Ovanligt motigt

27 april, 2017

Jag kan inte påminna mig, att vi någonsin i modern tid inte haft banorna i Strandbjörket spelklara 1 maj. Men i år har det dessvärre inträffat.

Orsaken till eländet är emellertid varken Karolina eller Ingvar. Pensionären Ingvar är precis lika alert som förr om åren. Vi är tacksamma för att fortfarande ha den oskattbara förmånen att kunna utnyttja hans kunnande, erfarenhet och entusiasm.

Ingvar och Karolina utgör ett oslagbart tandem. ”Karro” – fångad av ”Tobbe” Thestrup i sitt rätta element, vid ratten på välten – viker inte för varken kyla eller snålblåst. ”Karro” har precis som Ingvar bred kunskap och genuin kämpavilja att få banorna i speldugligt skick.

Varför har det då gått snett? Svaret är enkelt. Det är vädrets makter, som inte har stått oss bi.

Det såg ovanligt lovande ut efter den milda vintern och rekordvarma mars. Därpå följde aprilväder av sällan skådat slag. Typiskt aprilväder är snabba växlingar mellan vårvärme, regn och en och annan frostnatt.

Under bortemot två veckors tid drabbades vi av nästan konstant kyla och nattfrost, uppblandat med regn eller till och med snö. Med andra ord, jobbet på banorna omöjliggjordes eller begränsades starkt.

Beslutet var givet. De planerade aktiviteterna i 1:a-majhelgen måste dessvärre ställas in. ”Karro” och Ingvar ger dessbättre inte tappt. Om det vill sig väl, flyttar vi ut i början av nästa vecka.


Allvarlig tendens

21 april, 2017

När anmälningstiden för zonspelet i Next Generation Cup gick ut igår, fanns 45 namn inknappade i den zon, där VTS ingår. Denna siffra kan jämföras med 59 i fjol och 72 året dessförinnan. Tappet över två år är bortemot 40%.

Den zon, som har Strandbjörket som spelplats, omfattar Kronobergs län, Blekinge och södra Kalmar län. Tre klubbar, Växjö TS, Karlskrona TK och Kalmar TK dominerar totalt. Ronneby  TK finns med på marginalen, ingen mer.

Problemen är två, dels det sjunkande deltagarartalet och dels den usla klubbspridningen. VTS lider av att vara ensam i vårt län. Ljungby och Alvesta, som liksom Markaryd förfogar över hallresurser, har fallit ifrån. Samma gäller Karlshamn  och Ronney – nästan – i Blekinge.

Det sjunkande deltagarantalet slår tämligen jämnt mot de två K:na och VTS. När Johan Sjögren besökte VTS för ett par veckor sedan bekräftade han, att tendensen finns ganska tydligt bland klubbarna i Region Syd.

Från förbundshåll har man ansträngt sig för att introducera nya och annorlunda tävlingsformer, en aktivitet, som fått genomslag även i Next Generation Cup. Effekterna lyser med sin frånvaro. Varför?

Inom VTS tog styrelsen i veckan beslut att söka medel ur Idrottslyftet 2017, avdelningen Bättre start 7–12″. I detta projekt är ökat klubbansvar för de yngstas tävlande ett av många intressanta arbetsområden.


Kajsa skriver VTS-historia

18 april, 2017

Nye FC-kaptenen Mattias Arvidsson såg på måndagen till, att det skrevs tennishistoria i Växjö. På herrsidan har vi genom åren blivit bortskämda med DC-framgångar, ofta med stort Växjöinslag. Däremot har aldrig någon Växjöspelare representerat blågult i Fed Cup.

Men nu har det glädjande nog hänt. Mattias Arvidsson tog ut ett preliminärt lag till det förestående kvalspelet i Litauen för ett tag sedan. I påskhelgen var det träning för ett lite större gäng i Helsingborg. Till denna samling var bl a Kajsa Rinaldo-Persson kallad.

