Hopp om framtiden

16 maj, 2016

I sitt senaste månadsbrev höjer sportchefen i Svenska Tennisförbundet, Johan Sjögren, rösten ordentligt, då det gäller svenska spelares dåliga uppträdande på banan. Johan syftar väl i första hand på elitspelare och toppjuniorer. Han har säkert rätt i sina beska funderingar.

En liten motvikt från gräsrotsnivå kan vara på sin plats. VTS arrangerade i helgen zontävling i Next Generation Cup, det som en gång i tiden hette Kalle Anka Cup och var ett flaggskepp i svensk juniortennis. Växjözonen, som omfattar sydöstra hörnet av Tennis Syd, är liksom övriga zontävlingar tyvärr en tämligen urvattnad historia på grund av alla wild cards direkt till regionsfinalen.

Nåväl, om man kastar en blick på uppträdandet på plan, finns glädjande nog ingenting att ha negativa synpunkter på. Allt fungerade gnisselfritt. Diskussioner om tveksamma bollar lyste med sin frånvaro liksom självdestruktiva kommentarer. Kort sagt, allt flöt på gnisselfritt.

Den aktuella spelarkategorin är förvisso tämligen ”ofördärvad” och i deflesta fall en bra bit från nationell topp och därmed utanför Johans ansvarsområde. Dock kan man ändå spåra visst hopp om framtiden!
– – – – –
Resultatmässigt var Karlskrona framgångsrikast med tre vinnare. Grattis KTK och Daniel Brodén, som fanns på plats i Strandbjörket från början till slut. VTS grejade två vinster genom tjejerna Annie Heinonen och Alva Jönsson, medan den sjätte klassegern gick till Kalmar.
– – – – –
Ett dystert konstaterande är att bara två klubbar utöver VTS, Karlskrona och Kalmar fanns representerade. Fyra spelare från Ronneby och en från Ready Play var allt. Upptagningsområdet är Blekinge, Kronobergs län och södra Kalmar län.

 

 

 


Kör hårt, Robin!

11 maj, 2016

Robin Thour är på väg att få lön för mycken och stor möda. I den pågående futuretävlingen i Båstad har den ambitiöse VTS-aren inte bara fixat sin första och efterlängtade ATP-poäng.

Robin inledde huvudtävlingen med att utan att darra på manschetten förvalta en bra lottning i den så viktiga poänggivande förstaomgången. I den andra rundan pressade han respektlöst toppseedade belgaren Julien Cagnia ordentligt i första set. VTS-aren räddade två sebollar innan han tvingades ge sig med 7-5. Andra akten gick klart i belgarens favör.

För Robin innebär förstås Båstadtävlingen en rejäl positiv injektion för självförtroendet. Men det är inte läge att vila på hanen. I nästa vecka väntar futuretävling nummer två i Båstad och sannolikt kvalspel igen. Den där viktiga poängen registreras först om ytterligare en vecka.

Uppmaningen i rubriken är egentligen helt onödig. Under hela sitt unga tennisliv har det varit Robins signum att ge järnet i alla lägen. Nu börjar det ge resultat…


Larmklockorna ringer

1 maj, 2016

Svenska Tennisförbundet har gjort en välkommen och successivt ökad satsning på herrtävlingar på den lägsta ATP-nivån, Ett syfte har förstås varit att ge unga svenska spelare möjlighet att vinna sina första ATP-poäng på hemmaplan och därmed till betydligt lägre kostnader än vid utlandstävlande.

Men hur ser utfallet ut? Om man ser till den just nu pågående tävlingen i Karlskrona blir man inte glad. Kvalet är inte ens fullt. Då hör det till saken, att kvalets omfång numera är halverat, 16 spelare mot tidigare 32, precis som påATP- och Challengernivå-

Kvalottningen i ”Pinan”  innehöll  bara  fem spelare med ATP-poäng, alltså högst medioker nivå. Därtill kommer, att fyra spelare fick bye. Bilden var densamma i Challengern i Jönköping för mer än en månad sedan. På challengernivå måste man dock ha poäng för att få kvala. Den sortens restriktioner finns inte i futuresammanhang.

