Slavdrivare, kan det vara något?

19 februari, 2018

Visste ni detta? Jag hade inte en aning.

– Jag tänkte åka jorden runt och spela tennis på veterantoruren. Men så var jag tvungen att operera knäet och då blev det ingen tennis. I stället satsade jag på inomhusrodd, alltså roddmaskin. Jag blev faktiskt tvåa i tyska mästerskapen för de som är över 60 år.

– Jag spelade i 15 år och var en av Tysklands bästa spelare. Sedan blev jag tennistränare. Jag spelar fortfarande i den högsta ligan i Tyskland.

Citaten är hämtade ur en artikel i Aftonbladet. Han, som förklarar sin kärlek till tennis, är den lika kontroversielle som framgångsrike skidskytteprofilen Wolfgang Pichler.

Tysken har ju tagit svenskt skidskytte tillbaka i rampljuset på ett helt fantastiskt sätt. Ja, att den säregne mirakelmannen från sportens Mekka, Ruhpolding, har en stor andel i de makalösa svenska insatserna borta i Sydkorea, står utom allt tvivel.

Utan att dra alltför långtgående paralleller finns det anledning att jämföra med Lennart Bergelin och Borg-epoken i svensk tennis. Båda startade i ett absolut bottenläge. För svensk tennis och svenskt skidskytte kunde  det bara gå på ett håll, uppåt.

Pichler  hade varit med i en bejublad framgångsperiod i svenskt skidskytte, dock inte utan komplikationer, ”Labbe” hade egna erfarenheter från de stora sammanhangen men begränsad tränarerfarenhet att falla tillbaka på.

Båda var högst udda personligheter med en vilja av järn att åstadkomma något stort. Det gällde bara, att ha adepter, som var beredda att underkasta sig de hårda villkor som gäller för att nä framgång på yppersta nivå.

Bergelin myntade det föga poetiska ”In i skiten”. Det fanns inga genvägar, man måste in i det jobbigaste, det värsta för att komma ut på andra sidan som segrare. Pichler är uppenbarligen inte av annan uppfattning.

Bergelin klarade det med Björn Borg för ungefär 40 år sedan och i den tidens anda. Pichler gör det idag och för andra gången i ett helt annat samhällsklimat med ett helt gäng unga talanger i den i Sverige smala sporten skidskytte. Storartat!

Är det en Pichler eller Bergelin svensk tennis behöver för att komma tillbaka?

 

Annonser

Hoppsan!

11 februari, 2018

– Den tråkiga sanningen är att ingen utomstående förstår vad som menas.
– För utomstående är den där sloganen obegriplig. För mig som är uppvuxen på 80-talet är Växjö snarare tennisstaden.

Den slogan, som avses är förstås ”Växjö, Europas grönaste stad” och han, som dissar densamma, är  mångsysslaren Filip Hammar. Tillsammans med parhästen Fredrik Wikingsson har han gjort filmen Tårtkalaset, som har premiär inom kort. Med anledning härav refererar Vxonews till en intervju med Magazinet, där Hammar bl a gör uttalandena ovan. Kommunslogans har anknytning till filmens tema.

Visst, det har runnit mycket vatten under broarna, sedan Växjö med fog kunde förknippas med epitetet Tennisstaden. Precis som i landet i övrigt intar tennisen i Växjö en betydligt blygsammare position idag. Tennisen är dock fortfarande stark i Kronobergsmetropolen, sett utifrån dagens förutsättningar. Däremot är min känsla, att de fantastiska 80- och 90-talen – trots de påtagliga påminnelserna i Strandbjörkshallens foajé – är tämligen bortglömda.

Därför värmer det i hjärteroten, när man tar del av Filip  Hammars intressanta reflexion. Utan att veta något om Hammars idrottsintresse är uttalandet ytterligare ett bevis på, hur stort det svenska tennisundret och dess koppling till Växjö var. Men ett byte av slogan av denna anledning är förstås inte motiverat i dagsläget…


Välkomna tillskott

9 februari, 2018

Den svenska vintertouren har genom alla år den funnits lidit av ett tunt utbud under vårperioden. Glädjande nog ser man en ändring i årets spelprogram.

Två nya tävlingar har tillkommit, den ena på småländska breddgrader. Raiskio Cup pågår i Oskarshamn i detta nu med en hel del VTS-deltagande, och den andra genomfördes i Norrköping i förra veckoslutet.

Lite olyckligt kan tyckas, att Norrköpingstävlingen sammanföll med den väletablerade Bravida Cup i Borås. Vidare höjer man på ögonbrynen, när man ser, att Oskarshamn lägger 30 ooo kr på herrsidan och inte ett korvöre till damerna. Inom VTS har vi, liksom många andra tourarrangörer, jämn prispengarfördelning mellan könen.

Hur som helst, för svensk tennis – så som den ser ut idag – är det varmt välkommet, att utbudet av tourtävlingar ökar.Att efterfrågan är stor, vittnar deltagarsiffrorna om med all önskvärd tydlighet. Speciellt välkommet för småländska tennishabituéer är det, att en av tävlingarna hamnade i det gamla tennisfästet Oskarshamn.


Skylten måste upp igen

2 februari, 2018

Kaos är ett ord som ofta används en smula slarvigt och utan tillräcklig tyngd. Då det gäller  beskrivning av trafiksituationen utanför Strandbjörkshallen är det högst relevant.

