mikael Lustig hamnade på ett olustigt sätt i rampljuset i samband med bragden på San Siro i Milano. Landslagsbackens reaktion på den italienska publikens buande, då den svenska nationalsången spelades, var oförsvarbar, fastän den skedde under mycket speciella omständigheter.

Incidenten debatterades i torsdagens Opinion Live i SVT. Aftonbladets Jennifer Wegerup och radiosportens Christian Olsson hade diametralt motsatta uppfattningar i ämnet. För mig var det enkelt att ta ställning.

Wegerup bagatelliserade händelsen, och menade att f- och k-orden har ersatt svordomar som fan och jävlar i vardagsspråket. Man häpnar över att en i mediebranschen väletablerad kvinna torgför denna typ av åsikter i tider, då Metoo-debatten dominerar det offentliga samtalet.

Christian Olsson, som hyllats inte bara bland fotbollsfans utan även i kulturkretsar för sitt sätt att skildra bragdmatchen, var av helt annan uppfattning. Han tog på ett övertygande sätt avstånd från Lustigs vokabulär, även om han hade förståelse för omständigheterna. Radiosportens gigant imponerade stort.

Våra stora, oavsett idrott, är föredömen för nästa generation. Deras sätt att agera – på gott och ont – utövar djup påverkan på de unga. Därför kan incidenter som den här berörda inte avfärdas med en axelryckning.

Inom tennisen, liksom antagligen de flesta idrotter, är vi inte befriade från det klandervärda sättet att uttrycka sig. Könsord förekommer, huvudsakligen i tävlingssammanhang, och inte sällan i unga år. Vi, som har tävlingsledaransvar liksom tränare och föräldrar har ett tungt ansvar att stävja dessa typer av avarter, då de dyker upp.

Annonser

Fotboll, fotboll… och mycket skidor

20 oktober, 2017

Vid sidan om synnerligen fyllig tennisbevakning den senaste veckan, signerad Nils Palmgren, har DN presenterat en sammanställning över de mest uppmärksammade svenska idrottsprofilerna under det senaste året. Tabellen här t v visar topp 20 i denna ranking, som presenteras för sjunde gången.

Fotboll,  nationalsporten, dominerar stort med hela åtta namn. Längdåkning på skidor, varmt omhuldad av SVT går in som god tvåa med fem namn. Anmärkningsvärt är, att tre ledare återfinns på topp 14 med Janne Andersson på silverplats efter suveräne Zlatan.

Att tennis saknas på listan är inte överraskande. Johanna Larsson passar i dagens DN-intervju med anledning av slutspelsplatsen i dubbel påpassligt på att uttrycka sin berättigade besvikelse över den svaga uppföljningen av internationell damtennis i svenska media.

Visst, nivån på dubbel i tennis kan inte jämföras med den i singel. Icke desto mindre är det mycket starkt, att ta sig till slutspel med åtta par. Till skillnad från längdskidor är tennis en global sport.  En annan global idrott, som lite överraskande lyser med sin frånvaro, är friidrott. Diskusbjässen Daniel Ståhl är ju ett världsnamn.
– – – – –
DN och Nils Palmgren har varit ordentligt på hugget denna tennisintensiva vecka i Sverige. Söndagens två helsidor om svensk tennis´ framtid var högintressanta.


Beklagligt

11 september, 2017

Jag missade att den omskrivna och omtalade ”Borg” hade premiär i Växjö i fredags. Men, när man läser det här och det här, kanske man inte springer benen av sig för att boka en plåt.

Det var tydligen fler Växjöbor än jag, som missade. Sven Elofsson, som förstås var där, skrev, att många stolar gapade tomma i salongen.

Bilden, som är lånad från en av artiklarna i Idrottens Affärer, illustrerar en allmän uppfattning i tenniskretsar om hur den högst speciella relationen mellan ”Labbe” och ”Burken” ofta var. I filmen framställs den uppenbarligen tvärtom, som spänd och konfliktfylld.

Båda har uppenbarligen karakteriserats på ett sätt, som ligger en bit från hur det var i verkligheten. Men det är ju en fiction, inte en dokumentär, invänder vän av ordning.

Jovisst, men det blir känsligt, då tidsperspektivet är kort mellan verklighet och film. Initierade har verkligheten i relativt färskt minne. Med sådana förutsättningar är det en grannlaga uppgift, att balansera mellan filmskapande och verklighet.

Hur som helst, är det trist, om gamängen, legendaren Lennart Bergelin och landets kanske störste idrottsman genom tiderna Björn Borg helt i onödan skall få eftermälen i bredare samhällskretsar, som de inte förtjänar.


En annorlunda spegling av storhetstiden

25 december, 2016

Smålandspostens guldmedalj är en 70-årig tradition inom Kronobergsidrotten. Utmärkelsen går till den, som gjort årets främsta idrottsprestation i länet ooch tillkännages i julaftonens tidning.

I anslutning till Sven Elofssons presentation av årets vinnare – den här gången spjutkasterskan Anna Wessman – förtecknas de 70 vinnarna genom åren. En genomläsning speglar på sitt speciella sätt den oerhörda dominans Växjötennisen hade inom Kronobergsidrotten på 80- och 90-talen.

Mats Wilander fick medaljen redan 1980 som 16-åring. På den tiden kunde man inte tilldelas utmärkelsen mer än en gång. Tennisen var dock så stark, att Janne Gunnarsson blev medaljör 1982 – året då Mats vann första gången i Paris. Mats kunde ”trösta sig” med Dagbladsguldet!

