Kungen av Strandbjörket

3 augusti, 2015

Visst är han den obestridlige kungen av Strandbjörket, Pablo Figueroa. Finaldagen i Glimstedt Open blev förstås inte sämre av att bolltrollaren Pablo efter väl förrättat värv på en soldränkt bana 1 fick ta emot och behålla för gott det unika vandringspriset.

Finalkampen mellan Fair Play-spelaren och toppseedade chilenaren Jorge Aguilar blev synnerligen sevärd. Sällan bjuds på tennis av så varierat slag, som fallet var i denna match, på så hög nivå som det handlar om de två emellan.

Man skall ha klart för sig, att chilenaren är ATP-rankad så högt som runt 350. Att Pablo i sina bästa stunder fortfarande kan prestera på denna nivå underströk han med eftertryck i den underhållande finalen.

Kraftfulla grundslag och vassa servar varierades med vinstgivande tempoväxlingar. Läckra stoppbollar, exekverade från båda håll, följda av snabba upphämtningar förde tankarna till Janne Lundqvists storhetsdagar.

Även förmiddagens semifinaler höll hög klass. Pablo tvingades till hårt jobb av talangfulle rumänen och helsingborgaren Dragos Madaras.Aguilar pressades hårt av Filip Bergevi Fair Play.
– – – – –
Min stora lilla favorit Viktoria Morvayova gjorde två stormatcher på lördagen, då hon betvingade andraseedade Donika Bashota Lidköping och Sydney Berlin Fair Play. I dagens semifinal blev det, precis som i Värnamo för några dagar sedan förlust mot Adna Sofradzija Jönköping i en jämn tresetare.

Precis som Båstad hoppas på återbesök av Alexander Zverev skulle det vara intressant att se denna oslipade slovakiska diamant i Glimstedt Open eller någon annan svensk tävlng om ett år.

Rikard Allgurin, Viktorias svenske tränare, har koll på hur det ser ut bland 14-årsflickorna ute i Europa, Han känner till en ryska, som är snäppet bättre än Viktoria, och en polska, som håller ungefär slovakiskans nivå.

 


14-årigt slovakiskt löfte i Strandbjörket

1 augusti, 2015

Att vara helt utan uppdrag i Växjö TS känns ofta tomt, speciellt då det är tävling. Men den annorlunda situationen har dessbättre vissa fördelar.

Det blir gott om tillfällen att se på tennis, vilket ju inte är fy skam. Vidare uppstår lägen för givande pratstunder med tennismänniskor, som man inte träffar dagligen.

Den förste, jag stötte på igår då Glimstedt Open startade i Strandbjörket, var tränarprofilen Rikard Allgurin. Rikard satt på en av bänkarna bakom bana 2 och följde en liten 14-åring från Slovakien, Viktoria Morvayova, i damkvalet.

För den, som inte är uppdaterad, skall sägas, att Rikard tillhör en av de finaste årgångarna i småländsk tennis, de som är födda 1966. Stefan Edberg är givetvis det stora namnet, men Rikard från Huskvarna och Peter Svensson från Smålandsstenar tillhörde också översta Sverigetoppen i klassen.

Rikards karriär tog ett alltör snabbt slut på grund av skador. Istället gav han sig in på tränarjobbet, där han bl a har ett förflutet på WTA-touren.

Just nu jobbar Rikard med den unga slovakiskan, som överraskade med att gå till final i Värnamos nyligen avslutade Sommartour. I Glimstedtkvalet släppte hon bara strögames.

Opponent i huvudtävlingens inledningsomgång var Rebecca Ehn Lidköping. Viktoria från Bratislava imponerade stort med härligt klipp i grundslagen, kvicka fötter, sprudlande spelglädje och en föredömlig inställning. Tyvärr fick matchen ett snöpligt slut, då Lidköpingstjejen gav upp vid 6-2, 4-2 till Viktoria.