VTS-tjejen gjorde uppenbarligen ett så gott intryck på FC-kaptenen, att han fann anledning att göra ett byte. Kajsa nominerades istället för tidigare uttagna Mirjam Björklund SALK. Förutom självskrivna Johanna Larsson består laget också av Cornelia Lister och Jacqueline Cabaj-Awad. Ida Jarlskog längst t v på bilden finns också med i den svenska truppen.

Aldrig tidigare har alltså en Växjötjej varit påtänkt i ett svenskt FC-lag.  Upplägget på den FC-nivå, som Sverige gärna vill ta sig förbi, är komplicerat med många lagmatcher på kort tid. Chanserna för Kajsa att också få stiga in på banan är därför goda.

Se även tennis.se.


Prima småländskt virke

14 april, 2017

Två dagar före SM-starten satt han i VTS-cafeterian och övervägde om han skulle åka överhuvudtaget på grund av skadeproblem. Igår dök Anders Fransson upp i hallen som lycklig nykorad svensk mästare i 55-årsklassen.

Anders berättade grundligt och med berättigad stolthet om det framgångsrika SM-äventyret. Det hade gått som på räls fram till finalen i den nästan 60 spelare starka klassen. Inte minst i semifinalen mot gamle antagonisten Per-Anders Lindeborg hade allt stämt, vilket är en förklaring till de stora siffrorna.

Det verkliga mandomsprovet blev så finalen mot toppseedade Christer Lundberg Stockholms TK. Här krävdes bortemot tre och en halv timmes holmgång innan VTS-aren hade SM-titeln i hamn efter tiebreak i skiljeakten.

Veterantennis är väl ett av få sammanhang i livet, där man ibland har anledning att se fram emot att bli äldre. För Anders del var det premiär i 55-årsklassen, generellt en fördel förstås utan att på något sätt förringa prestationen. Finalopponenten och f ö regerande europamästaren i klassen är två år äldre.

Anders hade alltså en marginell favör i att vara ett par år yngre än sin finalopponent, Christer Lundberg har å andra sidan en klar fördel i att vara stockholmare.

I huvudkommunen och dess omnejd finns ett helt annat utbud av veterantävlingar än i landsorten. Dessutom är stora delar av veteraneliten bosatt i Stockholmsområdet med åtföljande enkelhet att hitta bra träningsmotstånd, Landsortsspelare som Anders tvingas mestadels jaga träningspartner från tillfälle till tillfälle.

Men med småländsk envishet är inget omöjligt…


Intressant ”Tobbe”-initiativ

10 april, 2017

Nej, Harry Olsson-rummet har inte hyrts ut till schackklubben. Däremot känns kanske en och annan VTS-knatte igen vid schackbrädena.

”Tobbe” Thestrup har under innesäsongen fortsatt en VTS-variant på Magnus Gustafssons högintressanta projekt ”Små lirare”, vilken kom igång förra innesäsongen.

VTS-initiativet har kommit så långt, att en grupp 2 har bildats. Denna grupp träffades igår och hade bl a schack på programmet.

”Gustens” idé innebär bl a, att man vid träffarna inte bara skall ägna sig åt tennis. Andra aktiviteter skall också finnas på programmet.

I ”Tobbes” grupp 2 finns bl a Johannes Martin, som också är duktig schackspelare. Klart man kan ha schack som sidoaktivitet lika väl som basket eller handboll! Johannes fixade bräden och pjäser samt t o m ett par instruktörer från schackklubben.

”Tobbes” tanke med just schack  var att på ett annorlunda sätt träna koncentration och fokusering. Enligt VTS-tränaren var inslaget hellyckat. ”Tobbe”  menar, att vi bör skaffa bräde och pjäser till klubbrummet, en modest önskan som vi bör tillfredsställa.