Man ställer sig osökt frågan, varför unga spelare inte ens åker ner till Karlskrona och försöker. Är ambitionsnivå så låg, att man inte finner mödan värt att ens göra ett försök? Att vårvädret har lämnat en hel del övrigt att önska, är ınte en godtagbar förklarıng,

Vår egen Robin Thour tillhör dem, som avviker positivt från denna dystra bild. Robin kämpar på, har vunnit sin kvalgrupp och skulle vara väl värd sin första ATP-poäng. Daniel Appelgren är svårt men inte omöjligt motstånd……


Lyckad uppdatering

28 april, 2016

-Upptäckten av logaritmer fördubblade astronomernas liv.

Jämförelsen, då det gäller den senaste uppdateringen av TenTour, haltar förstås i allra högsta grad. Men det står ändå klart, aatt den senaste versionen är klart tidsvinnande och framför allt rolig att använda.

Premiären för min del var zontävlingen i Next Generation Cup, förvisso en tävlingsform som .inte sätter tävlingsledaren på avancerade prov. Det, som har förbättrats, är i första hand hanteringen av tidsplaneringen. Drag- och släppteknik underlättar radikalt. Överblicken har förbättrats liksom uppmärksamheten på krockar. Bra jobbat Jonas Nordgren och ”Micke” Andersson!

Det kändes stimulerande att använda nya TenTour. En fråga, som inställer sig, är huruvida det blir möjligt för den som vill att använda TenTour från 2017.  Som det är idag, kan ju andra tävlingssystem än TenTour användas, även om TenTour dominerar eftertryckligt.

Om förbundet säger nej, går ärendet i graven. Om inte är den intressanta frågan hur som del av marknaden TenTour måste ha för att kunna överleva.


Apropå höjda medlemsavgifter

26 april, 2016

Bie Tannerfalk, eldsjäl i Moheda, tittade in på VTS-kansliet. Hennes ärende var, att om möjligt få VTS-hjälp med tränare till sommarens tennisskola. I mån av resurser hjälper vi i VTS gärna till med tränare ute i bygderna. Att göra en insats för Mats Wilanders moderklubb känns särskilt angeläget.

Själv levde jag i tron, att Moheda TK precis som många andra småklubbar hade somnat in. Dessbättre tog Bie mig ur den villfarelsen.
-Vi fyller 50 i år, men har lämnat Svenska Tennisförbundet eftersom vi inte har någon utåtriktad tävlingsverksamhet.

Jag började fundera… Det finns säkerligen många fler ställen i vårt avlånga land, där det spelas tennis utan att klubben är organiserad .i förbundet. I Växjö har vi t ex sovstadsklubbrna Hovshaga och Sandsbro, båda med två grusbanor, som precis som Moheda var med i förbundsgemenskapen på den svenska tennisens storhetstid men som nu har lämnat,

I Moheda, Hovshaga och Sandsbro bedrivs organiserad juniorverksamhet, låt vara begränsad till sommartid. För mig känns det fel, att det fsktiskt sker utnför den organiserde svenk idrottsrörelsen.

På ansvarigt förbundshåll bekymrar man sig med rätta över, att medlemsantalet i förbundet är lågt i relation till det faktiska antalet svenskar som spelar tennis. Omständigheten är förstås negativ, bl a då det gäller bidragstilldelnıng.

Den tillfälligt nedlagda stridsfrågan om höjda avgifter skulle sannolikt vid genomförande få motsatt effekt, d v s ett medlemstapp. Däremot skulle ett attraktivt medlemsskap för klubbar som Moheda medföra ett rejält medlemstillflöde och därmed mer rättvisande siffror.

Alltså, en speciell och låg medlemsavgift för klubbar, som inte vill eller kan dra nytta av det traditionella medlemsskapet är angelägen. För att få med dessa klubbar måste förstås medlemsskapet innehålla en och annan morot, en uppgift för klubbutvecklingsavdelningen i förbundet. För det finns väl en sådan.


