Känslorna är blandade

27 november, 2016

elitsÄr det så här v ivill ha det i svensk tennis? Bilden visar singelspelare och resultat i lördagens elitseriemöte mellan Solna TK och Upsala TK.

Inslaget av utländska spelare har varit livligt diskuterat i samband med året seriespel. Det är ju förvisso den resandes – klubbarnas – ensak, hur man vill formera sina spelartrupper. Här måste olika klubbars olika mål med seriespelet accepteras.

Dock är det inte särskilt upplyftande sett ur ett bredare svenskt tennisperspektiv, när sex av åtta spelare i en match med finalbiljett i potten är utlänningar. Därtill kan läggas att de två svenskarna är föredettingar, för all del med hög spelstyrka och stora tillgångar för elitserien. Ingen skugga faller över dem.

Svenska spelare på futuretouren lyser i den här matchen med sin frånvaro liksom lovande juniorer. Visst, dessa kategorier återfinns i andra lag och ges tillfälle att möta dessa anonyma men hyggligt spelstarka utlänningar. Men sådana tillfällen ges ju varje vecka på futurenivå.

Vem som vinner av Otte och Westerhof eller Cervenak och Chvojka är knappast något, som svenska tennisnördar går igång på. Däremot är många intresserade av hur det går mellan Milos Sekulic och Fred Simonsson.
– – – – –
Helgens ljus i av seriemörker hårt pressade VTS var förstås fyra värdefulla div 1-poäng i Strandbjörkshallen mot Fair Plays bilaga och Ystad. Speciellt löftesrik var Adam Heinonens strålande utskåpning av Ystadtrean Tobias Tångberg.


Stort, Daniel!

16 november, 2016

askan1Karlskronatränaren Daniel Brodén är en av de finaste människor jag känner inom tennisvärlden. Då tänker jag inte i första hand på hans alltid föredömliga uppträdande, då han besöker oss i Strandbjörkshallen eller på utebanorna i Strandbjörket.

Nej, det jag högaktar den genomsympatiske blekingen allra mest för, är det, som bilden och länken till Daniels facebooksida belyser. För tredje gången, tror jag, då Brynäs gästade Karlskrona, bjöd Daniel ned ”Askan” till ”Pinan” för gemensamt matchbesök.

Alla gäster i Strandbjörkshallen, som växlar några ord med ”Askan”, får snabbt klart för sig, att förutom VTS finns tre klubbar i VTS-profilens hjärta. Öster, Brynäs och Liverpool har ”Askans” hängivna stöd i vått och torrt. Men ingen har gått vidare med så imponerande medmänsklighet som Daniel.

Jag har varit med på ”Askans” resa  hela vägen från det han började som Kurts och ”Kåckes” bollkalle i barracudan. För mig är det enkelt, att inse hur mycket din insats betyder, Daniel. Du är värd ett medmänsklighetens nobelpris.
– – – – –
Det kan tilläggas, att när ”Askan” fyllde 40, uppvaktade VTS med resa till London och Fulham – Liverpool i Premier League. Kurt Magnusson var ressällskap.


Bakom anonymitetens täckmantel

11 november, 2016

Den inte alltför rikliga floran av svenska tennisbloggar har begåvats med ett nytillskott. Dessvärre ytterligare en kanal, som döljer sig under anonymitetens tveksamma täckmantel.

tennistankarna.blogg.se skriver signaturer som t ex ”Bobby Riggs”, ”Gottfried von Cramm” och ”Marc Rosset”. Vilka, som döljer sig bakom dessa förpliktande pseudonymer, står – åtminstone för mig – skrivet i stjärnorna.

Bloggen har den här programförklaringen: ”Vi är tennisentusiaster som delar med sig av våra tankar för vi vill att det skrivs mer om tennis och från olika perspektiv. Vi har valt att vara anonyma då vi inte vill att fokus ska ligga på VEM som skriver utan på VAD som skrivs.”

Den första meningen skriver man förstås gärna under på, däremot inte den andra. Vem, som är avsändaren av ett budskap, har självklart betydelse för hur det värderas av mottagaren. Skrivarens bakgrund, kompetens i ämnet, erfarenhet och ställning inom tennisen är självklart av stor betydelse för hur mottagaren berörs av budskapet.

Tennistankarna.blogg.se har uppenbarligen det vällovliga syftet att skapa debatt och opinion. En rimlig förutsättning för att gå in i svaromål är, att man vet vem motparten är.

Det är enkelt, att dela ut rallarsvingar åt höger och vänster, om man döljer sig under anonymitetens dunkla täckmantel. Den onyanserade sågning, som t ex görs av tennisförbundet i allmänhet och ”Fidde” Rosengren och Johan Sjögren i synnerhet är av inget värde, då avsändaren vägrar att framträda.

Med detta sagt är dock långt ifrån allt som skrivs på tennistankarna.blogg.se simpel och flåsig kritik mot etablissemanget. Många inlägg är sansade och läsvärda.
– – – – –
Växjö TS och jag själv får en ordentlig släng av sleven med anledning av den trista wo-historien i Göteborg. Dessutom stämmer ett likaledes anonymt gäng påhejare upp och applåderar i kommentarsfältet. Skadeglädje är som bekant den enda sanna glädjen.


Adam gladde i ”både och”-helg

6 november, 2016

ahmast2Masters-slutspelet för 14-åringar i Näsbypark blev minnesrikt för Adam Heinonen. VTS-aren, segerintervjuad på bilden, infriade högt ställda förväntningar och stod på söndagen som slutvinnare bland landets bästa i sin årskull.

Jack Karlsson-Wistrand från TK Hobby blev i dubbelt avseende det avgörande hindret, som Adam övervann. I det inledande poolspelet hade VTS-aren en stenhärd uppgöreslse med sörmlänningen. Avgörandet föll i ett helt jämnt matchtiebreak.

