En åsidosatt framgångsfaktor

Det blev bortemot två stimulerande timmar över en fika i Strandbjörkshallen. ”Fidde” Rosengren, hemma i Växjö efter två inledande träningsveckor med nye adepten Jurgen Melzer, dök upp i hallen. Självklart fanns det massor att snacka om.

”Fidde” var full av tillförsikt och harmoni rörande jobbet med den erfarna österrikaren. Tankarna kring svensk tennis var emellertid inte alls undanträngda. Som vanligt hade ”Fidde” massor av synpunkter på allt ifrån den stundande DC-matchen mot Turkiet till den dagliga träningslunken på klubbnivå.

När ”Fidde” gick igång rörande svenska juniorers egna spel, alltså spel utan tränare, leddes mina tankar till ett annat intressant samtal, det då nye Tennis Syd-generalen Johan Sjögren besökte VTS för en dryg vecka sedan. Om jag uppfattade Johan rätt, är han av ungefär samma uppfattning som ”Fidde”, då det gäller vikten av att förstärka det egna spelet.

Arbetsmyran Johan har redan hunnit besöka mer än 30 av regionens klubbar. Han förmedlade en del generella intryck, bl a sviktande intresse att börja tävla och sparsamt förekommande eget spel.

Jag är övertygad om, att det intensiva egna spelet, framför allt under utesäsongen, var en av framgångsfaktorerna under den svenska storhetstiden. Ett sådant recept kan knappast vara tidsrelaterat. Det skapade inte bara en osannolik internationell topp utan också en bredd som saknar motstycke över tid.

Min slutsats efter de två samtalen är, att Johan och hans partner Christian Bergström har en angelägen missionärsuppgift i detta ämne. Att resa runt i regionen och stötta klubbtränare, snacka med tävlingsjuniorer och ha föräldrautbildning i ämnet  ”eget spel” skulle vara en nåd att stilla bedja om.

 

2 Responses to En åsidosatt framgångsfaktor

  1. Mats N skriver:

    Håller med och det måste vara billigt att lira ute och vad som händer under sommarlovet måste synas i hösterbjudandet. Varför ska ”Kalle” ha 5 tim träning m klubben sept-spril om hen inte fått ihop minst 50 tim tennis under sommarlovet? Vågar klubben sätta det kravet?!

    Vi måste sluta säga saker i stil med ”det ser bra ut i vår klubb – det är fullt i hallen”. Ja, men hur det ser ut på gruset maj-sept??

    Och nyckeln är att ge tillbaks initiativet till spelaren. Tränare o föräldrar bör ta ett steg tillbska, kanske två och se vilka som kliver fram. Desss bör man stötta med gott tävlingsupplägg, matchbevakning m.m.

  2. Olabandola skriver:

    Klubbar som skryter med att ha 250 spelare i träning borde också kunna erkänna att 200 av dem inte rör en racket på sommarlovet och att 40 av dem som säkert tycker att de ”satsar” spelat 2-3 tävlingar på gruset och kanske lirat 5-10 timmar på egen hand. Så jag håller med -här finns utmaningen!
    Och eftersom de sista 10 har den miljön runt sig finns inte sparringen och konkurrensen som behövs för att se vilka som ev kan bli riktigt duktiga spelare.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.