Vackrast i Sverige?

19 juni, 2017

Ett intressant möte på förmiddagen styrkte mig i en väsentligt uppfattning. Gästen, en inflytelserik Växjöbo. uttryckte sig innan kaffet ens var upphällt ungefär så här:

– Framtiden för den här anläggningen måste säkerställas. Den är den finaste i hela landet.

Det handlar förstås om Strandbjörkshallen med intilliggande utomhusbanor. Just nu, i bästa försommarväder och med sprudlande tennisskoleverksamhet på utebanorna, ligger vår anläggning som en pärla vid Växjösjöns västra strand.

Strandbjörkshallen är i sitt ursprung en snart 80-årig och i vissa avseenden bedagad skönhet. De yngre men smakfullt tillfogade delarna från 1985 och 2002 är fortfarande vitala. Arkitektoniskt är Strandbjörkshallen med sina stilfulla Törebodabågar unik i Växjö.

Inte bara tennisspelare från när och fjärran har starka minnen förknippade med Strandbjörkshallén. Växjöbor i allmänhet minns handbollens storhetstid, konserter med världsnamn som Louis Armstrong eller danskvällar med orkestrar som Garvis’ eller Ingvar Widenbergs.

Ett samlat grepp om anläggningens framtid ligger i pipeline hos Växjö TS och Växjö Tennis AB.

 


Adam VTS-hopp i Båstad

5 juni, 2017

VTS är med i matchen igen, då det handlar om Kalle Anka Cup, förlåt Next Generation Cup. Adam Heinonen stod emot Skåneanstormningen bland 15-årspojkarna, då det var regionsfinal i Jönköping.

VTS-aren befäste glädjande nog, att han tillhör den absoluta Sverigetoppen i sin åldersklass. Sverigefinalen i Båstad, som annars är en skugga av festligheterna på Kalle Anka Cup-tiden, har i år extra tändmedel för 15-åringarna, eftersom platser i Ungdoms-OS står på spel.

Ytterligare en smålänning återfanns bland vinnarna i Jönköping. Olle Bernström Vetlanda dominerade stort bland 13-årspojkarna, även om han tappade set i finalen.

I övrigt var skånedominansen kompakt med ett undantag. I flickornas 13-årsavdelning var Karlskronas Vanja Cado outstanding, och ingen skånska fanns med i semifinal.
. . . . .
Regionaliseringen har tagit udden ur spelet fram till Sverigefinal. Massor av nerv har försvunnit, genom att det räcker att ta sig till regionsfinal. Ja, t o m semifinalförlorare får en extrachans. Annat var det, när allt avgjordes i Smålandsfinalen i Smålandesstenar.”The winner takes it all” var det enda som gällde.


Inspirerande på tennis.se

24 maj, 2017

Det var inspirerande och intressant att ta del av Johanna Jonssons artikel på tennis.se rörande klubbmästerskapen i Näsbypark och på Lidingö. Det jobb, som görs i de båda Stockholmsklubbarna, imponerar.

Det fanns en tid, då Växjömästerskapet – vårt öppna klubbmästerskap i VTS – var jättestort, dock ej av samma volym som Stockholmsklubbarnas. Stuket på VM var dock detsamma, d v s alla kategorier av spelare ställde upp. Alla våra stora genom åren finns med i mästarrullorna.

Dessvärre har Växjömästerskapets liksom – tror jag – många andrasklubbmästerskaps glans falnat med åren. När man läser Johannas artikel känns det angeläget, att rycka tag i VM:et och se till, att det blir den värdiga avslutning på utesäsongen, som det en gång var. Idéer kring hur attraktionskraften kan ökas mottas med tacksamhet.

Gärna fler inslag som kan inspirera i den dagliga lunken på klubbnivå, Johanna!
– – – – –
Pontus Norberg, vilken lirare – även utanför banan. Onsdagen hade blivit ledig för Pontus, som var med vid morgonkaffet och lyssnade på Karolinas och ”Lillos” berättigade vedermödor rörande häckklippningen i Strandbjörket. Pontus erbjöd omedelbart sina tjänster och gjorde enligt ”Karro” ett jättejobb. Föredömligt!


Tennis hela livet

18 maj, 2017

Visst är det imponerande, när entusiaster som ”Kicki” Marvig dyker upp, då Växjötennisens Vänner bjuder in till möte. ”Kicki”, som var med, när det begav sig 1951 och nu 75 vårar ung, gjorde sig på onsdagskvällen omaket att lämna sommarstället på Hasslö i Blekinge med destination Strandbjörkshallen.

Ämnet för aftonen, ”Tennis hela livet”, hade i all sin nostalgi hög grad av aktualitet. Svensk idrott, inklusive tennisen, besväras ju av ungdomars alltför tidiga adjö från föreningslivet.

Kvällens aktörer, Kurt Magnusson, Anders Fransson och ”Tobbe” Thestrup exponerade tre olika vägar att ha tennisen med sig hela livet och med stor behållning. Trion har det gemensamt, att de börjat spela i tidig ålder, blivit bra eller mycket bra tävlingsspelare och därefter blivit tennisen trogna på olika sätt. Alla syns fortfarande på banorna i Strandbjörkshallen.

• Kurt började döma och stränga racketar, sysselsättningar som bl a gav honom tillfällen att besöka alla jordens kontinenter.
• ”Tobbe” spelade liksom Anders collegetennis i USA, gjorde intressanta tränarerfarenheter i Japan och jobbar idag som bekant som tränare i VTS.
• Anders har valt att med framgång tävlingsspela även i mogen ålder  och vann för en månad sedan veteran-SM i 55-årsklassen.