Karlskrona bäst

5 april, 2017

Ett litet, helt ovetenskapligt, försök att analysera 12- och 14-åringarnas Småland/Blekingemästerskap, som genomfördes i Strandbjörkshallen i helgen, kan se ut som på bilden här bredvid. Poängberäkningen i sin enkelhet är: seger 3 p, finalplats 2 p och semifinalplats 1 p. Bara singelklasser och A-klassen bland 12-åringarna är medtagna

Som synes toppar Karlskrona tämligen klart. Två titlar och en finalplats är ett styrkebesked. Signifikativt är, att Daniel Brodén – alltid välkommen gäst i Strandbjörkshallen – var den ende närvarande externe tränaren, låt vara att egna dottern Elise fanns i deltagarlistan och bidrog till poängskörden.

Vi smålänningar bör vara tacksamma för, att Blekinge, läs Karlskrona, ingår i det nuvarande RM-upplägget och höjer tävlingarnas kvalité. Som VTS-are måste man konstatera, att vi fortfarande inte återtagit den dominerande roll, vi hade i Småland för 5-10 år sedan.

Om man ser till Småland i stort, är tyvärr fortfarande Kronobergs län lika med VTS. Inte en enda deltagare från övriga länet. Likadant är det i det östra grannlänet, bara Kalmar. Relativt stora klubbar som Västervik, Oskarshamn och Vimmerby lyser med sin frånvaro.

Jönköpings län visar betydligt bättre bredd. Tydligt och glädjande är, att anrika Jönköpings TK är på väg upp ur en djup vågdal. Däremot tycks gamla fina märken som Nässjö och Tranås fortfarande sova törnrosasömn.


Småland marginaliseras

2 april, 2017

För en dryg vecka sedan samlades Tennis Syd till årsmöte i Älmhult. En osedvanligt stor omsättning på folk såväl på förtroendeposter som tidigare bland tjänstemännen föranledde, att man reste hem med många funderingar i skallen.

Ingen ordförande fanns på plats. Mats Radhammar hade ju avgått efter årsskiftet och efterträdaren Lars Holm lyste med sin frånvaro. Sekreteraren Lars-Göran Persson hade fått uppdraget att öppna mötet. Inledningen var inte den mest lyckade.

Valberedningens förslag, innebärande en nästan helt ny styrelsebesättning, klubbades igenom utan en enda synpunkt från auditoriet. Styrelsen reducerades från nio till sju ledamöter plus två suppleanter. Bara två – båda med 1 år kvar på mandatperioden – sitter kvar.

Ny ordförande blir Lars Ekdahl från Ystad. Vidare återkommer, till vissas förvåning, trion Janne Immonen, Sophie Lindvall och Thomas Jonsson, som alla lämnade styrelsen i samband med tillsättningen av Johan Sjögren som ny verksamhetschef.

Mats Carlsson, Lars Holm, Claes-Göran Bertilsson och Branko Shero har varit med sedan regionaliseringsstarten. Alla försvann nu ur styrelsen, Branko i rollen som suppleant. Jag råkade sitta mellan Branko och Mats på den avslutande lunchen. Ingen av dem sade det rakt ut, men i synnerhet på Mats var det lätt att läsa mellan raderna…

En tredje smålänning, Martin Claesson lämnade också styrelsen. I hans fall var det solklart. Styrelseuppdrag i Svenska Tennisförbundet är inte förenligt med liknande uppdrag på regionsnivå.

Smålandsrepresentationen i styrelsen reduceras kraftigt, från 2 ordinarie och 2 suppleanter till 1 ordinarie. Nytillskottet är kalmariten Åke Svensson. Småland, en gång en stormakt i Svensk tennis, är på väg att marginaliseras.

Ingen av de lätt räknade smålänningarna på plats i Älmhult, inklusive jag själv, reagerade på denna styvmoderliga representation. Frågan inställer sig osökt: hur mycket – eller litet – bryr vi i klubbarna oss egentligen om verksamheten i regionen?