Den unga slovakiskan möter imorgon söndag en annan Lidköpingsspelare, andraseedade Donika Bashota. Ett besök i Strandbjörket är att rekommendera.
– – – – –
Det var förstås också angenämt att träffa Rikards föräldrar, Kerstin och Göran. Göran var i många år driftig ledare i dåvarande Huskvarna TS och sedermera ordförande i Smålands Tennisförbund under ett antal år.


Båstadreflexioner

30 juli, 2015

Swedish Open är sommarens självklara höjdpunkt för sanna tennisälskare. Veckan i Båstad, som numera har blivit två, är så mycket mer än bara tennis på hög nivå.

Båstad har genom åren varit mötesplats för genuint tennisfolk från när och fjärran. Tennishabituéer har dominerat på läktarna och i environgerna kring banorna, uppblandade med näringslivsföreträdare.

Som jag har uppfattat läget, har en påtaglig förskjutning skett. Näringslivsfolket har tagit över – på gott och ont. Utan ett starkt sponsorstöd skulle inte Swedish Open överleva, men slipsfolket har givetvis inte trängt undan tennismänniskorna.

Det finns självfallet utrymme för båda kategorierna. Dessvärre tycks Båstad ha tappat lite av sin dragningskraft på sanna tennisälskare, eller är det så illa, att denna skara har glesnat.

Entusiaster som idrottsforskaren Anders Östnäs, gamle domaren Göran Sandström och vännen sedan barndomen Margareta Sterner, för att nämna några, dyker fortfarande upp. Håkan Davidson förvaltar arvet från pappa Lars, även då det gäller tennis.

Sven Elofsson missar aldrig Swedish Open. Däremot saknar man forna tiders mediatungviktare som Birger Buhre, Rickard Dahl, Torsten Tegnér och Bengt Bergelin för att nämn några. De tre första i salig åminnelse.

Lars Wilander och bröderna Christer och Hasse Göransson har väl knappast missat en enda match de senaste 15-20 åren. Men alldeles för många saknas, kanske med ålderns rätt…

Sven Elofssons tillbakablick i Smp ”När Växjö var störst” väcker förstås starka minnen och känslor. Då Mats, Calle, Janne, Magnus och Jonas härjade i Swedish Open, vallfärdade Växjöbor till Båstad. Idag är Växjöinslaget på läktarna mer lätträknat.


Vasst Båstadkval

12 juli, 2015

Kajsa Rinaldo-Persson var en av fyra svenska tjejer, som tilldelades wild card till kvalet i Collector Swedish Open. Ellen Allgurin klarade kvalgränsen av egen kraft.

Den stora publikuppslutningen kring nedre banorna i Båstad kunde konstatera, att årets kval håller hög nivå, ett faktum som bl a Kajsa smärtsamt tvingades notera. Motståndaren, italienskan Alberta Brianti, är seedad nia i kvalet, men ligger så högt som runt 180 på WTA-rankingen.

Italienskan spelade en högst sevärd tennis med en ganska flack forehand som bästa vapen. Den skurna backhanden varierades effektivt med läckra stoppbollar. Hennes breda slagrepetoar ackompanjerades av kvicka fötter.

Kajsa saknade vapen för att ta upp kampen med sin bollbegåvade motståndare. Precis som i Helsingborg för ett par veckor sedan fick man intrycket, att VTS-tjejen letar efter formen. Antalet oprovocerade misstag var t ex alldeles för stort.

Cornelia Lister var den enda i den svenska kvintetten, som överlevde i den tuffa konkurrensen. Fair Play-tjejen visade många goda kvalitéer, då hon betvingade tredjeseedade vitryskan Aliaksandra Sasnovich.
– – – – –
På förekommen anledning: Ken Rosewall har aldrig vunni Wimbledon.


DM i Wimbledon

9 juli, 2015

Växjömästerskap är möjligen förmätet i sammanhanget. Men ett DM för Småland utspelas i morgon på All England Lawn Tennis and Croquet Club vid Church Road i sydvästra London.

Jag syftar förstås på det beramade semifinalmötet i Wimbledon mellan Roger Federer och Andy Murray. Schweizaren har ju Stefan Edberg i sin box, medan hemmafavoriten nyligen knutit Jonas Björkman till sin stab.

