inte omöjligt

3 juni, 2018

Svensk och internationell idrottshistoria vimlar av gestalter, som agerat på toppnivå i flera discipliner. Men det är länge sedan, mycket länge.

Svenska mångsysslare i de stora lagsporterna som t ex ”Svenne Berka”, ”Knivsta” Sandberg, Orvar Bergmark och ”Tjalle” Mild är legendariska. Alla har tagit på sig blågult i minst två sporter.

Med anknytning till tennisen kan nämnas Fred Perry och landsmaninnan Ann Haydon-Jones, som båda var Wimbledonmästare och världsmästare respektive VM-finalist i bordtennis. Tjecken Jaroslav Drobny vann Wimbledon och blev världsmästare ii ishockey. Svenske Hasse Jeppsson var landslagsman i fotboll och elitspelare i tennis. Men det är som sagt länge sedan.

I dagens svenska idrott är tidig specialisering ett hett debattämne. Träningsdosen stegras i tidig ålder, så att det bl av rent praktiska skäl framtvingar tidigt bortval av andra- och tredjeidrotter. Men de flesta regler är ju behäftade med undantag.

Det här inslaget i SVT:s Sportnytt är lika tankeväckande som glädjande. Det är alltså fortfarande möjligt, att kombinera två lagidrotter på svensk elitnivå – den ena t o m i landslaget.

En mer sansad inställning till tidig elitsatsning skulle öppna för att hålla på med flera idrotter längre. På köpet skulle säkerligen idrotten bli roligare och mindre pressande för de flesta och därmed förhindra ökande alltför tidiga avhopp.

Annonser

Slavdrivare, kan det vara något?

19 februari, 2018

Visste ni detta? Jag hade inte en aning.

– Jag tänkte åka jorden runt och spela tennis på veterantoruren. Men så var jag tvungen att operera knäet och då blev det ingen tennis. I stället satsade jag på inomhusrodd, alltså roddmaskin. Jag blev faktiskt tvåa i tyska mästerskapen för de som är över 60 år.

– Jag spelade i 15 år och var en av Tysklands bästa spelare. Sedan blev jag tennistränare. Jag spelar fortfarande i den högsta ligan i Tyskland.

Citaten är hämtade ur en artikel i Aftonbladet. Han, som förklarar sin kärlek till tennis, är den lika kontroversielle som framgångsrike skidskytteprofilen Wolfgang Pichler.

Tysken har ju tagit svenskt skidskytte tillbaka i rampljuset på ett helt fantastiskt sätt. Ja, att den säregne mirakelmannen från sportens Mekka, Ruhpolding, har en stor andel i de makalösa svenska insatserna borta i Sydkorea, står utom allt tvivel.

Utan att dra alltför långtgående paralleller finns det anledning att jämföra med Lennart Bergelin och Borg-epoken i svensk tennis. Båda startade i ett absolut bottenläge. För svensk tennis och svenskt skidskytte kunde  det bara gå på ett håll, uppåt.

Pichler  hade varit med i en bejublad framgångsperiod i svenskt skidskytte, dock inte utan komplikationer, ”Labbe” hade egna erfarenheter från de stora sammanhangen men begränsad tränarerfarenhet att falla tillbaka på.

Båda var högst udda personligheter med en vilja av järn att åstadkomma något stort. Det gällde bara, att ha adepter, som var beredda att underkasta sig de hårda villkor som gäller för att nä framgång på yppersta nivå.

Bergelin myntade det föga poetiska ”In i skiten”. Det fanns inga genvägar, man måste in i det jobbigaste, det värsta för att komma ut på andra sidan som segrare. Pichler är uppenbarligen inte av annan uppfattning.

Bergelin klarade det med Björn Borg för ungefär 40 år sedan och i den tidens anda. Pichler gör det idag och för andra gången i ett helt annat samhällsklimat med ett helt gäng unga talanger i den i Sverige smala sporten skidskytte. Storartat!

Är det en Pichler eller Bergelin svensk tennis behöver för att komma tillbaka?

