Jonas Arnesen syns inte längre i bloggsammanhang – jag lovar att inte fortsättningsvis beklaga mig över detta faktum. Däremot figurerar ”den förlorade sonen” fortfarande i den kommersiella kanalen Sportway, vars affärsidé är att bevaka större ungdomsevenemang.
Ett sådant är förstås nyss avslutade SALK Open, där Sportway för tredje året satsat stort på slutfasen av de nationella klasserna. Jonas har arbetat febrilt i kanalens studio i SALK-hallen. Spelare, föräldrar, tränare, funktionärer och ledare med högst skiftande uppdrag har kommit till tals i oftast mycket intressanta och tankeväckande samtal.
Jag hr följt upp flertalet av inslagen och fäste mig alldeles speciellt vid intervjun med Åsa Svensson. Rubriken, där Åsas namn saknas, är lite missvisande. Avdelningen med Åsa återfinns en bit in inslaget.
Surahammarfödda Åsa, då med flicknamnet Carlsson, är ju en av våra mest meiterade kvinnliga spelare genom åren. Topplaceringen på WTA-rankingen var 28 i april 1996. Åsa besökte SALK Open i rollen som som tennismamma.
Många med mig förvånades nog, när den nya landslagsorganisationen presenterades i höstas. Västeråsdamen borde vara ett utmärkt namn i teamet kring Fed Cup-laget. På rak fråga från Jonas avslöjade Åsa, att förbundet inte hört av sig över huvud taget i ärendet. Ibland begriper man ingenting!
I övrigt lämnade Åsa svar som vittnade om en väl tillvaratagen erfarenhet från den framgångsrika egna karriären kombinerad med stor klokskap och full fokus på dagens tennis. Bl a var hennes åsikter om individuell idrott och teambildning/samverkan mellan spelare tankeväckande.
– – – – –
I ett annat inslag med Pontus Bergevi som interjuobjekt tar Jonas upp de trista turerna i Tennis Syd. I samma inslag imponerar Tabergsdalens 14-åring Klara Milicevic lika stort med mikrofonen i handen som med racketen.
akemagnusson.wordpress.com 
Intressant inlägg !
Åsa har medverkat på många landlagsläger under året och varit mycket uppskattad av deltagarna. Hade det funnits pengar är jag helt säker på att Åsa haft en roll på ”tjej” sidan. Någon FED Cup tjänst hade nog varit för stort, men att stötta de precis under hade nog till en början passat som handsken. Det är oerhört mycket svårare att vara ledare för tjejer än killar. Därför är det synd att inte man kompletterade med Åsa. Kan vara så att man avvaktar fram till årsmötet och att det sedan finns ekonomiskt utrymme att komplettera Mattias, Maria, Johan och Fredrik. Dessa fyra är annars inget att klaga över, utan de försöker alltid vara seriösa och proffessionella på allt de gör inom tennisen. Man har nog lärt sig en del efter året som gått, och satsar nu på säkra kort till en början. Oavsett i vilken roll man representerar Svensk Tennis, så måste man alltid tänka på att uppträda på ett proffessionellt sätt. Det kan vara lätt att glömma detta en vanlig måndag i någon mindre svensk stad, men klarar man inte av det så kanske man inte är rätt person ?
Nej, verkligen inte!
Men jag reagerar inte på samma saker som du Åke…
Jag har nu också scrollat mig igenom det mesta i intervjuväg från Sportways sändningar från SALK och jag förvånas över en hel del men imponeras inte i samma utsträckning som du.
Om Sportway har såna ambitioner som de påstår kan man fundera på presentationen rent ljudligt och bildligt. Sen är det mycket tydligt att Arnesens journalistiska kompetens ligger på papper och penna, inte som programledare i TV. Det är en konst som måste övas och läras. Precis som radio- och TV-människor inte skall tro att de nödvändigtvis skall börja skriva, tex bloggar, så är det inte säkert att gamla murvlar skall börja prata, föra resonemang eller vara programledare. Respekt för de olika yrkesrollerna tack! Det finns personer som har samma kompetens tennismässigt men som också har en naturlig vana och talang för programledarfunktionen och intervjun i direktsändning…
Arnesen är dessutom antingen lika okritisk som Reinfeldt eller helt insnöad på en tes som han ger fritt framträde utan reservationer. Vad tror han? Får han betalt av någon för att bedriva sina teser? Allt förbundet gör är kass och skall ifrågasättas. Skall det bli framgång i Svensk tennis skall alla drillas på elitmanér från tidig ålder, helst i GTG eller i Spanien?
Vad tycker SALK? Är det verkligen en bra diskussion de förmedlar om Svensk Tennis med denna programledare och dessa gäster? Och vem väljer gästerna?
Jag håller med om att snacket med såväl ÅSA som Pontus var intressant men programledarens roll bör vara mer öppen och inte så färgat förutbestämt om vad som är ”rätt”.
Nu har region syd presenterat sin nya organisation. Intressant konstellation och vissa aktörer följer varandra. Sjögren plockar åter igen med sig Bergström i den organisation han basar över.
Jag vet inte vad ni tycker, men jag skulle verkligen uppskatta och även rekommendera att Svensk Tennis skapade en kultur och en arbetsordning där alla ”förbundsjobb” annonserades ut på tennis.se.
Dels är det ju obegåvat av i det här fallet styrelsen i region syd som kanske missar talanger de inte funderat på. Och dels vore det väl smart att se vilka som är hungriga och tillgängliga? Men det skulle också kännas schysst mot alla att se vilka jobb som fanns, ge alla chansen och dessutom skulle man slippa skitsnack. Man kan ju i alla fall hålla med dem som tycker det känns lite inskränkt när diverse rekryteringar görs?
Självfallet får ”förbundet” anställa vilka de vill med det vore en bra pedagogisk signal att vara öppen med dessa anställningar. Nu skriver jag ”förbundet” brett för region syd är ju fakiskt en förlängning av tennisförbundet – de skall inte leva i någon egen bubbla eller driva någon egen idé utan samverka enligt den modell som svensk tennis gemensamt bestämmer.
Tyvärr har ju detta aldrig varit förbundets starka sida och de flesta accepterar nog att DC och FC-kapten utses av styrelse och sportchef etc, kanske även i samråd med spelarna – men sen?
Nog fasen bör tennissverige få en chans att se en annons om tjänster till RIG:en (Gärna NIU också även om det är regionala anställningar utanför förbundets kontroll?!), till diverse juniorlandslagstränartjänster etc?
Trist världsordning tycker jag – vad är man rädd för?