Stefan är ju sedan många år naturaliserad Växjöbo och hade redan från de tidiga åren i karriären stark Växjöanknytning. Jonas har visserligen numera fotfästet i huvudkommunen men har som bekant fått hela sin tennisuppfostran i VTS.

Småländskt och Kronobergskt tenniskunnande sätter alltså fortfarande tydliga avtryck i de finaste salongerna. Förutom vinnaren i bataljen på gräset kommer således också en Smålandsmästare  att koras på ”bänken”.

-Prestigeladdat sa Bill, -Småland är bäst sa Bull.

 


Till flydda tider…

22 juni, 2015

Till flydda tider återgårKAC75
Min tanke än så gärna

Det ligger då och då nära till hands att erinra sig de välkända orden i Runebergs Fänrik Ståls sägner. Denna veckan, då Sverigefinalen i SEB Next Generation Cup – det som länge hette Kalle Anka Cup – spelas i Båstad, är det inte svårt att frambringa nostalgiska känslor.

Själv hade jag förtroendet att vara ledare för den småländska truppen ett antal år, bl a 1975. Eftersom det fanns två VTS-are i teamet, Anders Fransson och Mats Wilander, var förstås förväntningarna extra uppskruvade.

Kalle Anka-tävlingen var vid denna tid högst prestigeladdad. Till skillnad från dagens modell med regionsvis representation spelade man för sitt distrikt fram till 2010. Det var statusfyllt att företräda Småland i Båstad.

Från Växjö hade Lena Oleskog, då representerande VTK, varit i final 1971 och 1973. Vid båda tillfällena blev det förlust mot Nina Bohm Göteborg. På pojksidan hade ingen varit framme i slutronden.

Nådens år 1975 presenterade sig Mats genom att i 11-årsklassen finalvinna med klara sifffror över Anders Månsson Skåne. Växjöframgången blev inte sämre av att Anders Fransson slutade 3:a bland 13-åringarna.

Killen t h på bilden känner den initierade igen som Håkan Johansson från Smålandsstenar, småländsk representant i 15-årsklassen.

En del av de ursprungliga och mycket goda idéerna med Kalle Anka Cup gick med nödvändighet förlorade i samband med regionaliseringen. Vad, som händer med tävlingen 2016, står förmodligen för tillfället skrivet i stjärnorna. SEB avslutar som bekant sitt sponsorskap vid årsskiftet.


tennis.se höjer ribban

29 maj, 2015

Tennis.se håller definitivt på att leva upp till de löften, som ställdes vi nylanseringen för ungefär ett år sedan. Hemsidan har, framför allt de senaste månaderna, berikats med en hel del läsvärt inom ämnesområden som inte förekommit tidigare.

Detta sagt inte bara för att man idag återfinner ett mycket läsvärt inslag om Kajsa Rinaldo-Persson. Kajsa är förstås väl värd uppmärksamheten efter sin strålande öppning på utomhussäsongen.

Man gläds över Kajsas sansade och välbalanserade svar på Johanna Jonssons frågor som t ex de här (det först handlar om tennis och skola):

– Det är skönt att se bort från tennisen en stund. Jag gillar att bara vara som vanligt, vara med andra kompisar och inte bara tennismänniskor. Det är viktigt för mig att släppa det någon gång.
– Tennisen är tuff med allt runtomkring. Det kan bli väldigt ensamt ibland, man vinner själv och förlorar själv. Men det är kul i sig också. Jag har alltid tyckt om individuell idrott, säger hon.

Överlag visar svaren ovanligt gott omdöme för att komma från en 17-åring men också en stark vilja att slå sig fram på de internationella arenorna. Kajsa tycks fortfarande stå med båda fötterna stadigt på jorden.

Den här slutklämmen, som handlar om Elias Ymers och Christian Lindells framgångar i Paris sitter lika fint (rödmarkeringen är min egen):

– Klart att man blir inspirerad. Det känns lite småsjukt att man har sett dem spela så himla mycket. Det är inspirerande – kan de så kan jag.

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 34 andra följare