 


Svenska Tennis- och Padelförbundet?

20 december, 2017

Jag blev uppmärksammad på två artiklar på padelfeber.se, en alert bevakare av racketsporten, som tagit Sverige med storm. Efter genomläsning fanns anledning att höja på ögonbrynen – för att uttrycka sig milt.

Den första handlar om att Tennisförbundet tagit kontakter med Padelförbundet om att införliva padel i tennisorganisationen. Idag står den snabbt växande padelsporten utanför RF-familjen och går därmed bl a miste om betydande bidragsbelopp.

I en uppföljning intervjuas ägaren till padelhallen i Växjö, Mac Grossmann, i ämnet. Grossman tar ganska tydligt avstånd till det tilltänkta äktenskapet.

På tennis.se står inget att läsa om det pågående frieriet. Det skulle vara intressant att veta förbundets bevekelsegrunder för de vidtagna åtgärderna. Visst, många tennisklubbar har byggt padelbanor, men det stora flertalet av de större anläggningarna, som t ex den i Växjö, har byggts och drivs kommersiellt.


Olustigt, Lustig

19 november, 2017

Fotbollsspelaren Mikael Lustig hamnade på ett olustigt sätt i rampljuset i samband med bragden på San Siro i Milano. Landslagsbackens reaktion på den italienska publikens buande, då den svenska nationalsången spelades, var oförsvarbar, fastän den skedde under mycket speciella omständigheter.

Incidenten debatterades i torsdagens Opinion Live i SVT. Aftonbladets Jennifer Wegerup och radiosportens Christian Olsson hade diametralt motsatta uppfattningar i ämnet. För mig var det enkelt att ta ställning.

Wegerup bagatelliserade händelsen, och menade att f- och k-orden har ersatt svordomar som fan och jävlar i vardagsspråket. Man häpnar över att en i mediebranschen väletablerad kvinna torgför denna typ av åsikter i tider, då Metoo-debatten dominerar det offentliga samtalet.

Christian Olsson, som hyllats inte bara bland fotbollsfans utan även i kulturkretsar för sitt sätt att skildra bragdmatchen, var av helt annan uppfattning. Han tog på ett övertygande sätt avstånd från Lustigs vokabulär, även om han hade förståelse för omständigheterna. Radiosportens gigant imponerade stort.

Våra stora, oavsett idrott, är föredömen för nästa generation. Deras sätt att agera – på gott och ont – utövar djup påverkan på de unga. Därför kan incidenter som den här berörda inte avfärdas med en axelryckning.

Inom tennisen, liksom antagligen de flesta idrotter, är vi inte befriade från det klandervärda sättet att uttrycka sig. Könsord förekommer, huvudsakligen i tävlingssammanhang, och inte sällan i unga år. Vi, som har tävlingsledaransvar liksom tränare och föräldrar har ett tungt ansvar att stävja dessa typer av avarter, då de dyker upp.


Fotboll, fotboll… och mycket skidor

20 oktober, 2017

Vid sidan om synnerligen fyllig tennisbevakning den senaste veckan, signerad Nils Palmgren, har DN presenterat en sammanställning över de mest uppmärksammade svenska idrottsprofilerna under det senaste året. Tabellen här t v visar topp 20 i denna ranking, som presenteras för sjunde gången.

Fotboll,  nationalsporten, dominerar stort med hela åtta namn. Längdåkning på skidor, varmt omhuldad av SVT går in som god tvåa med fem namn. Anmärkningsvärt är, att tre ledare återfinns på topp 14 med Janne Andersson på silverplats efter suveräne Zlatan.

Att tennis saknas på listan är inte överraskande. Johanna Larsson passar i dagens DN-intervju med anledning av slutspelsplatsen i dubbel påpassligt på att uttrycka sin berättigade besvikelse över den svaga uppföljningen av internationell damtennis i svenska media.