En ändring av statuterna var nödvändig. 1984 tillkom en ”Lex Wilander”. Medaljen kunde utdelas till samme person två gånger.Medaljören det året var given. Mats´ finalvinst över Pat Cash i Melbourne överskuggade allt annat på den kronobergska idrottshimlen.

Under perioden 1980 – 1997 tillföll utmärkelsen en tennisspelare vid 9 tillfällen. Tvåfaldiga medaljörer, förutom Mats, var Janne Gunnarsson, Magnus Larsson och Jonas Björkman. Ett idag alltför ofta bortglömt tennisnamn på listan är Niclas Kroon, som fick utmärkelsen 1989 för sin sensationella ATP-vinst i Brisbane.

Carolina Klūfts dominans på tidigt 2000-tal föranledde en ytterligare justering av bestämmelserna, Man vidgade till tre möjliga tillfällen. ”Carro” fick sin tredje medalj 2004. Två  år senare blev Jonas Björkman unik som  ende tennisspelare hittills att få Smp-utmärkelsen tre gånger. Det var året då Jonas gick till semifinal i Wimbledon och vann för andra året i rad på Roland Garros med vitryssen Max Mirnyi.
– – – – –
Apropå Anna Wessman är friidrott mesta medaljidrotten med mer än 20 utmärkelser genom åren. Carolina Klūft, Peter Widén och Angelica Bengtsson har bidragit med åtta.

 


Historielöst

9 oktober, 2016

TV4-tittarnas korande av tidernas största svenska idrottsögonblick blev en parad i historielöshet. På den 10-bästalista, som utkristalliserade sig på lördagskvällen, saknades en rad oförglömliga händelser i den svenska idrottshistorien.

Björn Borg har ju av en högst kompetent jury utsetts till Sveriges främste idrottsman genom alla tider. Södertäljesonen borde vara den givna ettan. Han fanns inte ens med på listan!

Tennisen saknades alltså helt till skillnad från friidrott och fotboll, som begåvades med två placeringar vardera. Stefan Holm och Carolina Klüft hör förstås hemma i ett sådant här sammanhang. Men det gör tveklöst också Mats Wilander och Stefan Edberg, som båda var världsettor och flerfaldiga Grand Slam-vinnare i en global sport.

Platsar gör däremot definitivt inte fotbollens U 21-lag, som vann EM. Thomas Ravellis straffräddningar var spektakulära, men Växjösonen var ingen världsmålvakt. Däremot har ju världsspelaren Zlatan, som precis som tennisspelarna glömdes bort, gjort ett och annat minnesvärt mål, om man nu i ett sådant här sammanhang skall lyfta fram individuella prestationer i lagsport.

Ingemar Johanssons titelmatch mot Floyd Patterson – då hela Sverige lyssnade på Radio Luxemburg – verkar lika obegripligt bortglömd. Detsamma kan sägas om t ex Giro d´Italia-vinnaren Gösta Fåglum och världsnamn i formel 1 som Ronnie Peterson och Joakim Bonnier.

Nej, den här sortens Kalle Anka-listor kan man vara utan.


Ett stycke idrottshistoria

1 april, 2016

Växjötennisens Vänner inbjuder till sin fjärde sammankomst. Ämnet är inte vilket som helst. Temat på onsdag, den 6:e april, har rubriken ”IK Skytten, en sannsaga inom Växjöidrotten”.

Många av dem, som var med helt eller delvis på den osannolika resan, däribland förste ordföranden Jan Rejler, kommer att vara på plats i Harry Olsson-rummet. Inbjudan återfinns här.

Fenomenet IK Skytten är ine bara idrottshistoria på hög nivå. Det utgör också en en betydelsefull faktor bakom den osannolika framgångsvåg, som så småningom vällde in över Växjötennisen på 80- och 90-talen.

Du, som var med när det begav sig, kom och uppliva minnena. Du, som inte var med, kom och vidga ditt idrottshistoriska vetande. Vi ses på onsdag kl. 18:30 i Harry Olsson-rummet.


VTS en normalförening

30 mars, 2016

Växjö TS hade årsmöte för en vecka sedan. En till stor del ny styrelse om 9 personer valdes. De, som skall leda VTS under 2016, är emellertid ingen särskilt speciell församling.

Centralföreningen för idrottsforskning har nyligen lagt fram en intressant rapport om sakernas tillstånd i svensk idrottsrörelse vad avser föreningsdemokrati och förtroendeuppdrag. Resultatet finns att ta del av på Riksidrottsförbundets hemsida.

Av rapporten framgår bl a, att cirka 400 000 personer är engagerade i idrottsrörelsens föreningsstyrelser. Om man utgår från, att RF:s normalstadgar tillämpas i föreningarna, är den totala styrelseuppsättningen idel ideellt arbetande människor. Stadgarna tillåter nämligen inte, att arbetstagare i föreningen har styrelseuppdrag.

Antalet är imponerande, inte minst mot bakgrund av den allmänna uppfattningen att det blir svårare och svårare att engagera folk i ideellt arbete. Till den prydliga siffran kan adderas alla dem, som har andra typer av uppdrag som t ex i valberedningar, kommittéer, lagledaruppdrag o s v för att få en uppfattning om totalantalet ideellt involverade i idrottsrörelsen.

En annan, dock inte lika imponerande slutsats av undersökningen är medlemmarnas deltagande i demokratiska processer i föreningen som t ex årsmöten. Små föreningar har exempelvis avsevärt större årsmötesdeltagande än de stora.

I detta sammanhang är VTS en normalförening. Enligt undersökningen har en förening av VTS´ storlek ungefär 35 årsmötesdeltagare. Denna siffra är nästan precis det antal, som mötte upp i Harry Olsson-rummet för en vecka sedan.