Beklagligt

11 september, 2017

Jag missade att den omskrivna och omtalade ”Borg” hade premiär i Växjö i fredags. Men, när man läser det här och det här, kanske man inte springer benen av sig för att boka en plåt.

Det var tydligen fler Växjöbor än jag, som missade. Sven Elofsson, som förstås var där, skrev, att många stolar gapade tomma i salongen.

Bilden, som är lånad från en av artiklarna i Idrottens Affärer, illustrerar en allmän uppfattning i tenniskretsar om hur den högst speciella relationen mellan ”Labbe” och ”Burken” ofta var. I filmen framställs den uppenbarligen tvärtom, som spänd och konfliktfylld.

Båda har uppenbarligen karakteriserats på ett sätt, som ligger en bit från hur det var i verkligheten. Men det är ju en fiction, inte en dokumentär, invänder vän av ordning.

Jovisst, men det blir känsligt, då tidsperspektivet är kort mellan verklighet och film. Initierade har verkligheten i relativt färskt minne. Med sådana förutsättningar är det en grannlaga uppgift, att balansera mellan filmskapande och verklighet.

Hur som helst, är det trist, om gamängen, legendaren Lennart Bergelin och landets kanske störste idrottsman genom tiderna Björn Borg helt i onödan skall få eftermälen i bredare samhällskretsar, som de inte förtjänar.

Annonser

En annorlunda spegling av storhetstiden

25 december, 2016

Smålandspostens guldmedalj är en 70-årig tradition inom Kronobergsidrotten. Utmärkelsen går till den, som gjort årets främsta idrottsprestation i länet ooch tillkännages i julaftonens tidning.

I anslutning till Sven Elofssons presentation av årets vinnare – den här gången spjutkasterskan Anna Wessman – förtecknas de 70 vinnarna genom åren. En genomläsning speglar på sitt speciella sätt den oerhörda dominans Växjötennisen hade inom Kronobergsidrotten på 80- och 90-talen.

Mats Wilander fick medaljen redan 1980 som 16-åring. På den tiden kunde man inte tilldelas utmärkelsen mer än en gång. Tennisen var dock så stark, att Janne Gunnarsson blev medaljör 1982 – året då Mats vann första gången i Paris. Mats kunde ”trösta sig” med Dagbladsguldet!

En ändring av statuterna var nödvändig. 1984 tillkom en ”Lex Wilander”. Medaljen kunde utdelas till samme person två gånger.Medaljören det året var given. Mats´ finalvinst över Pat Cash i Melbourne överskuggade allt annat på den kronobergska idrottshimlen.

Under perioden 1980 – 1997 tillföll utmärkelsen en tennisspelare vid 9 tillfällen. Tvåfaldiga medaljörer, förutom Mats, var Janne Gunnarsson, Magnus Larsson och Jonas Björkman. Ett idag alltför ofta bortglömt tennisnamn på listan är Niclas Kroon, som fick utmärkelsen 1989 för sin sensationella ATP-vinst i Brisbane.

Carolina Klūfts dominans på tidigt 2000-tal föranledde en ytterligare justering av bestämmelserna, Man vidgade till tre möjliga tillfällen. ”Carro” fick sin tredje medalj 2004. Två  år senare blev Jonas Björkman unik som  ende tennisspelare hittills att få Smp-utmärkelsen tre gånger. Det var året då Jonas gick till semifinal i Wimbledon och vann för andra året i rad på Roland Garros med vitryssen Max Mirnyi.
– – – – –
Apropå Anna Wessman är friidrott mesta medaljidrotten med mer än 20 utmärkelser genom åren. Carolina Klūft, Peter Widén och Angelica Bengtsson har bidragit med åtta.

 


Historielöst

9 oktober, 2016

TV4-tittarnas korande av tidernas största svenska idrottsögonblick blev en parad i historielöshet. På den 10-bästalista, som utkristalliserade sig på lördagskvällen, saknades en rad oförglömliga händelser i den svenska idrottshistorien.