Visst, nivån på dubbel i tennis kan inte jämföras med den i singel. Icke desto mindre är det mycket starkt, att ta sig till slutspel med åtta par. Till skillnad från längdskidor är tennis en global sport.  En annan global idrott, som lite överraskande lyser med sin frånvaro, är friidrott. Diskusbjässen Daniel Ståhl är ju ett världsnamn.
– – – – –
DN och Nils Palmgren har varit ordentligt på hugget denna tennisintensiva vecka i Sverige. Söndagens två helsidor om svensk tennis´ framtid var högintressanta.


Beklagligt

11 september, 2017

Jag missade att den omskrivna och omtalade ”Borg” hade premiär i Växjö i fredags. Men, när man läser det här och det här, kanske man inte springer benen av sig för att boka en plåt.

Det var tydligen fler Växjöbor än jag, som missade. Sven Elofsson, som förstås var där, skrev, att många stolar gapade tomma i salongen.

Bilden, som är lånad från en av artiklarna i Idrottens Affärer, illustrerar en allmän uppfattning i tenniskretsar om hur den högst speciella relationen mellan ”Labbe” och ”Burken” ofta var. I filmen framställs den uppenbarligen tvärtom, som spänd och konfliktfylld.

Båda har uppenbarligen karakteriserats på ett sätt, som ligger en bit från hur det var i verkligheten. Men det är ju en fiction, inte en dokumentär, invänder vän av ordning.

Jovisst, men det blir känsligt, då tidsperspektivet är kort mellan verklighet och film. Initierade har verkligheten i relativt färskt minne. Med sådana förutsättningar är det en grannlaga uppgift, att balansera mellan filmskapande och verklighet.

Hur som helst, är det trist, om gamängen, legendaren Lennart Bergelin och landets kanske störste idrottsman genom tiderna Björn Borg helt i onödan skall få eftermälen i bredare samhällskretsar, som de inte förtjänar.


En annorlunda spegling av storhetstiden

25 december, 2016

Smålandspostens guldmedalj är en 70-årig tradition inom Kronobergsidrotten. Utmärkelsen går till den, som gjort årets främsta idrottsprestation i länet ooch tillkännages i julaftonens tidning.

I anslutning till Sven Elofssons presentation av årets vinnare – den här gången spjutkasterskan Anna Wessman – förtecknas de 70 vinnarna genom åren. En genomläsning speglar på sitt speciella sätt den oerhörda dominans Växjötennisen hade inom Kronobergsidrotten på 80- och 90-talen.

Mats Wilander fick medaljen redan 1980 som 16-åring. På den tiden kunde man inte tilldelas utmärkelsen mer än en gång. Tennisen var dock så stark, att Janne Gunnarsson blev medaljör 1982 – året då Mats vann första gången i Paris. Mats kunde ”trösta sig” med Dagbladsguldet!

En ändring av statuterna var nödvändig. 1984 tillkom en ”Lex Wilander”. Medaljen kunde utdelas till samme person två gånger.Medaljören det året var given. Mats´ finalvinst över Pat Cash i Melbourne överskuggade allt annat på den kronobergska idrottshimlen.

Under perioden 1980 – 1997 tillföll utmärkelsen en tennisspelare vid 9 tillfällen. Tvåfaldiga medaljörer, förutom Mats, var Janne Gunnarsson, Magnus Larsson och Jonas Björkman. Ett idag alltför ofta bortglömt tennisnamn på listan är Niclas Kroon, som fick utmärkelsen 1989 för sin sensationella ATP-vinst i Brisbane.

Carolina Klūfts dominans på tidigt 2000-tal föranledde en ytterligare justering av bestämmelserna, Man vidgade till tre möjliga tillfällen. ”Carro” fick sin tredje medalj 2004. Två  år senare blev Jonas Björkman unik som  ende tennisspelare hittills att få Smp-utmärkelsen tre gånger. Det var året då Jonas gick till semifinal i Wimbledon och vann för andra året i rad på Roland Garros med vitryssen Max Mirnyi.
– – – – –
Apropå Anna Wessman är friidrott mesta medaljidrotten med mer än 20 utmärkelser genom åren. Carolina Klūft, Peter Widén och Angelica Bengtsson har bidragit med åtta.