Fram tills man i fjol ändrade parkerings- villkoren på Söder i Växjö, rådde p-förbud på Värendsgatan utanför hallen. I samband med att avgiftsplikt infördes fram till granngatan, Blekingegatan, togs skylten ner – obegripligt tyckte vi i VTS. Det blev alltså fritt fram att gratisparkera utanför hallen hela vägen söderut!

Dagligen konstaterar man, att det från tidig morgon är fullpackat med bilar hela sträckan bort till Skånegatan inklusive framför entrén till hallen. Däremot är det alltid gott om lediga platser på den avgiftsbelagda p-platsen norr om hallen.

Konsekvenserna för alla, som verkar i hallen, är lätt insedda. Om olycksfall eller skada, som påkallar ambulans, inträffar, är tillgängligheten till hallen spärrad. Samma problem inträffar, om tyngre gods skall levereras.

Att köra ut från parkeringen söder om hallen innebär ett stort riskmoment. Sikten ut mot gatan – den aktuella delen av Värendsgatan är så smal att möte är uteslutet –  är totalt avskärmad.

Vidare bävar vi inför våren och sommaren, då vi har tennisskola i Strandbjörket och då de skolor, som är hyresgäster i hallen har idrottsundervisning utomhus. Olycksrisken, när små barn rör sig mellan bilarna och över gatan, är uppenbar.

Från VTS har vi påtalat den beskrivna situationen för berörda kommunala tjänstemän utan att vinna gehör. Vi tycker, att det är självklart att sätta upp skylten igen och hänvisa gratisparkerarna till platsen norr om hallen.

 

 


Ett tennisår värt att minnas

27 januari, 2018

Sven Elofsson är sportredaktionens nestor på Smålandsposten. Hans serie ”I backspegeln”” väcker många minnen, såväl lokalt som i större sammanhang.

Dagen före herrfinalen i årets första Grand Slam-tävling erinrar Sven mycket påpassigt om ett osannolikt svenskt och småländskt 30-årsjubileum. Det var ju 1988, som Mats Wilander och Stefan Edberg gjorde rent hus i de fyra stora tävlingarna.

Stefan skötte ju om det i Wimbledon och Mats i de tre övriga. Äkta småländsk grand slam således.

Att få uppleva ”Det svenska tennisundret” har varit en ynnest för alla oss, som var med redan på 60-talet. För murvlar som Sven Elofsson var det förstås julafton varje gång det drog ihop sig till Grand Slam eller Davis Cup och oftast med bevakning på ort och ställe.

Utifrån ett aktuellt perspektiv är givetvis det svenska tennisåret 1968 ofattbart. Sverige var en stormakt i den globala tennisvärlden. Idag är bilden som bekant en helt annan I årets Australian Open var det svenska singelspelet över efter första tävlingsdagen.

Sven Elofsson förvaltar och delger Smålandspostens läsare sin enorma minnesbank på bästa sätt. Jag har inte hittills sett det fantastiska 1988 uppmärksammat på något annat håll i svenska media. Bra jobbat, Sven!


Jättelöftet Klara gjorde rent hus

21 januari, 2018

Klara Milicevic – lägg namnet på minnet!

Den ännu inte 15 år fyllda Norrahammartjejen visade med all önskvärd tydlighet vilken jättetalang svensk damtennis har i vardande.  Det sätt, på vilket hon manövrerade ut allt motstånd i Atea Opens damklass, imponerar stort.

Matilda Malm, rutinerad, meriterad och betydligt äldre Fair Play-tjej, hade precis som övriga opponenter inget att sätta emot tonåringen från Södra Vätterbygden. Klara åker om en vecka, precis som VTS-aren Adam Heinonen till Ryssland och Lag-EM.

Adam var glädjeämnet ur hemmasynpunkt i en sportsligt för övrigt tämligen dyster tävling. Adam gjorde en synnerligen löftesrik insats i andra omgången mot presumtive vinnaren Christian Samuelsson. VTS-aren underströk än en gång, att han har ett stort spel i sig.

Herrfinalen mellan Christian och toppseedade Dragos Madaras formade sig till en av de mest sevärda i tävlingens historia. Spelnivån var av mycket hög klass rakt igenom. Signifikativt nog gick samtliga tre set till tiebreak, och lika signifikativt lyckade Christian avgöra först på femte matchbollen och efter ungefär tre och en halv timmars högintensiv kamp.


Atea in, Glimstedt ut

14 januari, 2018

62 i herrsingel
86 i damsingel

Vår vintertourtävling byter delvis skepnad i år. Advokatfirman Glimstedt, mångårig sponsor för tävlingen, tackar för sig. It-företaget Atea tar över, dock på lägre nivå.

Siffrorna här ovan, som finns anledning att lyfta på ögonen inför, utgör antalet anmälda i torsdags, som var sista dag. Det är alltså större drag på damsidan i den nationella tennisen än bland herrarna.

Intressant att konstatera är också, att tourtävlingarna på C-nivå, dit Atea Open hör, omfattas av betydligt större intresse än för 5-6 år sedan. Man måste dock påpeka, att mycket kan ha förändrats -tyvärr – då sign in är över vid lunchtid på onsdag. Oavsett vad som händer, är 86 tjejer på listan imponerande.

Systertävlingen i Norrahammar, också den på C-nivå, den här helgen har både topp och bredd i startfältet. Den var perfekt på kvalnivå för våra tennisgymnasister och Robin Thour var framme i semifinal i huvudtävlingen.