Lika lyckat som rafflande

17 april, 2016

prisutdEn prisutdelningsbild med äkta leende även från förlorarna hör inte till vanligheterna. Bianca Boström Lugi och Elin Hellberg Svedala t v på bilden hade ett leende på läpparna hela helgen i Strandbjörkshallen, även i nederlaget bittra stund. Prydliga representanter för svensk juniortennis!

Det här inlägget handlar dock i första hand om tjejerna t h och om Lag-RM. Växjöparet ”Steffie” Thour och Sandra Nilsson skrällde nämligen och var ofina nog att finalbesegra de toppseedade skånskorna i en synnerligen rafflande avslutning på en mycket lyckad tävling.”Steffie” och Sandra var seedade till semi.

Avslutningsdagen underströk med all önskvärd tydlighet vilken lyckad tävlingsform den som tillämpas i Lag-RM är. Rafflet stod som spön i backen. I pojkklassen avgjordes t ex båda semifinalerna i matchtiebreak i förstasingeln.

”Steffie” och Sandra blev båda hjältinnor. Sandra stod rycken i semin mot Fair Play-systrarna Källmén, och ”Steffie” grejad avgörande vinst i finalen.

Dessförinnn hade Växjötjejerna vunnit den viktiga dubbeln i både semifınal och final. I finalen var det så rafflande som att Hellberg och Boström hade matchboll vid 9-8 i matchtiebreak. Snacka om laginsats och lagkänsla i individuell idrott!

Helhetsintrycket från tävlingen i Strandbjörkshallen är, att TennisSyd, som har varit lite vacklande, måtte fortsätta med Lag-RM för 15-18-åringar. Att de allra bästa lyser med sin frånvaro är av sekundär betydelse. Vi i VTS arrangerar gärna nästa år igen!
– – – – –
För  oss smålänningar kändes det förstås bra, att vi snuvade storebror Skåne på båda titlarna. Adam Svensson Kalmar och Johan Wennerholm Vetlanda blev nämligen mästare på pojksıdan.


Massvis av minnesvärt

7 april, 2016

Växjötennisens vänner är utan tvekan en succé. När det var dags för den fjärde träffen, denna gång på temat ”IK Skytten, en sannsaga inom Växjöidrotten”, var Harry Olsson-rummet i det närmaste fullsatt, bortemot 50 personer.

KlubbrumBilden här t v är troligen från 1953 och möte i klubblokalen på Tegnérgatan 7. Alldeles speciellt intressant är, att alla som syns i högerdelen av fotot fanns på plats i Harry Olsson-rummet, dock inte i vit skjorta och slips. Fr v ser vi Jan Rejler 14, Karl Lindblad 12, ”Kåcke” Jonsson 12, Kurt Magnusson 11, Lennart Löfgren 10 och Björn Nilsson 12. Bertil Dalgren 15 nere t v har lämnat jordelivet.

Extra glädjande var, att två av dem, som var med under startåren – förutom förste ordföranden Jan Rejler – men som lämnat Växjö för länge sedan, dök upp på träffen och förgyllde stämningen. Håkan Björklund hade gjort sig omaket att ta bilen från nuvarande bostadsorten Varberg. ”Kicki” Marvig hade betydligt kortare resväg från Värnamo.

Två starkt idrottsintresserade politikerprofiler verkar uppskatta Växjötennisens Vänner. Carl-Olof Bengtsson och Åke Eriksson håller glädjande nog på att bli stammisar på våra träffar.

Vidare fanns gamla lirare som Lennart ”Big Slim” Löfgren och ”Uffe” Karlsson på plats. ”Peppe° Jonsson, som efterhand specialiserade sig på större bollar, fanns i auditoriet. Anders Fransson, som slog sina första forehands i Skytten på tidigt 70-tal för att sedan bli. en viktig länk i en osannolik juniorkull i VTS,  avslutade träffen med ett känslosamt tacktal.

Dessförinnan hade jag, Jan, ”Kåcke” och Kurt powerpointpresenterat drygt 20 års mer eller mindre osannolika skeenden i fyra olika idrotter, som efter hand blev en – tennis. En gemensam nämnare var att upphovet till allt var ungdomlig kreativitet och total oräddhet. Medverkan eller påverkan från föräldrar fanns inte på kartan.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 75 andra följare