I slutspelet överraskade Karlsson-Wistrand med att i semifinalen eliminera Ross Weibull ATL Lund, en av förhandsfavoriterna. Finalen blev därmed repris på Adams sista poolspelsmatch men med betydligt klarare utgång. Med vinst i raka set dokumenterade sig Adam som landets bäste 14-åring på pojksidan. Stort grattis!
Se även NPTK:s hemsida, från vilken bilden är lånad.
– – – – –
Adams vinst glädjer förstås alla VTS:are, men krävde också sitt tribut. Adam, som ingår i VTS´ A-lag, kunde självklart inte klona sig i seriepremiären i Göteborg. Här kammade VTS noll mot Elfsborg och Ullevi. Möjligen kunde siffrorna ändrats med Adam i laget, och definitivt hade en neslig decimering i lördagsmatchen undvikits.


Rena avrättningen

22 oktober, 2016

Oj, vilket dråpslag! Rubriken för ett helt uppslag, signerat Nils Palmgren, i lördagens DN är ”Domen över tennisframtiden: Totalt mörker”. Det är inte några lallare vilka som helst, som håller i yxan.

Snart avgående förbundskaptenen ”Fidde” Rosengren är skoningslös i sin kritik, men sportchefen Johan Sjögren ligger inte långt efter. De hårda orden kommer alltså från de två högsta tjänstemännen på den sportsliga sidan i Svenska Tennisförbundet, vilket är anmärkningsvärt.

Uppseendeväckande är också, att sågningen levereras bara dagarna efter Mikael Ymers succé i Stockholm Open och i samband med att Stefan Edberg kungör att utdelningen från hans fond till de framgångsrikaste juniorerna kommer att höjas.

”Fidde”  baserar sina reflexioner på uteblivna framgångar på EM-nivå. Han menar också, att juniorträningen i klubbarna inte alltid har den rätta inriktningen och framför allt att den nödvändiga glöden ofta saknas hos både juniorer och tränare. Hårda ord, men dessvärre inte utan sanning…

Johan Sjögren menar bl a att klubbarna befinner sig i ett moment 22. De tvingas ta in för många barn och därmed måste arbeta med stora och därmed ineffektiva grupper för att kunna avlöna sina anställda tränare.

Sjögren betonar vikten av gedigen träning i unga år, och där är bara att hålla med. Han säger också, att man kan ha Gud som tränare, då man är 17. Du menar väl inte att juniorerna är färdigutbildade vid 17, Johan?

Det är förstås enkelt att lägga över ansvaret på klubbarna. Men förbundet kan väl i anständighetens namn inte gå fritt från ansvar.

Om förbundet menar att det finns brister ute i klubbarna, måste man givetvis ta ansvar för ett bättre sakernas tillstånd. Den sortens tankar lär finnas i den ännu inte färdiga verksamhetsplan, som skall sjösättas 2017. I det sammanhanget får man hoppas, att förbundet och regionerna inte sätter knivar i ryggen på klubbarna genom att höja medlemsavgifterna.
– – – – –
I den redovisade ITF-rankingen kan man som VTS-are konstatera, att Adam Heinonen är bäst av alla svenskar med en 52:a plats i pojkar 14.
– – – – –
DN:s Nils Palmgren verkar vara en ny Jonas Arnesen. Initierad, seriös och försedd med välvessad penna.

 

 

 


Ut ur medieskuggan

14 oktober, 2016

Svensk tennis lever i medieskugga, i synnerhet på det nationella planet. Även lokalt i Växjö är uppmärksamheten av givna skäl betydligt mer begränsad än på de exempellösa 80- och 90-talen.

Idag slog det emellertid till ordentligt i Smp. Två reportage på temat tennis – förstås signerade Sven Elofsson – återfanns på sportsidorna. Dels uppmärksammade Sven den allra första tennisbanan i Växjö, som jag berört tidigare i denna blogg. Den outtröttlige kämpen Daniel Ekman är värd all uppmärksamhet för sitt kulturprojekt på Kristineberg.

Det kan tilläggas, att Daniel också har ett idrottsintresse, som inte är begränsat till ”tennisbanan” på Kristineberg. Dock bör betonas att den blåvita halsduken på bilden inte skall kopplas till IFK Göteborg. Favoritlaget är engelska Everton.

Vidare innehöll torsdagstidningen en artikel som berörde det integrationsprojekt, som VTS bedriver i samarbete med Smålandsidrotten. Initiativtagare till denna behjärtansvärda satsning är Senadin Alisic.


Grattis Thomas och Mats!

13 oktober, 2016

”Vilka skulle du vilja ha till höger respektive vänster om dig vid en riktigt lång middag?
”Jag skulle nog ta Bob Dylan och Keith Richards. Dylan är definitivt min musikaliska husgud och Richards historier kan man nog inte bli trött på.

Vem skulle du vilja ha som mentor?
”Bob Dylan är en bra mentor. Att lyssna på hans texter lär man sig mycket av.”

Frågorna och svaren är hämtade från en intervju av Mats Lundegårdh med Mats Wilander i DI Weekend i somras. Anledningen till uppmärksamheten här är förstås dagens lika sensationella som kontroversiella nominering av Bob Dylan till mottagare av årets Nobelpris i litteratur.

Mats blev liksom de övriga landslagskompisarns mer eller mindre tvingad att lyssna på Dylan, när han som junior kuskade runt i Europa med karitmatiske ledaren Thomas Eklund. Dylan lär ha varit det enda som förekom i musikväg i Volkswagenbussen och därmed basta.

Efterhand blev Mats samma superdiggare av Dylan som den krävande men omtyckte Örebroaren. Båda firar säkerligen idag.