Björn Borg har ju av en högst kompetent jury utsetts till Sveriges främste idrottsman genom alla tider. Södertäljesonen borde vara den givna ettan. Han fanns inte ens med på listan!

Tennisen saknades alltså helt till skillnad från friidrott och fotboll, som begåvades med två placeringar vardera. Stefan Holm och Carolina Klüft hör förstås hemma i ett sådant här sammanhang. Men det gör tveklöst också Mats Wilander och Stefan Edberg, som båda var världsettor och flerfaldiga Grand Slam-vinnare i en global sport.

Platsar gör däremot definitivt inte fotbollens U 21-lag, som vann EM. Thomas Ravellis straffräddningar var spektakulära, men Växjösonen var ingen världsmålvakt. Däremot har ju världsspelaren Zlatan, som precis som tennisspelarna glömdes bort, gjort ett och annat minnesvärt mål, om man nu i ett sådant här sammanhang skall lyfta fram individuella prestationer i lagsport.

Ingemar Johanssons titelmatch mot Floyd Patterson – då hela Sverige lyssnade på Radio Luxemburg – verkar lika obegripligt bortglömd. Detsamma kan sägas om t ex Giro d´Italia-vinnaren Gösta Fåglum och världsnamn i formel 1 som Ronnie Peterson och Joakim Bonnier.

Nej, den här sortens Kalle Anka-listor kan man vara utan.


Ett stycke idrottshistoria

1 april, 2016

Växjötennisens Vänner inbjuder till sin fjärde sammankomst. Ämnet är inte vilket som helst. Temat på onsdag, den 6:e april, har rubriken ”IK Skytten, en sannsaga inom Växjöidrotten”.

Många av dem, som var med helt eller delvis på den osannolika resan, däribland förste ordföranden Jan Rejler, kommer att vara på plats i Harry Olsson-rummet. Inbjudan återfinns här.

Fenomenet IK Skytten är ine bara idrottshistoria på hög nivå. Det utgör också en en betydelsefull faktor bakom den osannolika framgångsvåg, som så småningom vällde in över Växjötennisen på 80- och 90-talen.

Du, som var med när det begav sig, kom och uppliva minnena. Du, som inte var med, kom och vidga ditt idrottshistoriska vetande. Vi ses på onsdag kl. 18:30 i Harry Olsson-rummet.


VTS en normalförening

30 mars, 2016

Växjö TS hade årsmöte för en vecka sedan. En till stor del ny styrelse om 9 personer valdes. De, som skall leda VTS under 2016, är emellertid ingen särskilt speciell församling.

Centralföreningen för idrottsforskning har nyligen lagt fram en intressant rapport om sakernas tillstånd i svensk idrottsrörelse vad avser föreningsdemokrati och förtroendeuppdrag. Resultatet finns att ta del av på Riksidrottsförbundets hemsida.

Av rapporten framgår bl a, att cirka 400 000 personer är engagerade i idrottsrörelsens föreningsstyrelser. Om man utgår från, att RF:s normalstadgar tillämpas i föreningarna, är den totala styrelseuppsättningen idel ideellt arbetande människor. Stadgarna tillåter nämligen inte, att arbetstagare i föreningen har styrelseuppdrag.

Antalet är imponerande, inte minst mot bakgrund av den allmänna uppfattningen att det blir svårare och svårare att engagera folk i ideellt arbete. Till den prydliga siffran kan adderas alla dem, som har andra typer av uppdrag som t ex i valberedningar, kommittéer, lagledaruppdrag o s v för att få en uppfattning om totalantalet ideellt involverade i idrottsrörelsen.

En annan, dock inte lika imponerande slutsats av undersökningen är medlemmarnas deltagande i demokratiska processer i föreningen som t ex årsmöten. Små föreningar har exempelvis avsevärt större årsmötesdeltagande än de stora.

I detta sammanhang är VTS en normalförening. Enligt undersökningen har en förening av VTS´ storlek ungefär 35 årsmötesdeltagare. Denna siffra är nästan precis det antal, som mötte upp i Harry Olsson-rummet för en vecka sedan.


Dags för blågula vägen igen?