Auditoriet, ett 30-tal sanna tennisvänner, av vilka någras ryggar syns på Håkan Davidsons foto, uppskattade hörbarligen föreställningen. Flertalet dröjde sig kvar på den avslutande fikastunden.
– – – – –
Glädjande var att se ”Kåcke” Jonsson i gemenskapen igen efter svåra sjukdomsstrapatser.
– – – – –
Jan-Olof Crus hade förståndigt nog tagit med dottern och tennismamman Carin, som sänkte medelåldern väsentligt.
– – – – –
Jan-Åke Dellberg, ordförande i Smålands Idrottshistoriska Sällskap, missar aldrig Växjötennisens Vänner.


Kompetent inhoppare

7 maj, 2017

Inget ont som inte har något gott med sig heter det ju. Ordspråket ägde i högsta grad sin giltighet, då den traditionella grusupptakten för tävlande VTS-juniorer genomfördes i strålande vårväder en vecka för sent.

”Tobbe” missade begivenheten på grund av bröllopsinbjudan till USA, men hade kallat in en förträfflig ersättare i Anders Thour. Huvudbefälet hade ”Tobbe” delegerat till kollegerna Gunnar och Pontus.

Anders hade vidtalats att ta hand om fysdelen. På eget initiativ ryckte han dessutom in på banan som back up till Carolanne Lumsden (t v på bilden).

Jag bevittnade ett volleypass, som Anders genomförde  med det yngre gardet på bana 5. Kunnigt, engagerande, metodiskt, pedagogiskt; kort sagt precis som det skall vara.

Under lunchpausen kom Anders in på kansliet och visade vad som förevarit i förmiddagens fyspass. Ur den gröna lådan (se bilden) plockade han bland en hel del annat fram resultat och utvärdering av genomfört coopertest.

Genom mångårigt engagemang i de fyra egna barnens tennis har Anders. utan att ha tennisen med sig från barndomen, tillägnat sig ett gediget tenniskunnande. Vid senaste årsmötet tog han plats i VTS-styrelsen, vilket vi är mycket glada för. Vi behöver dig i tränarstaben också, Anders!
– – – – –
På tal om tränarstaben har Carolanne Lumsden varit en värdefull tillgång under innesäsongen. Vi hoppas kunna ta del av den sympatiska sydafrikanskans tjänster i större utsträckning framöver.

 


Intressant och njutbar podd

4 maj, 2017

Lyssnar ni på Dan Magnussons och Daniel Enestubbes podd på smp.se? Jag gör det, oftast med största nöje och dito behållning.

De båda Smp.medarbetarna har hittat en lättsam ton att presentera sitt variationsrika stoff i. Innehållet är förstås i huvudsak dagsaktuellt. Ett stående komplement är ”Lokala legendarer och legendariska lokaler”. Jag spetsade förstås öronen alldeles extra, då Dan i den näst senaste podden förkunnade, att nästa inslag skulle handla om Strandbjörkshallen.

Lyssnandet idag gjorde mig inte besviken. I Podd#44 med rubriken Kägelresare fångar Smp-sportchefen på ett mycket intressant och informativt sätt den snart 80-åriga hallens innehållsrika historia. Daniel inleder med en lika tänkvärd som njutbar betraktelse utifrån en vilopaus i bevakningen av Växjöloppet, sittande i en av de svarta sofforna i den mäktiga entrékorridorens norrända.

Minnesvärda händelser och personligheter passerar revy alltifrån våra tennisstorheter, konserterna med Louis Armstrong och handbollens storhetstid med bröderna Petersson och Richardson. Vaktmästarlegendarer som Harry Olsson presenteras liksom dagens efterföljare Karolina och ”Askan”.

Lyssna gärna till hela podden, men om du är intresserad bara av hallinslaget så återfinns det i slutet.


Ovanligt motigt

27 april, 2017

Jag kan inte påminna mig, att vi någonsin i modern tid inte haft banorna i Strandbjörket spelklara 1 maj. Men i år har det dessvärre inträffat.

Orsaken till eländet är emellertid varken Karolina eller Ingvar. Pensionären Ingvar är precis lika alert som förr om åren. Vi är tacksamma för att fortfarande ha den oskattbara förmånen att kunna utnyttja hans kunnande, erfarenhet och entusiasm.

Ingvar och Karolina utgör ett oslagbart tandem. ”Karro” – fångad av ”Tobbe” Thestrup i sitt rätta element, vid ratten på välten – viker inte för varken kyla eller snålblåst. ”Karro” har precis som Ingvar bred kunskap och genuin kämpavilja att få banorna i speldugligt skick.

Varför har det då gått snett? Svaret är enkelt. Det är vädrets makter, som inte har stått oss bi.

Det såg ovanligt lovande ut efter den milda vintern och rekordvarma mars. Därpå följde aprilväder av sällan skådat slag. Typiskt aprilväder är snabba växlingar mellan vårvärme, regn och en och annan frostnatt.

Under bortemot två veckors tid drabbades vi av nästan konstant kyla och nattfrost, uppblandat med regn eller till och med snö. Med andra ord, jobbet på banorna omöjliggjordes eller begränsades starkt.

Beslutet var givet. De planerade aktiviteterna i 1:a-majhelgen måste dessvärre ställas in. ”Karro” och Ingvar ger dessbättre inte tappt. Om det vill sig väl, flyttar vi ut i början av nästa vecka.