18 december, 2015

barnidrBilden här ovan är värd ingående studium. Den illustrerar hur Riksidrottsförbundet vill, att barn- och ungdomsidrott skall bedrivas i Sverige.

Anders Wahlström, RF:s ansvarige på barn- och ungdomssidan, intervjuades om de nya riktlinjerna i torsdagens DN. En bärande tanke jämfört med tidigare syn på barn- och ungdomsidrott är, som bilden illustrerar mycket tydligt, att siktet mot bredd- och motionsidrott är mycket välinställt. Tidigare fanns bara den lilla svart-gula triangeln, som då var likbent.

De nya tankarna är starkt förknippade med de debatter, som pågått och pågår, rörande tidig specialisering och tidiga avhopp från idrott. Fotboll och ishockey men framför allt innebandy håller på att ta radikala steg i denna fråga.

Tennisen har vidtagit vissa åtgärder. 12- åringarna spelar inte längre något officiellt JSM. I alla nationella tävlingar är 12-årsklasserna uppdelade i A-, B- och C-avdelningar, där spelaren själv väljer vilken nivå han eller hon vill spela på. Vidare har åldern för inträde i rankingsystemet höjts från 13 till 14.

Anders Wahlström menar – och där är bara att hålla med – att utrymme måste finnas för mer än en idrott i unga år. Vidare betonar han, att all träning inte måste vara tränarledd. Barnen måste ha tid för spontana aktiviteter. Sådana är inte lätt att pressa in, om man har tränarledd träning 4-5 gånger i veckan.

För den, som kan sin VTS-historia, är ett spontant intryck, att det är dags att damma av och justera lite grann i Den Blågula Vägen. Detta noggrant genomarbetade dokument utgjorde riktmärket för juniorverksamheten i klubben under en följd av år, men lades av någon anledning i malpåse i samband med planeringen inför den pågående säsongen. Innehållet i Den Blågula Vägen är till stora delar i samklang med RF:s riktlinjer.

”Så många som möjligt så länge som möjligt i så bra verksamhet som möjligt” är RF:s motto för ungdomsidrotten. Inte svårt att skriva under på!

 

 


Tennisvänner upplevde unik historia

8 oktober, 2015

klavreSällan har talesättet ”Att känna historiens vingslag” varit mer passande, än då Växjötennisens Vänner hade sin träff nummer två i Klavreström. Som framgår av László Illés´ bild var det en glädjande talrik skara tennisentusiaster, som gjort sig omaket att möta upp i en unik tennismiljö i det nordöstra hörnet av länet.

I bottenplanet av det gamla stenmagasinet från tidigt 1800-tal, där auditoriet är samlat, finns bruksmuséet, som påminner om en betydelsefull epok i svensk industrihistoria. På loftet lät den tennisintresserade brukspatronen Ivar Ekströmer inreda en tennishall på 1920-talet, en hall som är i bruk än idag.

Hallen måste upplevas live. Den torde vara helt unik inom svensk tennis och låter sig inte beskrivas i ord. Man måste ta sig den minimalt breda trappan upp till den lika minimala läktaren för att känna atmosfären och bilda sig en uppfattning om hur det var, när brukspatronen ”tog ett parti” med den anställde brukstjänstemannen/tennistränaren Olle Andersson, svensk mästare 1917 och olympier i Antwerpen 1920.

Alldeles för väl dold bakom spånskivorna på hallens ena långsida finns måhända en konstskatt. Brukspatronen lät sin vän, den ansedde konstnären Einar Jolin, göra freskomålningar på stenväggen. Om målningarna inte har angripits alltför mycket av tidens tand borde de självfallet exponeras – spånskivorna bytas mot plexiglas.

Sedan järnbruket lades ner på 70-talet är Klavreström en slumrande idyll med överlevnadssvårigheter. Men till skillnad från många jämförbara orter i länet har tennisen överlevt. Detta hade med all sannolikhet inte varit möjligt utan hallen och den tenniskultur, som under årens lopp skapats i samhället.

Gå gärna in och titta på Lászlós suveräna bildgalleri från träffen på hans hemsida.